Här följer en kort presentation av några av Emanuel Swedenborgs (1653 – 1735) tankar om änglavärlden i samband med årets Kristi Himmelsfärdsdag.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Kristi Himmelsfärdsdag 2021. Jag sitter på en bänk på Mariatorget i Stockholm och betraktar den skira grönskan, det rosablommande japanska körsbärsträdet och rabatternas färgglada tulpaner. Och mitt i detta jordiska paradis i miniatyr skådar den internationellt kände vetenskapsmannen och mystikern Emanuel Swedenborg liksom jag ned på hela härligheten.
Swedenborg bodde de sista åren av sitt liv endast några kvarter bort, i nuvarande kvarteret Mullvaden, vars hela innergård utgjordes av hans trädgård fylld av prydnadsväxter, tobaksplantor, medicinalörter och grönsaker. Där hade han också sina två lusthus, varav ett numera står på Skansen.
På sin ålders höst hade Swedenborg speciell kontakt med änglavärlden. Han var alltså vad man idag säger ”medial”. Han kunde se och samtala med dessa väsen och trädgårdsmästarfrun fick sommartid då Swedenborg satt ute och åt i sitt lusthus, alltid duka fram en extra tallrik till dessa osynliga varelser. Den gamle andeskådaren menade nämligen att änglarna – fastän de inte kunde äta den jordiska födan – ändå kunde njuta av doften och smaken.
Visst betraktades han som ett original av många grannar, men det var allom känt att Swedenborg umgicks med såväl människor som änglar.
Foto: K. Wistrand
En gång kom en liten flicka fram till honom och bad att få se en ängel varpå Swedenborg tog fram en spegel och där fick hon se sitt eget ansikte. ”Här får du se en liten ängel”, lär han ha sagt. Denna episod finns avbildad på sockeln nedanför bysten på Mariatorget.
Jag sitter alltså här på parkbänken och begrundar Swedenborgs tankar och erfarenheter nedskrivna i mängder av böcker och på latin. 1749 – 1756 gav han i London ut bokserien Arcana Caelestia, Himmelska hemligheter, i vilka han utvecklade änglavärlden utifrån sina egna erfarenheter.
Änglarna omger oss på osynligt plan och kommer till oss när vi åkallar dem. Naturligtvis hade Emanuel Swedenborg sina egna tankar om just Kristi himmelsfärd då änglarna slöt upp kring Jesus och förde honom över. Fil dr Susanna Åkerman, swedenborgian, har sänt över texter till mig på min mobil så det passar bra att läsa dessa där framför bysten och blomsterprakten på Mariatorget. Jag delar gärna med mig av texterna till de läsare som är andligt eller kulturellt intresserade. Samtidigt vill jag önska er alla en fortsatt skön maj!
Om Herrens änglar enligt Emanuel Swedenborgs visioner
Arcana coelestia nr. 1116
Jag har många gånger fått se de boningar som de hade som hörde till de andra och tredje generationerna av den Fornäldsta kyrkans ättlingar.
Deras boningar var magnifika, hade en avsevärd utsträckning på längden och skiftade i sköna purpurröda och himmelsblå färgtoner.
I själva verket är änglarnas bostäder så utomordentligt praktfulla att de inte går att beskriva. Jag har sett dessa många gånger. Inför deras ögon ter sig boningarna så verkliga att ingenting kan te sig verkligare.
Änglarna lever liksom i en strålglans av ljus, som i ett glänsande pärlljus, stundom som i ett blixtrande diamantljus, ty i livet efter detta finns underbar strålglans i oändliga variationer. De misstar sig mycket som hävdar att sådana fenomen inte finns där, fenomen som till antalet är oräkneligt fler än som någonsin kan eller kommer att ingå i en människas föreställningsvärld. Må vara att dessa fenomen är förebildningar lika dem som profeterna stundom såg, men de är inte desto mindre för dem som är det andra livet så verkliga att de betraktar dem som realiteter, medan de betraktar de fenomen som finns i vår värld som jämförelsevis overkliga.
Arcana coelestia nr. 546
För att jag skulle få veta hur det förhåller sig med dem som önskar komma till himlen, men är sådana att de inte kan vara där, visade sig en gång för mig, då jag befann mig i ett himmelskt samfund, en ängel i skepnaden av ett litet barn. Ängeln bar en liten krans av himmelsblå, glänsande blommor runt huvudet och blommor i andra färger flätade kring bröstet. Av detta gavs det mig att förstå att jag var i ett samhälle där kärlek till nästan var förhärskande.
Arcana coelestia nr. 684. Om samhällena i himlen
Det finns tre himlar – de första där goda andar bor, den andra där änglaandar bor och den tredje där änglar bor. Den ena himlen är mera inre och renare än den nästa i ordningen. Detta innebär att himlarna är distinkta och differentierade. Den första och den andra himlen såväl som den tredje är indelad i oräkneliga samhällen. Varje samhälle har många invånare, som på grund av harmoni och endräkt utgör liksom en enda människa.
Det finns inte ens den minsta olikhet som inte blivit på det mest fulländade sätt så anpassad att den i största samstämmighet medverkar till allmän enhet och den allmänna enheten till samstämmigheten av de enskilda delarna. Var och en bidrar alltså till allas lycka och alla till vars och ens. Så är då varje ängel och varje samhälle en bild av hela himlen och är så att säga en himmel i miniatyr.
Arcana coelestia nr. 1524
Oförmodat föll en intensivt lysande flamma ned framför mig och bländade med sitt starka sken inte bara ögats syn, utan också den inre synen. Strax därpå syntes något dunkelt som liknade ett mörkt moln innehållande liksom något jordiskt.
Medan jag förundrade mig över detta gavs det mig att veta att ljuset hos änglarna i himlen är jämförelsevis så mycket intensivare än vad det är i andarnas värld. Fast andarna lever i ljus, så är det dock en sådan skillnad på dessa ljus. Jag kunde alltså konstatera hur stor fullkomligheten är hos änglarna och hurdan den är i förhållande till fullkomligheten hos människorna, vars mörker är ännu större än andarnas.
Arcana coelestia nr. 1627, 1628
Förutom städer och palats har jag vid olika tillfällen också fått se dekorativa arbeten i himlen, såsom i trappor och på portar. Dessa utsmyckningar var fulla av rörelse, som om de vore levande. Och genom att oupphörligen förändras uppenbarade de ny skönhet och symmetri. Jag har blivit upplyst om att sådana variationer allt framgent kan följa på varandra, om så i evighet, beständigt med ny harmoni, allt medan ordningsföljden på variationerna också bildar en harmoni. Det har också sagts mig att dessa var bland de minst betecknande företeelserna.
Änglarna går så långt att de säger att bostäderna på jorden kan betraktas som döda och overkliga, medan deras är levande och sanna, eftersom de kommer från Herren. Deras arkitektur är sådan att själva arkitekturen som konstart härstammar därifrån, och variationsrikedomen inom denna är obegränsad. Allt som är gjort av sten, cement eller trä (här hos oss) är för dem dött, medan det som kommer från Herren är levande och kommer från det egentliga ljuset och är så mycket mer levande eftersom de njuter av det med alla sina sinnen.
Arcana coelestia nr. 1648
Det finns bland goda andar och bland änglaandar ett slags tal i vilket många talar samtidigt, i synnerhet i grupper eller körer. Jag har ofta hört detta tal som tar sig uttryck i talkörer, ett tal som har ett rytmiskt tonfall. De ägnar inte en tanke åt orden eller idéerna, i det att dessa känslor spontant flyter in i dessa. Dessa körer hänger inte fast vid något ord, i det att deras tankar är helt koncentrerade på meningen som orden nogsamt fogar sig efter. De slutar ett avsnitt tillsammans i ett harmoniskt och vanligen enkelt uttalande. Och när det slutar i ett mera invecklat avsnitt fortsätter det till nästa avsnitt genom ändring av tonhöjden.
Detta handlingsmönster kommer sig av att de tänker och talar samfundsvis, vilket medför att den form som detta tal tar har den kadens som bestäms av samhörigheten och enigheten inom gruppen. Sångerna tog fordom denna form, och det gjorde också Davids psalmer.
Kersti Wistrand
Tidigare artikel om Swedenborg och änglarna finns att läsa här LÄNK
