Den 17 mars 2014 skedde ett av de stora vetenskapliga genombrotten i astronomins historia, en upptäckt i Nobelprisklass. Under tre år har astrofysiker studerat universum och dess gravitationsvågor genom ett stort teleskop på Sydpolen. Man har kunnat följa dessa och färdats 13,8 miljarder år bakåt i tiden och upptäckt ekot av Big Bang, den stora explosion som inträffade i begynnelsen vid universums födelse. Inflationsteorin, dvs. teorin om att universum utvidgar sig, har visat sig stämma. Kersti Wistrand redogör för detta och jämför med de indiska Vedaskrifternas framställning av kosmos 1500 f.Kr, då vi levde som bronsåldersfolk i Norden. Denna beskrivning av Kosmos födelse bygger på yogiernas samadhi-upplevelser i ett förändrat medvetandetillstånd.
TEXT: En betraktelse av Kersti Wistrand
Med hjälp av Bicep-teleskopet på Sydpolen har forskarna upptäckt spåren efter universums födelse.(1) Länk
Max Tegmark, professor i fysik vid Massachusetts Institute of Technology, MIT i USA och en av världens främsta kosmologer, var med vid presskonferensen i Boston, när resultatet presenterades:
”Det här är ett otroligt steg framåt för vetenskapen. Om det här står sig, då har vi lärt oss att universum hade vansinnigt hög energi när det var ungt, ca 1000 miljarder gånger mer än i acceleratorn LHC på Cern. (2)
Ännu en viktig upptäckt har gjorts och det är kopplingen mellan det riktigt stora och det mikroskopiska på kvantnivå. Alltet utvidgades sig mycket snabbt, mycket snabbare än ljusets hastighet från något oändligt litet till någonting större. Ljusets hastighet kunde överskridas eftersom det var själva rummet (space) som utvidgades. Att gravitationsvågor över huvud taget existerar är ett bevis för att fysikens två viktigaste teorier, nämligen kvantfysiken och relativitetsteorin, går att förena” (2,8).
För cirka hundra år sedan påpekade Albert Einstein i sin relativitetsteori att en massa som accelererar extremt häftigt utstrålar vad han kallade gravitationsstrålning. På så vis förutsade han de gravitationsvågor, som ett forskarlag hittat i Bicep-teleskopet på Sydpolen, och som är rester efter en supersnabb expansion direkt efter Big Bang, den stora smällen. (3)
Under 60-talet uppfanns ett nytt stort radioteleskop. Detta ledde till en banbrytande upptäckt av det kosmiska bakgrundsljuset som består av ljuset och värmen efter Big Bang. Genom att mäta ljusets hastighet och se hur snabbt universum expanderar och kombinera det med Einsteins beskrivning av gravitationen kunde vetenskapsmännen spola bandet tillbaka och få fram hur lång tid det tog för universum att bli som det är nu. Universums ålder uppskattades till 13,8 miljarder år.(4)
Nästa banbrytande astronomiska upptäckt gäller universums expansion efter Big Bang, som hela tiden pågår och ökar takten, och som vi ännu inte förstår idag. Det är fortfarande en bit kvar innan en sammanhängande teori är klar.(4)
Stephen Hawkin framförde teorier om Svarta hål på 1970-talet och menade att de ”avdunstade strålning”. De ovan nämnda gravitationsvågorna som nu uppmätts kan tolkas som Hawkins strålning. En astrofysiker beskriver ”processen Svarta hål”, som äger rum då universum kollapsar och föds på nytt:
”En massa kan tryckas ihop så mycket att gravitationen blir så stark att inte ens ljuset kan undvika det med sin hastighet. Själva rymden dras då ned i det svarta hålet, fortare än med ljusets hastighet. Nere i det roterade svarta hålet, börjar centrifugalkrafterna så småningom sakta ned farten igen. Vid ett speciellt tillfälle börjar därför materien som sugits ned att slungas ut igen i en enorm explosion som utger oerhörd energi.” (5)
Intressant nog håller Stephen Hawkins nu på att revidera sin uppfattning om Svarta hål. (6)
I början av 1980-talet lade amerikanen Alan Guth och ryssen Andrei Linde fram den s.k. inflationsteorin som gav en förklaring till varför universum ser ut att vara så likformigt i alla riktningar(7). De menade att universum expanderade extremt hastigt. De formulerade också ett scenario för universums utveckling som tar sin början under bråkdelen av en sekund efter Big Bang.
Detta antagande var snarare filosofiskt än vetenskapligt och därför kontroversiellt och teoretiskt svårsmält. Direkta bevis för denna snabba uppblåsning av universum har saknats fram till den 17 mars i år. Då fick Guth och Linde emellertid båda uppleva att deras hypotes hade blivit bekräftad. Det var precis så det gick till för 13, 8 miljarder år sedan. Under tre års tid har forskare med teleskopets hjälp tagit sig allt närmare universums födelse genom att mäta små, små gravitationsvågor som antas ha spridits direkt efter Big Bang. Vågorna, som är krusningar i själva rumtiden, ger en tydligare bild av vad som hände triljondelar av en sekund efter den stora smällen.
Andrei Linde och Alan GuthChampanjekorkarna flög i taket och det skålades hemma hos Andrei Linde och Alan Guth. Experimentet måste dock upprepas för att ge en oberoende bekräftelse av detta resultat. Det sker redan i höst då uppgifter lämnas från Plancksatelliten. Visar det på överensstämmande resultat kan ett Nobelpris vänta.
”Upptäckten av gravitationsvågor, där resultaten visserligen behöver bekräftas, kan innebära ett helt nytt redskap för att se saker som inte varit synliga förut”, säger professor Max Tegmark i P1 (8).
”Gravitationsvågor är ett helt nytt fönster ut mot universum, som nu öppnats för första gången. Tidigare har det varit så att allting vi vet om rymden har vi fått veta genom ljus som kommer ut, men detta ljus har inte kunnat passera igenom allt. Gravitationsvågorna kan emellertid passera genom den varma soppa som fanns där efter Big Bang. På så vis kan vi med en slags röntgensyn se de tidigaste ögonblicken i universums historia. Det vi ser är att det vi nu har omkring oss i rymden en gång var hoptryckt till ett litet område, mindre än en atom. Det fördubblade sedan sin storlek otroligt snabbt, på mindre än en miljarddels miljarddels miljarddels miljarddels sekund.
De genomskådande gravitationsvågorna, som är oberoende av ljus, kommer också att hjälpa oss att utforska de svarta hålen.” (8)
Universums födelse enligt de indiska Vedaböckerna 1500 f.Kr.
Här i Norden levde vi på tidig bronsåldersnivå, när de indiska Vedaböckerna blev till ca 1500-1000 f.Kr. De är skrivna på sanskrit, ett idag nästan utdött språk och släkt med indoeuropeiskan från vilken de germanska språken härstammar. ”Veda” är släkt med vårt svenska ord ”veta” och det vetande det rör sig om har sitt ursprung i yogans djupa medvetandetillstånd av bl.a. den kosmiska upplevelsen.
.Akasha är ett gammalt sanskritord, som översätts med ”aether” och ”space” på engelska, dvs grunden och essensen till alla materiella ting samt det allra första elementet i skapelsen. Föreställningen om Akasha nedtecknades för tusentals år sedan inom hinduismen och har alltså sin grund i upptäckter under djupa yogameditationer, där yogin når samadhi, den djupaste formen av medvetande.
”One infinite pure and holy – beyond thought beyond qualities I bow down to thee”. (Vivekananda i Chicago, september 1893)
Swami Vivekananda levde 1863 -1902 och introducerade Vedantafilosofin och yogan i Västvärlden. Hans födelsedag 12 januari firas årligen med högtidligheter i Indien. Han dog redan vid 39 års ålder av ett brustet kärl i hjärnan. Hans lärjungar menade att detta skedde till följd av en mycket avancerad yogaövning som han då utförde.
Vivekananda.beskriver i sin bok “Raya-yoga” (första upplagan 1896) (10) de gamla Vedaskrifternas syn på världens uppbyggnad.
Enligt den indiska filosofin är universum uppbyggd av två ”material”: Akasha och Prana.
Akasha är den allestädes närvarande och genomträngande existensen, ur vilken materian och alla former uppstår. Akasha kan inte ses, det är så subtilt att det är bortom iakttagelse. Den kan bara ses då den tagit form. Allt som har form har nämligen utvecklats ur Akasha. Det blir till stjärnor, kometer, solen, jorden, månen, luft, vatten, den mänskliga kroppen, djur, växter och allt vi kan förnimma med våra sinnesorgan. I början av skapelsen finns endast denna Akasha.
Den kraft som sätter allt i rörelse kallas Prana (sanskrit med betydelsen ` vital energi, livskraft, andning´).
Prana manifesterar sig som rörelse, gravitation och magnetism. Totalsumman av alla krafter i universum, såväl fysiska som mentala, är prana.
Hos människan manifesterar sig Prana i kroppens aktiviteter, i nervernas energiöverföringar och i tankeenergi.
Kosmos expanderar under en lång tid för att sedan sjunka samman och senare uppstå på nytt, allt i cykliska processer.
Vid en cykels slut återgår all materia till Akasha och alla krafter som är i universum återgår till Prana. I följande cykel utvecklas åter igen allt som vi kallar energi från detta Prana och Akasha låter sig återigen manifesteras i materia.
Människan kan liknas vid ett litet kosmos i miniatyr eftersom hon har en liknande cyklisk andning in och ut. Kunskapen och kontrollen av denna Prana kallas inom yogan för Pranayama (sanskrit= utvidgning av livskraften). Hos människan står prana, livsenergin, i samband med andningen.
Människans in- och utandning ses som analog med ”den kosmiska cykliska andningen”. Den yogi som behärskar pranayama kan nå det högsta medvetandetillståndet Samadhi, inse och uppleva att hela universum består av subtila vibrationer och att allt står i förbindelse. Han/hon kan i en kosmisk upplevelse få tillgång till all kunskap i världen, få psykiska förmågor och kunna utföra vilka mirakler som helst. Detta enligt Swami Vivekananda.
Reflektioner
Svindlande perspektiv – ja, verkligen och dubbelt upp!
Jag presenterar endast fakta och det står var och en fritt att tänka självständigt. Själv fascineras jag – förutom av den omvälvande upptäckten av universums födelse – av det djupa ”vetande” som människan tycks ha haft tillgång till redan för mer än tre tusen år sedan. Jag kan som vanligt inte låta bli att dra paralleller och ställa mig frågor: Akasha- på kvantnivå i början, senare ombildad till materia? Prana, ja, där tolkar Vivekanda själv det till ”Prana manifesterar sig som rörelse, gravitation och magnetism” 1896. Hur pass stämmer det? Och de svarta hålen, som slukar allt för att sedan kasta ut det igen – tycks de inte beskrivna också?
Och ligger det något i att människan är en miniatyr av kosmos i det hon delar dess kosmiska beståndsdelar och energierna? Och finns det en möjlighet att hon i djupet av sitt medvetande, i sin egen inre rymd, bär alla Kosmos´ svar inom sig?
Av intresse är kanske även att många naturfolk har egna benämningar på den livskraft som inom yogafilosofin benämns prana. Hos vikingarna kallades den megin och ansågs genomströmma hela tillvaron på ett osynligt plan. Megin lever kvar i ordet dagsmeja.
I följande artikel i serien ”Svindlande perspektiv” vänder jag uppmärksamheten mot människans ”inre universum”. Jag kommer att presentera en nära dödenupplevares universalupplevelse (dvs. kosmiska upplevelse), livspanoramat och Akashakrönikan.
Kersti Wistrand
Referenser:
1. http://www.svt.se/nyhetsklipp/nyheter/article1905326.svt
2. DN 17 januari 2014. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vagor-visar-universums-forsta-sekund/
3. SvD 17 januari 2014 http://www.svd.se/nyheter/utrikes/forskare-upptackte-eko-fran-big-bang_3375876.svd?sidan=3 ; http://www.svd.se/nyheter/inkorg/ett-fantastiskt-genombrott_3375910.svd
4. Bengt Gustafsson, professor emeritus i astrofysik vid Uppsala universitet, i Vetandets värld (radions P1) 17 mars. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/333765?programid=412
5. https://www.youtube.com/watch?v=TScCb6K2-aE
6. http://www.space.com/24418-stephen-hawking-no-black-holes.html
7. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/333765?programid=412
8. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5813360
9. Vivekananda, Swami, Raja-Yoga chapter 3, p 23 f, Advaita, Ashrama, Mayavati, Almora, U.P. Calcutta, 1928. (första upplagan 1896)
