16 juli, 2018

Kvinnorna under Tangdynastin

Kinesiska kvinnor i eliten fick under Tangdynastin (618 – 907 e. Kr) mer självständighet än under någon annan period i Kinas historia. Detta berodde säkerligen på kulturellt inflytande från angränsade kulturer, bl.a. från nomadkvinnorna som red på hästar och rörde sig fritt i landskapet.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Filosofen Konfucius´ (på kinesiska Kong-zi, 551 – 479 f.Kr.) människoideal var en junzi, dvs. en person som var bildad och reflekterande, som skaffat sig kunskaper om omvärlden och insikter om sig själv som människa, och därför hade förmågan att se allsidigt på frågor utan att förledas av fördomar eller egenintressen. En junzi odlade en inre godhet och gjorde sitt bästa för alla. Förutom godhet och vishet värderades rättfärdighet, pålitlighet, lojalitet, anständigt uppförande, sonlig vördnad och rangvördnad, högt. Himlen ansågs ha gett människan livet och hon kunde bäst sköta det genom att vara en god kugge i samhällsmaskineriet: furstens godhet – undersåtens lojalitet; faderns kärlek – sonens vördnad; äldres välvilja – yngres vördnad; mannens rättvisa – kvinnans vördnad; vännens trofasthet – vännens återgäldande. Konfucius uppmanade att vörda “ömsesidigheten”: “Vad du icke vill att andra ska göra dig skall du icke göra mot andra”, men uppmanade även att kritisera en orätt. [1]

Enligt konfucianismen, som rådde I Kina, skulle en kvinna vara en lydig dotter, hustru och svärdotter. Utbildningen fokuserades därför på hemmet och arbetsuppgifter som matlagning, barnskötsel och textilproduktion. Under inflytande av närliggande kulturer, luckrades emellertid detta synsätt upp för speciellt elitens kvinnor.

Tangdynastins kejserliga familj kom, liksom flertalet härskande familjer, från de nordvästligaste delarna av Kina, vilka gränsade till nomadrikena. För att främja fred och politisk stabilitet mellan olika folk har det ofta varit brukligt med blandäktenskap. Därför giftes även nomadkvinnor in i såväl kejsar- som överklassläkterna. På så vis anammades dessa kvinnors levnadssätt och spreds till den kinesiska överklassens kvinnor. Nomadkvinnorna var mer självständiga än jordbrukarbefolkningens kvinnor. De red och utförde samma sysslor som männen och var på så vis mer jämställda med dem. Influenser från nomadsamhället kom att bidra till att skapa den öppenhet och tolerans som förekom under Tangdynastin. [2]

Tangdynastins öppenhet mot omvärlden skapade således möjligheter för en friare anda hos dess kvinnor. Konst från denna tid framställer ridande kinesiska kvinnor som spelar hästpolo. De är iförda centralasiatiska mansplagg. I början av Tangdynastin bar hovdamerna en heltäckande mantel med huva, ett mode inspirerat av de nordliga kulturerna. Syftet var att skydda både mot väder och vind, en även mot männens blickar. Så småningom övergick denna sed till hatt med vida brätten med tunt flor som föll ned runt huvudet och täckte ansiktet. Detta bruk upphörde helt år 742. [2]

Kvinnliga roller – ideal och verklighet

Under Tangdynastin (618 – 907 e.Kr) fick elitens kvinnor utbildning, vilket gav dem helt nya sociala, ekonomiska och intellektuella friheter. I utbildningen ingick räkning, läsning, skrivning, poesi och fritidsaktiviteter, t.ex. ridning, dans och musik. Kinesisk dans, wu, har anor sedan 5 000 år tillbaka och hade liknade steg som i den gamla kinesiska stridskonsten. Ett nytt sätt att dansa där kvinnorna lärde sig virvla runt infördes av sodgerna, ett iranskt folk -idag utdött- som levde I Sogdiana med staden Samarkand i dagens Uzbekistan som huvudstad. Denna virvlade dans blev på modet hos hovdamerna och alla ville lära sig den, även män. Hos vissa turkiska folkslag samt inom delar av sufismen förekommer än idag danser med virvlande inslag.

Foto från utställningen “Staden vid sidenvägen” 2016. K. Wistrand

De sogdiska köpmännen hade stora kunskaper, bl.a. om ädelstenar och läkeörter, och dominerade all handel längs Sidenvägen till den grad att deras språk blev det handelsspråk som allmänt användes. På sina resor till Kina bytte de till sig siden, som de förde till Konstantiopel, dvs dagens Istanbul i Turkiet. Där träffade vikingarna på dem. I båtgravar i Valsgärde I Uppland har man påträffat sidentyger förmodligen köpta av sogdiska köpmän.

Karta över Tangdynastin och sidenvägen: K. Wistrand

Hästarna från Sogdiana var vida berömda och hett eftertraktade av bl.a. kineserna. Många köpmän i Luoyang var sogder, men efter det att de arabiska erövringskrigen inleddes på 600- och 700-talet tog många andra sodger sin tillflykt till kinesiska städer. De kom att ingå äktenskap med kineserna och förlorade så småningom sin sogdiska identitet.

Under Tangdynastin finns uppgifter om kvinnor I de övre samhällsskikten som helt öppet kritiserade sina män och släktingar och där förekom även skilsmässor och omgiften. Ändå gällde det att vara försiktig som kvinna, eftersom de som krävde personlig frihet ibland kunde anklagas för opassande uppförande av konservativa personer med konfucianska värderingar. “Analekterna om kvinnor” är namnet på en bevarad bok, som skrevs för att lära kvinnor hur de skulle bete sig. De skulle inte vara opportunister, inte vara respektlösa mot äldre eller klaga över svårigheter.

Alla kvinnor hade inte den frihet som beskrivs ovan. Kvinnor på landsbygden utanför städerna var fortfarande tvungna att uppfylla konfucianismens ideal.

Kurtisanen

Yiji, kurtisan, var ett kinesiskt yrke, ofta med statligt arbetstillstånd. Dessa kvinnor hade en hög utbildning, där klassisk kinesisk litteratur ingick. En yiji underhöll klienter ur eliten med sång, musik, dans och recitation av dikter. Hon kunde även vara samtalsledare och hennes brev och dikter kunde ibland publiceras. Dessa kinesiska yiji blev föregångare till Japans geishor. Sexuella tjänster kunde även förekomma, men var inte officiellt en del av yrket. Det finns t.o.m. berättelser om kurtisaner som skällt ut sina klienter för att det brutit mot sociala seder.

Det fanns även privata krogar och bordeller I Luosang. Där kunde kvinnor vara ägare, underhållare, serveringspersonal och prostituerade. Dessa kvinnor var, liksom den musik som utövades där, ofta från Centralasien. [2]

Xue Tao- en känd poetissa och kurtisan

Poeten Xue Tao ( 768 -831 e.Kr.) Wikimedia.

Xue Tao blev tidigt föräldralös och skrev mogna dikter redan som barn. Hon gick med i gillet för kurtisaner och underhållare. Hennes poesi beundrades bl.a. av militärguvernören Wei Gao som gjorde henne till sin officiella värdinna. Genom denna befattning lärde hon känna Bo Juji. LÄNK  Hon är en av de största kvinnliga poeterna i “det gamla Kina” och har efterlämnat över fyra hundra dikter, vilket är den största kvarvarande samlingen av en kvinnlig Tangpoet. Här är prov på ett par av hennes dikter:

En vår I höst

“Bakom ett band av kvällsdimma, framstår en mjuk himmel,
Och en melodi som för ett vattenfall med tio silkessträngar
kommer till min kudde
rycker med mina känslor,
håller mig vaken i sorg över midnatt.”

Skriva poesi

“Alla skriver poesi med rim och stämning,
men bara jag förstår naturens elegans.
Jag sjunger om blommorna under månen;
Jag ömmar för dem I mörkret;
En regnig morgon diktar jag
om pilträdets hängande grenar.
Det sägs att grön jade ska hållas dold,
men jag skriver som jag vill på rödaste papper.
Jag är gammal nu och kan inte låta bli att skriva,
jag öppnar mig för Er, som vore jag en god man.”

Xue Tao (768-831), översättning: Björn Kjellgren [2]

Nämnas kan att Hsueh Tao, en krater på Venus, är uppkallad efter denna starka och duktiga kvinna.[3]

Kejsarinnan Wu Zetian

Att en kvinna skulle kunna bli regent och kejsare gick helt emot konfucianismen, där kvinnan skulle visa respekt och lydnad för maken. Men så skedde med Wu Zetian. Hon föddes under en solförmörkelse, vilket var ett speciellt tecken på en ovanlig dotter och ett ovanligt liv. Hon behövde aldrig arbeta med sina händer utan fick förkovra sig genom studier. Speciellt älskade hon musik och spelade Kinas alla klassiska musikstycken på flöjt. Kinas förste Tangkejsare valde henne som konkubin, och hon fick leva i hovet och bli högt utbildad i bl.a. filosofi, kalligrafi, matematik och juridik. Efter kejsarens död sattes hon som nunna I ett buddhistkloster under ett år. Den efterföljande kejsaren Gaozong of Tang (628 – 683 e.Kr) LÄNK  tog emellertid tillbaka henne och utnämnde henne till chefskonkubin, där hon snart utkonkurrerade övriga konkubiner. Hon kom att föda honom sex barn. Gaosong utnämnde henne till kejsarinna på grund av hennes intellektuella förmågor och klokhet. I sin bok “Tolv förslag” anger hon tolv råd till kejsaren om bl.a. mindre krigföring, mindre skatt, mer utvecklat jordbruk och fler bättre utbildde ämbetsmän vid hovet.

Efter kejsarens död 683 tog Wu Zetian upp striden om kejsardömet och lät mörda alla konkurrenter. Över hundra ministrar, tjänstemän och släktingar till kejsarfamiljen giftmördades eller försattes i exil. Många män såg henne som en ond kvinna, medan en hel del kvinnor säkert såg upp till henne som en feministisk hjältinna. Nya ämbetsmän tillsattes efter kompetens och inte som tidigare baserat på familjeband. Vidare uppmuntrade hon jordbruket och begränsade slaveriet. En ökande befolkning med starkare ekonomi blev följden. Militären reformerades och flera rivaliserande stater besegrades. En lång period av fred inleddes. Wu Zetian stödde buddhismen och lät bygga upp många buddhistiska kloster. Under hennes inflytande ökade buddhismen markant på bekostnad av både taoismen och konfucianismen. Utanför staden Luoyang, varifrån hon tidvis regerade, uppförde hon stora buddhaskulpturer I Longmengrottorna. [2],[4]

Wu Zetian gjorde Luoyang till huvudstad. Foto 2014: Flickrmover. Wikipedia.

Titeln kejsare skapades 221 f. Kr av den dåvarande regenten. Sammanlagt har det funnits 557 kinesiska kejsare fram till 1912, då titeln avskaffades. Wu Zetian är den enda kvinnliga kejsaren i den officiella kinesiska regentlängden. Övrig kvinnliga regenter har endast styrt kortare perioder som änkor och ställföreträdare för en son tills denne blev myndig, men Wu Zetian antog samma titel som de manliga monarkerna. Under hennes styre stärktes och expanderades Kina.[5]

Slutet för Tangdynastin

En rad naturkatastrofer, odugliga kejsare och uppror försvagade Tangdynastin. En avhoppad rebell förgiftade den siste kejsaren och dynastin splittrades i flera självständiga riken. Den konservativa Songdynastin enade så landet, men hade inte längre samma förbindelse eller kontroll över Centralasien. Handeln fortsatte och både judar och muslimer slogs sig ned i landet.

De kinesiska ledarna under Songdynstin lät sig inspireras av den egna inhemska kulturen inklusive konfucianismen, varav kvinnornas relativa självständighet till stor del upphörde. De behöll visserligen många av sina lagliga rättigheter och möjligheter till utbildning, men blev mer undangömda från det offentliga livet. [2]

Det finns många orsaker till varför Tangdynastin anses vara Kinas guldålder. Handeln och resandet längs Sidenvägen kom att få långgående positiva effekter för det kinesiska samhället med en öppenhet gentemot andra kulturer och utbyte med dessa. Ett mångkulturellt samhälle är emellertid inte utan problem. En av Tangdynastins styrkor var att kunna integrera alla dessa folkslag med olika bakgrund och seder samt olika religiösa och politiska uppfattningar. [2]Dagens Europa står idag inför liknande utmaningar.

Kersti Wistrand

Referenser:

  1. Ringgren, H och Ström, Åke W. Religionerna i historia och nutid, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, Stockholm, 1964.
  2. Informationen om de kinesiska kvinnorna under Tangdynastin kommer i stort från utställningen “Staden vid sidenvägen”, som visades i Bergrummet på Skeppsholmen i Stockholm 12 sept 2015 – 28 febr 2016 i Världskulturmuseernas regi.
  3. https://en.wikipedia.org/wiki/Xue_Tao
  4. https://en.wikipedia.org/wiki/Wu_Zetian
  5. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kinas_kejsare

Här en kort video om staden Chang´an (samtida huvudstad jämte Luoyang) LÄNK:

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: