Tjugondag Knut – granen dansas ut

FOTO: Felix, Pixabay.com. LÄNK

Ett minne av en julgransplundring i Närke för 74 år sedan samt en mellandags julfest 2023 i Hörsta Blåbandsförening, likaså Närke.

TEXT OCH FOTON: KERSTI WISTRAND

Snön låg tung över gran och fur tjugondag Knut 1949 när jag som liten flicka var på besök hos min farbror och faster på deras bondgård i Östansjö, Närke. Denna gård var också min farmors barndomshem.

Med stor förväntan skulle jag få följa med på bygdefest i ortens gamla skola. Den vackra rödrutiga finklänningen åkte på och håret kammades till två flätor prydda med var sin stor röd sidenrosett. Väl påpälsad fick jag sitta mellan mina släktingar i släden bakom hästen som kördes av drängen Nisse.

På övervåningen i den gamla skolan fanns ett stort rum med nyskurat trägolv – kan det ha varit slöjdsalen där alla hyvelbänkar tillfälligt tagits bort och ersatts med långbord och stolar? Mitt på golvet stod en stor gran prydd med julgranskarameller, hjärtan, girlanger med flaggor, röda äpplen, glitter och ljus och stjärna i toppen. Ett hundratal ortsbor i alla åldrar hade redan anlänt. Finklädda, pratande, skrattande. Stämningen var hög. Glädje i luften och tindrande barnaögon. Vi barn tilldelades färgkritor och gråa pappersark och fick sitta och måla på golvet runt granen. Så småningom slog alla sig ned för att äta risgrynsgröt och skinksmörgåsar. Därefter kaffe (ransonerat i efterkrigstid), saft, hembakta bullar, sju sorters kakor och tårta.

Festens programinslag? Jo, jag minns några av dem än idag. Vår dräng Nisse, 60 år, som tillsammans med två andra drängar steg upp på golvet och började dra roliga historier på sydnärkisk dialekt. De vuxna skrattade högt och igenkännande åt bondkomiken. Applåderna visade på stor uppskattning. Dans runt granen till fiol och dragspel. Långdans nedför och uppför trappor. Lekar för de äldre barnen. Och så själva julgransplundringen där barn efter barn fick gå fram och ta en julgranskaramell i taget. Sakta, sakta rullade jag upp lagren av silkespapper: det röda, det gröna, det vita…. Och där låg till slut en papprulle fylld med polkagrisar! Mums!

Julfest i Hörsta Blåbandsförening 2023

Så hamnade jag då på en julfest i mellandagarna hos Hörsta Blåbandsförening utanför Kumla, ett par mil från Östansjö. Och jag kände igen stämningen från barndomsminnet ovan.

Snötyngt landskap, men bilar istället för häst och slädar. Doften av gammal skola och gran, finklädda, glada och förväntansfulla deltagare från när och fjärran. En värme och en hjärtlighet. Samtal och skratt. Men ett annat program: några inbjudna frälsningssoldater, utan uniform, leder allsång med julens vackra gamla psalmer och visor.

Därefter följer förtäringen. Några av Blåbandsföreningens vänliga damer har handlat, bakat och dukat vackra långbord utmed väggarna. Det bjuds på risgrynsgröt och skinksmörgås, kaffe och hembakat. Precis som i min barndom. Men motsvarigheten till drängen Nisses roliga historier? Ja, jag återkommer till detta om en liten stund, men först en presentation av Blå Bandet som organisation.

Organisationen Blå Bandet – historik

Blå bandet grundades 1871 av Francis Murphy, en irländsk man som utvandrat till Amerika, gift sig ung och fått sju barn. Tyvärr föll han tidigt offer för spriten, blev alkoholist och hamnade i fängelse. Efter en tid där blev han omvänd till den kristna tron. När Murphy kom ut 1871 började han berätta om sina livserfarenheter på ett sådant medryckande och humoristiskt sätt att han samlade stora folkskaror. Under resten av sitt liv kom han att tala på 25 000 möten och fick 12 miljoner människor att skriva under nykterhetslöftet.

1876 fick han idén om ett blått band som kännetecken för rörelsen. Han läste i Gamla Testamentet. I 4 Mos. 15: 38 – 39 uppmanas israelerna av Gud att bära ett blått band i hörntofsarna på sina sjalar för att minnas Herrens bud.

Blåbandsrörelsen spred sig via England till Sverige och Schweiz. I Schweiz har man ett blått kors som symbol istället för ett blått band.

Saxat ur den egna presentationen [1]: ”Blå Bandet är en demokratisk folkrörelse som vill engagera människor för personlig helnykterhet och arbeta för ett hållbart samhälle. Visionen är ett tryggt samhälle fritt från alkohol och andra droger och där alla människor har lika värde.”

Vibygubben – Ingvar Björck

Hur var det då med bondhumorn i Närke? Jo, visst lever den kvar än idag. Den 22 april 2023 var f.d. radiomannen Ingvar Björck från Östansjö inbjuden till Blåbandsföreningen. Han är välkänd i Närke efter att varje tisdagsmorgon kl. 6.40 mellan åren 2000 och 2007 framfört en dikt eller ”bit” av ”Den blyge” som versmakaren och närkesonen Levi Karlsson (1894 – 1982) kallades. Allt som allt blev det 260 bitar i TV4 Örebro.

Levi Karlsson sade om sig själv att han tillverkade ”vardagsverser för vardagsfölk”. Folkligt och fyndigt med glimten i ögat skrev han ned sina iakttagelser och tankar om närkebor och deras göranden och låtanden. Det blev elva böcker, skrivna på dialekt. Han var ett bygdegeni med knapphändig skolgång.

Ingvar Björcks morfar hade snickeriverkstad i Askersund ihop med Levi Karlsson. Som 7–8-åring lyssnade Ingvar på gubbarna när de berättade historier och minns ”Den blyge” mycket väl. Han har lärt sig dikterna utantill. Iklädd sin farfars klädsel från 40-talet och med en lång rad olika huvudbonader framför han ”bitarna” utantill inför publik. Han framför dem med stor bravur under artistnamnet ”Viibygubben”.

Särskilt väl minns jag Ingvar Björcks uppläsning av biten ”Tretton små gummor”, som handlar om en kyrklig syföreningsträff där tretton gummor stickar, syr och dricker kaffe med dopp. De ondgör sig över prästen som inte dyker upp och börjar skvallra och tala illa om honom. När han väl kommer en halv timme försenad gör de en tvärvändning och börjar skenheligt smickra honom. Här kan du se en youtubevideo där Ingvar Björck framför dikten: LÄNK

Kersti Wistrand

Not 1) https://www.blabandet.se/