3 december, 2016

Ezperantza – en solskenshistoria

Fjäril                                                                Foto: Jan Pilotti
Det här är en solskenshistoria om en yrvaken nässelfjäril, som vaknade alldeles för tidigt på en torpvind i Närke. Den fick redan från början namnet Esperantza som betyder ”hopp” på spanska. Nu ska du få höra hur den överlevde mot alla odds!

TEXT av KERSTI WISTRAND

En kväll i början av mars ringde telefonen och på andra sidan hördes en väns röst:
Kan du ge mig ett råd? När jag jobbade med inredningen av loftet i mitt torp idag, flög plötsligt en fjäril upp. Den hade tydligen suttit mellan timmerstockarna och sovit och var väldigt fumlig. Hur ska jag få den att överleva? Du som är uppvuxen på landet kanske vet?
Jag föreslog lite sockervatten på ett fat, men min vän berättade att han redan försökt med honungslösning och att fjärilen tycktes ointresserad. Dessutom var vingarna hopklibbade och fjärilen verkade vara ganska nödställd. Den hade emellertid fått sig ett namn: ”Esperantza” – ”hopp” och min vän var verkligen engagerad och ivrig att rädda den. Det hörde jag på hans röst.
Följande dag fick jag ännu ett telefonsamtal:

– Hej igen! Jo, jag vill berätta vad som hänt. Jag kunde inte släppa tanken på fjärilen och till slut ringde jag till zoologiska institutionen på Stockholms universitet och frågade om någon kunde hjälpa mig. Till slut fick jag tala med professor Christer Wiklund, som blev mycket intresserad. Han hade erfarenhet från sitt eget sommarställe, där det brukar sitta många övervintrande fjärilar på loftet. Han sa att fjärilen hade vaknat alldeles för tidigt och gav mig rådet att jag skulle tejpa fast lite hushållspapper på insidan av locket på en glasburk. Sedan skulle jag släppa in fjärilen i burken, skruva på locket och ställa den i kylskåpet. Så det har jag gjort. Sen när den första tussilagon kommit då ska jag sätta ut den på blomman så att den kan suga nektar.

Professor Christer Wiklund visade sig vara den verklige fjärilsexperten och bästa möjliga gudfar för Ezperantza. En stor del av hans forskning har varit inriktad på fjärilars evolutionära ekologi som partnerval, fortplantning, energetik och värdväxtval. Han hade blivit professor i slutet av 90-talet och satt t.o.m. i Vetenskapsakademien. För trettio år sedan började han och hans hustru hyra en statarlänga som sommarstuga och på den ouppvärmda vinden övervintrade nässelfjärilarna gärna.

Ezperantza visade sig verkligen vara en riktig turfjäril – vi skrattade lättade tillsammans.
I mitten av mars fick jag ett mobilsamtal igen och jag hörde nu att min bekymrade vän befann sig på cykeltur: ”Jag förstår inte – jag har cyklat runt och tittat i dikena. Den mesta snön har smält, men det finns ju inga hästhovar. Varför är det så?”

Några dagar senare kom ett mejl:
” Hej!
Nässelfjärilen har varit en dryg vecka i kylskåpet. Först låg den på botten men sen hängde den i papperet i locket.
Hittade några tussilago idag och skulle ta med en hem som mat men var osäker på om jag skulle väcka den och/eller släppa ut den.
Då såg jag en annan nässelfjäril på en annan tussilago så de har vaknat upp ute.
Så släppte jag ut vår fjäril och gav den tussilago, se bifogade foto.
Antennerna är hela och fina, ej tvinnade.
Sen flög den iväg högt.”

Esperantza_videung                           Nässelfjäril på sälg av hanindivid. Foto: C. Wiklund

Christer Wiklunds forskning om nässelfjärilar
Samma mejl hade gått till Christer Wiklund, som svarade med att sända en av sina vetenskapliga artiklar om nässelfjärilars livsföring under övervintringen. Denna artikel initierades av att han hittade en slaktplats med hundratals vingar av nässelfjärilar och påfågelöga på vinden i sitt gamla statarhus första året han bodde där. Han undrade vad som hänt och genomförde en forskningsstudie i sitt ouppvärmda statarhus följande vinter. På vinden där hade alltså en hel del nässelfjärilar och påfågelögon slagit sig ned med hopvikta vingar för sin vintersömn. Den sist nämnda hade ögon på vingarna, som skulle kunna te sig avskräckande för fåglar, medan nässelfjärilen var oskyddad i detta avseende.

Efter två veckor var 58 % av nässelfjärilarna och 53 % av påfågelsögonen dödade med uppätna kroppar och kvarlämnade vingar. Sen var det lugnt. När ytterligare 16 veckor passerat levde 98 % av de återstående fjärilarna fortfarande. Och vilka hade ätit upp dem? Jo, våra små gnagare mössen. (Bilden en skogsmus i Holland Publicerad under CC BY-SA 3.0)
390px-Apodemus_sylvaticus_bosmuis
En nässelfjäril kan leva nästan ett år. Tillsammans med påfågelögat och citronfjärilen övervintrar den som fullvuxen fjäril. Alla andra fjärilar övervintrar som ägg, larv eller puppa. Honan och hanen ser likadana ut. Först när de övervintrat är de könsmogna och kan para sig. Varje hona lägger ungefär 300 ägg på småplantor av brännässla. Inom ett par veckor förpuppar de sig och ur pupporna kläcks fullbildade nässelfjärilar efter en till ett par veckor beroende av väderlek. Om du ser en blekare nässelfjäril än vanligt så är det en som just flugit ut ur vinternästet.
Vi som är äldre minns våra somrar med dikesrenar och ängar med hundratals vackra fjärilar i olika glada färger. Tyvärr försvinner fjärilarna mer och mer. De påverkas av bekämpningsmedel. Här kan du läsa hur du kan hjälpa fjärilar att åter igen spridas i vår vackra natur: LÄNK

Kersti Wistrand

Referens:

http:// link.springer.com/article/10.1007/s00265-007-0465-4#/page1

 

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: