Kamomill är den mest använda läkeväxten i Europa. En gång i tiden var den kvinnoörten framför andra. Idag används den för sina inflammationshämmande, bakteriedödande, sårläkande, kramplösande och svettdrivande egenskaper.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Kamomill (Matericaria Chamomilla) växer på odlade fält och trädesåkrar, grusiga vägkanter, skogsängar och sluttningar upp till mellersta Norrland. Den blommar från juni långt in i augusti – september. Tyvärr trängs den undan mer och mer genom den kemiska ogräsbekämpningen. Den tillhör det korgblommiga släktet och är kusin till baldersbrå, som man måste lära sig se skillnad på. Kamomill har en söt, kryddstark väldoft och kallas ibland ”sötblomma” lokalt. Den är lägre än baldersbrå och är ofta endast ett par decimeter hög. Men främsta kännetecknet är att den gula blomkorgen, som när den blir äldre, liknar kullen på en liten hatt och bryter man sönder den är den ihålig inuti (se planschen nedan). Om man klämmer sönder blomman mellan fingrarna doftar det som ett fint äpple. När blomman blir äldre viker sig kronbladen nedåt.
Kamomill heter Matericaria Chamomilla på latin och är dokumenterad som användning av egyptierna och de gamla romerska läkarna. 1600-talsläkaren och botanisten Culpeper skriver att den egyptiske läkaren Nechessor omtalade den som en solens ört och att den var bra mot frossa.[1] I Kina kallas den vanligen Mu ju, ”kvinnlig krysantemum”. [2]
Kamomill kan härledas ur grekiska khamaimêlon, vilket betyder jordäpple och syftar på doften. ”Matericaria” betyder enligt gamla skrifter helt enkelt ”moderns ört”, syftande på dess förmåga att bota kvinnosjukdomar. I några av mina örtaböcker hänvisas dock till ”matericaria” som härstammande från ihåligheten i kamomillblommans gula hattformade blomsterkorg. Dessa författare menar att denna hålighet har likställts med kvinnans livmoder och därav har dess namn uppstått. Vad Linné själv tänkte får vi aldrig veta. Härvidlag är det dags att i korthet ta upp den gamla s.k..
Signaturläran
För länge sedan utvaldes läkeörterna inte endast utifrån dokumenterade verkningar utan också efter de egenskaper de ansågs besitta utifrån färg, form, lukt och smak: ”Guds signatur” till mänskligheten. Den schweiziske 1500-talsläkaren Paracelsus, som var en hängiven anhängare av ”läran om naturens ändamålsenlighet”, var med sitt skarpa intellekt och andliga syn även förtrogen med de tankar som rörde sig i folkdjupen och formulerade signaturläran enligt dåtidens naturvetenskap:
- Varje ört är en ”medicinalväxt” som har till sin uppgift att bota olika sjukdomar.
- I naturen finns alla de läkemedel som människan behöver för att bota sina sjukdomar.
- De droger den sjuke behöver växer i hennes omedelbara närhet.
- För att människan skall förstå vilka läkeväxter hon behöver är dessa märkta med en signatur. De bär på ett igenkänningstecken precis som etiketterna på dagens medicinburkar.
Uppgifterna ovan är hämtade från Matts Bergmark (1912–1980), civilingenjör och verksam inom läkemedelsindustrin, sedermera utnämnd till hedersdoktor i medicin. Bergmark ger i sin bok ”Vallört och vitlök” en grundlig folkmedicinsk historik över läkeörterna och pekar på att kamomillblomman bär livmoderns ”signatur” och därför t.ex. ansågs verka menstruationsdrivande, men att det inte är så enkelt. [3] Han gör t.o.m. gällande att man gjort hymlande reklam och sålt preparat med kamomill som (outtalade) abortdrivande medel i Preussen vid 1900-talets början, ett lönande bedrägeriprojekt men något som efter några år uppmärksammades och förbjöds av regeringspresidenten.
Matts Bergmark tar avstånd från signaturläran som varande vidskeplig. Däremot är han mycket lyhörd för den på erfarenhet baserade folkmedicinen. Med sitt logiska naturvetenskapliga tänkande missar han dock äldre tiders örtkvinnor (och -män) och deras förmåga att intuitivt leva sig in i växter som botemedel, dvs. motsvarigheten till djurkommunikatören Emelie Cajsdotters sätt att arbeta med hästar. LÄNK
Kamomillblommans användningsområden
Kamomillblomman användes tidigt som kvinnoörten framför andra. I Hippokrates skrifter för 2 300 år sedan omtalas dess förmåga att framkalla menstruation, lindra födelsesmärtor samt driva ut efterbörden. De romerska naturläkarna sägs ha använt kamomillen som lindringsmedel vid svårare förlossnings- och menstruationssmärtor. Kamomillen blev till en av de förnämsta drogerna i de medeltida husapoteken och än idag tillhör kamomillblomman de mest använda örtteerna i Europa. Den används både för invärtes och utvärtes bruk. Rosenbad i Stockholm, där regeringen idag sammanträder, var under 1700-talet en badinrättning där det fanns allehanda medicinska bad, även kamomillbad för kvinnor. Ljust hår blev blondare, huden mjukare, men framför allt ansågs baden ”driva ut tiderna (menstruationen)”. [3] Idag har kamomill inte alls samma status som kvinnoblomma även om den ibland används kramplösande vid mensvärk. Kanske låg det trots allt någonting i Matts Bergmarks påstående om signaturlärans brister? Eller har vi idag effektivare hjälp vid kvinnosjukdomar?
Det är främst blommorna som kommer till användning. Det är viktigt att dessa torkas omgående, gärna i 40 graders värme i torkskåp. De får ej ligga och torka över natten. Örtens huvudsakliga verkan är:
- Inflammationshämmande och underlättande av sårläkning. Denna effekt fastslogs för första gången medicinskt (genom djurförsök!) av den tyske farmakologen och professorn Heubner, som framkallade ögoninflammationer hos kaniner och sedan tog bort dessa genom kamomilldroppar. [4]
Teet kan användes vid katarrer som t.ex. magkatarr.
- Desinficerande, sårrenande och bakteriedödande; neutraliserar vissa bakteriegiftera. från stafylokocker och streptokocker. Dr Kienholz från Hygieniska institutet i Giessen har påvisat detta för 60 år sedan. Bakteriernas giftämnen inaktiverades av kamomillolja.
Vid inflammation i pann- eller käkhåla i samband med en envis förkylning, kan inhalering av kamomillånga lindra betydligt. Man häller kokande vatten över en handfull kamomillblommor på botten av en gryta, lägger en handduk över huvudet, böjer sig ned över grytan och inandas ångorna. Man kan även istället göra en strut av tidningspapper, klippa av spetsen på denna och inandas ångorna genom denna. (Om man inte vill använda de moderna inhalationsapparaterna.) De giftämnen som bakterierna bildar på den angripna slemhinnan neutraliseras och kan inte tränga in i organismen och allmäntillståndet förbättras snabbt. [4]
Kamomillte kan även användas som gurgelvatten vid förkylningar och halsont, baddning av inflammerade ögon, uppmjukande av tandbölder, tvättning av fula sår och eksemartade utslag. Kompress med kamomillte kan läggas på ögonlocken vid ögonlocksinflammationer.
Till varma omslag vid värk: en stor matsked kamomillblomma till 1 liter vatten. Till reumatisk värk görs en olja som kan smörjas på 3–5 gånger dagligen. Recept: en handfull kamomillhuvuden ska dra i olivolja i glasburk i 10–14 dagar, helst i solen, silas ifrån. Oljan förvaras i flaska. [5]
Avsvalnat te kan användas som ”tvättvatten” runt genitalierna (underlivsinflammationer) och anus (hemorrojder) vid sveda och klåda. Såriga bröstvårtor i samband med amning kan även behandlas.
3. Kramplösande inverkan på främst mag-tarmkanalen, väderdrivande. Ett stort användningsområde är tarmsjukdomar, kolikanfall och tarmkramper i tjocktarmen, IBS. Anses kramplösande även vid menstruationssmärtor, men man kan pröva sig fram för att känna efter vilken av de kramplösande örterna som passar en bäst. (Även rölleka och gåsört) Te dricks härvid: 1–2 rågade teskedar till 2 tekoppar kokande vatten. Kan även koka 5 minuter, stå och dra 10 min, silas och drickas 1 tekopp 2–3 ggr dagligen.
Det finns även en fallbeskrivning på hur migrän har botats genom fjorton dagars intensivbehandling med kamomill.
4. Svettdrivande
5. Lätt lugnande och hjälper naturlig sömn. Drick en kopp kamomillte före sänggåendet. Pröva gärna ett par veckor om du lider av sömnbrist efter graviditeten, men undvik det om du samtidigt med eftergraviditeten går på blodförtunnande läkemedel eller benzodiazeptin-liknande preparat. [6]
Kamomill innehåller bl.a. …
… azulen som är inflammationshämmande
… apigenin som är kramplösande, ångestdämpande och lätt sövande effekt
… flavonoid som är rogivande genom att en flavonoid binds till vissa receptorer i hjärnan
… eterisk olja som har antiinflammatorisk, febernedsättande och kramplösande effekt. Den antiinflammatoriska effekten orsakas av eterolja och flavonoider tillsammans. [7]
Undvik kamomill om …
… du har märkt att du är allergisk mot t.ex. krysantemum, ambrosia eller någon annan korgblommig växt, vilket är väldigt ovanligt men förekommer, ska du inte använda dig av kamomill, som då kan ge en allergisk reaktion (som om den utvecklar sig till anafylaktisk allergichock kräver läkarvård). Om det skulle visa sig att du är överkänslig mot något av ämnena i kamomill, vilket är mycket ovanligt, så är hudutslag en av biverkningarna som du ska vara vaksam mot. Undvik även kamomill om du blir illamående.
… du är gravid eller ammar och använder blodförtunnande läkemedel eller benzodiazeptin-liknande preparat. Extrakt av kamomill har visat sig kunna påverka menstruationscykeln och livmodermuskulaturen, men endast några forskningsstudier är gjorda. Ett par sådana visar att barnet kan födas något för tidigt. LÄNK
Det finns en bra databas över interagerandet mellan kamomill och andra mediciner som man eventuellt intar: LÄNK Där finns även lite forskning kring ammande kvinnor och kamomillte. LÄNK
Kersti Wistrand
Referenser:
1) Culpeter´s Complete Herbal, (Nytryck av 1600-talsbok) W. Foulsham & CO, LYD England. ISBN 0-572 0020 3
2) http://www.akupunkturakademin.se/images/Akapunkturakademins%20artikelserie/kamomill.pdf
3) Bergmark, Matts, Vallört och vitlök – om folkmedicinens läkeörter, 1967. Natur och kultur.
4) Med. Dr. R.F. Weiss, Modern örtmedicin (Originaltitel: ”Moderne Pflanzenheilkunde” 1967). Svensk översättning och utgivning av Tribunförlaget AB. Dr Weiss invärtesmedicinsk specialist och expert på fytoterapins område i Västtyskland.
5) Muntlig information given av Harry Blom, ”örtagubben” själv som skrivit ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter” och som jag praktiserade hos sommaren 1977.
6) http://bakingbabies.se/2018/03/10/kamomillte-och-naturlakemedel-hos-gravida-och-postgravida/?cn-reloaded=1
7) Lindh, P O och Bruhn, J G. Biologiska effekter av kamomill s 107–118 ur Naturliga läkemedel. Red. J G Bruhn. 1990. Apotekarsocietetens förlag, Sthlm.
Utöver denna litteratur har följande böcker använts:
Heino, Raimo, Naturläkarboken. 1983. Bokförlaget Prisma, Sthlm.
Nyblom, Gösta, Örter som botar. (1969), Nybloms förlag.
Örtagubbens 25 underbara läkeörter. (1962), Litteraturförlaget, Sthlm.
Örtmedicin och växtmagi. 1883. Reader´s Digest AB. Sthlm.
