Våra medicinalväxter 7: Älgört/ älggräs

Älgörten producerar salicylsyra för att skydda sig mot skadliga angrepp. Människor har sedan antikens Grekland använt sig av växten för att få bort inflammationer och värk. 1897 framställdes den syntetiska varianten, aspirin, med älgört och sälgbark som förebilder.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Älgörten eller älggräset (Filipendula ulmaria, tidigare latinska namn: spirea ulmaria) tillhör rossläktet och blommar i juli-augusti. Den växer över hela Sverige i stora bestånd, ofta en till en och halv meter höga. Man finner den lätt på fuktiga marker som alkärr i skogen, åkerdiken och skuggrika stränder. Med sina små gräddvita blommor, grupperade i stor topplika samlingar ser den på håll stundom ut som ett dimmoln över de sanka områdena. Bladen liknar almens (ulmus) och är parvis hopsatta av lansettlika, sågade småblad. Växten sprids genom frukterna som flyter på vattnet.

Den starka doften kan kännas på långt håll och drar till sig humlor och bin i stora mängder. De fem kronbladen i varje blomma innehåller nämligen det doftande ämnet salicylaldehyd (spireaolja) och det är detta som lockar till sig insekterna – trots att växten saknar honung! De pälsbeklädda humlorna flyger istället därifrån med benen tyngda av gult pollen.

Väldoften har betytt mycket i användningen av älgört i gångna tider. Det är belagt att den användes i antikens Grekland. Förutom att Hippokrates nyttjade den mot feber, smärtor och inflammationer användes den där även vid fester och i rituella sammanhang. Linné berättar att Ölands allmoge strödde älggräs på golvet vid högtider, en sed som var vanlig in på 1800-talet. Doftande potpurrier, kryddblandningar, sattes också in i rummen. Förr i världen gned man också in älgörten i bikupor för att få bina att trivas.

Kärt barn har många namn. I Frankrike kallas älgörten ”ängarnas drottning”. I Sverige har så gott som varje landskap haft ett eget namn för älgörten, ofta med förstavelser som kar-, öl-, bytta och mjöd- före stammen ört. Allt detta visar på dess stora användning vid ölbryggningen i tider då humle ännu inte fanns i vårt land. Man kryddade också öl och mjöd med den och gned in öltunnorna med den. Dess nutida namn älgört har förmodligen inte det minsta med älgen att göra -eftersom den inte är särdeles förtjust i örten- utan kan snarare härledas från ”växtplats med alar” eller ”ale”, ett gammalt ord för öl.

Sin främsta användning har älgörten dock haft inom folkmedicinen. Växten innehåller (liksom sälg och pil) salicylsyra som skyddar mot skadeinsekter, men salicylsyran motverkar också feber och värk i leder och huvud hos människan. Ett örtte kan göras på blommor (och även blandat med blad) och drickas vid huvudvärk. Den tyska läkemedelsjätten Bayer AG började 1897 framställa syntetisk salicylsyra och acetylsalicylsyra med bl.a. pilbark och älgört som förebild. Låter deras produkt värktablett ”aspirin” bekant? Det är lånat från älgörtens latinska namn som vid denna tid var ”spirea ulmaria”.

I mina örtböcker finns många användningsområden. Äldre tiders örtläkare använde den förutom mot inflammationer även mot mässling, svåra diarréer (dekokt på bladen), blodhosta och hemorrojder, gikt, magsmärtor, sårskador, migrän och åldersbesvär hos kvinnor.

Den franske örtläkaren Maurice Mességué, som själv studerat medicin och lärt sig läkeväxternas hemligheter av sin far, har skrivit en bok, Hälsoflora (1974), där han delger sina erfarenheter och ger oss olika recept. Han ser älgörten som främst urindrivande och mycket användbar vid ödem, gikt, reumatism, njurstenskolik och urinsten. Den är också febernedsättande och svettdrivande och som sådan utmärkt vid infektionssjukdomar, bl.a influensa. Mességué har även med framgång använt älgört som sårmedel eftersom den påskyndar läkningen av öppna sår.

Här nedan följer några av Mességue´s recept.

Skörd, beredning och användning

Både rötter och blad är medicinskt användbara. Plocka blomsamlingarna, torka dem upp på torrt ställe, t.ex. en vind. Häng dem i buketter i taket med blomtopparna nedåt. Bör användas inom ett år eftersom läkeämnena sedan försvinner.

Snabbinfusion (örtte): häll en liter kokande vatten över en handfull färska eller torkade blommor. Låt dra 5 minuter och sila sedan. Drick 3 – 4 koppar dagligen, bra vid bl.a. feber samt huvudvärk. (Ett örtte bör inte drickas längre än någon månad p g av sin medicinska verkan. Gör uppehåll på någon vecka om du sedan vill fortsätta.)

Långsam infusion är mycket mer effektiv: häll 80-gradigt vatten över en handfull färska och torkade blommor och låt detta stå och dra i 12 timmar. Sila ifrån och drick 3 – 4 koppar varje dag.

Dekokt för utvärtes bruk (kompresser, lotioner, underlivs-sköljningar): blanda två nävar blommor med en liter vatten. Kan även användas till fotbad.

Älgörtsvin (franskt): fyra nävar färska eller torkade blommor får dra i 6 – 8 timmar i en liter rött vin och silas sedan av. Ett litet glas kan intas i samband med måltid. (Gör hjärtat lyckligt.)

Recept från annat håll:
Älgörten har aromatiska, sammandragande, urindrivande och delvis stärkande egenskaper. Den är en värdefull medicin mot diarré samt ”stärker och förbättrar långsamt magen”. Den används för att stilla flytningar av olika slag och sägs lindra yrsel och matthet.

Älgörtssaft: Se Länk HK

Ögonbad: utpressat destillerat vatten från blommorna som droppas i ögonen tar bort klåda och brännande smärta och gör ögonen klarare.
Olika delar av älgört har använts för att färga garn i gula, bruna och blå nyanser.

Forskning
Forskare vid University of California har under 2000-talet upptäckt nya verkningsmekanismer för denna urgamla medicin, salicylsyran. Förutom inflammationshämmande effekter har man upptäckt ytterligare epigenetiska effekter, nämligen ämnen som undertrycker aktiviteten i två nyckelproteiner. Dessa bidrar till regleringen av celltillväxten och kan ha betydelse i framtidens framställning av syntetiska mediciner för att behandla leukemi och andra cancerformer, men också diabetes, inflammatoriska sjukdomar och Alzheimers demens. [1]

Biverkningar
Astmatiker och pollenallergiker bör vara aktsamma. En del personer med känslig magslemhinna kan uppleva illamående, uppblåst mage och ibland lätt huvudvärk på samma sätt som de påverkas av aspirin. Då är det bara att avstå från örtmedicinen.

Kersti Wistrand

Referens:

1) https://elifesciences.org/articles/11156