På Fairmont hotell i San Francisco, en samlingsplats för de framgångsrika, träffades världseliten i september år 1995.
Dit kom Michail Gorbatjov, George Bush, Margaret Thatcher och många flera. De skulle ”visa vägen till nästa århundrade, på väg mot en ny civilisation” (s. 10).
TEXT: PIA HELLERTZ
Hans-Peter Martin och Harald Schumann som skrivit boken Globaliseringsfällan var närvarande som observatörer. Här konstaterade man att det endast skulle behövas cirka 20 procent av världens befolkning ”för att hålla världsekonomin igång under nästa århundrade” (s. 12).
Så vad skulle då hända med de övriga 80 procenten? Nu används Zbigniew Brzezinskis begrepp ”tittytainmen” av deltagarna. Begreppet är en kombination av ”entertainment” och ”tits”, som är det amerikanska slangordet för kvinnobröst.
Med en blandning av bedövande underhållning och tillräcklig näring kan nog världens frustrerade befolkning hållas på gott humör(12).
Jag är nog inte ensam om att associera till de romerska makthavarnas:
bröd och skådespel till folket.
Man behöver numera bara kolla TV-programmen, biofilmrubrikerna, tidningars och massmedias utbud med mera för att se att det är överfullt av tittytainment, så vi slipper tänka på viktigare saker och kanske riskera att bli missnöjda och vilja göra något åt det.
Konkret innebär denna nya världsordning bland annat att de arbetslösas skaror kommer att bli allt mer omfattande i hela världen.
På 80-talet varnades det för två-tredjedelssamhället, men enligt författarna innebär framtiden istället formeln 20 till 80. Förklaringen enligt ekonomer och politiker är globaliseringen. Jobben flyttar till länder där arbetskraften är billig och förutsättningarna förmånligare. Dessutom robotiseras en hel del arbeten. Högteknologisk kommunikation, låga transportkostnader och gränslös frihandel innebär att världen blir en enda marknad, menar författarna.
I samma process skärs välfärdssystemen ner, sjukersättningar, arbetslöshetsersättningar, barnbidrag, socialbidrag med mera minskar. Grundkonceptet i den nya ordningen är:
minska statsutgifterna, sänk lönerna och dra ner på den sociala servicen (s. 15).
Varför hör jag Fredrik Reinfeldts röst? Avreglering, liberalisering och privatisering blev de tre strategiska instrumenten i den politik som ”upphöjde det nyliberala programmet till statligt påbjuden ideologi” i Europa och USA (s.134). Produktiviteten effektiviserades och växte snabbt, men det var en tillväxt som inte skapade fler arbetstillfällen.
Och jag undrar – om alla eller åtminstone många av våra politiker hade läst boken när den kom ut, hade utvecklingen i Sverige då sett annorlunda ut?
Om du vill läsa resten av min text finns den attachad och som vanligt på min Boksida.
Soliga fredagshälsningar
Pia
Referens
”Globaliseringsfällan” av Hans-Peter Martin och Harald Schumann, Symposion, 1997
Översättning av Joachim Retzlaff
Tack, Pia, för alla viktiga boktips du delar med dig av! De förtjänar stor spridning och stora diskussioner!
När har makten någonsin brytt sig om de av alla paragrafer kuvade ”medborgarna”? Det är väl först när dessa riskerar att bli oregerliga som makten börjar lyssna …
Ordet ”oregerliga” har väl med att när man inte kan regera över dem, eller inte längre med skilda regelverk förmår att styra dem, som makten försöker finna andra medel för att visa vem eller vilka som regerar, reglerar och drar i det så kallade ”bromsreglaget”, eller … lovar — som vanligt löften, vilka snabbt töms på sina innehåll …
Väldigt underhållande inlägg