Echinaforce är för många ett välkänt preparat mot förkylningar. En medicinman tillhörande siouxerna skänkte 1950 en handfull frön av echinacea, röd solhatt, till den schweiziske naturläkaren Albert Vogel (1902 -96). Denne började odla den på Alpernas sluttningar samt utföra forskning på den för att så småningom tillverka örtläkemedlet. Kersti Wistrand föreslår forskning på echinaceas effekt på personer som är långtidssjuka i Covid-19.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Där stod de och vajade röda, granna och meterhöga i massor på prärien i South Dakota. Fjärilar och bin i mängder flög runt de honungsfyllda blommorna när siouxmedicinmannen presenterade solhatten, echinacea, för första gången för den schweiziska naturläkaren Albert Vogel.
– Se här, sade Ben Black Elk och greppade tag i den kraftfulla stjälken under en av blommorna. Se hur kronbladen böjer sig ned som skyddande vingar. Den här heliga örten vill ge människan beskydd och trygghet. Den innehåller livets kraft som osynligt vitaliserar hela immunsystemet och därmed kroppen. Vi använder den speciellt mot ormbett, blåmärken, sår, tandvärk och febersjukdomar.
Alfred Vogel hade ett stort intresse av att resa. Från 1950 och framåt besökte han speciellt ursprungsbefolkningar för att lära sig om deras örtmediciner. Så här berättar han själv:
-Jag växte upp på landet och blev tidigt förtrogen med växter och djur. Både min far och min farmor var ”örtkunniga” och redan som barn kände jag mycket väl till de mellaneuropeiska medicinalväxterna och blev också mycket tidigt bekant med folkmedicinens allmänna regler. Kunskaperna från skolan uppskattade jag som en god grundval att bygga på, men själva naturen blev mitt käraste universitet.
Redan i ungdomsåren drevs jag av min vetgirighet till främmande länder, och gång på gång drog den mig till naturfolken, hos vilka jag ville studera sammanhangen mellan föda, levnadssätt, kroppskonstitution och sjukdomar. Mina erfarenheter från Afrika, Asien, Nord-, Central- och Sydamerika, Tasmanien och Nya Zeeland, från stäppernas till urskogens folk, har övertygat mig om att med skicklig hjälp och ledning kan naturen överträffa människans egen förmenta förmåga.
Under tio år hade jag tillfälle att vid sjukbäddarna i min egen kuranstalt konstatera de naturenliga, biologiska metodernas stor överlägsenhet då de används i förening med den rätta dieten. Jag har fått erfara att för den gode iakttagaren är och förblir naturen vår bästa läromästare. [1]
I USA blev Albert Vogel vän med medicinmannen Ben Black Elk i vars närhet han bodde en längre tid och fick undervisning i siouxernas läkekonst. Som avskedsgåva gav Ben Black Elk honom en handfull echinaceafrön. Väl tillbaka i Schweiz började Vogel odla och experimentera med örten för att slutligen skapa produkten Echinaforce. 1963 grundade Vogel Bioforce AG i Schweiz som än idag tillverkar preparatet.
Analyser har visat att det är viktigt med det genetiska arvet på echinacean. Bioforce använder hela tiden plantor som härstammar från Ben Black Elks frön. De odlas ekologiskt och är färska vid extraheringen. Det är också viktigt med rätta proportionerna sprit och vatten.
Både över- och underjordsdelarna används. Många vetenskapliga försök har gjorts med echinacean. Växtens hatt och gröna delar har visat sig ha antivirala effekter medan roten har antibakteriell effekt. Ett signalprotein som leder till inflammation bromsas upp av alkylamider som ingår i roten.
Echinacean tycks bekämpa infektioner i första hand genom att stärka kroppens eget immunförsvar och i andra hand genom att direkt angripa virus. Örten har visat sig ha en tydlig effekt på ett nedsatt immunförsvar och påstås kunna stoppa spridningen av de flesta virusstammar. Är detta redan starkt är det ändå ingen fara att inta echinacea eftersom immunsystemet inte överaktiveras utan endast regleras, enligt forskning vid universitetet i Zurich.[2]
Tryck på fotot för att se på ovanstående Video
Vetenskaplig forskning på echinacea
Echinacea har under tusentals år använts som en helig läkeört av Amerikas ursprungsbefolkning. I USA:s hälsokostaffärer är det idag en bästsäljare som enligt en källa från 1996 ensam stod för 25 % av försäljningen.
Eftersom just Vogels preparat säljs i vårt land har jag valt att fokusera på dess historia ovan. I Tyskland startade emellertid kontrollerad vetenskaplig forskning kring echinacea redan 1938 då örten infördes där. Ett av de mest kända preparaten i Tyskland är Echinacin.
I boken ”Mirakelkurer – en personlig vägledning till ett friskare liv” (1997) av den amerikanske vetenskapsjournalisten Jean Carper [3] beskrivs en hel del intressant forskning. I många laboratoriestudier visas att örten bekämpar virus genom att höja aktiviteten hos immunförsvaret i samband med en mängd olika infektionssjukdomar varav influensa, herpes och polio är några.
En teori som framlades i slutet av 90-talet är att echinacea förstärker immunförsvaret genom att stimulera stamcellerna i benmärgen och får lymfvävnaden att producera starkare och fler vita blodkroppar, bland annat T-celler som i sin tur bekämpar infektioner. [3]
En annan teori vid samma tid var att örten stimulerar produktionen av interferon, en kroppsegen substans, som har en enorm betydelse för kroppens immunförsvar.[3]
Genom att googla på nätet kan den intresserade ta del av mer modern forskning.
Till hjälp för långtidssjuka i samband med Covid -19?
”Mirakelkurer – en personlig vägledning till ett friskare liv” ger även fallbeskrivningar där patienter med långvariga infektioner i öron-näsa-hals fått hjälp av echinaceapreparat efter det de under en längre tid prövat skolmedicinsk vård inklusive antibiotika, som inte gett hjälp. Den högre dosen på 900 mg om dagen gav bästa resultatet.
En sådan patient var 29-åriga Gayle Carter som fick en långvarig influensa som inte ville ge med sig. Hon fick fruktansvärd värk i hals och öron och hög feber. Efter åtta veckor hade hon fortfarande 38 graders feber trots förskriven antibiotika. Under sin fyra månader långa jakt på botemedel sökte hon upp tolv läkare innan hon blev frisk: fyra invärtesmedicinare, två öron-näsa- hals-specialister, tre infektionsspecialister, en reumatolog och en radiolog samt slutligen en läkare öppen för örtmediciner.
Till slut började Gayle själv leta i facklitteraturen där hon läste om echinacea och beslöt sig för att pröva detta medel. Hon började ta två 400-mg-tabletter om dagen. Efter en vecka gick febern ned och smärtorna försvann, men när hon slutade, kom febern tillbaka. Hon sökte då upp den siste av de tolv läkarna ovan och valde en sådan som även var öppen för örtmediciner. Denna ordinerade fortsatt medicinering med echinacea samt tillägg med en daglig dos av C-vitamin 3 000 mg samt ytterligare vitaminer och mineraler i form av örtmediciner som astraglus, röd pion och lakrisrot.
Med denna fallbeskrivning i åtanke vore det intressant om forskare kunde testa echinacea på långtidssjuka Covid- 19 patienter. Kanske finns där hjälp att få?
Även lyckade fallbeskrivningar med mycket små barn redovisas i boken. Detta skedde under läkarkontroll.
Idag säljs Echinaforce i såväl de svenska hälsokostaffärerna som apoteken. Den är beskriven i FASS som:
”Traditionellt växtbaserat läkemedel använt för kortvarig profylax och lindring av symtom vid förkylning. Indikationerna för ett traditionellt växtbaserat läkemedel grundar sig uteslutande på erfarenhet av långvarig användning.
Kontraindikationer: om man visat överkänslighet mot korgblommiga växter som t.ex. gråbo, prästkrage, malört och maskros ska man iaktta försiktighet även mot den korgblommiga echinacean.” (Allergisk chock avses förmodligen.)
Lättare diarré och orolig mage kan kan enligt andra källor förekomma som biverkan ibland. Det finns ingen rapportering om att örten skulle kunna vara giftig enligt författaren Jean Carpers bok (ovan). Den allmänna rekommendationen i USA är att man inte intar echinacea mer än åtta veckor i sträck. Personer med autoimmuna sjukdomar som t.ex. SLE, ME, TBC, MS, diabetes skall på inga villkor laborera själva med echinacea då försämringar kan inträffa.
Den svenske läkaren Per Olov Lind gav 2006 ut boken ”Naturliga mediciner- receptfritt för egenvård” (Prismas förlag). En del av boken består av ”örtmedicinernas FASS”. Läkaren har anpassat bruket av örtmedicinerna efter svenska lagar och förhållanden. Han redovisar inte mindre än sex echinaceapreparat som finns på marknaden, antingen flytande eller i pillerform. Alla med ungefär samma text. Preparatet sägs enligt forskning stärka immunförsvaret och förkorta förkylningar med i snitt fyra dagar om det intas så fort symtom känns av. Preparatet ska användas högst två veckor och ska inte ges till barn under tolv år (kvacksalverilagen) eller till gravida kvinnor, inte heller till personer med känd allergi för korgblommiga växter eller vid allvarliga sjukdomar som tuberkulos, leukemi, bindvävssjukdomar eller MS. Man uppmanas följa anvisningarna i förpackningen.
Tillverkning av egen echinacea-tinktur
Plocka loss kronbladen och bryt blomdisken, dvs dess centrum, i bitar. Bred ut dem på en tidning inomhus där solen inte kommer åt dem. Rör om då och då.
När blommorna har torkat är det bara att fylla en glasburk till hälften med dem och hälla på renat brännvin eller annan 35 – 40 % -ig sprit ända upp. Sätt på locket och låt det stå i rumstemperatur i en månad. Det spelar ingen roll om den står i sol eller inte. Skaka om varje dag och se till att spriten täcker ordentligt.
Sila av och häll sedan tinkturen i en flaska. Tinkturen är väldigt hållbar. Om du känner att en förkylning är på gång tar du en dos med 40 droppar i ett halvt glas vatten. [4]
Kersti Wistrand
Referenser:
1) Presentationen är hämtad från Vogel, A., ”Levern som hälsoregulator” (1971), Bioforce-Verlag Teufen (AR) Schweiz 2) Mer om några olika forskningsstudier kan du läsa här: https://kurera.se/farsk-echinacea-en-raddare-i-forkylningstider/ 3) Carper, Jean, Mirakelkurer – en personlig vägledning till ett friskare liv. Nya vetenskapliga upptäckter som avslöjar de läkande krafterna hos örter, vitaminer och andra naturmedel, Forums förlag 1999. ISBN 91-37-11294-5.
4) Örtterapeuten Alexandra de Paoli i TV-programmet ”Strömsö”.
