Einsteins tanke om att kunskap minskar Egot kanske inte är tillämpligt alltid. Men det är en inspirerande tanke. Är det då så att med all information och all kunskapsbildning går vi från egoism till altruism. Eller har altruismen alltid funnits där men blockerats av ett växande ego?
Text: Börje Peratt
Under Ego-epokens sista skälvande minuter då egot ligger och sprattlar för att inte dö ser vi kanske också dess ytterligheter. Det som från början handlade om revir och försvara sina områden, ledde till att utöka reviren på andras bekostnad. Till stöd för aktioner tar man så in Gud eller rasism inte sällan båda och bakar in dem i en politisk gegga för att försvara sina handlingar. Denna egoepokens dagar hade i modern tid kolonialismen som sin höjdpunkt och Hitler-Nazismen och kommunismen som sina hittills mest extrema uttryck.
Efterkrigstiden har främst dominerats av kleptokratierna i Afrika och i Mellanöstern som skor sig övermåttligt rika emedan folket dör av undernäring och sjukdom. Egentligen vill jag inte gå in på händelser inom katolska kyrkan och andra religioner men de pedofilibrott som begåtts under dess heliga tak är indikationer på att predatorer drar sig till sammanhang där de kan utföra sina handlingar under beskydd av ett system.
Israels försvar för en stulen stat hämtar man i gamla Testamentet och påståendet om att vara det ”utvalda folket”. Kan det bli mer rasistiskt än så? Å andra sidan har vi ”Islamska Staten”, (ISIS) som under täcket av att vara Allahs trogna undersåtar begår krigsbrott i Irak. Deras videodokumenterade handlingar är mycket svåra att se. Så ego-epokens sista darrande sekunder demonstrerar sitt värsta jag.
Och antagligen måste det ske. Den som tror på en allsmäktig Gud måste väl äntligen inse att om Gud finns så inte är det en översittardespot som sitter i himlen och leker krig. Om Gud finns så har livet fått den outsägliga gåvan av fri vilja och fritt skapande. När det kommer till människan är det således helt och hållet människans ansvar att reda upp i den röra som vi själva skapar. I lagen om att människan vill pröva allt och gå över alla gränser har vi nu i nådens år 2014 en fullständigt självklar situation av alla de handlingar människor begått.
Det fantastiska är att framtiden kommer att stakas ut av de beslut och handlingar vi nu väljer. Om Egot ska få styra dessa eller om det är andra krafter är antagligen avgörande för vår överlevnad. Ja inte bara vår utan väldigt många andra levande varelser och växtligheter.
Motsatsen till ego-epoken torde vara altruism. Det senare bygger på en urdrift av att ta hand om varandra, kärlekens villkorslösa medkänsla som demonstreras varje gång en förälder sätter sin avkomma framför egna behov. Vi ser det överallt i djurriket så denna altruism är antagligen mer ursprunglig än egot. Vi ser det till och med i mikroorganismers och småkryps förmåga att samverka och kommunicera för att alla ska överleva. Det är ingen övergripande makt som styr utan det gemensamma skapandet som ger samhörighet och meningsfullhet.
Där ego-epokens klimat är förminskning och jantelag för att åsidosätta hotande konkurrens är altruismens kommande epok uppbyggande, vänskap och samverkan. Just nu står det en ojämn strid mellan dessa båda därför att altruismen söker inte strid, tvärtom. Ego-makten ser detta som en svaghet och utnyttjar det. Men det finns andliga krigare som klarar av att hantera båda förhållningssätten och som med en särskild begåvning förmår minska konsekvenserna av den destruktiva egoismen och fördelen med den altruistiska generositeten. Den vi finner överallt i samhället, vården och skolorna.
Många altruistiska nyskapare har varit verksamma inom kulturen och av dessa skäl riskerar kulturen bli en fiende. Därav repliken i en nazistisk propagandafilm -”När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver”. Mot detta står andliga krigare som också kan bli andliga ledare såsom Gandhi, Mandela och Dalai Lama. Jo människor behöver förebilder och om de står för försoningsbudskap och jämställdhet så kan det sprida sig. Men då människan saknar ett yttre moraliskt och medmänskligt ledarskap måste hon finna det i sitt inre och det är den altruistiska epokens livsförutsättning.
När jag tog initiativ till föreningen Humanism och Kunskap var det för att skapa en bred uppslutning av människor som ville återerövra begreppet och dess innehåll från förvillare som stulit och förvanskat det. Konsekvensen av antihumanismen är intolerans och förföljande av dem med andra åsikter. Jo denna rörelse i ego-epokens fotspår är samhällsfarlig då den lockar med påståenden om vetenskap när det i själva verket är inskränkthet. ”Fri Tanke” är här ”krav på rätt tanke” och således tankeförtryck.
När jag tog initiativ till Demokraterna var det utifrån en idépolitisk diskussion. Jag hade funnit att Alliansen gått extremt åt höger och skapat ett omänskligt samhälle. Jag såg inget mittenalternativ. Jag hoppades på en diskussion med dem som kommit till motsvarande insikter. Det initiativet blev hårt angripet av en alternativist vars förvillande slagord är; ”Klar sikt”.
Jag har konstaterat att det finns egensinniga överallt och några av dem mer hämmande än andra. Därför är det svårt att samlas och komma överens. Här lyckades vi inom HK komma till en gemensam värdegrund och det är baske mig fantastiskt. Men en värdegrund utan handling stoppar inte illdåd. De måste kvävas i sin linda annars kan det sluta i att något tar över som ingen av oss önskar. Framtidsperspektivet blir då inte särskilt ljust.
Min ambition när det gäller Demokraterna var att knyta intresserade till idén att diskutera vilket samhälle man vill leva i. Flera av de punkter vi kom fram till har två år senare övertagits av Alliansen som således har gjort en kovändning i många viktiga frågor. Därmed kan man säga att initiativet har fyllt en viktig funktion. Oavsett det har påverkat direkt eller inte.
Huvuddelen av mitt arbete går annars åt att forska på medvetande och att producera för film och scen utifrån en enda röd tråd ”rätten till ditt eget liv”. Jag håller också regelbundet ledarskapskurser mestadels branschorganiserade men också i företag. Syftet är att skapa öppenhet, respekt och god kommunikation. Här följer jag också uppmaningen om att inte undvika konflikter utan att reda ut och bemöta dem. Eftersom många helst undviker konflikter och hoppas att de ska lösa sig av sig självt väljer jag att lägga sådana texter på annat håll än på HK. Här på HK ligger då fokus på vetenskap och kunskapsutveckling med betoning på att återupprätta humanismen i altruismens spår.
Jag är tacksam för att så många hjälps åt men skulle hoppas att fler vill medverka och dra sitt strå till stacken.
Börje Peratt
Ordf HK
Officiell hemsida
LinkedIn
Länk:
Psykopati en sjukdom med makt
