Originalartikel på Vetamera. Där sker uppdateringar.
Till försvar för kvinnans rättigheter (A Vindication of the Rights of Woman) skrevs i England 1792 av Mary Wollstonecraft. Skriften är en av grundtexterna för feminismen, och kom att inspirera såväl kvinnor som män som under 1800-talet verkade för kvinnors medborgerliga rättigheter.
Wollstonecraft reagerade på att franska revolutionens tankar om frihet och jämlikhet utestängde kvinnan från rätten till frihet och jämlikhet. Hon menade att förhindrande av kvinnors rätt till utbildning var den främsta orsaken till ojämlikheterna mellan könen.
Wollstonecrafts grundtes i Till försvar för kvinnans rättigheter är att kvinnor liksom män är förnuftstyrda varelser som har samma intellektuella förmåga som män och som därför förtjänar samma rättigheter som män. Genom att eftersträva en uppfostran som behandlade pojkar och flickor som likvärdiga skulle skillnaderna i förmåga inte dominera, men det faktum att kvinnor uppfostrades till att inte tänka och till att vara helt beroende av män och att män i sin tur fostrades till att bli rationella varelser skapade destruktiva och tillgjorda olikheter mellan könen.
Till försvar för kvinnans rättigheter var initialt menad som en replik på Rousseaus Émile eller om uppfostran från 1762, som var ett mycket inflytelserikt verk angående fostran och bildning. Wollstonecraft opponerade sig mot Rousseaus segregering av flickor och pojkar, där han argumenterade för att pojkar skulle uppfostras till män och flickor till att behaga sina män och sköta om familj och barn. Wollstonecraft står istället för att såväl kvinnor som män ska få samma möjligheter till utbildning och att få följa sina drömmar om karriär och skapande.