21 oktober, 2019

”Vi upplevde döden” av M.D. Michel B. Sabom


1982 kom klassikern ”Recollections of Death” ut (på svenska ”Vi upplevde döden”). Författaren var hjärtspecialisten och bitr. professorn i medicin M.D. Michael B. Sabom i Atlanta, USA, som under fem år och med en början i maj 1976 intervjuat 78 egna patienter av vilka 66 haft hjärtstillestånd. 43 av dessa kunde berätta om alldeles speciella upplevelser nära döden, där de betraktade sig själva och läkarnas arbete snett ovanifrån.

TEXT: KERSTI WISTRAND

En nära-döden-upplevelse skildrad av en 62-årig man som drabbats av hjärtstillestånd står att läsa i den gula rutan på den av Göran Grip översatta boken ”Vi upplevde döden” (1985) av hjärtläkaren Michael B. Sabom:

”Det var då jag verkligen fick min hjärtinfarkt. Sen steg jag uppåt. Jag var ovanför mig själv och tittade nedåt. Först förstod jag inte att det var min kropp. Jag trodde inte att jag var död. Sen förstod jag att det var mej dom jobbade med. Jag hade inte ett dugg ont, och det var en oerhörd fridfull känsla. Döden är inte nåt att vara rädd för.”

Under 1960-talet hade den medicinska forskningen då det gällde att ta hand om patienter med hjärtattacker tagit ett stort steg framåt med elektrisk regularisering av hjärtverksamheten, yttre hjärtmassage och intensivvårdsavdelningar. Överlevnadsfrekvensen ökade och därmed nära-döden-rapporterna från de överlevande. Pionjären dr Raymond Moody gav 1975 ut ”Life after life”, den bok som på svenska senare kom att heta ”I dödens gränsland”, Natur och kultur, 1977), vilken baseras på omkring 150 berättelser av nära- dödenupplevare.
1982 utkom antologin ”Medvetandet och döden en antologi om nära-döden-fenomen och utomkroppsliga upplevelser”, redigerad av Kersti Wistrand och Jan Pilotti. Den senare stod i kontakt med dr Michel B. Sabom och hans forskning, varför vi hann få ett råmaterial från honom som vi tilläts ta med i vår bok ungefär samtidigt som hans egen publicerades i USA. Nedanstående text är hämtad ur mitt kapitel i ”Medvetandet och döden”.

Foto: Pixaby

Dr Sabom hade erfarenheter av ett hundratal återupplivningar av hjärtpatienter då han i maj 1976 på initiativ av kuratorn Kreutziger på hans sjukhus började intervjua egna patienter. Tillförlitligheten (reliabiliteten) får därför betecknas som god. Ett urvalskriterium var att patienten skulle ha haft medvetslöshet förbunden med en nära-döden-kris. Med ”nära döden” förstås enligt Sabom ”alla kroppstillstånd som orsakats av en extrem fysiologisk katastrof som man förväntade sig skulle ha resulterat i en biologisk död i majoriteten av fallen och därför krävt akut medicinska åtgärder. Detta tillstånd inkluderar i allmänhet hjärtstillestånd, allvarlig traumatisk skada och djupt komatösa situationer med metaboliska störningar.” Alla patienter med känd psykisk sjukdom uteslöts från början. Han uteslöt även patienter som fått anestesi så att detta inte kunde ha påverkat upplevelserna (men han hade ändå en grupp på tio patienter som under kirurgiska ingrepp med anestesi haft ut-ur-kroppenupplevelser. Dem beskrev han för sig.)

43 av de 78 patienterna intervjuades inom 12 timmar till en månad efter hjärtstilleståndet och 16 patienter inom ett år. De övriga hade haft sin upplevelse mellan fyra och 58 år bakåt i tiden.

Dr Sabom avslutade sin forskning 1981. De sista två åren hade han flyttat till Atlanta och utfört forskningen ensam utan sin kollega. Han fick där genom kollegor kontakt med ytterligare 28 patienter som haft hjärtstillestånd.

Dr Sabom bandade alla samtal. Först fick patienten berätta fritt, sedan besvara strukturerade frågor som byggde på element i Moodys s.k. idealtyp. Den strukturerade delen avslutades med insamling av persondata, där även personlig tro före och efter upplevelsen efterfrågades. En noggrann jämförelse med operationsrapporter och journaler gjordes. Senare sändes även ett frågeformulär med Templers och Dicksteins dödsångestskalor hem till patienten för ifyllnad.

Resultatet visade att 43 av Saboms ”egna” 78 patienter, dvs 43 %, haft en upplevelse liknade Moodys beskrivning. Flera patienter hade haft flera kriser med 42 nära-döden-upplevelser.

Fallbeskrivning 1: Så här berättar en man som i juli 1976 fick en hjärtattack med åtföljande hjärtstillestånd. Berättelsen är något nedkortad:

– …Då jag gav mig iväg kunde jag se min kropp ligga där nere … Jag såg hela föreställningen och jag visste inte vem det var först, och då tittade jag närmare och såg att det var jag och jag tänkte: ‘Vad i all sin dar är det här?’ Jag kände mig inte annorlunda än jag gör nu. Jag tittade uppifrån och ned… Jag flöt sakta uppåt. De höll på som bara den på mig. De kravlade upp ovanpå mig med sina knän. I själva verket knäckte de bäckenbenet på mig på högra sidan och det är precis på det stället där jag såg knäet, medan jag sakta flöt upp … Och jag såg dem sticka i en nål där, nästan mitt i bröstet, men på vänster sida… De körde den bara rätt in och gav mig någon slags vätska… Jag kunde se allt mycket klart och tydligt… De satte i nålen i mig och började krypa över mig igen, slå mig på bröstet, trycka på bröstet, slå med sina knytnävar på bröstet. Jag fick tre revbensfrakturer på vänstra sidan… och jag fortsatte tänka: `Vad är det här? Vad är det som händer?’ Jag fortsatte att glida uppåt… Jag kunde nu inte höra någonting. Jag höll på att försöka begripa … Och jag kommer ihåg att jag såg dem stå i början av korridoren. Tre av dem stod där: min fru, min äldsta son och min äldsta dotter och så doktorn… Det fanns ingen förklaring till att jag kunde se dem… Men jag visste att jag gjorde det… Jag förstod inte vad som pågick. Jag förstod inte varför de grät… och så gick jag vidare… Jag gick till en annan värld…

Vid en intervju med frun fick Sabom veta att hustrun inte hade planerat att besöka sin make, eftersom han väntades hem från sjukhuset. Helt oväntat hade äldsta sonen och äldsta dottern kommit på besök och de hade beslutat sig för att överraska fadern. Utan att ringa anlände de till sjukhuset och började gå i korridoren som ledde till hans rum men hejdades “åtminstone tio rum” från hans rum. Frun hann se en glimt av “toppen” av hans gråhåriga bakhuvud, när han snabbt fördes iväg till hissen. Hon menade att det var en omöjlighet för honom att se dem. Paret hade sex barn. Vilka som gick på besök varierade från gång till gång.

Dr Sabom jämförde med operationsrapporten och journalen. Det patienten upplevt då ”medvetandet var löst från kroppen” stämde överens med detta. Patienten var medvetslös, men samtidigt medveten!

Sexton personer i Saboms material kunde höra klart och tydligt under sin ut-ur-kroppenupplevelse. Fem försökte förgäves tala. En person försökte hejda läkaren från att rädda hans liv:

-Jag försökte stoppa dem (läkarna). Jag försökte verkligen grabba tag i dem och hejda dem, därför att jag kände mig sa lycklig där jag var… Jag kommer faktiskt ihåg att jag grep tag i doktorn. (Fråga: Vad hände?) Ingenting. Absolut ingenting. Det var nästan som om han inte var där. Jag högg tag i honom och han var inte där, eller var det så att jag gick rakt igenom honom eller hur jag nu ska uttrycka det.”

Fallbeskrivning 2. En 52-årig man opererades för hjärtanuerysm (ärr efter tidigare infarkt). Strax efter den komplikationsfria operationen intervjuades han av dr Sabom, som i sin bok ger en lång jämförelse med operationsrapporten, som patienten absolut inte sett. Här nedan ges överensstämmelser av vad patienten sade sig se och vad kirurgen rapporterat skriftligt. Dessutom anmärkte mannen på att han tyckte att hans hjärta såg konstigt ut, mer som ”Afrikas kontinent” än den vanliga hjärtsymbolen. Och precis så är det.

s. 215 ur Jan Pilottis kapitel i ”Medvetandet och döden” (1982) Foto: K. Wistrand

Det är omöjligt att här ge rättvisa åt dr Saboms unika och högst intressanta material. Om du vill läsa mer så sök upp boken på biblioteket!

Kersti Wistrand

Litteratur:
1.Sabom, Michael, Vi upplevde döden (1985), Natur och Kultur.
2.Moody, Raymond, I dödens gränsland (1977), Natur och Kultur.
3.Wistrand, K & Pilotti, J, Medvetandet och döden – en antologi om nära-döden-fenomen och utomkroppsliga upplevelser. (1982), Natur och kultur. Boken finns skannad på dr Jan Pilottis hemsida http://www.drpilotti.info/

Spread the love
About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.