Fjällsamerna, de åtta årstidernas folk, lever idag ett modernt liv i Finnmarken, Enontekiö, Karesuando och Jokkmokk. För länge sedan skapade deras årliga långa vandringar fram och åter från skogslandet till högfjällen denna speciella indelning av året. Kersti Wistrand återberättar här om deras årstider från Ernst Mankers bok.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Höstsommar – augusti
Det är lågt i tak. Ett gråvitt töcken hänger över landet ett stycke upp i luften och suddar ut alla fjäll och höjder. Snart skall höststormarna börja vina i den mångmila fjällkedjan. Det är dags att bryta upp och ge sig ned mot skogslandet igen efter sommarens vistelse uppe mot fjällen. Renarna har gott hull efter sommarens beten. Hårfällen är utvuxen, jämn och tjock. Nu skulle rajden ned till det gödande höstbetet. En örn ses sväva över lämmelmarken och fjällugglan hoar. Härkarna i rajden bär ståtliga kronor. På kvällarna slår sitan läger vid vackra fjällsjöar med blänkande vatten och laxöringar, fångade med nät i sjöar och älvar, halstras.
Följande morgon packas allt ihop och man drar vidare. Vädret kan växla med piskande stormbyar och regn och snöglopp rakt i ansiktet, men vidare, vidare… På kvällen sätts kåtaställningarna och duken upp igen och röken syns stiga upp under räppen. Kaffepannan på och renkött.
Stormen bedarrar och ett lager pudersnö täcker marken på morgonen. För länge sedan var höstsommar den tid nåjden framträdde under seans för att få vägledning från naturens makter. Han kunde också på spåtrumman läsa gudarnas svar. I dalgångarna kunde offer ske vid en seite.
Hösten – september – oktober
Fjällbjörken möter på sydslänterna och breder sig över dalgångarna. Betet har fått gro ostört under sommaren och sopparna blir renarnas kalasbröd. Här ska de stanna ett par månader. Nattfrosten kommer och träd och växtlighet exploderar i en symfoni av glödande höstfärger.
Hösten är skördetid och slaktetid. Vajorna mjölkas. Renost tillverkas. Renmjölken blandas med juobmoörtens syrliga blad och hälls på kaggar för att bli surmjölk för vintern. Brunst och parningstid. Sarvar slaktas innan brunsten, som sätter smak i var enda fiber. Renkropparna flås, öppnas och styckas och allt tas till vara. Senorna buntas samman, spjälkas och spinns till tråd.
De bästa benen blir slöjdvirke. Flera stora starka sarvar läggs ned av två män; den ena håller fast, den andre klämmer fast djurets testiklar mellan fingrarna, böjer sig ned och biter av testiklarna. Nu har tjuren blivit en oxe. Hektiskt arbetsliv i renhagen. Sarkarna betäcker vajorna. Ibland utövas våldsamma strider med inflätade hornkronor för att få en vaja. Det mörknar mot oktober. Snön och frosten har kommit för att stanna.
Höstvintern – november
Tilltagande kyla, stjärnprakt, flammande norrskenshimmel och morgnars frostiga ljusramp i söder. Återigen vandringar. Riktigt svart är natten endast i snöstorm som kväver himmelsljuset. Folk och djur, sitan och hjorden, håller sig i stillhet. Skidor och ackjor glider fram över snövidden under nattens himmelsljus.
Det finns renbete under snön. Renhjorden sprider sig, gräver sig ned till det goda betet genom den lösa snön.
Kåtaställningarna reses och snart står kåtorna färdiga igen. Vedhuggning, eld, matlagning, ungarnas tillsyn, sömnad, lappning, lagning är kvinnfolkens göra. Männen är ute med hjordarna, jagar ibland varg och kommer hem med vargskinn.
Fram i november har sitan kommit ned i det riktiga vinterlandet, närmare bondelandet.
Här är det lämpligt för den första vinterslakten. Uppköpare kommer från olika håll och ett penningtillskott välkomnas. Nomadskolan är i gång. Andersmässa, den stora helgen i kyrkbyn: bröllop, lysning, dop och begravning. Helgdagskläder och pulkor. Fest och presenter till barnen.
Vintern – december-mars
I den stora barrskogen finns lugnet och den djupa stillheten. Bort över tallheden, där de höga raka tallstammarna står som oräkneliga pelare under ett snötak sprider sig renarna. Under ett jämnt snötäcke ligger renlaven och väntar. Tjugo, trettio, kanske fyrtio minusgrader. Inget vilddjur är värre än järven, som river och dödar utan att den behöver allt kött, men renskötarna vakar.
Vid en kallkälla i skogen har sitan rest sina kåtor. Hela dygnet stiger rök upp från kåtornas stympade koner. Samling och berättelser vid skenet av elden på härden. Träslöjd och tennslöjd. Vävning av färggranna band och tyger. Klädsömnad och tillverkning av skinnskor.
Vårvinter – mars-april
Snön ligger metertjock över tallheden, men renarna som nu fällt hornen över vintern, gräver sig ned till marken och lavbetet. Bara gumparna syns över grävgroparna.
Vårvinden börja susa i trädkronorna och renarna vänder mularna mot väster. Det är dags att ge sig iväg till nya betesmarker.
Samepojkarna försöker räkna härkarna i kedjan: härkar och akjor efter varandra med man eller kvinna i ledtömmen. I lugn skritt natten lång drar rajdtåget iväg över snölandet, genom skog och dungar, över frusna myrvidder. Nattliga dagsled mot hägrande vårland, där vajorna ska kalva och vårbrodd siktas på de solvända sluttningarnas första barfläckar.
Vår – maj-juni
Snön täcker nästan hela marken. Det är endast en aning vår. Här ligger vistet bland glesa fjällbjörkar på en södersluttning mot en sjö. Hit återkommer man varje höst och vår. Det är den enda fasta punkten under nomadlivets årliga kretslopp. Torvkåtor ses om, vädras ut. Nytt golv läggs in och när elden flammar i arran är hemtrevnaden där. Kläder och bohag tas in i kåtan. Kvinnorna väver och männen slöjdar. För länge sedan brukade nåjden utföra sina seanser i sin kåta.
Nu är tiden för vajorna att kalva. De får inte störas, inga vallhundar får vara i deras närhet när de dräktiga vajorna bidar sin tid. Snart vimlar det av nyfödda kalvar och björnar, som vill åt dem, skjuts ihjäl.
Naturen förändras. Smältvattnet porlar och kluckar fram under driva och iskant. Solen flödar allt mer, isarna går upp och göken gal. Mygg och broms börjar bli besvärliga och det är dags att flytta till högre höjder. Kåtorna plockas ned och buntas ihop och läggs i kåtaackjorna. Kedjan av renar, ackjor och samer drar till fjällvärlden.
Vårsommar – juni
In genom fjälldalen, inåt och uppåt drar rajdkedjan. Mil efter mil in i den stora tystnadens rike. Naturens tystnad är stor, medan alla renskällors klang smälter samman. Höga är fjällväggarna runt om kring den grönskande dalen. Men vädret kan snabbt slå om. Storm kan vina och tjuta, regn och hagel smattra, ras och snöskred dåna längs fjällbranterna. Även djuren har sina läten. Vargar hörs yla, fjällämlar pipa i sin tuva, fjällrävar skälla, fjällvråkar skria i skyn.
Nu är man framme vid ängen med videbuskar runt om. Härkarna lastas av. Det är dags för ett stopp. På med kaffepannan över elden och fram med torrköttsbogen ur koltbarm och ryggsäckar. Det karvas i köttstycken och den ena kaffekosan efter den andra dricks ur. Det laddas för en fortsatt vandring till nya lägesplatser.
Mot slutet av vårsommaren driver flug- och knottplågan renarna samman uppe på snöfältet och håller dem där, så att renskötarna kan ta ledigt och hälsa på i vistet. Eldarna brinner för att hålla flugorna borta. Nu börjar märkningen av renkalvarna.
Sommar – juli-augusti
Sommarlandet är vinterns drömland. Efter uppehållet i höst- och vårvistet och veckors vandringar har rajderna slutligen nått sommarvistet. Samerna har tagit sig 30-40 mil från vinterlandets områden och rest sina kåtor vid en liten fjällsjö. Kaffestunder, prat och besök i varandras visten.
Kalvmärkningen tar fart. Kastarna fångar in de unga kalvarna och lasson viner. Kalven läggs omkull och man eller kvinna sätter sig på den och gör ett snabbt snitt eller utskuren kil med kniven i dess öra.
Sommarens hårdaste jobb, rarkningen, tar vid. Nu ska renarnas skiljas åt. Renar tillhörande olika ägare har blandat sig samman och innan flytten mot höstlandet gäller det att skilja dem åt. Kohagar byggs. En ångande massa av flera tusen djur. Massor av folk kommer dit och jobbar. Omväxlande arbete och fest. Här möts blivande par för att senare gifta sig i sockenkyrkan.
http://www.oppetarkiv.se/video/1900297/en-spegel-av-samisk-kultur
Höstsommaren tar över. Året är fullbordat: Det är lågt i tak. Ett gråvitt töcken hänger över landet ett stycke upp i luften och suddar ut alla fjäll och höjder….
Kersti Wistrand
