19 april, 2019

Xenoglossi och tungotal

Biskop emeritus Lennart Koskinen. Foto: K. Wistrand

Xenoglossi innebär förmågan att plötsligt och i ett förändrat medvetandetillstånd kunna tala eller skriva ett helt nytt språk som man inte är bekant med tidigare.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Under debatten ”Människans sökande kring universella livsfrågor” i Parapsykologiska sällskapets regi deltog Lennart Koskinen och Olof Buckard, se tidigare artikel: LÄNK  Koskinen delade därvid med sig av ett minne från sin tid i finska Uleåborg. I staden levde en mycket speciell kvinna, 10–15 år äldre än han själv. Som barn var hon autistisk och helt utan språk. När hon sex år gammal väl började tala var det inte finska utan ett för omgivningen helt oförståeligt språk. Några ryska ord ingick men det var omöjligt att i övrigt förstå. En språkforskare tillkallades och denne berättade att det rörde sig om fornryska som nu är utdött men som talades fram till 1600-talet.

Denna kvinna i Uleåborg blev när hon växte upp en finsktalande sierska som under trans kunde hjälpa folk och berätta om var försvunna djur och människor fanns. När Lennart Koskinen var i övre tonåren fick han bud att han skulle infinna sig hos henne och hjälpa till att översätta hennes finska till svenska respektive engelska. Hon visste att han var särdeles lämpad därtill och så blev det. Vid ett tillfälle ombads hon hjälpa ett par föräldrar att få kontakt med en dotter som rymt. Sierskan försatte sig i trans med ögonen vända uppåt och förmedlade att hon såg dottern i Australien där hon arbetade med hästar. Hon kunde lämna så detaljerad information att föräldrarna sedan kunde komma i kontakt med dottern.

Vad är Xenoglossi?

Denna företeelse att plötsligt tala (eller skriva) ett främmande språk utan att någonsin ha lärt sig det benämns ”Xenoglossi” (av grek. xeno `främmande´ och glossa `tunga´, `språk´). Själva termen myntades 1905 av den franske parapsykologen Charles Richet, som hade lagt märke till att en del mediala personer i trans plötsligt kunde tala ett för dem främmande språk. I uppslagsverk definieras xenoglossi som ett parapsykologiskt fenomen i vilket en person talar eller skriver ett språk som normalt är okänt för henne eller honom. Själv vill jag tillägga att det tycks ske i ett förändrat medvetandetillstånd som exempelvis under hypnos och trans.

 

 

Den Helige andes utgjutande, målning av abbedissan Herrad of Landsberg (1130–95). Wikimedia.     

Under pingsten föll ”Guds ande” över lärjungarna och gav vissa av dem förmågan att plötsligt tala främmande språk (Apg. 2:1–21). ”Att tala i tungor” (synonymt med att plötsligt kunna tala andra språk, dvs xenoglossi) betraktas som en av de femton nådegåvor som Paulus nämner i 1 Kor. 12:10 – 14. Han hade själv denna förmåga, men sade att det rörde sig om ett legitimt språk som kunde förstås av andra (1 Kor. 14: 18 – 19).

Xenoglossi ska inte förväxlas med glossolali, tungotalet som praktiseras inom många religioner och flera kristna samfund, främst pingströrelsen. Här rör det sig om ett ”andens språk till Gud” som har sin upprinnelse i extatiska tillstånd inom olika religionsyttringar och som inte är något världsligt språk. Modern forskning har bedrivits även kring glossolali [1]

Paulus skilde på xenoglossi och glossolali. Han gav regler för glossolali i församlingen (1 Kor: 14): ”Om ni inte med era tungor frambringar begripliga ord, hur ska man då förstå vad ni talar om? Då blir det ju ett tal i vädret? … Om jag talar tungomål när jag ber, så ber visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad…. Om någon talar en tunga (glossolali) så låt någon tolka, men om ingen sådan tolkare finns så låt honom hålla tyst i kyrkan. (1 Kor.14: 27–28)

Svenska pingstvänner har dock berättat att xenoglossi ibland kan förekomma under ett förändrat medvetandetillstånd under bön. Det berättas att en sådan person plötsligt började tala ett kongolesiskt språk (utan att kunna det tidigare) med en icke svensktalande pastor från Kongo. [2] Jag har sett en psykologexamensuppsats i ämnet, men mig veterligen finns ingen större forskning kring förekomsten av xenoglossi inom pingströrelsen.

Under vissa skeden i vår historia har tungomålstalande personer förföljts. 1634 sägs några nunnor i London tillhörande ursulineorden ha talat latin, grekiska, turkiska och spanska när de var i ett tillstånd av trans, men pressades att erkänna att de stått under djävulens inflytande. Kyrkan försökte helt enkelt tysta ned det hela. [3]

 

Foto: K.Wistrand

”This Egyptian Miracle” – om fallet Rosemary

I min bokhylla står boken ”This Egyptian Miracle or The restoration of the lost speech of Ancient Egypt by supernormal means”, utgiven 1935. Den är skriven av Fredrik H. Wood. På dess försättsblad står ”To Nils Jacobson with all good wishes from Ian Stevenson.” Jag fick boken av dr Nils-Olof Jacobson (som skrev ”Liv efter döden”1971) när han gallrade sina bokhyllor inför en flytt för länge sedan. Han hade alltså i sin tur fått den av Ian Stevenson. Vad jag inte förstod då var att de båda förmodligen insett att trans, hypnos och regressionsterapi inte var en framkomlig väg att bevisa reinkarnation och därför kunde lägga denna typ av forskning åt sidan.

Frederick H. Wood var under 45 års tid organist i Blackpool i England samt kompositör av kyrklig romantisk musik. Han hade också doktorerat i musik och var vetenskapligt tränad. Ett annat stort intresse -förutom gamla Egyptens språk- var spiritualism, där han hade erfarenhet att undersöka medialitet.

Frederick H. Wood och församlingsbon Rosemary hade musiken som gemensamt intresse. Rosemary hade inget som helst intresse för spiritualism, men så plötsligt en dag 1927 började hennes hand oväntat skriva av sig själv och eftersom de kände varandra berättade hon detta. Wood förstod då att hon var ett skrivande medium. Den andliga guide som förde pennan introducerade sig som den egyptiska damen Nona som levt för länge sedan i Egypten. Liknande guider var kända redan under Gamla testamentets tid och nämns sexton gånger där enligt Wood.

Den mediala processen fortsatte hos Rosemary och så småningom började hon utveckla klarhörsel, dvs höra ord inom sig. Hon upprepade dem högt. Dessa sades vara gammalegyptiska talad av Nona, som ibland genom automatisk skrift anmärkte på att uttalen inte var de bästa; de glutterala gammalegyptiska ljuden var svåra att uttala för en engelskspråkig kvinna som Rosemary. Wood skrev ned transkriptionen av allt han hörde. Det blev mer och mer gammalegyptiska och meningarna flöt ur Rosemary utan att hon först tänkte vad hon skulle säga. Rosemary var i ett förändrat medvetandetillstånd när detta skedde, en lättare trans där hon var helt medveten om omgivningen. När hon var i detta tillstånd märkte Wood att hon utan problem även kunde avläsa honom och hans tankar telepatiskt.

Rosemary upplevde sig ibland vara en kvinna som levt i Egypten samtida med Nona, vilken så småningom presenterade sig vid annat namn och som en babylonisk prinsessan gift med en farao. Wood kunde finna henne i regentlängderna.  Rosemary förmedlade även sånger, bl.a. en sång som arbetarna sades ha sjungit när de arbetade med de stora skulpturerna i Karnak. En stor del av boken ägnas åt det gamla egyptiska språket såsom det framställdes genom Rosemary och här förläggs boken på akademisk nivå där olika språkforskares teorier angående gammalegyptiskan vägs in och diskuteras i analyserande ordalag. Författaren anser att Rosemarys fall styrker reinkarnationsteorin.

Ian Stevenson: reinkarnationsforskning och xenoglossi 

Psykiatern och reinkarnationsforskaren Ian Stevenson LÄNK  skrev 1974 en hel bok om xenoglossi: ”Xenoglossy – A review and report of a case”. Här finns ett fall med svensk anknytning: en amerikansk kvinna gift med en amerikansk läkare som utövar hypnos på henne. Plötsligt i inspelningen övergår hon att tala ett främmande språk som visar sig vara svenska med vissa norska inslag. Man kunde inte finna att hon i sitt vanliga liv hade haft någon som helst anknytning till detta språk. Boken utreder fallet högst noggrant på 264 sidor.

Kritik har riktats mot de fem fallbeskrivningar angående xenoglossi som Ian Stevenson skrivit om. Den lingvist som han samarbetat med anses ha varit redan ”troende” då det gällde inkarnationsteorin och att detta satt sina spår, Stevenson ovetande. Kritiken har emellertid främst handlat om att det rör sig om mindre mängder ord än vad som är behövligt för att sägas kunna behärska ett språk fullt ut. Stevenson har tagit åt sig denna kritik. På flera förfrågningar om regressionsterapi och återupplevande av tidigare reinkarnationer, tar han avstånd och säger att det hypnotiska tillståndet liknar ett drömtillstånd, där medvetandets omedvetna delar frigörs från de vanliga hämningarna och kan framskapa en ”ny personlighet”. Ett starkt emotionellt minne som förläggs till en tidigare reinkarnation är ingen garanti för ett sant reinkarnationsminne utan kan helt enkelt komma från en läst bok eller en film eller något liknande. Stevenson hänvisar härvid bl.a. till Reima Kampmans forskning nedan. [4]

Forskning kring hypnotiserade tonåringar i Uleåborg 

Under 1960-talet bedrev psykiatern Reima Kampman (1943 – 1992) verksam vid Oulo Universitet i Uleåborg (Finland) hypnosforskning med 450 tonåriga skolelever av vilka flera påstod sig minnas tidigare liv. Det mest förvånansvärda fallet var ”Niki” som avslöjade en hel frekvens av liv som sträckte sig 2 000 år tillbaka i tiden. Ett av dessa var ”Dorothy” som levde i England under 1200-talet och var dotter till en värdshusägare. När Niki regredierade till detta liv började hon sjunga en gammal engelsk sång som började ”Sumer is icumen in, Lhude sing cuccu! Groweth sed and bloweth med, and springeth the wude nu”. Det visade sig att Niki faktiskt sjöng den i en moderniserad version beträffande orden, men hur i all världen kunde en ung finsk flicka sjunga denna gamla engelska sång?

Kampman beslöt att studera ”Dorothy” lite närmare och hypnotiserade därför Niki åter igen, men nu frågade han henne var hon hade kommit i kontakt med sången. Jo, hon hade som 12-åring suttit i ett bibliotek och snabbt bläddrat i en musikhistorisk bok, fick Kampman till svar. Hon kunde återuppleva bokens namn och t o m på vilken sida sången stod att läsa. När Kampman gick till nämnda bibliotek fann han både boken, sidan och sången såsom hon hade berättat om under hypnos. (Däremot får man inte veta varifrån melodin kom.)

Niki hade uppvisat ett fotografiskt minne för information, men kunde i sitt vardagsmedvetande inte minnas någonting av detta utan endast under hypnos. Detta visar att det mänskliga sinnet tycks vara helt kapabelt att absorbera sidoinformation under längre tid och med stor precision, menar Kampman, som senare hypnotiserade 450 skolelever. 78 av dessa kunde föras ned i djup hypnos och av dessa uppvisade 32 försökspersoner förmågan att skapa multipla personligheter. Genom tester och psykiatriska intervjuer bedömde Kampman att dessa kliniskt sett var mer hälsosamma än de som inte kunde uppleva delpersonligheter. [5]

I kritiken av Kampmans slutsatser om Rosemary anförs att ingen förklaring ges varför hon fastnat för just denna sång bland flera andra. Ingen fråga ställdes heller av Kampman om när hon första gången kom i kontakt med sången. [6]

Vaknade upp från koma – talade mandarin

Några fallbeskrivningar finns med -om än inte fullständig xenoglossi- utökad språkförmåga av ett språk som inte är modersmål efter uppvaknande ur koma. Nedan följer ett exempel.

21-årige australiensaren Ben McMahon var passagerare i bilen som hans far körde. Plötsligt körde en truck in i sidan på bilen, där Ben satt. Denne förlorade medvetandet och fördes med skador till sjukhus där han låg i koma under en vecka. Läkarna sade att det var ett mirakel att han överlevt. Kvarstående men är att han lätt blir hjärntrött och måste vila en del under dagtid.

När Ben vaknade upp ur koman hade något inträffat. Han talade bara det kinesiska språket mandarin. Han berättade senare att han befann sig i ett omtöcknat tillstånd, där huvudet kändes skilt från kroppen och att det just då var en kinesisk sjuksköterska i rummet och att han trodde att han var i Kina. Han bad om papper och penna och skrev på mandarin: ”Jag älskar min mamma och jag älskar min pappa. Jag kommer att tillfriskna.” Under tre dagar talade han endast kinesiska; han tänkte och drömde på detta språk. Hans anhöriga förstod honom inte och blev skrämda. Så småningom kom även engelska meningar ur hans mun och han kunde till slut minnas sitt modersmål.

Nu hör det till saken att Ben studerat mandarin något år på gymnasienivå och även liftat runt två månader i Kina efter detta men alls inte kunde tala det nämnvärt innan bilkraschen, men detta ändrades i och med olyckan. 17 månader senare vann han en språktävling i det kinesiska språket och fick resa till Kina, där han medverkade i TV-program. Han studerade därefter på ett universitet i Shanghai, där han sägs tala mandarin nästan som en infödd. Daily mail har en artikel samt en informativ video, där en forskare uttalar sig och även andra likande fall nämns. [7] Forskarna är förbryllade men en neurovetenskapsman, Dr Pankaj Sah vid Queensland Brain Institute, har en teori om hur de delar av Bens hjärna som var knutna till engelskt språk skadades tillfälligt vid kraschen och de återstående med mandarin aktiverades istället.

Själv säger Ben: ”Jag vill ägna mitt liv åt att bygga en bro av samhörighet och med kulturella kommunikationer och förståelse mellan Kina, Australien och resten av världen och kanske i förlängningen bli diplomat”.

Kersti Wistrand

Noter: [1] https://en.wikipedia.org/wiki/Glossolalia

[2]https://www.youtube.com/watch?v=ZOALzo58-hE&t=455s En svensk pingstpastor berättar här hur hon i bön börjar tala andens språk och känner igen det som flytande kongolesiska. Hon har tidigare vistats i Kongo, men kunde då endast tala det stapplande.

[3]Fredrik H. Wood, This Egyptian Miracle or The restoration of the lost speech of Ancient Egypt by supernormal means (1935), s.18

[4]https://mirror.paranormal.se/sokaren/www.sokaren.se/INDEX175.HTML  [5] Hypnotically induced multiple personality: An experimental study (Acta universitatis Oulunensis: Series D, Medica; no.6: Psychiatrica; no. 3) Unknown Binding 1973.

[6] http://www.christliche-reinkarnation.com/Sokaren/052RegressionstestD.htm nr 1 2005 och http://www.reinkarnation.de/Ruckfuhrungen_Glaubwurdigkeit_Band2.pdf

[7]https://www.dailymail.co.uk/news/article-2740708/Aussie-man-wakes-coma-car-crash-speaking-MANDARIN.html  Där nämns även några fallbeskrivningar, där personer som legat i koma vaknat till med nya språkförmågor. 2010 vaknade en 13-årig kroatisk flicka upp och började tala tyska, ett helt annat språk än sitt eget. 2013 vaknade en amerikansk krigsveteran upp efter medvetslöshet, visste inte vem han var men talade flytande svenska.

 

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: