16 juli, 2018

Barns minnen från tidigare liv – Forskning i livets gränsland


Intresset för reinkarnation är stort. Äntligen har en mycket viktig och gedigen bok kommit ut i ämnet, skriven av leg. psykologen Göran B. Johannesson, som gjort en djupdykning i det stora antal vetenskapligt utforskade fallstudier som gjorts över hela världen under de senaste femtio åren. Författaren granskar styrkor och svagheter i bevisningen, men lämnar över till läsaren att bilda sig en egen uppfattning.

BOKTIPS OCH BETRAKTELSE: KERSTI WISTRAND
Foto Börje Peratt

Detta är ingen recension utan en ”blänkare” och information om att Göran B. Johannessons bok ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland” (496 sidor, förlag: Egia. ISBN 978-91-984038-2-4) äntligen är klar och ligger på bokhandelsdiskarna och nätet till försäljning och läsning. Jag gläds med honom och känner lycka när jag håller denna vackra bok på nästan 500 sidor i min hand och vill sprida informationen att boken nu finns att läsa för alla intresserade. En mer grundlig genomgång/ recension och ett eventuellt tema om reinkarnation får komma till hösten efter semestrarna.

”Tron på att människan överlever döden och återkommer i en ny fysisk skepnad är några av människans äldsta trosföreställningar och återfinns i alla världsdelar. Opinionsundersökningar i västvärlden visar att det är omkring 20 % som helt eller delvis tror på reinkarnation”, får vi veta av bokens baksida.

Själv fick jag nyligen boken på posten som en gåva från förlaget, att recensera om jag så ville. Hade tackat ja på en förfrågan. Ämnet ligger inom mitt intresseområde och jag har tidigare skrivit ett par artiklar om reinkarnation, som på sätt och vis gränsar till mitt eget forskningsområde om upplevelser och medvetandeförändringar nära döden och under förlossningar samt de eftereffekter som kan uppstå. Jag har också gått igenom äldre tiders erfarenheter hos kvinnor i olika kulturer, men ännu inte kommit så långt som min kollega att jag sett till att få mina bokmanuskript publicerade. Så grattis Göran från en annan transpersonell psykolog med psykodynamisk grundutbildning! Vi har skolningen för den vetenskapliga granskningen av forskningsrapporter i vår utbildning och jag ser av rubrikerna i registret att du använder dig av denna.

Några dagar efter det jag erhållit boken, fick jag ett mejl från Börje Peratt, ordförande i Humanism och Kunskap, som undrade om jag inte skulle skriva en recension nu. Jag var emellertid inne i ett helt annat kreativt flöde och sände honom följande svar:

-Hej Börje! Ja, jag har mottagit boken. Det får komma så småningom. Jag har just nu ett tema som går före och som dykt upp i anslutning till både recenserade böcker om mystik och till arabvärlden. Håller på att skriva om islamsk mystik. Måste känna flytet för att kunna skriva. Just nu är det input på detta om sufismen. Reinkarnationen får anstå tills i höst!

Så var min intention. Tills för någon timme sedan då följande inträffade.

Jag hade stängt av datorn för att gå till sängs, men beslöt mig för att bläddra i nämnda bok, åtminstone ögna igenom innehållsförteckningen och läsa slutordet för att bilda mig en uppfattning om författarens inställning. Mina ögon faller på en dikt i slutet, s 437:

”Jag dog som mineral och tog växtens form.

Jag dog som växt och tog djurets skepnad.

Jag dog som djur och tog mänsklig gestalt.

Varför skulle jag frukta? När gjorde mig döden mindre stor?

Likväl. Än en gång ska jag dö och lämna människors rike

för att lyftas mot högre rymd som änglars like.

Men även som ängel måste jag vidare gå, ty endast Gud bestå.

Då min änglasjäl jag offrat, bliver jag det

som ingen människa kan förstå. ”

Dikten är skriven av den persiske poeten och sufiske mystikern Jalal al-din Rumi (1207 – 1273). Men inte nog med det. Samma dikt hade jag själv nyss nedtecknat vid min research om sufismen på datornätet. Tala om alltings samhörighet på ett djupare transpersonellt plan!

(Och inte nog med det. När jag på nytt öppnar datorn för att skriva denna lilla betraktelse går mobilen igång där den ligger på soffan fem meter ifrån mig. Plötsligt och oväntat börjar den mycket högt spela en lång och glad melodi, en påannonsering och förfrågan i text om jag vill göra en videofilm. Jag stänger förvånad av det hela; det är midnatt och jag har aldrig varit med om något liknande.)

Tillbaka till Göran B. Johannessons slutord. Innan poemet har denne skrivit:

”Ian Stevenson och andra har framfört tanken att livet kanske handlar om en både fysisk/biologisk och andlig/medveten evolution. I så fall kan det inte uteslutas att det är medvetenheten som är det centrala och driver evolutionen framåt genom att styra utvecklingen mot alltmer avancerade livsformer. Och inte som vetenskapen tror idag, att det är medvetandet som utvecklas i takt med att livsformerna blir allt mer komplexa. För är det inte den subjektiva medvetenheten i alla dess olika livsformer – alltifrån bakteriens rudimentära form av medvetande till människans utvecklade tanke- och känsloliv – som är det grundläggande i tillvaron och livets viktigaste kännetecken? Måhända är det medvetenhetsutveckling som är livets mening? Den persiske poeten och sufiske mystikern Jalal al-din Rumi ger i en dikt uttryck för en sådan livssyn…. ”

Kersti Wistrand

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. I detta sammanhang vill jag gärna påminna om en sorgligt negligerad/bortglömd svensk läkare/präst/författare mm – nämligen Dr John Björkhem – pionjären inom svensk parapsykologi. Hans doktorsavhandling “De hypnotiska hallucinationerna” kan inte undgå att påverka läsaren. Eftersom han var djupt kristen, och prästvigd, kunde han inte tolka upplevelserna som tecken på reinkarnation, utan valde att beskriva sina försökspersoners berättelser som “hallucinationer”. Att han ägnade sig åt hypnos gjorde också att han närmast blev “svartlistad” av sina kollegor både bland präster och läkare.

  2. Intressanta “spökerier”, Kersti !
    Dikten “kosmisk resa” känner jag igen …
    Vidare har vår lilla filosofi-grupp i V-ås nyligen studerat biografierna över Eric Hermelin; unik tolkare av sufism mm …

  3. Vad jag vet finns det ingen bok på svenska som går att jämföra med Johannessons vad gäller omfattning. Den spänner över så mycket och ändå lyckas den sammanfatta ämnet på ett överskådligt sätt.

  4. Några uppskattande kommentarer på Facebook:
    Madeleine Ågren: Fint skrivet.
    Christina Klum: Mycket intressant läsning.

  5. Mycket intressant! Påminner om den danske filosofen Martinus Thomsens teorier om livets eviga kretslopp.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: