Återpublicerad artikel från 2013. Året då Mandela lämnade jordelivet. I år 2020 har demokratin och medmänskligheten utsatts för svåra prövningar. I hopp om att människor är starka nog återvinner vi förnuft och beslutsamhet och står emot den attack mot samhället som just nu pågår i omvärlden med hotet mot hälsan som vapen.
TEXT: Börje Peratt
Vinjettbild: Lucia i Danderyds kyrka
Idag på luciadagen [2013] tänds många ljus för fred och försoning. Det har gått en vecka sedan det väntade budet om Mandelas bortgång (5 dec). Alla världens presidenter och kungar reser till Sydafrika för att hedra honom. Mannen som visat omvärlden vad försoning innebär i form av förlåtelse och att sprida glädje.
På vår del av jordklotet närmar vi oss årets mörkaste dag, vintersolståndet som detta år, 2013, inträffar 22 december klockan 00.38. Sedan vänder det och vi går mot ljusare tider.
Mot denna bakgrund om årets skiftningar mellan ljus och mörker börjar det bli dags att fundera över vad som har hänt. I detta sammanhang kommer jag att tänka på Sixten, en man jag lärde känna som barn. Han var lantbrevbärare och naturmänniska inte särskilt mångordig men ibland då vi var ute och fiskade kunde han undslippa sig sina funderingar.
”Det finns människor som gör något och människor som inte gör något.”
Jo, han kom ibland med sådana konstaterande utan att utveckla dem mer. Många år senare hörde jag några varianter på temat ”Det finns de som gör något och andra som går bredvid och klagar” eller ”De som gör något ska slippa dem som bara går vid sidan av och kritiserar”. Jo visst slår det an en sträng av missmod.
Året som gått är liksom alla tidigare år fullt av människor som gjort något och människor som förvånat tittat på och andra som klagat. Ibland men mer sällan kommer ett uppskattande ord för att någon har gjort ett försök. Det ligger i mänsklighetens natur och kanske ska det vara så.
En del människor visar vägen och blir ibland framgångsrika ledare andra får se sig stå ensamma. Här blev Mandela en förgrundsgestalt. Han fick ett helt folk att försonas och en värld att lära sig av honom som förebild. Det är i detta sammanhang en poäng att inse att Mandela tog strid för sina synpunkter. Han avvek inte en millimeter från mänskliga rättigheter. Samtidigt var han beredd till dialog och samförstånd för att finna vägar till en ny och bättre värld.
Jag har försökt att till varje nyår vända mig till någon som det varit problem med och föreslå försoning. Det har visat sig vara en god tradition. Med året som gått finns det alternativ.
Särskilt förundrad är jag över människor som tittar bort. Försoning med dem blir ju då ensidig. Jo det är ju så att många mår dåligt av konflikter och gjort det till en skydd att titta bort för att slippa beröras. När de tittat bort tillräckligt länge riskerar verkligheten att köra över.
Jag kommer då att tänka på ett ytterligare exempel på Sixtens livsvisdom denna gång presenterad av min bror Hans Nordin.
Det finns folk som gör något, andra som tittar på och sedan de som undrar vad som hänt.
Jo det ligger mycket i det. Jag skulle vilja lägga till att det finns en fjärde kategori som består av dem som inte ens har lagt märke till om det har hänt något.
Så låt oss fundera på året då mycket kan ha hänt eller ytterligare ett år som passerade obemärkt förbi. Ibland behövs ju något extraordinärt för att vi ska vakna. Vi har nu kvar julen och det finns ännu tid för något fantastiskt och positivt eller omvälvande och kanske omstörtande.
Jag kan samtidigt inte låta bli att förundras över och vara tacksam för alla de små händelser och de vackra själar jag fått träffa och umgås med detta nådens år. Så jag tänder ett ljus för alla er och jordens barn.
Börje Peratt
Foto: 
