4 december, 2016

Estland III – den sjungande revolutionen

Sångfestival i Tallin (Wikicommons)

Sångfestival i Tallin (Wikicommons)

I denna artikel ges en återblick av Estlands historia och kampen för självständighet, där sång och musik betytt en hel del.

TEXT av KERSTI WISTRAND

Dagens Estland har en lång och blodig historia. I föregående artikel berättades om hur olika stammar slogs mot varandra vid Otepää. Landet har med sitt läge utmed Östersjön senare varit utsatt för många nationers erövringståg. [1]

De svenska vikingarna, efterlämnade svensktalande befolkningar på de stora öarna på västkusten; ryssarna invaderade under 1000- och 1100-talet; tyskarna, under Tyska Orderns ledning, koloniserade från början av 1200-talet delar av landet fram till reformationen; danskarna hjälpte esterna att stå emot tyskarna.

1561 ställdes de norra landskapen i Estland under svenskt beskydd. 1629 blev även Livland svenskt och Gustav II Adolf lät införa läroverk och universitet i dess största stad, Dorpat (idag Tartu). Det svenska väldet varade till 1721, då ryssarna tog över landet efter det stora nordiska kriget med Peter den store och Karl XII. Bönderna blev livegna.

1905 skedde uppror mot ryssarna, som då lät sända dit militära straffexpeditioner. De estniska upprorsmakarna fick slita spö och blev nedskjutna.

Estniska frihetskriget resulterade i självständighet gentemot både ryssar och tyskar 1920. Året därpå blev Estland medlem i NF.

1940 och i samband med andra världskriget besattes landet av sovjetiska trupper och tvingades bli en sovjetrepublik. Nya deportationer till Sibirien ägde rum. 1941-44 intogs landet av tyska trupper. Mellan 1940 – 44 flydde 80 000 ester från sitt land. 1944-1991 deporterades 75 000 ester till Sovjet, fram för allt Sibirien.

Estland förklarade sig självständigt 20 augusti 1991, vilket erkändes av Sovjetunionen 6 september. 17 september samma år blev Estland medlem i FN. 29 mars 2004 erhölls medlemskap i NATO och den 1 maj samma år medlemskap i EU. Estland har idag 1,5 miljoner invånare.

The singing revolution

Sång och musik har alltid betytt mycket för esterna, inte minst i deras långa historia med förtryck under bl.a. tyskar och ryssar. I slutet av 1800-talets andra hälft uppstod en nationell estnisk rörelse, där estnisk utbildning, litteratur, sång och musik framhölls.
Sedan 1869 har man haft återkommande stora sångfestivaler på en jättestor utomhusscen, Sångarfältet, utanför Tallinn.

11 september 1988 protesterade 300 000 ester – fler än en fjärdedel av Estlands befolkning – mot Sovjet genom att sjunga bl.a. frihetssånger, något som kommit att kallas ”den sjungande revolutionen”.

De fortsatte sjunga dag och natt i över en veckas tid och den ryska polisen och militären visste inte hur de skulle agera och förblev passiva. Genom att sjunga tillsammans kunde det estniska folket hävda sitt oberoende gentemot Sovjetunionen. Dessa sånger, mestadels folksånger, var förbjudna att sjunga, men hur kan militären möta ett helt folks fredliga sjungande? Gorbatjovs perestrojka gjorde det möjligt att genomföra den sjungande revolutionen, eftersom han förbjöd blodsutgjutelse vid detta tillfälle.

Mariann Karupää. Foto: Kersti Wistrand

Mariann Karupää. Foto: Kersti Wistrand

Revolutionssången ”Du fredliga näktergal…”

En sång som alla ester känner till och kan är ”Du fredliga näktergal” skriven 1883 av poeten Gustav Wulff- Õis (1865-1946).
Tre km från Pühajärv spaanläggning ligger ett litteratur- och hembygdsmuseum, vilket drivs av hans barnbarn Mariann Karupää, som kom som barn till Sverige då hennes föräldrar flydde från Estland. Hon utbildade sig till journalist och var verksam i Sverige. På äldre dar har hon flyttat tillbaka till det hem i vilket hennes farfar tillbringade sina sista år. Under vår reseledare Lasses ledning vandrade vi alla iväg genom den vårliga naturen till detta hembygdsmuseum, där vi bjöds på kaffe och hembakta buller medan Mariann Karupää målande berättade om sin farfar och den kända dikten ”Du fredliga näktergal…” som kom att tonsättas och bli en viktig revolutionssång för esterna.

Marian Karupää berättar också om läget i dagens Estland, vilket bekymrar henne eftersom ekonomin är så dålig för dess invånare. Hon berättar också om de stora problem som uppstod när återvändande ester kom tillbaka från Sibirien eller länder de flytt till. Hon var en av dem. Under flera decennier hade deras hus och ägor varit i händerna på andra ester. Problemen blev stora när dessa nu måste gå ifrån de hus de bott i och återlämna dem till de rätta ägarna. Slitningarna och osämjan grannar emellan blev stora och utanförskapet för de hemvändande starkt. Ryssarna i Estland bodde däremot i höghus i förorterna och var inte berörda av dessa tvister, som varit vanliga på landsbygden.

En annan berömd estnisk kompositör som tagit ställning är Arvo Pärt, om vilken du kan läsa i en annan artikel här på HK: LÄNK

Estniskt spelmanslag Foto: Sten Granström

Estniskt spelmanslag Foto: Sten Granström

Spelmansmusik

Det är inte bara sångerna som hörs över hela Estland utan också instrumentalmusiken alltifrån konserter med klassisk musik till spelmanslag. En kväll uppträdde fem spelmän, släkt i tre generationer, för oss. De sjöng och spelade fiol, bas, kantele (eller kannel som det heter i Estland) och dragspel.

Men tillbaka till Lasse. Han har lyssnat till nyss nämnda musikfamilj 175 gånger under de år han kört hit turister och det visar sig att han har ett stort hjärta: han har samlat in samt fört över ett hundratal skänkta musikinstrument, som kommit fattiga barn och ungdomar här till glädje, då väldigt många gärna deltar i olika spelmanslag.


Här kan du slutligen lyssna på en låt som spelas på den estniska kanneln.

Kersti Wistrand

1) Börje Peratt har gjort en filmatisering av en vikingahärnad mot Baltisk kust, ”Child from the Sea” (1999). På bilden Jarmo Määkinen.

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Ingvar Nilsson says:

    Tack för en fin skildring av Estlands historia!
    I boken ”Biskopen och korståget 1206” av Jonathan Lindström (Norstedts 2015) framgår att Ormsö koloniserades av svenska bönder från Öland.
    Är det även Kersti Wistrands mening?

    • Hej Ingvar Nilsson!
      (P g av semesterresa utan dator svarar jag först nu.)

      Tack så varmt för den intressanta informationen i din kommentar! Tyvärr har jag inget att tillägga i frågan, eftersom jag saknar djupare kunskaper om detta. För läsare som vill veta mer om Jonathan Lindströms forskning gick det ett program på ”Vetenskap Historia” 9 juli i år, som du kan lyssna till här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743329?programid=407

      Vid en förfrågan till en rysk vän berättar denne att man på den estniska ön Runö, som brukade vara svensk sedan vikingatiden, fortfarande markerade sina kor med runtecken ända fram till 1920-talet. 1945 utvandrade alla svensktalande där till Sverige.

      Bästa hälsningar!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: