Tulsa – den brinnande staden: om oljeindustrin i USA

0
166


Filmen ”Tulsa – den brinnande staden” (1949) visades en kort period på svt.play men finns nu utan undertexter på Youtube. Den är ett exempel på hur de europeiska invandrarna har behandlat – och fortfarande behandlar – den amerikanska urbefolkningen för att utvinna olja på deras marker.

TEXT: KERSTI WISTRAND

När de första nybyggarna landsteg 1620 vid nuvarande Plymouth på den nordamerikanska östkusten skulle de inte ha överlevt länge om de inte fått hjälp av den generösa ursprungsbefolkningen som försedde dem med mat och tak över huvudet. De betraktade kolonisterna som hjälplösa barn och ömmade för dem. Urinvånarna betraktade allt land som en gåva av den Store Anden och inte tillhörande någon. Därför delade de också frikostigt med sig av de områden där de själva odlade majs, jagade och fiskade.

Immigranter började emellertid strömma in i tusentals från Europa och bara fyrtio år senare tvingades ursprungsbefolkningen bort under strider mot de vitas soldater. Kvinnor, barn och ynglingar såldes som slavar till Västindien.

I våg efter våg trängdes urbefolkningen mot väst under ständig krigföring. Det förekom också att filtar infekterade med smittkoppor skänktes till dem så att de dog i mängd. Fynd av guld, järnmalm och olja låg ofta bakom dessa räder.

I mer än hundra år hade den stora cherokeenationen i Appalachernas bergs-områden överlevt de vitas framryckningar. Så upptäckte man guld i Appalacherna och cherokeerna drevs bort till stora fängelseläger. Därifrån tilläts de sedan fly västerut under enorma vedermödor med hunger, köld och sjukdom. De benämnde vägen ”Tårarnas stig”. Var fjärde cherokee dog och så småningom hamnade de flesta överlevande i Oklahoma, där filmen ”Tulsa” utspelar sig. [1]

Oljefynden
1840 började europeiska immigranter samla olja som flöt på ytan av vattensamlingar i Pennsylvania. Den användes som bränsle till oljelampor. Tidigare hade man använt valolja, men valarna höll på att bli utfiskade. 1859 började man för första gången i Amerikas historia borra efter olja och då i Pennsylvania och snart såg den förste dollarmiljardären dagens ljus. Den första oljeindustrin här handlade med lampolja.

Filmen har en hurtfrisk framtoning och rappt tempo som speglar den amerikanska framgångstron.

Den är intressant ur flera perspektiv, inte minst det historiska i och med att man visar hur urbefolkningen påverkades på slätterna runt staden Tulsa i den amerikanska Södern under 1920-talet.

Filmen Tulsa

Filmen är regisserad av Stuart Heisler med Susan Hayward och Robert Preston i huvudrollerna.

Berättaren, spelad av Chill Wills, inleder den gamla filmklassikern Tulsa från 1949 med följande ord:

Goddagens, gott folk! Jag sitter och tänker på gamla vänner och sånt jag har sett, t.ex. en oljekälla som sprutar olja i högan sky i Oklahoma. För knappt femtio år sedan var Oklahoma indianernas land. Osager, cherokee, cree- och choctawindianer, seminoler, chickasaw och pawnee galopperade fram över prärien, fiskade i sina vatten, odlade sina grödor och födde upp sin boskap. Och hela tiden låg oljan under marken. Den måste upp och raffineras till det den är idag: livsnerven i vår civilisation. Det är oljan som driver fartyg, tåg, flygplan och bilar och tjänar oss på tusen sätt.

Oljan är värdefull; man söker efter den och kämpar om den på alla håll i världen, i Arabien, Persien, Venezuela, Algeriet och Mexico. Men alla i branschen menar att världens oljehuvudstad är Tulsa ute på Oklahomas slätter. Idag är Tulsa centrum för en jätteindustri.
Under 1920-talet var Tulsa en larmande, bullersam stad som växte så att det knakade i oljeboomen. Men låt mig berätta om några av mina vänner som levde på boskapsuppfödning på världens finaste betesmarker.

Handlingen
På de stora slätterna betar massor av boskap och ett par cowboys rider runt. Ranchägarens uppmärksamhet dras plötsligt till den lilla flodfåran där korna brukar dricka sitt vatten. Här ligger ett tiotal kor döda med uppsvällda magar. Det visar sig att de dött av oljeföroreningar som flutit ut i vattnet.

Ägaren rider iväg för att tala förstånd med Tanner Petroleums ägare som borrar efter olja på ett angränsande område, men råkar dödas då han hamnar under skrot från oljeborrtornet. Borren har nämligen plötslig träffat en källa och pumpar upp olja i en kaskad som slår bort toppen från tornet.

Foto: Walter Wanger Productions

Ranchägarens dotter Cherokee (f.ö. ensam kvinna i filmen), som sägs vara en fjärdedels cherokeeindian, ger sig in i oljebranschen för att hämnas sin far, men fastnar snart själv i denna bransch. Hon förvärvar rättigheter att borra och oljetornen börjar resa sig på betesfälten. Inte för inte kallas hon nu ”oljedrottningen” och köper herrgård, flotta kläder och snabb bil. Hon möter Brad, en geolog, varvid kärlek uppstår. Men som vanligen i dessa klassiska amerikanska filmer är det minst ett par män som tävlar och slåss om den vackra och rappa unga kvinnan. Och här är det t.o.m. tre!

Förutom den miljömedvetne Brad finns också den rike ägaren till oljebolaget, självaste den stilige Tanner, som står för den moderna och handlingskraftiga framtoningen.

Dessutom finns där en tredje man, Jim Redbird, som är ranchägare och tillhör cherokeerna. Han står för kärleken till boskapen och jorden och ser till deras bästa och vill därför inte ha någon oljeborrning alls på sina ägor. Denne stackars man får nöja sig med att kasta beundrande och längtande blickar mot kvinnan i filmen, men utses i alla fall till hjälte av henne i filmens slut. De är ju trots allt stamfränder.

Exploateringen av präriemarken

Det fanns tre sätt att tänka vad det gällde exploateringen av prärien.

Den milt blickande Jim Redbird, representant för ursprungs-befolkningen, speglar det ursprungliga och genuina, men även det förgångna och det omoderna: samhället som det var innan nybyggarna kom dit:
Jag avsäger mig alla oljeroyalties och vill inte ha fler borrtorn på min mark. Jag vill som tidigare kunna sköta min boskap utan att markerna förstörs. Som det är nu ligger marken skövlad och förgiftad i minst tio år framöver.

Oljemagnaten Tanner speglar det moderna tänkandet och det amerikanska idealet: det handlingskraftiga och framåt USA som lyser upp i mörkret (och i världen) som en komet:
Tuta och kör! Det gäller att få ut så mycket olja ur marken som möjligt och till varje pris. När oljebrunnarna sedan står tomma, så drar vi bara vidare och prospekterar nästa fält. Vi bryr oss inte om ifall markerna blir förstörda.

Geologen Brad får bli företrädare för det tidiga miljötänket och därmed rättfärdiga marknadskrafternas framfart. Han står för ett “både-och- tänk”:
Vi måste välja en mellanväg, endast använda ett visst antal oljetorn och sedan flytta dem efter en rimlig tid.

Behandlingen av ursprungsbefolkningen
Jim Redbird har lurats att mot sin vilja skriva under ett kontrakt som tillåter oljeborrtorn på den mark där hans boskap betar. När han ska tvingas att sätta upp ännu fler griper han till vapen och förs inför guvernören/domaren, som frågar männen runt sig:

-Har indiandepartementet bestyrkt mannens mentala kapacitet?
Svaret blir: -Ja, han upphörde att stå under förmyndarskap när han fyllde 21.
Jim: -Vad är det för rättvisa att tvingas se på när ens mark förstörs! Är det min mark så är det min olja. Inga fler borrtorn på min mark!

Guvernören hotar att låta döma Jim till trots inför domstol och se till att han blir omyndigförklarad, men släpper honom för tillfället.

Filmens slut

Jim Redbird återvänder hem och ser flera av sina kor ligga döda efter att ha druckit av vattnet i flodfåran. Då han kastar en brinnande tändsticka på vattenytan för att undersöka om det är olja som förorenat vattnet, fattar oljan eld och sprider sig i rasande fart till oljefältet där oljetornen ett efter ett flammar upp i ett bländande eldhav. Massor av män rycker ut och elden släcks efter stor dramatik, där Jim Redbird håller på att omkomma men räddas av Cherokee och Brad.

Det slås fast att förstörelsen är orsakad av olämplig oljeborrning som gjort att oljan förorenar vattendrag. Tanner får stå sitt kast. Jim Redbird behåller sin mark för sin boskap och oljetornen där begränsas. Geologen Brad får se sin miljölag bli verklighet: utspridda källor, begränsad produktion och stängsel som skyddar boskapen: “Fungerar miljövården här, så följer andra delstater efter.”

Nu kan man se att naturvården fungerar också i östra Texas, Louisiana och Kalifornien. Alla vinner på det: boskapsuppfödare, oljeexploatörer och Tulsas invånare. Vi är stolta över dem som gjorde Tulsa, säger speakerrösten.

Och vem gifter sig Cherokee med? Jo, hon väljer förstås den rättänkande geologen i denna präktiga film. Därmed avspeglas den historiska konflikten genom tre mäns tankar, agerande och öden. Och den idealiserade kvinnan skulle naturligtvis kunna ses som motsvarigheten till vår Moder Svea: frihetsgudinnan.

Sens moral: pengar och makt kan korrumpera även dem som älskar landet, men oljebolagen tar sitt ansvar och inför miljölagar. Så slutet gott, allting gott! I alla fall för den invandrade vita befolkningen!

Och o ja, visst, jag får inte glömma! De extravaganta slutscenerna med den stora branden där oljetornen rasar, förärade filmen en Oscar!
Filmen Tulsa finns nu att se på youtube, men då endast på engelska.

Kersti Wistrand

Källa till historiken om ursprungsbefolkningen: Brown, Dee, Bury my heart at wounded knee – An Indian History of the American West. (1970). Henry Holt & Company, New.York. ISBN 0-8050-1730-5

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.