”Det är en skandal om vi inte får sörja våra nära och kära utan begränsas till tjugo personer”, säger begravningsentreprenören Carolina Lachmann som var på plats under demonstrationen ”Rör inte min frihet” på Mariatorget.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Jag går omkring och fotograferar skyltar under demonstrationen ”Rör inte min frihet” LÄNK och stannar upp inför skylten ”Skandal om vi inte får sörja våra döda – ta bort 20-personersgränsen”.
Ja, det är viktigt med avslut och värdigt avsked i sorgeprocessen, tänker jag tyst. Själv har jag erfarenheter av två väninnors bortgång nu under hösten och inte kunnat gå på någon av begravningarna. I synnerhet den senaste gav många problem för de sörjande anhöriga. Från det tillåtna antalet 30 deltagare sjönk plötsligt antalet till bara åtta – vilka barnbarn skulle inte kunna få vara med? – till att slutligen landa i 20, vilket gör att flera återbud måste lämnas inom släkten.
Jag beslutar mig för att be om en intervju och får svaret att det går bra.
Intervju med begravningsentreprenören Carolina Lachmann, Human begravningsbyrå
-Varför är du här och demonstrerar och hur fick du höra talas om demonstrationen?
– Jag såg det på facebook och tog chansen att medverka när jag såg att det fanns fler som ville ifrågasätta den rådande coronastrategin. Det är upprörande att man nu tydligen frångått det egna ansvaret och istället vill tvinga folk. Jag är begravningsentreprenör och hjälper folk att ordna begravningar med utgångspunkt att dessa ska bli precis så som de vill ha dem. Under denna speciella tidsperiod ser jag hur anhöriga drabbas när de inte får ta farväl av sina nära och kära på det sätt de önskar.
Kyrkan är en lokal som är öppen för allmänheten och ingen utestängs från kyrkorummet, inte ens när det är begravning eller dop eller vigsel. Man säger då att det är en ”offentlig sammankomst” i kyrkan.
Nu i coronatider är det annorlunda för antalet människor i kyrkan har begränsats till 50 personer. Det har alltså inte varit möjligt att ha en offentlig sammankomst. Det har varit anhöriga som har fått välja ut vilka 50 som får lov att vara i kyrkan. Övriga har inte tillåtits komma in. Nu i coronatider är begravningssällskap alltså ”slutna sällskap”. Det är inte tal om att det är någon öppen sammankomst som vem som helst kan gå på.
När det gäller borgerliga begravningar är det inte kyrkan som bestämmer och styr. En borgerlig begravning är ett slutet sällskap och ingen kan alltså hävda att det är en offentlig sammankomst.
-Har du haft kontakt med anhöriga till någon som dött i Covid -19?
.
– Ja, det har jag. Det har blivit en extra börda i sorgearbetet eftersom det är så kantat med många restriktioner. De anhöriga har kanske inte fått vara med i slutskedet och inte fått se den döde. Det har inte heller varit möjligt för de anhöriga att klä den döde i egna kläder. Allt detta gör det så mycket svårare i själva sorgen och saknaden av den bortgångne och det är desto viktigare med en högtidsstund och ett värdigt avsked vid kistan eller urnan för de som så önskar.
-Vad är den största skillnaden på begravningarna nu jämfört med för ett år sedan?
– För ett år sedan kunde man tillmötesgå de anhörigas önskemål. Nu väljer många att ha en begravningsceremoni med urna istället för med kista – då kan man flytta fram begravningen. Vissa väljer att inte ha någon begravningsceremoni överhuvudtaget en s.k. direktkremering. Begravningarna är överlag små med få gäster och minnesstunden efteråt väljs bort.
-Har du några personliga åsikter om hur myndigheterna hanterar coronainformationen och smittan?
Som det är nu är det ett lapptäcke av siffror angående om hur många man får vara, t.ex. 8, 20, 50, 300. Det är svårt att tolka en sådan otydlig information.
Min uppfattning i frågan är att det är viktigt att man anpassar antalet på en begravning till vilken kyrka eller kapell den förläggs i. Politikerna borde ta hänsyn till detta. Katarina kyrka tar 500 personer och här skulle man enkelt få in kanske 100 personer med behörigt avstånd från varandra. Man kunde låta folk gå in ett par i taget och lösa det på det viset. Vi personal kunde hjälpa till att styra upp så det blir coronasäkert.
-Har du något mer som vill du framföra till politikerna?
Ja. Människor behöver motiveras att ta eget ansvar. Börjar man styra och förbjuda blir det svårt att få med sig folket. Man kan styra människor med uppmuntran och motivation, inte med översittarteknik. Sveriges linje i våras tyckte jag var bra jämfört med andra länder där man stängde ner. Det är viktigt att samhället får möjlighet att fortsätta leva. Vi flesta vill anstränga oss för att få slut på eländet och gör vad vi kan. Vi håller avstånd, vi tvättar händerna, vi undviker kollektivtrafiken när vi kan.
Jag tycker också att vårdpersonalen borde stöttas på ett betydligt bättre sätt. Ge dem högre lön, så de känner att vi uppskattar dem. Som det är nu riskerar vi att folk flyr vården pga deras dåliga villkor.
-Har du något råd till allmänheten?
Det bra att veta att borgerliga begravningar inte anses vara offentliga sammankomster så man kan ju alltid säga till anhöriga att ordna en borgerlig begravning istället och ha 50 gäster. Jag tycker att man måste låta folk ta eget ansvar i frågan.
Jag tackar Carolina Lachmann för intervjun.
Kersti Wistrand
