Rymdens mystiska signaler har förbryllat forskare över hela världen. Är vi verkligen ensamma i rymden? Forskarna från Green Bank-teleskopet i Virginia, USA, har observerat underliga astronomiska fenomen under lång tid och har delat med sig i en BBC-film som tidigare sänts i SVT och utgör källan till denna artikel.
TEXT: KERSTI WISTRAND
I mer än 60 år har astronomer medvetet sökt efter märkliga signaler från kosmos. Upprinnelsen var ett hemligt möte som ägde rum på Green Bank-observatoriet vid Appalachernas fot i USA. 1961 gav USA:s vetenskapsakademi radioastronomen Frank Drake (född 1930) i uppgift att samla deltagare och leda en två dagars konferens bakom lyckta dörrar:
– Många har ansett att de sett utomjordingarna, men ämnet har ingett förakt och behandlats med tabu, säger Frank Drake. Jag blev ombedd av USA:s vetenskapsakademi och bjöd in tolv internationella experter.
Många av experterna ansåg det högst troligt att intelligent liv förekom och t.o.m. borde vara mycket vanligt i universum. Den mest framstående astronomen i gruppen var Otto Struve vilken liksom Carl Sagan trodde på utomjordiskt liv. Några andra kända deltagare var neurologen John Lilly som studerat hjärnan hos delfiner och insett att de ligger nära oss i intelligens, samt kemisten Melvin Calvin som förstått hur klorofyll fått livet att blomstra på jorden.
Syftet med gruppen, som kom att kallas Delfinens orden, var att uppskatta antalet utomjordiska civilisationer med hjälp av Drakeekvationen. [1] Vetenskapsmännen kom fram till att det borde finnas 10 000 sådana civilisationer i vår galax Vintergatan.
– Vi förstod att det gick utomjordiska radiosignaler i det rum vi satt i och som vi skulle kunna upptäcka om vi riktade teleskopen i rätt riktning och hittade rätt frekvens. Vi behövde en plats i universum där alla civilisationer kunde kontakta varandra. Denna plats måste vara en radiokanal, säger Frank Drake.
Det vanligaste ämnet i rymden är väte som kan överföra en mycket vacker signal vid en viss frekvens på lägsta energinivån. Delfinens orden började nu söka på vätevåglängden.
Pioneerplaketterna
M
ed hjälp av Carl Sagan konstruerade Frank Drake 1972 Pioneerplaketterna som följde med Pioneer 10 och 11. Dessa plattor innehöll ett enkelt budskap från mänskligheten ifall att några främmande livsformer skulle hitta den.
Foto från Wikipedia.com
Arecibomeddelandet
Green Back-teleskopet är idag det största i världen, men det finns emellertid andra astronomiska observatorier och teleskop som likaledes söker kontakt med yttre rymden.
Tillsammans med Carl Sagan satte Frank Drake ihop ett meddelande som skulle sändes ut i rymden mot stjärnhopen M13 via frekvensmodulerade radiovågor.
Astronomerna började i november 1974 sända ut dessa signaler från det stora Areciboteleskopet (beläget i Puerto Rico) till de 300 000 stjärnorna i M13 och när det var gjort grät alla de två hundra deltagarna i detta historiska ögonblick.
Vita huset, Washington – The Post Detection Protocol
1989 enades astronomerna om ett ”Post Detection Protocol”, en handlingsplan för regeringar om hur en inkommande radiosignal skulle registreras.
Dokumentet visar hur information som tas emot i teleskop någonstans på jorden ska kontrolleras och hur en reaktion ska samordnas.
Inkommande signaler
Wow-signalen
Många signaler har dragit intresset till sig under årens lopp. 15 augusti 1977 lyssnade astronomer i Ohio på natthimlen. Klockan 23 fick de in en radiosignal från rymden. Signalen upptäcktes i ”vätelinjen” och var stark i 72 sekunder. Man trodde att möjliga utomjordingar skulle använda denna frekvens. Wow! Efter det att signalen hade varit en gåta i årtionden kontrollerade emellertid astronomen Antonio Paris med Nasa och fann att två kometer hade passerat området just vid denna tidpunkt.
Många tror att störningar från satelliter eller flygplan här på jorden ligger bakom signalerna.
Det äkta paret professorerna Duncan Lorimer och Maura McLaughlin är båda astrofysiker i Virginia, USA. I ett gemensamt projekt började de omanalysera en undersökning från 1990-talet. Det handlade om Stora och Lilla magellanska molnet och missade pulsarer.
En pulsar är en roterande neutronstjärna som genererar regelbundna pulser av strålning med våglängder från radiostrålning till gammastrålning.
Paret gick igenom hundratals diagram och en dag 2007 fann de en pulsar som var starkare och samtidigt så avlägsen, något de inte varit med om tidigare.
Signalen eller radioblixten som Duncan Lorimar hade upptäckt fick namnet ”Lorimerpulsen”. Den var så avlägsen och så stark att den inte verkade ha orsakats av ett naturligt fenomen. Kunde den vara skapad av en utomjordisk civilisation?
– Senare insåg vi det omöjliga i det hela. Något så starkt skulle ha krävt ett helt solsystems energimängd, säger Lorimer.
Forskarvärlden såg på Lorimerpulsen som en störning, men 2013 upptäcktes fyra nya pulser på Manchester University. Det var ett genombrott och innebar att Lorimerpulsen var äkta. I slutet av 2013 hade sex radioblixtrar bekräftats:
– De måste vara kompakta för pulserna är så smala och energirika för att vara på så stort avstånd, säger paret. Vår nya teori är den att det handlar om neutronstjärnor som exploderar. Då förstörs de och ett svart hål bildas. När de förintas avger de två stjärnorna på ett ögonblick lika mycket energi som solen på en månad. En förblindande urladdning, på våra teleskop synliga som en radioblixt. Detta kanske löser gåtan med dessa signaler från rymden.
2016 upptäcktes emellertid en ny blixt. Den följdes av tystnad, precis som astronomerna förväntat sig. Men när de tittade igen hade signalen kommit tillbaka! Hur detta har tolkats avslöjar inte denna TV- dokumentär som spelades in just då.
Tabetha Boyajian i Ted Talk, klicka på LÄNK
KIC 8462852 eller ”Tabbys stjärna”
Keplerteleskopet är ett tidigare rymdteleskop som sköts upp av NASA 2009 men som togs ur bruk 2018. Astronomen Kepler upptäckte redan under 1600-talet 150 000 stjärnor i Vintergatan. Detta moderna rymdteleskop var inriktad mot stjärnbilderna Svanen och Lyran.
Den kvinnliga astronomen Tabetha ”Tabby” Boyajian (född 1980) fann i maj 2009 en ny annorlunda stjärna i Vintergatan. Den hade, enligt vad hon då trodde, en passerande planet framför sig, en s.k. exoplanetpassage, som gjorde att ljusstyrkan sjönk med 1 %. Rörelsen var asymmetrisk och varade en vecka. Det tyder på att det som passerade inte var cirkulärt. Stjärnan fick namnet ”Tabbys stjärna”.
I mars 2011 minskade stjärnans ljusstyrka med 15 %. Denna minskning var också asymmetrisk. Den minskade gradvis en vecka och gick sedan upp till det normala.
I februari 2013 tillkom en gruppering av svackor med olika strukturer som varade hundra dagar. Detta tydde på en mängd föremål som passerade stjärnan. Några ansåg det vara kometer men det skulle i så fall röra sig om tusentals för att skymma ljuset och denna hypotes avfärdades.
En annan hypotes var att Tabetha Boyajian hade upptäckt de djupa skuggorna av en Dysonsfär runt stjärnan.
En Dysonsfär är en teoretisk megakonstruktion tänkt att omsluta en stjärna. Syftet med denna är att fånga upp energi som strålar ut från stjärnan, ett slags solfångarnätverk eller solkraftverk om man så vill. Denna konstruktion skulle då vara gjord av en typ 2-civilisation.
I februari 2016 gav Boyajian ett TED talk-föredrag LÄNK där hon förklarade varför hon och flera andra forskare trodde att de upptäckt en struktur möjligen gjord av utomjordiska intelligenser även om hon som forskare helst håller andra hypoteser för troliga. Än så länge är frågan emellertid öppen. Hon inleder föredraget med Carl Sagans ord:
– Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis och det är mitt jobb och mitt ansvar som astronom att påminna människor om att hypoteser om utomjordingar alltid ska vara en sista utväg!
Sommaren 2019 lanserar Boyajian dock en ny hypotes om att det kan röra sig om losslitna månar. [3]
Den ryske miljardären Jurij Milner har satsat 100 miljoner dollar på det mest omfattande sökandet efter utomjordingar någonsin. Med en ny utrustning kan man utföra en detaljerad sökning över en stor del av radiospektrumet. Om en civilisation bor någonstans i rymden har den kanske en teknik som liknar vår:
– Det finns hundratals miljoner galaxer i vårt universum så det kan finnas mycket avancerade civilisationer där och det är inte en omöjlighet att vi då kan nå kontakt med dem.
Kersti Wistrand
1) https://astrosociety.org/file_download/inline/58ee6041-5f61-4f88-8b15-d2d3d22ab83d
2) https://www.ted.com/talks/tabetha_boyajian_the_most_mysterious_star_in_the_universe?language=sv#t-530563
3) https://en.wikipedia.org/wiki/Tabetha_S._Boyajian
