Många kulturer runt om i världen har haft föreställningar om att bad i speciella källor kan resultera i fysisk och/eller andlig rening samt hälsa. Här ser vi nu närmare på kurorter och spa-anläggningar.
TEXT av KERSTI WISTRAND
Det finns i alla kulturer en gammal tro på att vatten från källor är heligt och har både renande och läkande egenskaper. Kejsaren Qin Shi Huangdi, som förenade stora delar av Kina på 200-talet och påbörjade byggandet av den kinesiska muren, gjorde resor till det heliga berget Laoshan sydost om Peking för att dricka hälsa ur dess källor. Detta vatten ansågs vara ett riktigt livselixir och den samtida författaren Wang Chia skrev att ”det bubblande vattnet från Pon Lai ger tusen liv till dem som dricker det.”
I Gamla Testamentet kan man läsa om att paradisets fyra strömmar kom från en liv- och välsignelsegivande källa. Jesus döps i vatten, liksom alla kristna efter honom. I Jerusalem fanns dammen Betseda med vatten från en artesisk källa (springkälla). Den hade fem pelargångar och den femte delade bassängen på mitten. Runt denna fanns på Jesu tid många sjuka, halta, blinda och lama.
Den sjukling som först steg ned i dammen efter omrörandet av dess vatten -oavsett vilken sjukdom han led av- ansågs bli frisk. I Joh. 15:1-9 berättas om hur Jesus ser en man, som varit sjuk i 38 år, ligga där vid kanten och frågar honom då om han vill bli frisk.
”Herre, jag har ingen som leder mig ned i vattnet kommer i rörelse och när jag själv försöker ta mig dit, kommer alltid någon annan före”.
Jesus säger då: ”Stig upp, tag din bädd och gå”, varpå mannen blir frisk utan vattnets hjälp och kan gå därifrån.
Det heliga vattnet
”Vattnet är källan till all existens och alla ting”, säger den vediska traditionen. I världens gamla kulturer symboliserar vattnet helhetens potential och den primära substans ur vilket allt liv uppstått. När vi börjar våra liv vilar vi i fostervatten. Vattnet ger alla möjligheter och ligger bakom allt livs utveckling och symboliserar därmed själva livet.
Det finns en mängd riter och kulter knutna till olika källor och floder sett ur religionshistoriskt perspektiv. I alla dessa gamla kulturer anses vattnet vara heligt. Vattnet flyter, det rör sig och det är levande. Vattenkulten har accepterats i alla tider och av alla religioner, inklusive kristendomen.
I myter och ritual fyller vattnet samma funktion över hela världen. Den inleder alla formers tillblivelse och upprätthåller all skapelse. Nedsänkning i vatten symboliserar en omvandling/ upplösning av former och en återgång till det som var innan skapelsen. En uppstigning ur vattnet blir till en pånyttfödelse. På så sätt kan man förstå bl.a. dopet. I initiationsriter står vattnet för en ”ny födelse”. I magiska riter ger man akt på den helande funktionen och i begravningsriter symboliserar vattnet återfödelse efter döden. Vattnet helar, ger förnyad ungdom och garanterar evigt liv.
Ceremonier med heliga bad utfördes med många modergudinnor, t.ex. Cybele (27 mars varje år) och Afrodite. Här i Norden hade vi en motsvarande kult kring modergudinnan Nerthus under århundradena kring Kristi födelse.
Orakel arbetade oftast nära vatten. Pythia i Delfi förbereddes genom att dricka källvatten från Kassotis. Babylonierna kallade oceanen för ”visdomens hem”. I stora delar av världen sammanlänkar man den profetiska begåvningen och intuitionen med vatten. Kulten av vatten, floder, källor och sjöar existerade i det antika Grekland långt innan den indo-europeiska invasionen och nymfer och gudar var förbundna med vattnet och förkroppsligade dess energier.
Renande bad
Många kulturer runt om i världen har haft föreställningar om att bad i speciella källor kan resultera i fysisk och/eller andlig rening. Sådana former för rituell rening existerar förutom i Bibeln hos gamla tiders babylonier, egyptier, de gamla grekerna och antikens romare, men även hos en del indianstammar.
En av de äldsta beskrivningarna av sådana bad kommer från antikens Grekland. Den grekiska mytologin pekade ut vissa naturliga källor, välsignade av gudarna. Vid palatset i Knossos på Kreta har man funnit bassänger i palatskomplexet från den minoiska kulturen ca 1 000 f. Kr. Dessa bad lade grunden för våra mer moderna spa-anläggningar. Romarna övertog de grekiska sederna, men byggde än större badanläggningar med både romerska bad, avspänning och sociala aktiviteter som gymnastikhallar, föreläsnings- och konsertsalar samt matställen. De utvecklade bad i sina provinser, t.ex. Vichy i Frankrike, Bath i England, Wiesbaden i Tyskland och Baden i Österrike. Badritualer uppstod och man behandlades för diverse tillstånd, t.ex. ledbesvär med lerinpackningar.
Kurorter och surbrunnar
Mellersta och södra Europa ansågs ha mycket verksamma källor. Där fanns källor med hög halt av svavelväte -luktar som ruttna ägg- och högre halt av mineraler än i Sverige. En del varma svavelrika källor nyttjades under medeltiden av de spetälska. Under 1500-talet spred sig syfilis bland de prostituerade och även dessa prövade dessa bad och därmed kunde smittan sprida sig. Därför förbjöds patienter med smittsamma sjukdomar att delta i kurortslivet. Ett undantag var Aachen i vid gränsen mellan Tyskland, Belgien och Holland, dit syfilissmittade från hela Europa sökte sig.
Kurorterna eller surbrunnarna, som de även kallades, blev en överklassaktivitet över hela Europa under 1700-talet och blomstrade i Sverige under 1700- och 1800-talen. Vattenterapin och lerinpackningar var en viktig del i konsten att lindra sjukdomar. Förutom bad och intagande av vatten, uppstod dans, kortspel och promenader. Under 1800-talet producerades böcker över olika spaanläggningar och i början av 1900-talet infördes dietföreskrifter och olika massagebehandlingar.
Kurortsliv i Sverige
Bruket att dricka brunn och renas i källvattenbad togs upp i Sverige under 1600-talet, då vår dåtida store entreprenör, läkaren Urban Hiärne (1641- 1724) , som var anställd vid hovet, fick i uppgift att finna svenska hälsokällor.
Han gjorde studieresor till kurorter i Europa, återvände och genomförde kemiska analyser av svenska källors vatten och fastnade för källvattnet i Högbrunnen i Medevi. Resultatet blev anläggningen av Medevi brunn i Östergötland, vilken blev vår första svenska kurort 1678. Kemisten Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) fortsatte senare med analyser av brunnsvattnet. Urban Hiärne upptäckte även Vårbykällan söder om Stockholm, där en annan verksamhet sattes igång. Andra kända kurorter är Sätra brunn i Västmanland (1701), Ronneby i Blekinge (1705), Ramlösa i Skåne (1707), Lundsbrunn i Västergötland (1720-24), Porla i Närke (1724), Loka i Västmanland (1725) och Rostock i Dalsland (ca 1760).
I en förteckning från 1770 hade Sverige 348 hälsobrunnar, varav 39 låg i Finland. I samband med första världskrigets utbrott, upphörde de flesta kurorterna för att nästan helt försvinna i samband med andra världskriget.
Humanism och kunskap tillbringade en vecka på Medevi brunn sommaren 2013: LÄNK
Spa-anläggningar
Olika källor blev förknippade med behandlingar av olika sjukdomar.
1326 upptäcktes källor innehållande järnoxid i den lilla belgiska staden Spa. Att dricka brunn där var bra för blodbrist. Därifrån kommer troligtvis begreppet ”spa”. Namnet blev vida känt tack vare exporten av källvatten, som nådde Sverige på 1700-talet. I slutet av 1980-talet började ordet ”spa” dyka upp på nytt i Sverige, antagligen via engelskan. Att resa till ett spa idag innebär mer en avspänning för själen och en återhämtning för kroppen och behöver inte omfatta drickande av något källvatten.
I följande artikel kommer jag att presentera ett spa, som jag besökt i Estland.
Kersti Wistrand
Referenser:
1. Eliade, Mircea, Patterns in Comparative Religion, Meridian Trademark, USA, 1958.
Denna bok står för de religionshistoriska delarna.
2. Källor i Sverige, Källakademin, Sivarts förlag, 2012. Denna bok står för historiken om kurorter och spaanläggningar.