Originalartikel på Vetamera, där sker uppdateringar.
Självförverkligande (eng: self-realization, self-development, self-fulfilment, USA-stavning: self-fulfillment) innebär i allmän betydelse att utvecklas som person och uppnå de resultat som man drömmer om och strävar efter.
Inom behaviorismen används termen self-development och den lägger inte in något ”förverkligande” utan endast förändring som ger allt bättre förmåga att hantera situationer som man dagligen möter.
Jung använder begreppet individuation. men det avser inte enskilda mål utan människans väg till harmoni och lycka.
Inom ramen för en humanistisk psykologi skulle man kunna säga att varje dag möjliggör självförverkligande i någon mån.
Termen självaktualisering används ibland även på svenska som liktydig med självförverkligande, ofta med anspelning på den humanistiska teorin om att man har inneboende anlag att förverkliga olika inre mänskliga drag.
”Maslow, hävdade att det är kanske endast fem procent som har själsstyrkan och förmågan till ett självförverkligande av egen kraft. Många förväxlar materiell rikedom och yrkeskarriär med självförverkligande. Falskt medvetande innebär att människor gör sig felaktiga föreställningar om varandra på grund av skillnader i status och makt (Adler, Marx).
Det är, enligt Jung, ett fåtal individer som tar initiativ till radikal förändring där så behövs. Utvecklingen mot ett självförverkligande hindras eller försvåras av den egna medvetandenivåns begränsningar. Personlig utveckling förutsätter ett självständigt intellekt som ger insikter, ett fritt tänkande som vågar dra slutsatser och en ansvarstagande karaktär som har moralen att genomföra och emotioner som motiverar att förverkliga de förändringar som insikterna presenterat. Faran i detta är naturligtvis att man går mot strömmen och blir bespottad och förlöjligad av dem som känner sig hotade eller inte förstår. Det som kan hindra individen från att utveckla sin självförverkligande potential är således allt som strävar åt att kontrollera och tvinga in människan i vad hon inte är.” [1]
”Att skapa sig själv är att formulera sig i en så inspirerande idé att alla inre krafter samverkar till visionens utveckling och förverkligande.
En eklektisk psykologi betyder att man tar element från olika teorier och låter dem bilda en helhet som öppnar dörrarna till nya insikter och slutsatser. De fyra stora psykologiska skolorna har olika perspektiv som porträtterar människans psyke och beteenden på olika sätt. Olika frågor ger naturligtvis olika slags svar. Är människan offer för uppväxtens påverkan och är då Freuds psykoanalys en väg till att förstå sig själv? Eller bär hon på en drift att förverkliga sig och nå Individuation enligt Jung?
Är livet som behaviorismen påstår en själlös jakt på belöningar och en process av stimuli och respons? Något som reklamen utnyttjar genom att inpränta varumärken och locka konsumenter. Styrs människan enligt kognitivismens teori av en utvecklingskurva där sökande efter kunskap pejlar in möjliga vägar till insikt? Inspireras människan enligt humanismens filosofi att utmana och pröva sina talanger där lyckan och ansvaret ligger i våra egna händer? Inom psykologin söks förklaringar till beteendet i barndomens upplevelser, i intelligensen eller i unika förmågor. Ju mer naturvetenskaplig attityd desto mer uppdelade förklaringar. Kurt Goldstein som myntade ”self-actualization” (självförverkligande), menar att människan är odelbar och kan endast förstås utifrån ett helhetstänkande där man också tar hänsyn till den omgivande miljön. Då är alla sidor olika delar av helheten och måste förstås utifrån hur de samspelar. Det ena kan inte utesluta det andra.” [2]
Källor
1) Peratt, Börje (2011) Succébo – Fröet till framgång, sid 160 f
2) Succébo 2011 sid. 97
