19 mars, 2019

Varför ratificerar inte Sverige konventionen som förbjuder kärnvapen?

Klicka på bild för förstoring

Under 2017 röstade 122 av FN:s medlemsländer för ett kärnvapenförbud. För att det ska vara juridiskt bindande måste det ratificeras av 50 nationer. Tvärtemot utrikesminister Margot Wallströms (s) intention har nu en utredare tillsatt av regeringen kommit fram till att Sverige inte bör skriva under förbudet.

TEXT: KERSTI WISTRAND

SVT rapporterar att den särskilda utredaren, ambassadör Lars-Erik Lundin, avråder Sverige från att skriva under avtalet i sin utredning (om konsekvenserna av ett eventuellt svenskt tillträde till konventionen om ett förbud mot kärnvapen) .

”Utredarens sammanvägda bedömning av konsekvenserna för Sverige avseende de tre huvudområdena i utredningsdirektivet leder till slutsatsen att Sverige varken bör tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form”, skriver Lars-Erik Lundin i sin rapport.

En insändare i Norrtelje tidining skriver: –

den minoritet i vårt land som är anhängare av svenskt Nato-medlemskap menar att Sverige är förhindrat att underteckna konventionen. Detta på grund av att ett undertecknande skulle omöjliggöra ett medlemskap i Nato.”

“USA:s försvarsminister James Mattis har nu ställt krav på Sverige att inte underteckna FN-konventionen. Vi måste kräva att vår regering avvisar denna inblandning i vår utrikespolitik och att Sverige undertecknar FN-konventionen om förbud mot kärnvapen.”

Runt omkring oss ser vi en upptrappning av kärnvapen. Under Donald Trumps ledning trappas vapenhandeln inklusive kärnvapennivån upp till inte tidigare skådat format. EU planerar att med miljardtals euro och med en början från 2021 investera i den europeiska vapenindustrin, militära samordningsövningar och förstärkt gränssäkerhet, enligt FZF, Forum Ziviler Friedensdienst, LÄNK https://www.forumzfd.de/en/savethepeaceprojecteu . (På denna länk kan du också protestera genom att skriva under med ditt namn.)

Under årens lopp har jag här i HK skrivit flera artiklar gällande Sveriges väg att förhålla sig mot kärnvapen. Sverige, med en erfarenhet av 200 års fred, alliansfrihet och neutralitet, har spelat en viktig roll när det gäller nedrustning både i Europa, FN och världen i övrigt. Historiken visar på den svenska politiska hållningen för neutralitet och nedrustning av kärnvapen med brett stöd i den svenska befolkningen under 50-70-talen till 2000-talets gradvisa närmande till USA och NATO utan förankring i folkmassorna. Framför allt inträffade en avgörande vändpunkt när alliansen tio dagar före valet 2014 undertecknade ett avtal med USA/NATO om ”Värdlandskap”. Svenska folket fick ingen ordentlig information. Publiciteten och debatten kom bort i den pågående valrörelsen som behandlade andra frågor. Förmodligen var det avsiktligt.LÄNK

Värdlandsavtalet innebär att Sverige tillåter och underlättar för USA/Natostyrkor att placera sina trupper och vapen på svenskt territorium. Nato kan genomföra krigsövningar för att med Sverige som plattform anfalla tredje part under eget befäl utan att fråga Sverige eller blanda in oss. Natoflyg och -styrkor kan alltså angripa tredje land från svensk mark. LÄNK: https://humanismkunskap.org/2015/10/18/vad-innebar-vardlandsavtalet/

Den 27 mars 2017 inledde FN:s generalförsamling en konferens om global nedrustning. Den svenske fysikprofessorn Max Tegmark, bosatt i USA, överlämnade därvid en appell om förbud mot kärnvapen, undertecknad av 28 nobelpristagare och drygt 3 000 forskare från hela världen. Endast en amerikansk tidning har uppmärksammat denna skrivelse. LÄNK till artikeln ”Trump vill använda kärnvapen – möter motstånd” https://humanismkunskap.org/2017/04/07/trump-vill-anvanda-karnvapen-moter-motstand/

Den 7 juli 2017 röstade 122 av FN:s medlemsländer för ett kärnvapenförbud. [1] För att det ska vara juridiskt bindande måste det ratificeras av 50 nationer. Den 20 september 2017 inleddes ratificeringsprocessen [2], som varken Sverige eller Finland ännu har undertecknat.

Tystnaden i svensk massmedia var tämligen stor. Allmänheten engagerades inte. H&K påtalade detta i artikeln: ”Vart är vi på väg: valet är ditt!” den 13 september: LÄNK

Även i Sverige möttes Max Tegmarks appell mot kärnvapen med tystnad – tills han fick in en artikel i DN Debatt 14 september 2017. Denna låstes snabbt på nätet, men finns i sin helhet här, eftersom jag fått skrivelsen direkt från hans familj: ”Varför tjänar Sverige på ett kärnvapenförbud?”, LÄNK

Det låg då redan i luften att Nobels fredspriskommitté nominerat ICAN, en internationell kampanj för att avskaffa kärnvapen och det hot dessa utgör mot jordens befolkning. ICAN mottog så fredspriset i Oslo i 10 december 2017 under ledning av dess chef, svenska juristen Beatrice Fihn: LÄNK

Föreningen Humanism och Kunskap skrev den 10 oktober 2017 under ett öppet brev till berörda ministrar i Sveriges och Finlands regeringar angående FN:s “Konvention om atomvapenförbud”. Bakom avsändarna stod en rad svenska och finska fredsorganisationer.

Den 15 mars 2019 fick jag en skrivelse från ett par fredsföreningar som önskar offentliggöra det sista som hänt angående ratificeringsprocessen. Denna finns införd under rubriken ”Insändare” nederst på HK:s hemsida.

Margot Wallström(s) har arbetat hårt för att Sverige ska skriva under denna FN-konvention som vill förbjuda kärnvapen. Hon har fått stort motstånd av krafter som vill annat, däribland vapenindustrin. I hemliga dokument hotar USA Sverige med repressalier om vi skriver under på konventionen, enligt dessa fredsföreningar. Utredaren Lars Lundin är nu klar och skriver bl.a. att Sverige ”… varken bör tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form”. Skälet skulle vara att Sverige kommer att ”förstöra stämningen” med sina militära allierade.

Kersti Wistrand

Not: [1] Se kartan ovan [2] Ratificering (eller ratifikation) är den process genom vilken en stat binder sig rättsligt till en internationell överenskommelse, t.ex. genom ett avtal eller ett fördrag.

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: