Ryska och svenska äpplen

I den gamla närkingebyn Hörsta står ett ryskt äppelträd och i mina ryska vänners datja utanför St. Petersburg står ett annat mystiskt äppelträd med oviss härkomst. Kersti Wistrand funderar över bakgrunden och visar samtidigt på ett gott rysk-svenskt samarbete över gränserna.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Det kom ett mejl från ”min ryska familj” i St. Petersburg. De är nära vänner som jag känt i snart trettio år och dottern är mitt gudbarn. Fru Irina berättade att hon för första gången fått äpplen på det späda träd som hon fått från en ”karelsk gumma”:

-Kan du hjälpa oss? fick jag som fråga. Nu bär vårt fruktträd på datjan (sommarstugan) äpplen för första gången. Sådana här helt röda äpplen har vi normalt inte i Ryssland och fruktköttet är också helt mörkrött om man skär sönder frukten. Vi har aldrig sett ett sådant äpple tidigare. Vet du möjligen vad det är för sort?

Jag lade pannan i djupa veck. Mörkt helrött inuti? Nej ett sådant äpple hade jag väl aldrig sett.

Om min far hade levt kanske han skulle ha vetat …

I min barndom hade vi i trädgården fyrtio olika sorters äppelträd och min far hade kanske kunnat ge svar. I all hast mindes jag också tragedin om vad som hände med dessa fruktträd.

Vintern var mördande kall under 1965-66. Snön kom redan i oktober och låg kvar till långt in i maj i Mälarområdet. Dessutom var det köld ned mot minus 40- gradersstrecket under mer en månad – och alla äppelträden frös ihjäl! Liksom småfåglarna som barnen hittade döda på åkrarna. De föll ned under sina flygturer efter föda.

-Men hur skulle jag nu lösa problemet? funderade jag och så sände jag ut en förfrågan i mejl till alla dem som jag visste hade äppelträd.

Under tiden jag väntade på svaren googlade jag lite på svensk frukt och fick veta att vi har cirka 7 500 olika registrerade äppelsorter i Sverige. Alla är dock inte lika vanliga. En del äppelträd hade invandrat från andra länder. Ibland hade 1800-talets utvandrare tagit med sig en äppelsort till USA eller Kanada. I Sverige hade sorten sedan blivit mindre vanlig med åren men plötsligt hade den dykt upp igen, återinvandrad från Nordamerika! Jag nickade och mindes hur Karl-Oskar i Vilhelm Mobergs ”Nybyggarna” planterade ett svenskt äppelträd till sin Kristina.

Under min research upptäckte jag också att varje landskap i Sverige hade tilldelats en äppelsort av Pomologiska Sällskapet! [1] Detta inträffade 2005. Jämtlands landskapsäpple är rött utanpå men inte inuti. Det heter Rödluvan och är en korsning mellan det kanadensiska äpplet Lobo och det ryska äpplet Barhatnoe.

Ett ryskt äppelträd i närkebyn Hörsta

Så trillade mejlsvaren in. Jag fick tips på diverse röda äpplen som var röda på ytan, men inte inuti.

Mina vänner Sten och Ulrika i byn Hörsta utanför Kumla gav första svaret. Ulrikas farfar, apotekare Björklund, var 1939 tvungen att fly med sin familj till Helsingfors från Viborg som idag ligger på ryska sidan och hon var därför extra intresserad. Hon har röd frukt i sin trädgård, men bara på ytan, inte inuti. Trädgården har flera mer än hundraåriga äppelträd och hon var för några år sedan tvungen att gå till en pomolog, äppelkännare, för att artbestämma dem. Ett av träden var faktiskt ryskt och heter Charlamovsky.

Det är gult med röda strimmor och ger ett gott, syrligt mos. Du kan se det ovan. (Det röda äpplet sitter på en inympad gren.)

Utbytet mellan Sverige-Finland och Ryssland var stort en gång i tiden. Jag minns hur min far, som växte upp på en bondgård i Närke, berättade hur de svenska bönderna i Mellansverige gick samman någon gång före första världskriget och samlade in hö som fraktades över till de ryska böndernas kor för att avhjälpa hungersnöden där. Kanske fick vi då in ryska äppelträd som utbyte, funderar jag.

Men varifrån härstammar mina ryska vänners äppelträd i deras datja? Och vad är en datja?

De ryska datjorna

Man räknar med att det finns cirka 60 miljoner stugägare i dagens Ryssland. De flesta ryska datjorna ligger inom ett koloniområde. De har en liten tillhörande odlingslott och kanske några bärbuskar och ett fruktträd. Under de svåra åren då Sovjetunionen föll och Ryssland uppstod var affärerna i stort sett tomma och timslånga köer bildades då t.ex. bröd levererades till butikerna. Jag besökte själv landet många gånger under denna tid. Det man odlade på sin datja betydde mycket för överlevnaden.

Ordet ”datja” ska man förresten inte längre använda om nutida sommarställen. Ordet avskaffades genom en lagändring nyåret 2019. Detta ledde till klarare regler om gränsdragningar grannar emellan och mindre beskattning. Idag talar man istället om två slags fritidsodlingar: odlingslotter samt trädgårdsodlingar som man får bygga på. [2]

Besöket i gamla Valamo samt Konevitsa kloster, Ladoga

Så damp ytterligare ett mejl från Dmitri Spivak ned i min dator. Nu försett med tre nya foton:

-Hej igen! Nu har vi besökt Valamo kloster och Konevitsa kloster som ligger på två olika öar i Ladoga. Vi ville fråga munkarna om äppelsorten. De har stora odlingar av grönsaker, blommor och många fruktträd samt vindruvor.

Jag får veta att resan tog fyra timmar med bil från St Petersburg och sedan en timme med båt ut till det rysk-ortodoxa klostret som ligger på ön Valamo i Ladoga i ryska Karelen. Sjöfärden var lite besvärlig. Som alltid gick det höga vågor på Ladoga. Min guddotter som var med på färden var tvungen att byta om till kjol innan hon landsteg eftersom endast kyrkliga lagar gäller på ön och långbyxor på kvinnor är förbjudna.

Valamo kloster grundades någon gång mellan 900 och 1400. Det var rikt med stora tillhörande markområden med jordbruk, trädgårdsodlingar, biodlingar, salterier och fiskehamnar i Valamos skärgård.

Överhuvudtaget var Karelen ett mycket rikt land både andligt och materiellt på den tiden, mejlar min vän Dmitri Spivak. Han är professor och har skrivit flera böcker om de gamla andliga traditionerna i området. Han återkommer gärna med mer information. Men det får bli i en annan artikel.

Gränsstrider mellan Ryssland och Sverige-Finland gjorde att klostret vandaliserades gång på gång. Bland de svåraste fienderna var de katolska svenskarna som under medeltiden attackerade klostret flera gånger.

Magnus Eriksson (1316 – 1374), som var kung över Sverige-Finland och Norge och sonson till Magnus Ladulås, levde under digerdödens dagar. Han ansåg att pesten berodde på att Gud var missnöjd och skänkte därför pengar till att bygga Vadstena kloster. En annan åtgärd att blidka den kristne guden var att inleda korståg mot de ryskortodoxa trakterna på andra sidan Östersjön för att tvinga befolkningen till den rätta katolska läran. Han tog med sig svenska soldater och spred skräck genom att tvångsdöpa ryssarna under hot.

Mina ryska vänner fotograferade Magnus Erikssons gravsten vid Valamo kloster. I själva verket drunknade denne kung utanför Norges kust och det är därför svårt att tro på hans grav är här. Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, menar att det är en skröna uppfunnen av en rysk munk för att liksom sätta Magnus Eriksson på plats, i dubbel bemärkelse. [3] http://blog.svd.se/kunglighistoria/2010/02/18/magnus-erikssons-falska-dod/

Under vinterkriget 1939 – 40 flydde munkarna över till Finland där de byggde upp ett nytt Valamo kloster. Efter Sovjetunionens fall återupptogs klosterverksamheten återigen i gamla Valamo. Klostret restaurerades och är idag ett av de främsta i Ryssland. Idag lever 250 munkar och noviser där. De har en mycket känd manskör som turnerar runt i världen och samlar in pengar till klostrets omvårdnad. Jag har hört denna fantastiska kör sjunga gregorianska sånger ett par gånger här i Stockholm.

Vad heter då äpplet i den ryska datjan?

Familjen for sedan med båt till ytterligare en ö där klostret Konevitsa låg. Detta kloster byggdes på 1400-talet och dess grundare St Arsenius införde kontemplationsmetoden hesychasm från Athosklostret i Grekland. Därför föredrar Dmitri Spivak detta kloster.

Familjen letade efter gamla äppelträd men såg bara nya och vackra trädgårdar. Munkarna blev tillfrågade men tyvärr kunde de inte ge något svar. De berättade att Karelen var ett väl utvecklat jordbruksland för länge sedan. Ett stort ryskt oljebolag har emellertid betalt alla arbeten på ön under de sista fem – sex åren och detta bolag lät utrota alla gamla fruktträd och ersätta dem med nya moderna sorter. Familjen kände sig sorgsen när de hörde detta berättas.

Jag har sökt vidare och svaret på frågan om det ryska röda äpplet i mina vänners datja. Kan det vara den estniska äppelsorten Veiniöun? Det är rödlila på skalet och med helrött fruktkött. Äpplet mognar i september och är väldigt syrligt.

Kersti Wistrand

Referenser: 1) https://www.kurser.se/guider/10-appelsorter-i-sverige-9864
2) http://www.karnhuset.com/landskaps.html 3)https://svenska.yle.fi/artikel/2018/06/05/datjan-ar-dod-leve-datjan-rysk-lagstiftning-skippar-ordet-datja-for-att-ge
4)http://blog.svd.se/kunglighistoria/2010/02/18/magnus-erikssons-falska-dod/