Hotet mot den svenska demokratin

I dagens Sverige har vi en slags felaktig föreställning att vår demokrati är en självklarhet, men i själva verket måste vi ständigt kämpa för och värna om den för att att kunna behålla den. Många tecken i europeiska länder liksom i världen i övrigt visar på demokratins tillbakagång och Sverige är inget undantag. Kersti Wistrand kommer att i en rad artiklar uppmärksamma skeenden i samhället.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Demokrati handlar om mer än att bara gå och rösta. Sverige är ett demokratiskt land där alla medborgare tillåts att i stort sett säga sin mening utan att bestraffas. Jag kan välja den skola eller den vårdform jag vill och jag kan ingå äktenskap med vem jag vill, man eller kvinna. Men så har det inte alltid varit utan det är medborgerliga rättigheter som vuxit fram framför allt de senaste hundra åren. Vägen hit har ofta varit lång och kampen ofta snårig och svår och har förts av folkrörelser och nybildade politiska partier. Därför har vi idag åsikts- och yttrandefrihet, tryckfrihet, flerpartisystem och allmänna val med lika rösträtt för kvinnor och män Inskriven i grundlagen, men hur ser det ut i verkligheten? Kan den trygga svenska demokratin vara hotad?

Ett förändrat samhälle med stort informationsflöde
Demokrati handlar om allas lika rätt att påverka hur vårt samhälle skall utvecklas. Vi väljer våra politiker och hur de klarar sina uppdrag blir avgörande för hur demokratin kommer att fungera. Men vår samhällsutveckling rusar på i snabb takt med ett enormt informationsflöde i form av twitter, instagram och facebookgrupper.

Medievärlden i Sverige har fått en makt de inte tidigare hade. Våra politiker blir påpassade i stort sett dygnet runt med frågor som kräver svar i snabb takt. En allt större tjänstemannagrupp utan politiskt ansvar bestående av pressekreterare och rådgivare har dykt upp för att avlasta den enskilde riksdagsmannen/kvinnan. De skriver ned s.k. talepunkter som politikern bör hålla sig till i samröret med massmedia. De för ofta politikernas talan gentemot massmedia.

Hur stor makt har denna nya tjänstemannagrupp? Vad blir deras inflytande på vår demokrati?

Riksdagsmännens arbete börjar alltmer likna affärsvärldens, där idéer ska säljas in i medievärlden och hos allmänheten. I vissa fall arbetar en del politiker direkt med påverkan från stora affärsföretag och industrier. Ett exempel är facebookföretget som byggts upp i Luleå, dess invånare ovetande, vilket kommer att beskrivas i senare artikel. – Hur stor lobbyverksamhet bedrivs i kulisserna, kan man fråga sig?

Förändrade uppgifter för politikerna
Enligt en Novusundersökning (1) fastnar riksdagsledamöterna i allt mer administration. De stressar mellan administration, möten och förhandlingar och tycker sig aldrig hinna med. De tycker sig drunkna i arbetsuppgifter. Till deras förtvivlan minimeras den mycket viktiga uppgiften att träffa sina väljare. Följden blir ett fjärmande mellan de förtroendevalda och folket, ofta med ett politikerförakt som följd: ”Ni pratar och pratar och kommer aldrig fram till någonting!”

Interna partiproblem
Dessutom har de förtroendevalda dåligt med ekonomiska resurser, vilket bl.a. kan behövas till arbetsrum, assistenter och resor för att tala med ”folket”. Varannan riksdagsledamot säger att de inte får det ekonomiska stöd de behöver från partiet, vilket de egentligen har rätt till enligt lagen. Ledamotsstödet fastnar ofta hos partierna som istället stärker sina kanslier.
Även i övrigt känner sig många politiker toppstyrda och vågar inte rösta mot partilinjen. Vart är demokratin på väg om man inte kan framföra en åsikt som är obehaglig för de ledande inom partiet? Är riksdagen förlegad i sin organisationsmodell?

Hot och hat
Personangrepp är vanligare nu än för 20–30 – 40 år sedan. Det negativa medieklimatet påverkar. Media vill ha snabba nyheter, presenterar nu mer än tidigare personporträtt snarare än att diskutera politiska sakfrågor.

Tre av fem riksdagsledamöter har blivit utsatta för hot eller kränkningar. Det gäller både externa och interna krafter. Till de interna hör jämställdheten. Kvinnorna säger sig vara mer påverkade av hot än männen och att de får mindre stöd än männen från partiet. De råkar dessutom oftare än de manliga ledamöterna ut för härskartekniker från sina manliga kollegor. (1)

Till de externa hoten hör urholkningen av demokratibegreppet i samhället, främlingsfientlighet, ett alltmer polariserat ”vi” och ”dom”, en nationalism med tilltagande populism som följd. Direkta hot från oliktänkande har riktats mot riksdagsledamöter och deras familjer via telefon eller mejl.

Innebär hotet/hatet mot våra förtroendevalda att en självcensur och tystnadskultur uppstår i vissa frågor? Hur påverkas demokratin av detta?

Ointresse för politik hos allmänheten
Sverige har vant sig vid välfärden och har blivit ett allt mer tyst land. Det politiska engagemanget har minskat betydligt. Folk vill inte så gärna bli partimedlemmar och arbeta inom partierna. I vissa kommuner och landsting saknas ledamöter helt på valsedlarna för en del demokratiska partier. Vad säger detta inför det kommande valet i höst?

Risken blir på så vis även större att nationalistiska och nynazistiska grupperingar tar sig in på valbara mandat. I Ludvika sitter redan nynazister på sd-mandat i kommunfullmäktige.
Ser man på världen i övrigt kan man säga att hela Västvärlden är drabbad av en demokrati i förändring och till och med på fall. Därom vittnar ”Reportrar utan gränser” som 25 april redovisade läget i världens länder i en rapport gällande förra året.

Högerextremistiska och nationalistiska krafter breder ut sig
När intresset för politik minskar hos allmänheten blir det lättare för antidemokratiska krafter att ta sig fram i samhället. Ett godhetssyndrom och en naivitet finns hos oss svenskar, men det gäller att lära sig att uppfatta det allt starkare ekot från 20- och 30-talet, som nu hörs inte minst i Sverige. Vi måste vara på vakt och kunna sätta stopp för att bevara demokratins värden.

Dessa mörka krafter finns redan nära oss: i Polen, Ungern och Turkiet med fullständigt lagliga regimer som fått makten genom val. När de sedan väl fått makten har dess ledare börjat urholka demokratin inifrån. Man har börjat justera i konstitutionen och inskränka yttrandefriheten. Statlig kontroll har sedan införts över media och kultursfären.

När Reportrar utan gränser lade fram sin årsredogörelse 25 april, visade de på att fientligheten mot medier och journalister ökat runt om i världen. Man kan bara se den öppna konflikt mellan medier och den politiska makten som pågår i president Trumps USA.

I förlängningen blir konsekvenserna att vi får en sämre demokrati. En demokrati förutsätter att vi har en fungerande process och yttrandefrihet så att invånarna vet vilka politiker de vill rösta på.

Historisk tillbakablick och kontinuitet viktig för vår bedömning
Kunskapen om vad demokrati är och hur den vuxit fram är viktig att känna till för att kunna försvara den. Det existerar inte en enhetlig nationell kultur inom demokratins gränser. Hävdar man detta begränsar man seendet och är förespråkare för ett nationalistiskt synsätt och det ligger sedan nära till hans att börja tala om att vilja ha en ”stark ledare” för landet. Men samhällen som blomstrar, gör det därför att där finns en blandning av kulturer och goda dialoger medborgare och kulturer emellan.

I några följande artiklar kommer jag att försöka förmedla kunskap genom att ge historiska tillbakablickar och belysa dagens politiska skeenden utifrån dessa. Först ut kommer tillbakablickar på rasbiologins historia i Sverige.

Kersti Wistrand

Referens 1: I de tre TV-programmen ”Länge leve demokratin” låter Jan Scherman genomföra Novosundersökningar med riksdagsledamöterna. Uppgifterna är hämtade därifrån.