Skeptiker kan härledas till begreppet tvivlare. Det är ett mentalt och emotionellt tillstånd som påverkar både logik och känslor. Mest känd kanske är Thomas tvivlaren som ibland blandas ihop med Thomas av Aquino.
Thomas tvivlaren levde vid tiden för Kristus och han tvivlade på uppståndelsen.
Det som kännetecknar skeptikern är ett sunt tvivel på sakernas tillstånd eller på fakta som inte är tillräckligt kontrollerade eller substantiellt grundade.
En sådan attityd är angelägen inom vetenskapens sfär men också inom många andra områden av mänsklig verksamhet. Att bygga hus eller broar eller andra konstruktioner utan att ha säkerställt hållbarhet eller säkerhet mot exempelvis naturkatastrofer eller eld kan visa sig förödande.
Andra områden där skepsis är viktig är vid utbildning, kommunikation och media. Vad är rykten och ryktesförstörelse och vad är sant? Vid propagandakrig och reklam finns all anledning att förhålla sig skeptisk.
Enligt Marcello Truzzi kännetecknas den sanna skeptikern, ”true” skepsis av:
- Accepterande av tvivel när varken påstående eller förnekande har fastställts
- Ingen bevisbörda för att ta en agnostikers position
- Överenskommelse att corpus [omfattande och strukturerad text] av etablerad kunskap måste bygga på vad som är bevisat, men innebär samtidigt att erkänna dess ofullständighet.
- Även godtycklighet i kravet på bevis, oavsett dess implikation [dvs oavsett följdresonemang]
- Acceptera att ett misslyckande av ett bevis i sig bevisar ingenting
- Fortsatt granskning av resultaten av experiment, även när brister upptäckts
Kritik
Begreppet Skeptiker har kapats av en pseudoskeptisk rörelse CSICOP som även kapat andra begrepp och förvandlat dem till dess motsats. Det kan jämföras med sanningsministeriet i boken 1984 av George Orwell. I Sverige drivs denna pseudikerrörelse främst av verksamma och associerade inom Vetenskap & Folkbildning (VoF) och Förbundet Humanisterna vilket i sig är just exempel på förvanskning av begrepp eftersom man representerar antihumanism och man ingår i antihumanismens föreningar.
Exempel på pseudikerresonemang är att tvärsäkert uttala sig om förhållanden vars faktaförhållande man har kunskapsbrist om eller att man uppsåtligt förvirrar och avsiktligt påstår felaktigheter. Se vidare pseudiker.
Skepticismen och tvivel har en lång historia. Descartes är den som gjorde tvivlet till kunskapens och filosofins utgångspunkt och kom fram till sitt: ”Jag tänker ,,, således är jag”. En av hans motståndare var Giambatista Vico, vars utgångsprincip var det s.k. ”factum verum”: Människan kan bara förstå det som hon själv har skapat, det andra kan bara Gud förstå”. Allt detta är någorlunda känt, men den mest radikale skeptikern är nästan okänd: det handlar om den spansk-portugisiske filosofen och läkare Francisco Sanches, av judisk härkomst, som levde i Södra Frankrike vid sekelskiftet 1500-1600 och gav ut en skrift på latin som heter QUOD NIHIL SCITUR (Att man ingenting vet). Den börjar så här: ”Inte ens detta vet jag: att jag ingenting vet”.
Många har missförstått Descartes även de s.k. skeptikerna