Barns minnen från tidigare liv – recension

Leg. psykologen Göran B. Johannesson har i sin bok ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsområden” gett en sammanställning av forskningen om barns reinkarnationsminnen och i viss mån närliggande parapsykiska fenomen. Boken visar på i en närmaste heltäckande alternativ världsbild vilken kan konkurrera med dagens rådande som bygger på den fysikalistiska vetenskapstron.

TEXT: KERSTI WISTRAND

”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland” är en gedigen och omfattande bok på nästan 500 sidor och samtidigt ett i det närmaste perfektionistiskt livsverk med detaljerade logiska analyser, sammanställt och skrivit av leg. psykologen Göran B. Johannesson och utgivet av förlaget Egia (2018). ISBN 978-91-984038-2-4.

När Göran B. Johannesson var ca 20 år runt 1967 – 68 lyssnade han till ett föredrag om reinkarnation av med.dr. Nils-Olof Jacobson, som under några månader vistats hos den amerikanske läkaren och reinkarnationsforskaren Ian Stevenson. Intresset väcktes och Johannesson började själv studera ämnet under fritiden samtidigt som han utbildade sig till psykolog och senare utövade sitt yrke. Det kom att bli en livslång resa in i livets mysterier och den forskningslitteratur som finns kring spontana parapsykiska upplevelser och i synnerhet reinkarnationsminnen. Författaren har likt en upptäcktsresande lagt pusselbit till pusselbit från skilda vetenskapsområden och fram träder en i det närmaste fulländad och hållbar världsbild som alternativ till dagens materialistiska. En världsbild där reinkarnationen skulle kunna vara ett faktum med allt vad detta kan föra med sig för den enskilde och samhällets värderingar.

Själva förfärdigandet av sitt digra verk har författaren utfört efter sin pensionering, väl medveten om att den etablerade forskningen i dagens Sverige i stort omfattar en fysikalistisk (materialistisk) världsbild -som bygger på en vetenskapstro att tillvaron endast består av fysisk materia, fysiska energier och fysisk medvetenhet- och därför kan ge negativa konsekvenser för den yrkesutövare som ifrågasätter fysikalismen.

Och utmanar den etablerade vetenskapens världsbild gör verkligen innehållet i Johannessons bok, där han presenterar den drygt 50-åriga reinkarnationsforskningen. Men det görs på ett lågmält och ömsint sätt; det är själva budskapet att reinkarnation kan vara en realistisk möjlighet att räkna med som kan upplevas som ett hot mot etablissemanget. Johannesson tycks vinnlägga sig att föra speciellt skeptiska akademiska läsare förbi en del av dessa hinder i form av mänskliga försvarsmekanismer. Några gånger använder han sig t.ex. av ett annorlunda språkbruk och annorlunda termer. Termen ”materialistisk” ersätts t.ex. med ”fysikalistisk”; ”parapsykologisk” blir ofta ”parapsykisk”, kanske just för att kringgå redan etablerade associationer och blockeringar och istället öppna upp för ett nytänkande hos läsaren. I sitt förord säger Johannesson också mycket riktigt att boken tillägnas dem som har ett öppet sinne, kan tänka sig möjligheten att människan överlever döden och därför inte låser sig i ett redan förutbestämt tänkande.

Hur pass utbredd är då tron på reinkarnationen? Tron på reinkarnation eller själavandring har mycket stor utbredning hos ursprungsbefolkningarna i alla världsdelarna. Johannesson nämner även Norden och de isländska hjältedikterna där det talas om att hjälten och hans älskade återföds på nytt. I Norge ansågs Olov den helige (995 – 1030) vara en reinkarnation av sin farfader Olof den gode. Inom hinduismen och buddhismen finns reinkarnationstankarna. Inom judendomen och kristendomen finns riktningar som tyder på samma föreställningar. Johannesson visar att reinkarnationstron ökar i dagens samhälle. I Europa och USA förefaller minst 20 % tro på reinkarnation, vilket gör att i vår världsdel ca 150 miljoner invånare håller det för mer eller mindre troligt. I Sverige har en ökning skett från 4 % på 1960-talet till ca 20 % i början på 2000-talet, men det är endast en mindre del (6–10 %) som ”instämmer helt” av dessa.

Göran B. Johannesson har valt att granska forskningen angående barns reinkarnationsminnen. Ett exempel på detta är lille James (på fotot ovan) som har minnen från ett liv som störtad stridspilot: LÄNK 1 och LÄNK 2.

Fallbeskrivningar med barn som minns tidigare liv har funnits i alla kulturer och tider. De uppvisar många gemensamma kännetecken. Små barn är relativt opåverkade av den omgivning de föds in i och när deras minnen av personer och händelser från en påstådd upplevd tillvaro i ett tidigare liv kan undersökas genom vetenskapliga forskningsmetoder och i många fall verifieras, blir det extra intressant. Det finns idag hundratals välundersökta, verifierade och publicerade fallstudier och det finns statistiskt säkerställda likheter mellan fall som har lågt respektive högt bevisvärde.

Barn som påstår sig ha minnen börjar berätta så fort de kan göra sig förstådda (2 – 4 år). I regel har de acklimatiserats i sin miljö och slutar berätta i 6 – 7-årsåldern. Barnen har ofta mardrömmar och berättar i presens om minnen från sina tidigare liv. Minnena är många gånger detaljerade och barnen förnekar ibland sina nuvarande föräldrar, eftersom de minns sina tidigare.

Sägas bör att Johannesson själv inte intervjuat barn eller utfört någon egen forskning. Boken bygger uteslutande på en noggrann genomgång av forskningslitteratur skriven av bl.a. pionjären och psykiatriprofessorn Ian Stevenson (1918–2007), som vid sidan av sin yrkesverksamhet forskade kring reinkarnationsfall med barn över hela världen. Utöver denne presenterar Göran B. Johannesson andra forskare som undersökt barns minnen av tidigare liv, se LÄNK 3

”Reinkarnation, åtminstone som jag föreställer mig det, förkastar inte evolutionen och genetiken. Den föreslår emellertid att där kan finnas två slag av evolution: den biologiska och den personliga och att dessa interagerar under våra liv på jorden.” (Citat: Ian Stevenson)

Efter det Johannesson presenterat den forskningsmetodik och intervjuteknik som använts, registrering och skriftliga källor, uppföljning och trovärdighet samt kodning i databaser och skattning av fallens styrka, presenteras fallen utifrån följande schema: påståenden om fallet – utforskning av fallet (någon enstaka gång förekommer hypnotisk regression) – identifikationer (och kontroller) – beteenden och beteendeminnen – födelsemärken och missbildningar- (event. parapsykiska förmågor) – trovärdighet och bevisvärde.

Läsarna förs genom boksidorna ut på en spännande resa över hela världen där de får ta del av 65 fallstudier med ingående analyser varvat med vetenskapliga teoridelar och inblickar i vitt skilda ämnesområden som parapsykologi, psykologi, biologi- bioelektromagnetism, religionshistoria, religionspsykologi, kulturhistoria, folklivsforskning, etnografi och biografier, vilket vittnar om författarens eget sökande, ingående intresse, beläsenhet och djupa kunskaper. Ingen sten är för stor eller för liten att vända på och undersöka från alla håll och kanter och t.o.m. med lupp så att säga. Ovanliga och äldre, men intressanta teorier dyker upp som t.ex. huruvida modersprägling (skrämmande känslor och chocker hos modern under graviditeten) kan sätta sina spår hos barnet i form av t.ex. födelsemärken. Man kan härvidlag jämföra med t.ex. brännskador framkallade under hypnos. Man kan också lära sig mycket nytt, t.ex. att det finns ”experimentella födelsemärken”, framför allt i Burma och Thailand men även i bl.a. Indien och Tibet. En avliden person som dött i ett samhälle där man omfattar reinkarnationstron, kan ibland få en del av kroppen bemålad eller märkt och när ett barn med motsvarande födelsemärke på kroppen föds, menar man att själen återvänt. Dalai Lama har själv skrivit om detta.

”Barns minnen från tidigare liv” omfattar 496 sidor varav 24 sidor innehåller referenser på omkring 700 böcker och artiklar. 76 av referenserna har Ian Stevenson som författare och Johannesson har samtliga dessa böcker och artiklar i sin bokhylla.

Barn som minns tidigare liv

Nedanstående text är en mycket kort och förenklad sammanfattning för att visa på bokens innehåll. Varje påstående som jag nedtecknar bygger på ordentliga forskningsunderlag och den intresserade får själv söka sig vidare i Johannessons bok.

I DOPS arkiv omfattande länder i alla världsdelar är det särskilt vanligt att minnas ett tidigare liv i de fall personen fått en våldsam eller onaturlig död. Vidare är det fler pojkar än flickor som minns sina tidigare liv. En möjlig förklaring till detta kan vara att föräldrar är mer benägna att lyssna till sina söner än döttrar. En annan orsak kan vara att döden i hälften av fallen orsakats av en våldsam händelse, t.ex. mord, krigssituation eller olyckshändelse, och att det är avsevärt fler män än kvinnor som dör av dessa orsaker. Ofta finns där även en stark önskan att förverkliga en livsdröm, som man inte hann med. Flera barn har berättat minnen då de omkommit som soldater i andra världskriget och har fötts in i ”fiendesidans” hem. Olika missbildningar och födelsemärken som finns på barnet överensstämmer med t.ex. skott, explosioner, sticksår och brännskador som det säger sig fått i det tidigare livet. En del av dessa barn uppvisar fobier som har att göra med hur de avled i sina föregående liv, och andra barn förefaller gestalta och genom lekar bearbeta det trauma som deras död i ett tidigare liv utgjorde.

Det finns fallbeskrivningar med barn som uttrycker sig på ett främmande språk, vilket deras föräldrar inte förstår ett enda ord av eller att de har visat tecken på att ha tillhört en annan religion eller samhällsskikt än det den nya familjen omfattar.

Bland dessa speciella barn som har reinkarnationsminnen finns de med stor brådmogenhet och speciella begåvningar och talanger inom t.ex. konst och musik, något de säger sig ha sysslat med i tidigare liv. Inte så få barn uttrycker starka hat- och hämndkänslor mot den eller de personer som de påstår har mördat dem i deras tidigare liv.

En grupp fallbeskrivningar visar på barn som bytt kön från det föregående livet (- en möjlig källa till önskat könsbyte i dagens samhälle?).

Vanligtvis är intervallet mellan död och återfödelse hos alla dessa barn inte längre än tre – fyra år. Flera barn berättar minnen hur de upplevde sin tidigare död – vilket i stort överensstämmer med rapporter om nära dödenupplevelser- samt vad som hände dem i tillvaron mellan liven.

Resonemang till förklaringar av de undersökta fallen

Göran B. Johannesson använder cirka 90 sidor av sin bok att detaljerat gå igenom normala och paranormala förklaringar till fallbeskrivningarna med argument och motargument. På 40 sidor tar han upp bedrägerier och normala förklaringar, fantasier och slumpen, psykokulturella förklaringar, huruvida kontakten mellan familjerna kan ha påverkat, minnesfel och minnesillusioner, minnesförvanskningar, familjernas attityder.

Vidare behandlas psykologiska studier av barnen, huruvida de är offer för s.k. dissociation och om barnen lider av posttraumatiska stressyndrom som eventuellt kan ha att göra med hur de avled i sina tidigare liv. Johannesson granskar också forskningsmetodiken bl.a. angående vittnesmålens tillförlitlighet och förväntningar samt kulturellt betingade missförstånd.

Ett kapitel ägnas åt genomgång av paranormala förklaringar med psi och superpsi och besättelser. Där behandlas kortfattat hypoteser om bl.a. Akashakrönikan och att vissa ”fragment” av en avlidens personlighet lever kvar en tid efter döden och kan ”snappas upp” av speciellt känsliga barn. Av intresse är att Emanuel Swedenborg, framstående vetenskapsman och själv medial på äldre dar, förnekade reinkarnationsminnen och såg dem som en form av besättelse.

I ett av slutkapitlen presenterar Göran B. Johannesson olika teorier om medvetandet.  Spännande forskning presenteras i anslutning till detta, t.ex. hur sedan födelsen blinda kunnat uppfatta föremål då de i samband med sin NDU haft en ut-ur-kroppenupplevelse.

Johannesson behandlar närliggande forskningsområden till reinkarnationsminnena och väver på så sätt elegant samman väven till en möjlig världsbild där ande och materia interagerar och där medvetandet – tvärt emot allmänt rådande syn idag- ses som överordnat hjärnan. Exempel på sådan forskning han tar upp är dödsbäddsvisioner, terminal klarhet, nära dödenupplevelser, apparitioner, änkesyner, drömmar med budskap, medial kommunikation och mediala budskap från okända.

Härvidlag måste jag ta upp det enda faktafel jag kunnat se i boken. Den amerikanska termen ”Clinical death” går inte att översätta till svenskans ”kliniskt död”. I Sverige definieras ”kliniskt död” med att en läkare bedömt att människan är död då kroppen visat tecken på detta. Vid återupplivningar har man redan gjort den bedömningen att personen inte är kliniskt död för då skulle man inte startat återupplivningen. Den korrekta benämningen för de flesta fall som rör dessa upplevelser vi kallar nära dödenupplevelser är just ”nära – döden”, inte kliniskt död, vilket vi som forskat kring NDU – dr Jan Pilotti, dr Göran Grip och undertecknad, är överens om.

Enligt reinkarnationsforskarna är reinkarnationsmodellen den mest sannolika förklaringen till de mest trovärdiga fallen. Reinkarnationen kan då ses som ett komplement till arv och miljö. Konsekvensen av detta blir att medvetandet är något för mer än hjärnan och kan överleva den fysiska döden. En världsbild som går emot dagens fysikalistiska där medvetandet endast är en produkt av hjärnan och slocknar i och med döden.

Visionen blir ett framtida samhälle där var och en förstår hur hans/hennes tankar, känslor och handlingar ger upphov till framtida situationer och att ansvaret för framtiden ligger på oss själva både som individer och grupp.

Göran B. Johannesson utmanar den idag rådande synen genom innehållet i sin bok:

– Det sägs att extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis, t.ex. när det gäller att bevisa psi (eller motbevisa fysikalismen). Det är kanske dags att kräva motsvarande extraordinära bevis för fysikalismens minst sagt extraordinära påstående – att det är hjärnan som på något oförklarligt sätt skapar medvetandet, säger han.

Till vilka riktar sig boken?

Intresset för reinkarnationstanken är stort och ligger i tiden och detta är därför en mycket angelägen och viktig bok och dessutom unik eftersom den är skriven av en fackman.

Ibland kan kanske Johannessons argumentation tyckas lite väl ingående. För somliga läsare som t.ex. sökare, forskare, filosofer och djupt intresserade, lärare, vårdpersonal och beteendevetare, kan därför boken bli till en guldgruva medan andra kan uppfatta den lite som en tegelsten, där man så att säga helst endast plockar russinen, dvs. de 65 fallbeskrivningarna, ur kakan. Detta går förstås mycket bra; det hela är skrivet på ett trevligt och lättillgängligt språk vilket underlättar. På så sätt kan boken också vara till glädje för småbarnsföräldrar. Självklart rekommenderas alla bibliotek och hög- och gymnasieskolor att köpa in ett exemplar. Priset ligger under tre hundra kronor.

Och håller då Ian Stevensons och Göran B. Johannessons alternativa världsbild? – Var och en som är intresserad av livet och döden kan genom att läsa boken få uppslag till många nya tankegångar och referenser och därmed bilda sig en egen uppfattning.

Kersti Wistrand