Nonna till vänster. FOTO: skärmdump från LÄNK
Här kommer nyårshälsningar från Ryssland med en nyinspelad film av en rysk gammal folksaga där Nonna Spivak spelar en av de tre döttrarna till en rik köpman. De av H&K:s medlemmar som var med på Estlandsresan för några år sedan minns henne säkert.
TEXT: KERSTI WISTRAND FOTO: skärmdumpar från LÄNK
Det kom ett mejl från ”min ryska familj” med nyårshälsningar till de H&K-medlemmar som deltog i sparesan till Estland för några år sedan och där träffade min guddotter Nonna. Nonna berättade om sitt stora teaterintresse för oss och nu har hon spelat med i sin första teaterfilm, en gammal folksaga nedtecknad av författaren Sergey Aksakov (1791 – 1859), som fick höra historien som barn när han låg sjuk och sömnlös. Hushållerskan Pelagia, känd som god sagoberätterska, satte sig då vid kaminen och började berätta sagan om den scharlakansröda blomman. Sagan publicerades första gången 1858 [1]
Det är en tradition att framföra klassisk barnteater i sagoform i samband med nyår. I år har detta blivit inställt på grund av coronan. Istället har man filmatiserat studentteaterns uppsättning av ”Den scharlakansröda blomman” i regi av N. Indejkina, eftersom den så här inför ett nytt år visar på kärlekens seger över ondskan och alla hinder i dess väg för att slutligen ge ett nytt förvandlat liv byggt på kärlek. Sagan knyter på sätt och vis an till temat ”Skönheten och odjuret”.
Nyårsmysteriet är mycket viktigt i den ryska traditionen. Midvintertiden mellan juldagen och trettondagen betraktades i hela Norden som en magisk tid då människan stod närmast andevärlden LÄNK . Det ryska nyårsfirandet är en länk till Nordens gamla mystiska anda med is, snö, naturväsen och förvandlingar och har direkt släktskap med den finsk-karelske skogsrådaren Tapio i Kalevala, enligt Nonnas far, professor Dmitri Spivak.
De ryska jul- och nyårshelgerna firas på ett lite annorlunda sätt än hos oss. Eftersom de religiösa traditionerna följer den julianska kalendern infaller själva juldagen 7 januari då de som bekänner sig som ortodoxt kristna går till kyrkan. Den 18 januari firas aftonen till ”den andra julen” till minne av de vise männen. Denna dag brukar man bada vinterbad i isvakarna. Jag har med egna ögon sett vinterbadarna i floden Neva mitt i smällkalla vintern!
Nyårsfirande i Ryssland
Julen var avskaffad och officiellt förbjuden under sovjettiden. Istället var det nyårsnatten som blev de stora släktkalasens tid och barnens höjdpunkt när julgranen kläddes och den blåklädde Fader Frost kom och dunkande på dörren för att överlämna chokladpresenter till barnen. Ibland kommer han vid midnatt då det nya året skålas in, så det gäller att hålla sig vaken som barn. Många barn får också uppleva Fader Frost och hans barnbarn Snöflickan på dagis, i skolan, på privata teatrar och ute på stadens torg. I handen har han en vandringsstav som kan förtrolla både ting och människor.
Själv har jag firat nyår hemma hos ryska familjer både i Moskva och i St Petersburg. Det första tillfället var 1991-92. Den 25 december 1991 stod jag utanför Kreml och såg hur den sovjetiska flaggan halades och den ryska flaggan hissades i dess ställe. Sovjetunionen upplöstes officiellt denna dag. Jag var på besök hos tolken Nina Nikolajeva som brukade bo hemma hos mig när hon tolkade landsmän på besök i Sverige.
Jag kommer aldrig att glömma den nyårsafton som Nina, hennes make och jag for med en barnvagn i tunnelbanenätet över halva Moskva för att fira nyår med hennes föräldrar och släktingar. I barnvagnen gömdes ett paket med tvättmedel som nyårspresent och oron var stor för att vi skulle bli rånade på denna present. Det var på den tiden när butikshyllorna gapade tomma, många svalt och folk stod i timslånga köer för att kunna köpa någon vara som kommit in.
Mer än tio år senare minns jag en nyårsafton i St Petersburg i familjen Spivaks vackra hem med julgran och en fantastisk rysk måltid med den traditionella karpen som huvudrätt. Det var lilla Nonnas första nyår. Hon satt i mitt knä och måste vara vaken klockan tolv på natten när Fader Frost kom och vi skålade in det nya året. I samband med nyårshelgen blev jag bjuden av Nonnas farmor till ”Barnens palats” för att se en fantastiskt vacker klassisk nyårssaga i teaterform. Och idag spelar Nonna själv teater vid sidan av sina universitets-studier! Därför är det extra roligt att kunna sitta här hemma i Sverige och se Nonnas första filmatiserade teaterroll i ”Den scharlakansröda blomman”.
Nyårets barnteatrar har en rik dekor med färggranna folkdräkter, levande rysk folkmusik och gamla ryska folkdanser från avlägsna byar. Ovan ses orkestern från filmen. På scenen finns ett vikingaskepp, som sagans köpman färdas i. Detta är inget märkligt alls eftersom vikingatiden är lika viktig för St. Petersburgborna som för svenskarna. Vikingarna var nämligen betydelsefulla vid bildandet av det ryska riket. Vikingagravar och fynd från vikingatiden, bl.a. i form av asar i trä, finns även på denna sidan av Östersjön.
Handlingen i sagan ”Den scharlakansröda blomman”
En gång i tiden bodde en rik köpman med tre vackra döttrar i Ryssland. Han bestämde sig för att göra en handelsresa utomlands och kallade på sina tre döttrar för att be dem beställa var sin present. Den äldsta bad om en tiara med värdefulla ädelstenar som glittrade som solen. Den andra dottern ville ha en kristallspegel som för alltid skulle visa henne ung och vacker. Den yngsta dottern, Nastenka, bad om en scharlakansröd blomma som hon hade sett i en dröm. Fadern blev förbryllad men lovade att inte svika.
Allt gick bra. Köpmannen köpte alla gåvorna, men fick problem med blomman. På hemvägen attackerades han av rövare och måste fly in i skogen för att gömma sig. Han lade sig ned att sova och på morgonen stod där ett slott i ”låga, silver och guld” och se där; i slottsträdgården växte den scharlakansröda blomman!
I slottet bodde emellertid ett odjur vars enda glädje var just denna blomma. Odjuret tar nu köpmannen tillfånga och släpper honom först sedan denne lovat att den dotter som ville ha blomman, ska föras till slottet för att leva där. I annat fall skulle köpmannen dö.
Så skedde. Natascha fick bo lyxigt i slottet och fick allt hon önskade sig, men odjuret som lärde älska henne, ville aldrig visa sig. Nastenka blev ändå förtjust i honom och bad honom visa sig. Trots chocken övervann hon sin rädsla för hans utseende. Kärleken var starkast.
Nastenka har en dröm där hennes far är sjuk och ber henne komma hem. Odjuret som nu är kär i henne ber henne återvända inom tre dagar annars kommer han att förgås eftersom han nu älskar henne mer än sig själv och inte kan uthärda utan henne.
När Nastenka återvänder kommer hon något försenad och odjuret ligger där till synes död. Hon blir förtvivlad, men den röda blomman (symbol för kärleken) ligger där intill odjuret och plötsligt dundrar det till. Odjuret har förvandlats till en stilig prins, som berättar att han en gång har förvandlats av en häxa som kämpade mot hans far, en mäktig kung. För att bryta förbannelsen måste en jungfru bli kär i honom i hans form som monster.
Det hela slutar med ett stort bröllop
Foto: Skärmdump från Новогодняя сказка «Аленький цветочек» – YouTube
och mycken glädje. Här nedan sjunger och dansar de två äldsta systrarna en traditionell folkdans.
Klicka på denna länk för att se hela föreställningen: LÄNK
Kersti Wistrand
Referenser: 1) https://en.wikipedia.org/wiki/The_Scarlet_Flower
