24 januari, 2018

Rör inte min kompis!

Det råder stor oro i landet. Våra svenska och sedan några hundra år välintegrerade judar utsätts för hot och repressalier. Lördagen den 9 december riktades en attack med molotovcocktails mot synagogan i Göteborg. Det är dags att sätta ned foten och uppdatera ”Rör inte min kompis”- kampanjen.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Ett av de sista i raden av attentat mot våra synagogor i Sverige. Lördag kväll vid 22-tiden den 9 december – och dagarna innan den stora judiska ljushögtiden Chanukka som firas 12–20 december- är ungdomar samlade i Göteborgs synagoga för att öva sånger. Ett tiotal maskerade yngre män dyker upp utanför lokalen. De kastar molotovcocktails, flaskor med brinnande bensin, mot byggnaden i syfte att bränna ned den. Två av dem – en syrier och en palestinier, som endast varit här ett par år – är gripna och häktade. Ytterligare en ung man är skäligen misstänkt. Brottet rubriceras som hatbrott och grov mordbrand. Polisen fortsätter utredningen. VideoLänk

Jag är inte för den politik som förs av Netanyahu i Israel. Jag är inte för den politik som i USA leds genom rika judiska släkter i ett av världens viktigaste finanscentrum på Wall Street. Jag är inte för deras stöd till vapen- och läkemedelsindustrin.

Men jag är för våra svenska judars rättighet att som vilka andra svenskar som helst leva i trygghet och harmoni, fria från rädsla: ”Rör inte mina kompisar!” Kampanjen ”Touch pas à mon Pote” (”Rör inte mina kompisar”), som startades i Frankrike 1985 för att motverka rasism, främlingsfientlighet och mobbning, är idag mer aktuell än någonsin.

– Solidaritet handlar om att utan skygglappar se vilka det är som hotar, hatar och förföljer. Stigarna som leder till hot, hat och våld mot judar är flera, skriver Marcus Birro i SVT nyheter LÄNK 

Detta senaste attentatet kan säkert ses som svar på presidents Trumps erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad och flytten av den amerikanska ambassaden dit, vilket späder på den upprördhet och det hat många i Mellanöstern redan känner inför Israels politik.

Men flera andra attentat med stenkastningar och demonstrationer har förekommit tidigare både i Göteborg och Malmö. Där har vi både den nazistiska stigen och det centralmässiga hatet mot Israel som nation, för att uttrycka det med Birros formuleringar.

I TV-programmet ”Opinion Live” 14 dec diskuterades dagens antisemitism. Den unge muslimen och malmöbon Siavosh Derkhti, som grundat UMFA, unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, säger att det är viktigt att gruppen muslimer och judar, som båda har det svårt, stöder varandra. Kunskap och utbildning är viktig för många unga syriska flyktingar, som ofta vuxit upp med en tro att alla problem i Mellanöstern beror på Israel, menar han. LÄNK. I Malmö har imamerna visat sin solidaritet för den judiska församlingen genom att besöka rabbinen i synagogan.

När jag gick i skola i Västerås under 50- och 60-talen hade vi Sveriges då största skara invandrare där. De kom från norra Italiens industriområde och var specialister, som inbjudits för att tillföra ASEA (idag ABB) specialkompetenser och utveckla en av våra största svenska industrier. Den italienska gruppen sågs som något exotisk med sitt mörka hår, bruna ögon och livliga temperament men behandlades med respekt och nyfikenhet och västeråsarna lärde sig äta pizza och andra italienska specialiteter som endast kunde köpas i deras affärer. Italienarna berikade så att säga det svenska samhället.

När jag kom upp i vuxen ålder fick jag genom släktforskning en tänkbar förklaring till varför min far och hans syskon hade svart hår. Vi hade nämligen någon procent vallongener i oss efter det att en fransk vallonsk kolmästare inbjudits till Sverige 1630 för tillverkningen av kanoner för Gustav II Adolfs religionskrig i Tyskland mot katolikerna. Sedan dess har jag träffat många vallonättlingar och alla tycks var stolta över sin börd. De tillförde det svenska samhället något viktigt, något vi behövde och berikade oss också på andra vis. Louis de Geer (1587–1652), som var vän med Axel Oxenstierna, har kallats den svenska industrins fader, där han gjorde Finspång till centrum. Han överhopades med uppdrag för kronans räkning, bl.a. vapentillverkning för det kommande 30-åriga kriget 1632. Han införde nya metoder och tog in vallonsk arbetskraft från Belgien – norra Frankrike. Flera bruk anlades i bl.a. Uppland: Österby bruk, Löfsta och Gimo. Arbetarnas barn fick där skolgång långt innan allmän skolplikt fanns i Sverige och han införde pensionering med reducerad lön till sina arbetare. LÄNK

Både den italienska invandrargruppen och vallonerna var inbjudna och togs emot med respekt och tacksamhet. Även den judiska invandringen var planerad och judarna inbjudna. Gustav III hoppades på en uppluckring av skråväsendet och en blomstring av handeln. I Sverige finns idag ca 20 000 judar, lika många som det finns samer. Först 1775 blev det tillåtet att vara jude med judisk tro i Sverige. Tidigare hade man varit tvingad att döpa sig till kristen för att få bosätta sig här. Den förste som tilläts behålla sin judiska tro, var Isaac Aaron som blev kungens nära förtrogna genom sin skicklighet och specialitet att gravera och tillverka sigill och medaljer till den svenska kronan. Han har bl.a. tillverkat serafimerordens sigill.

För att få komma in i Sverige måste en jude disponera 2 000 riksdaler vilket motsvarade 20 dåtida årslöner. Judarna fick endast bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping. För att överleva måste andra generationens judar ha en god strategi, uppfinningsrikedom och gott entreprenörskap. De fick inte äga land och hade ett begränsat antal yrken att välja emellan. De blev ofta mycket skickliga hantverkare och under senare delen av 1800-talet fabriksanläggare och grosshandlare. De gick i borgen och hjälpte varandra, en livsnödvändighet för att klara sig i samhället innan de i lag tilläts få statliga tjänster 1870. Som tacksamhet mot det svenska samhället har den judiska befolkningen alltid varit noga med att bidra och utveckla samhället. Historiskt sett har det inneburit speciell omsorg för den svenska arbetskraften i deras företag, där fattiga kvinnor och barn givits arbeten och personlig omtanke, eller stora donationer till bl.a. institutioner, skolor, konstmuseer, parker och kulturarbetare. NK, Strandvägen och Thielska galleriet i Stockholm är endast några exempel.

En önskan om assimilering i det svenska samhället (men med bibehållet religiöst utövande) har varit stor från de svenska judarnas sida, och får man säga lyckad. Det är därför beklagligt att se den okunskap som uppvisas hos många svenskar i vår tid. Jag kommer inom kort att bidra med att skriva ett par artiklar om judarnas historia i Sverige.

Stå upp, visa solidaritet och protestera: Rör inte mina kompisar!

Kersti Wistrand

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Judit Horvath-Lindberg says:

    Hej Kersti, tack för den fina artikeln!., Du förmodligen känner till Hugo Vallentins bok om Judarnas historia i Sverige. En grundbok. 1975, då det var 200 år sedan att Gustav den III gav tillstånd att bosätta sig i Sverige som jude,hade Stadsmuseet en utställning om detta och jag arbetade med en del av utställningsmaterialet. Mitt råmaterial och en artikel finns någonstans kvar. Om du vill, någon gång skulle vi kunna ha en liten diskussion om detta i vår grupp. Dessutom vore det mycket intressant att göra det samma om bl.a. vallonerna.. Överhuvudtaget vore det dags att lyfta fram minoriteterna i Sverige och deras bidrag till det svenska samhället Myten av att Sverige har varit ett homogent land före invandringen började under 40-50-talen borde elimineras. Sverige har – i historisk tid har aldrig varit ett homogent land.En historia:Under mitt arbete i Solna har jag samarbetat med en kvinnlig läkare som kom tillbaka från semestern och med entusiasm berättade att hon och dottern har varit i Belgien, där hon kände igen sig själv i sitt utseende och temperament – hon kände sig hemma. Hon hade också vallon bakgrund någonstans länge sedan.
    Må så bra! hälsningar från Judit
    Ps. Jag vill, fn. bara vara stödjande medlem om det är ok.

  2. Hej Judit!
    Tack för dina rader och positiva feed-back! Intressant att du jobbade med denna utställning på Stadsmuseet! Du har säkert en hel del att tillföra i ämnet!
    Bästa hälsningar och Glad Chanukka!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: