Trycket på intensivvårdens personal ökar trots att dödstalen i covid-19 minskar. Detta på grund av att antalet intensivvårdspatienter ökar. Just nu runt 400 personer. Nu när sommaren närmar sig är det många i personalen som oroar sig. Får de någon semester i sommar?
TEXT: KERSTI WISTRAND
För några veckor sedan damp det ned ett brev hos en av mina släktingar, en sedan länge pensionerad sjuksköterska som i höst fyller 76 år. Man bad om hjälp från en stad i Östergötland där man har skriande behov av sommarvikarier inom sjukhusvården.
Det hör till saken att denna min släkting ombads vikariera som sköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala av och till tills hon var 72 år och hon ställde alltid upp för att avlasta. Därför stod hon väl kvar på vikarielistorna och i ren desperation hade man tydligen finkammat alla listor över hela landet.
Kvinnors arbeten har många gånger undervärderats i samhället. Deras kärleksfulla och inkännande sinnen och hjälpande händer har inte tillräckligt uppskattats i detta moderna och materialistiskt- tekniskt tillvända samhälle. Statusen för sköterskor har varit låg och vårdutbildningarnas platser har inte alltid varit fyllda. Detta har speciellt gällt vårdlinjen på gymnasiet. Många underbetalda sköterskor har under årens lopp utvandrat till Norge där de fått mycket högre lön. Allt detta har bidragit till stor personalbrist här hemma i vårt land.
Under 90-talet skedde stora strukturella förändringar inom vården. Politikerna bestämde att vården skulle skäras ned. En del äldreboenden försvann, medan andra privatiserades. En mängd olika vårdbolag växte fram, en hel del med vinstintressen i bakfickan. Skrämmande tidningsartiklar från 90-talet vittnar om den vanvård som ibland blev följden av detta. Jag bevittnade själv denna vanvård på nära håll.
Med så många olika ägare har det också varit svårt att samordna vården för våra äldsta på de olika äldreboendena, vilket bidragit till den höga dödligheten i Covid-19.
Nedskärningen har även ägt rum inom sjukhusvården som en konsekvens av 30 års nyliberala reformer. De 35 militärsjukhusen lades ned och beredskapslagren togs bort, något som debatterades i början av coronautbrottet då masker och visir saknades för sjukvårdspersonalen, men fanns i Finland som inte hade avvecklat sin krisberedskap.[1]
1993 fanns det 4 300 intensivvårdsplatser med respiratorer i hela Sverige. Vid tiden för covid-19-utbrottet fanns det endast 526 enligt SIR, svenska intensivvårdsregistret. Detta byggdes ut med ytterligare 300 under 2020.
Likaså har en mängd vårdplatser på andra avdelningar försvunnit. Sverige hade lägst antal vårdplatser per capita i hela Europa vid utbrottet, något som inte kan ha varit en överraskning för våra politiker eftersom läkare i åratal innan slagit larm om detta utan att ha blivit hörda.
Dessa viktiga aspekter har inte tillräckligt uppmärksammats av massmedia. Istället för att sätta oförståndiga politikers nedskärningar i centrum har journalister och reportrar hellre fokuserat på alarmerande texter och foton av akutmottagningar och intensivvårdsavdelningar med svårt sjuka samt utarbetad personal. Det har helt enkelt varit lättare och gått snabbare att skriva om detta än att gräva på djupet. Och givetvis har det sålt bättre genom att vända sig till våra reptilhjärnors ”fäkta-och-fly”-system. På så vis har journalisterna varit med om att skapa fel fokus genom att sprida coronaångest istället för en konstruktiv vrede mot systemet. LÄNK
Samtidigt vet alla som följer med sin tid att stora summor av våra gemensamma skattepengar går till utbyggnad av det militära där vi inte minst gjort oss beroende av Nato. LÄNK
Hur är då läget inom intensivvården inför sommaren?
Hur ser läget ut inom IVA-vården inför sommaren?
I en enkätundersökning i februari svarade var fjärde sköterska att hen var beredd att lämna jobbet och många har redan gjort det. Karina Wennergard är en av dem som slutade att arbeta som sköterska. Så här säger hon i P1:
– Jag orkade inte längre. Jag kände att jag inte kan ansvara längre. Det blev för hårt tryck. Min hälsa tog stryk. Jag åt dubbel dos magsårsmedicin. Jag hade slutat sova och grinade bara. Det funkade inte längre och jag kände bara att jag måste göra någonting åt det. Så jag slutade fastän jag egentligen tycker om mitt jobb. Men förutsättningarna var sådana att jag inte klarade av det längre.
Den 28 april lyssnade jag på SVT:s nyhetsreportage ”Så ser sjukvårdens plan ut för sommaren”.
Carina Lenngren, undersköterska på intensiven på Karolinska vid Huddinge, Stockholm och förhandlingsansvarig för fackförbundet Kommunal berättar:
– Jag känner mycket väl igen det här. Många anhöriga till IVA-personal säger att nu får du sluta för du är inte dig själv längre. Man måste förstå att det här är allvarligt.
Vi trodde väl inte för ett år sedan när vi gick in i denna pandemi att vi fortfarande skulle stå här ett år senare under samma tryck. Jag tror det är svårt för utomstående att förstå den belastning som det innebär för alla som arbetar inom intensivvården just nu. Även annan personal är inne och arbetar. Hos oss är det anestesi- och operationspersonal och även de gör ett fantastiskt jobb inom intensivvården just nu.
Läget är mer än ansträngt. Det är rena krigsläget. Folk har jobbat fruktansvärt mycket under senaste året. Jag tror ingen människa förstår hur mycket de gör det. De går sönder. Nattpersonalen jobbar 16 timmar extra varje vecka. På en månad blir det 64 extra timmar, dvs två veckor extra under en fyraveckorsperiod. Man gråter när man går från jobbet. Man är ingen bra mamma, pappa eller partner. Förhållanden spricker.
Nu har vaccineringen visserligen kommit igång, men jag är ledsen: det känns inte som det har mattats. Till IVA kommer de sjukaste patienterna och de är de sista som lämnar. Vi ser tyvärr inte avmattningen ännu!
Under den sista veckan av april var IVA- läget i Sverige som mest allvarligt i Östergötland, det län varifrån min släkting fått ett nödrop om hjälp.
Dr Anna Oscarsson-Tibblin, verksamhetschef på intensiven på Linköpings universitets-sjukhus, uttalar sig:
– Östergötland har en av de högsta covidspridningarna i Europa just nu. Vi har en väldigt hög belastning på våra sjukhus i hela regionen, inte bara på intensiven utan även på övriga vårdplatser. Vi har fått minska på övriga operationer för den personalen är inne på intensivvården och arbetar med covid-19-patienterna.
-Vi vanliga svenskar kan gnälla över semestern om vi får resa utomlands eller inte, men hur är det med er personal? Hur ser det ut? frågar reportern till sist.
-Personalen är jätteoroliga för att de inte ska få någon semester. Flera i personalen har under hela året blivit nekade upp till tre gånger. Sommarsemestern är lagstadgad men man har ett semesterberg som man behöver ta ut. De har blivit nekade jul- och påsksemester därför att det inte finns personal. Vi orkar inte längre. Vi går sönder. Vi är inga maskiner, svarar fackligt ansvariga Carina Lenngren, KS Huddinge.
Dr Anna Oscarsson-Tibblin svarar angående Östergötland:
– Vår grundplanering är ju att alla ska få fyra veckors semester under sommaren, men allt är ju beroende på vad som händer med smittspridningen. Vi vet att vid den här tiden förra året hade vi en hög intensivvårdsbeläggning men kom ned till relativt lägre antal till sommaren, men då hade vi en avmattning då det gäller smittspridning. Nu gäller det faktiskt att vi följer rekommendationerna så att vi kan få en avlastning till sommaren.
-Hur löser man det annars med semestrarna?
– Ja, vi tittar på olika lösningar inom regionerna. Men det är ju ingen som vet om antalet IVA-krävande patienter i sommar.
Avslutningsvis uttalar sig de båda sjukhusanställda sålunda:
– Vi är i en mycket svår situation just nu och det handlar om att allmänheten ska följa rekommendationerna. Ju fler patienter vi har på IVA, ju fler dör. Det finns ingen kvick- lösning på det här annat än att få bort covid-19. Vi måste få fart på vaccinationerna så att vi kan komma ned i någorlunda rimliga proportioner till sommaren. Svensk intensivvård lever på sin intensivvårdskompetens hos personalen och inte enbart på fina maskiner och utrustning. Det tar ett år för ny personal att komma in på IVA och bli fullfjädrade.
Vi hoppas att man inför framtiden bygger ut vården och att vi får fler anställda för det här är nog inte sista gången vi ser en pandemi!
Den 12 maj är det åter igen dags för ”sjuksköterskornas dag”. Jag ger en symbolisk ros till all duktig personal, speciellt till er som arbetar inom IVA-vården. LÄNK
Mina egna reflektioner
Sammanfattningsvis kan man med fog påstå att vi lever i ett västerländskt samhälle i stor obalans där de manliga aktiva och framåtsträvande-erövrande energierna värderas mycket, mycket mer än de kvinnliga inkännande och omhändertagande. Vi kvinnor har det generellt sett lättare att agera spontant från hjärtat medan männen har det lättare att spontant agera utifrån hjärnans kalla logik. Detta har i vår tid skapat en stor obalans med maktintressen inklusive plundring och förstörelse av naturen och jordens resurser som följd.
Inom varje människa finns en såväl manlig som kvinnlig sida, animus och anima. Som jag ser det gäller det att lyssna inåt – både för män och kvinnor – och själv försöka komma i balans och harmoni med dessa båda sidor för att få en ändring till stånd för jordens framtida väl. LÄNK
I detta ingår givetvis att vi kvinnor också måste bli starka och leda männen in på den väg som leder framåt. Det är nu dags för en djupgående förändring i samhället där hjärtats kärlek får styra.
Kersti Wistrand
Referens: Doktoranden i historia Victor Pressfeldt i GT, se vidare Se vidare
Håller helt med om att kvinnor har utnyttjats mycket hårt inom vården! Det är en skam för ett land som kallar sig ett välfärdsland att köra slut på personal genom indragningar inom vården. Skulden vilar tung över de politiker som verkar leva i ett helt annat universum där verkligheten inte räknas utan endast de tjusiga uttalanden som de kommer med.
Laboratorier i USA kan inte hitta Covid-19 i ett enda av 1500 positiva tester
Vid 7 universitet upptäcktes inte ett enda COVID
”När vi skickade resten av proverna till Stanford, Cornell och ett par laboratorier vid University of California, kom de fram till samma resultat: INGET COVID. De hittade influensa A och B. Sedan bad vi alla CDC om genomförbara prover av Covid. CDC sa att de inte kan ge dem, för de har inte dessa prover.
Så vi kom till den hårda slutsatsen genom allt vårt forsknings- och laboratoriearbete att Covid-19 var imaginärt och fiktivt. Influensan kallades bara ”Covid”, och de flesta av de 225 000 dödsfallen var från co-morbiditeter såsom hjärtsjukdomar, cancer, diabetes, lungemfysem osv. De fick influensa som ytterligare försvagade deras immunförsvar, och de dog.”
https://bakomkulisserna.biz/2021/05/01/laboratorier-i-usa-kan-inte-hitta-covid-19-i-ett-enda-av-1500-positiva-tester/