Blåbär. Foto: Hafera. Pixabay.com

Det finns många bärplockare i skogen just nu. Vilka medicinska effekter har blåbär och lingon? Och ljungen som lyser där så grann? Och hur skyddar man sig mot mygg och knott?

TEXT: KERSTI WISTRAND

Blåbärsriset trivs i granskog och täcker 17 % av Sveriges yta. Ibland kan man se mörkare, nästan svarta blåbär växa intill de blå. De innehåller samma ämnen, fastän de mörka saknar vaxöverdraget. De kallades förr för ”skomakarbär”. I vissa delar av landet sa man att rävarna hade pissat på blåbären och orsakat en färgförändring, vilket givetvis är osanning.

Blåbärssläktet heter vaccinium på latin. Namnet är ursprungligen givet av den romerske poeten Vergilius (född 70 f.Kr.) som även studerade medicin, retorik och filosofi.
Och visst kan blåbär sägas vara ett vaccin mot mångt och mycket. För hundra år sedan kunde man köpa det febernedsättande Baccae Myrtilli, gjort på blåbär, på apoteken. Blåbär användes också vid svalg- och munhåleinflammationer.

Blåbär innehåller bl.a. …

… antocyanin som ökar genomblödningen i de små blodkärlen i ögonen och hjärnan. Framförallt nattseendet och synskärpan stärks. En matsked gör att synförbättringen håller i sig ett dygn.
Antocyanin minskar också risken för blodproppar och kan motverka minnesförlust och demenssjukdomar. En studie på möss visar att blåbär befrämjar hjärncellernas förmåga att kommunicera med varandra.

… garvämnen drar samman tarmslemhinnan och de torkade bären hjälper mot diarré. Du kan torka i 40 grader i ugnen och sedan köra i mixer eller köpa färdigt blåbärspulver i hälsokosten. Tugga två matskedar blåbärspulver, gärna i lite yoghurt.
Förr i världen använde man blåbärsris till att garva läder.

… fibrer håller igång tarmrörelserna. Tre fjärdedelar av vårt immunförsvar har med tarmarna att göra. Några blåbär per dag håller igång peristaltiken. En halv liter färska bär löser upp förstoppning, särskilt om man äter dem ihop med levande yoghurtkultur.

… fenolföreningar motverkar inflammationer i tarmen.

… i bladen finns arbutin som är antibakteriellt och neomyrtellin som är lätt blodsockersänkande. Ett örtte på blåbärsblad dracks därför förr av diabetiker.

… antioxidanter, som bromsar kroppens åldrande, och C-vitamin.
Blåbären tappar en del av sin näring när man hettar upp, torkar eller processar dem på annat sätt. Färska bär är bäst; de frysta näst bäst. Skogsblåbär innehåller mycket mer näring än de odlade.

Den schweiziske naturläkaren Alfred Vogel (1902 – 96) såg blåbären som naturligt överlägset medikament då det gällde reningen av levern. Han påpekar att blåbären är en av få rena näringskällor som vi har kvar. De växer endast i myllrik jord, rik på jordbakterier och fri från konstgödsel och bekämpningsmedel. Blåbären är rika på mineraler och har en läkande inverkan på levern och bukspottskörteln, enligt A. Vogel. I sin bok ”Levern som hälsans regulator” ger han råd och dietförslag. I kritiska fall rekommenderar han att man dricker 1 dl osötad blåbärssaft varje timme och blandar noga med saliven innan man sväljer. Vogel har haft patienter som på så vis har fått stor hjälp att även återställa gallfunktionen. För de som är friska rekommenderar han en fastedag per vecka med osockrad blåbärssaft, 1 dl varje timme.

Ett tips: torkade, pulveriserade blåbärsblad direkt i stöveln drar bort dålig lukt och svettdoft. De drar ihop porerna och är bakteriedödande.

Lingon. Foto: Ugglemamma. Pixabay.com

Lingon

Tro det eller ej, men lingonen tillhör faktiskt också blåbärssläktet, vaccinium. Artnamnet vitis-idaea betyder vin från berget Ida (på Kreta). De kan tåla ned till minus 40 graders kyla.

De trivs bäst i barrskog, i synnerhet på tallhedar. Även lingonen såldes tidigare på apoteken för sin febernedsättande förmåga.

Lingon innehåller organiska syror, vitaminerna A, C,B1, B2 och B3 samt kalium, magnesium, kalcium och fosfor. Inom folkmedicinen användes de mot urinvägsbesvär.

Redan under medeltiden användes torkade lingonblad till ett örtte mot reumatism. Denna sed är särskilt utbredd i Finland. En dessertsked torkade blad får dra fem minuter i kokande vatten och silas sedan bort. Drickes tre gånger om dagen, gärna med en citronskiva eller honung till. Teet är även bra för diabetiker som rekommenderas en kopp sådant te på fastande mage varje morgon.

Ljung. Foto: Bru-No. Pixabay.com

Ljungen breder ut sin färggranna matta på samma ställen som lingonen eller där mycket annat inte kan växa, ofta synonymt med karghet och ensamhet. Enligt gamla sägner härrör sig ljungens röda färg från stupade hjältar, begravda i ättehögar.

Vildbin och andra insekter kan hänga i moln över de små rödlila honungsrika klockorna. De vidsträckta ljunghedarna på flera mil som ännu fanns kvar under 1700-talet är nu täckta med planterad skog. Av rötterna gjorde man förr korgar, av riset kvastar och av grenarna vispar. De fattiga använde ljungen som bränsle.

I sydvästra Sverige maldes ljung ned med säden vid brödbakning. Saft pressad ur blad användes mot rodnad i ögonen och kolik.

Örtte gjort på de torkade blommorna ger god sömn. Koka upp blommorna med vatten, stäng av värmen och låt dra i tio minuter. Sila av blommorna och smaksätt med honung.

Nedanstående recept på ljungte är hämtade ur den lilla boken “Örter som botar” (1969) av Gösta Nyblom på eget förlag:

Vid njurinflammation, inflammation i urinvägarna eller prostatabesvär görs ett te på följande vis: 30 -50 gram torkad ljung läggs i 1 liter kallt vatten och får dra i två timmar. Blandningen ska därefter långsamt kokas upp och får koka i fem minuter. Låt svalna 15 minuter. Dos: 3 – 4 koppar varje dag.

Vid blåskatarr, tarmkatarr eller diarré rekommenderas dagligen 3 – 4 koppar ljungte enligt ovan.

Ljungen är utmärkt som tillsats i badvatten vid reumatism och gikt för att lindra smärtorna. 500 gram torkad ljung eller färska kvistar läggs i 3 liter kallt vatten och får koka i 10 minuter. Hälls sedan i det heta badet och bada där under cirka en kvart.

Skvattram. Foto: JarrkoManty. Pixabay. com

Skvattram och pors mot mygg
Skvattram och pors är bland de två bästa myggavvisande växterna. Båda växer på blöta platser. De innehåller en eterisk insektsavstötande olja och doftar rosmarin, kamfer och tallhed, något som håller mygg och andra insekter på avstånd. Därför kan man gnida in sig med dessa växter. Skvattramblad och – blommor måste gnidas in ganska hårt i huden, så att man blir lite grön. Man får dock se upp så att man inte får in något av dem i munnen eftersom de är giftiga.

Buketter av skvattram kan hängas upp i garderoben mot pälsängrar och mal. De lär också hålla vägglöss borta. Skvattram har även använts vid ölbryggning.

Pors, M. Lindman, ur Nordens flora. Wikipedia

Pors har grågröna rundade blad och söta små kottar. Den doftar nästan som skvattrambladen och gnids in mot mygg. Den används också som brännvinskrydda.

Kersti Wistrand

Källor: Eget kunskapsskafferi och diverse örtböcker i min bokhylla

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.