Det ligger stora samhällsförändringar framför oss och denna nyårshälsning från Humanism och Kunskap kommer därför att handla om fjärilen som metafor för förändring. En fjäril som lämnar sin puppa är sinnebilden för en nystart i livet.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Jag minns min barndoms somrar på 50-talet. Den soldränkta idyllen i Svartådalen där vi lekte kurragömma bland kullar, stenar, buskar och träd. Mängder av ängsblommor runt omkring oss och luften fylld med färggranna fjärilar som lockades dit av växternas honungssötma och spred glädje som bakgrund för våra lekar.
Hur många av dessa graciösa fjärilar kan de lekande barnen se idag?
Det ligger stora förändringar i luften och denna nyårshälsning från Humanism och Kunskap kommer därför att handla om fjärilen som metafor för förändring.
Nyligen sände Dr. Alberto Villoldo ett tredagarsprogram via datorn, The Earthkeepers Summit, med anledningen av vintersolståndet 2020. Bland talarna fanns Bruce Lipton och Anita Moorjani, två föreläsare som använde fjärilen som metafor för den tid som ligger framför oss och jag väljer att presentera deras tankar som en nyårshälsning.
Bruce Lipton
Den amerikanske vetenskapsmannen och cellbiologen Bruce Lipton, som med sin stamcellsforskning 1967 och framåt är en tidig företrädare för epigenetiken, talar allvarligt om läget i världen.
Vår civilisation som vi känner den har skapat förstörelse på vår jord vilket gör att vi håller på att komma till världs ände.
En massutrotning har ägt rum av djurarterna på grund av vårt levnadssätt. 2/3 av djurarterna som fanns 1970 är för alltid borta. Våra hav kan vara utan fisk redan 2048 på grund av miljöförstöring, förstörda häckningsplatser och överfiske. NASA talar om ”en oåterkallelig kollaps”.
Insekterna har under en 27-årsperiod minskat med 75 %. Vad kommer att hända när bina inte längre pollinerar grödan? Extrema väderförhållanden med torka respektive ihållande regn gör dessutom produktionen av föda oförutsägbar och sätter därmed hela vår civilisation i gungning.
Vi har förändrat både miljö och klimat. Vi är inte längre Adam och Eva i Edens lustgård. Kunskapen har fjärmat oss från naturen och fått oss att felaktigt tro att vi är dess mästare, skapelsens krona, inte stadda till att förvalta utan med rätt att utnyttja och exploatera naturen.
Gamla profetior bland de amerikanska ursprungsbefolkningarna säger att vid denna tidsålders utgång kommer den vite mannen att vända sig till dem för att få råd för sin överlevnad. Den tiden är nu. En del av de amerikanska ursprungsbefolkningarna talar om olika cykler som följt på varandra.
Varje cykel har avslutats med en naturkatastrof med massutrotning av djurarter. Ett sådant exempel är den meteor som träffade jorden och utplånade alla dinosaurier. Nu står vi ansikte mot ansikte mot oss själva och den miljöförstöring vi åstadkommit. Men än har vi lite tid på oss och vi måste förändra oss. Vi har gått vilse i vår uppfattning av oss själva och vi måste återfinna vår innersta kärna, förbindelsen med vår själsliga sida och samhörigheten med allt liv runt omkring oss och på så vis förändra vårt beteende innan det är för sent.
– Just nu befinner vi oss i en tid av kaos, som är skrämmande för många, säger Bruce Lipton och liknar vår nuvarande situation med kokongstadiet i en fjärils utveckling. Vi människor befinner oss i en ny fas i evolutionen vilket stöds av ursprungsbefolkningarnas utsagor.
En fjäril genomgår fyra stadier under sin utveckling: ägg, larv, puppa, fjäril. När larven konsumerat alla löven på busken den vistas i ombildar den sig till en puppa. Bruce liknar detta vid ett kaostillstånd. Miljontals celler omvandlas under detta stadium, men ut flyger till slut en fjäril som breder ut sina skimrande vingar.
Bruce Lipton liknar fjärilens utveckling med vår mänskliga utveckling i civilisationen. Liksom larven ätit busken ren från löv har vi människor överkonsumerat och brutit ned naturen runt omkring oss. Larven är nu redo att gå in i kokongstadiet. Vi människor har även tvingats dithän i vår tillvaro. Klimatförändringar finns där och nedstängningar äger rum över hela världen, inte minst på grund av coronan. Vi har tvingats in i ett mänskligt kokongstadium.
Många människor känner stor rädsla under detta kokongstadium, men kaos har ett mönster. Liksom larvens celler bryts ned och omformas, kommer vi att kunna förstå att vi är som celler i en stor organism. ”Vi har blivit kallade till att förstå och att omorganisera allt inom och omkring oss”, menar Bruce Lipton. ”Vi kommer aldrig att återgå till det samhälle som var före Covid-19. Vi måste forma ett samhälle som inte längre bryter ned naturen. Och den vägen går över en förändring i vårt inre. Vi kommer att inse att världen är immateriell. Allt i universum består av energi och att vi är sammanlänkade med allt liv. Vi behöver förändra våra tankar.”
Vad innebär nu detta omvälvande synsätt? Hur kan människans medvetande så att sägas förvandlas från puppstadiet till fjärilstadiet?
Anita Moorjani
Många nära-döden-upplevare har berättat för oss. En av dem är Anita Moorjani, som föddes i en traditionell hinduisk familj i Hongkong. I sin bok ”Döden gav mig livet. Min resa från cancer till nära-döden-upplevelse och läkning” (2013, ICA bokförlag), skildrar Anita Moorjani om hur hennes kropp var nära att ge upp efter att ha kämpat med lymfcancer i fyra års tid. Elakartade cancersvulster hade spridit sig i hennes kropp och de inre organen slutade fungera, ett efter ett. Under tiden låg Anita i koma utåt sett, men upplevde i själva verket en djup NDU. När hon vaknade upp förbättrades hennes tillstånd så snabbt att hon kunde lämna sjukhuset efter fem veckor utan att ett spår av cancer fanns kvar i hennes kropp. Sedan dess har hon skrivit många böcker och rest världen runt för att hålla föredrag och få oss att förstå oss själva och vad ett vidgat medvetande innebär. LÄNK
Anita Moorjani försöker förklara på följande sätt utifrån sin nära-döden-upplevelse:
Foto: Skärmdump från The Earthkeepers Summit
”Vår hund Cosmo ställde sig alltid framför ytterdörren med nosen pressad mot den fem minuter innan min man eller jag skulle komma hem. Detta var inte en engångsföreteelse utan inträffade under alla år. Jag tror att Cosmos energifält var så stort att det omfattade alla han älskade och tillät honom att känna in oss på fem minuters avstånd.
Vi människor är födda med intuition men redan i tidig barndom avprogrammeras vi och får lära oss att det handlar om fantasier, men om du skulle kunna se alla människors energifält så skulle du se att vi var sammanlänkade med varandra. Vi är alla ett, en del av Kosmos eller Gud eller vad du vill kalla det.
Tänk dig en discoboll som sprider små stänk av ljus runt rummets väggar. Tänk dig alla dessa ljusstänk var och en som en reflex av dig själv, av din mor, din far etc.
Denna discoboll eller spegelboll är vad jag vill likna vid Gud eller universum. Varje lysande liten spegeldel i den representerar en själ. När discobollens spegeldelar reflekterar ljus på väggarna skapar den en reflex av ljus i världen och denna aspekt upplever vi som ”jag” och ”min mor”, ”min far” etc. Men reflexen på väggen kan inte existera om inte discobollen existerar. Det är spegeldelen i den som är själen.
Tänk dig sedan att dessa reflexer går omkring och tror att de är de enda som existerar och att alla andra reflexer är separerade från dem – så fel det blir! Föreställ dig att alla dessa delar tror att de är separerade och börjar tävla och slåss mot varandra och när de dör förstår de. Vi kan inte utvecklas om vi slåss mot varandra. När du skadar någon så skadar du ju dig själv.
Våra fysiska liv är en projektion av våra själar. Själen uttrycker sig i den fysiska kroppen. Varje själ har tillgång till all den information som någonsin har existerat, eftersom de är förenade med varandra.
Vägen till allas utveckling i samhället går genom att du först utvecklar dig själv. Då påverkar du alla speglarna i discobollen.
Hur vi kan arbeta med vår egen utveckling
Anita Moorjani ger oss några råd om hur vi kan utvecklas:
1. Inse att det finns fler dimensioner av tillvaron än dem vi kan se med våra fysiska ögon.
2. Om du upplever synkroniciteter bör du förstå att det kan spegla en verklighet, inte en fantasi.
3. Lär dig att älska dig själv. Annars kan du inte tro på din intuition och ge av din kraft till andra.
Vägen till att älska sig själv går genom att sluta döma och skuldsätta sig själv. Du blir då mer intonad på det som är ditt sanna jag och kan öppna dig för intuitionen.
4. Ju mer du älskar dig själv, desto större och starkare blir ljusreflexen på väggen. Din aura blir större och det lilla ljusstänket på väggen blir medveten om strålen som skiner från spegelbollen hela vägen ned i reflexen.
I min NDU upplevde jag att jag var en fasett av Gud. Min fysiska kropp är ett uttryck för Universum/Gud. Om jag inte älskar mig själv förnekar jag universum. Vi kommer in i den här världen för att bli ett uttryck av universum och för att bli en reflex av Gud.
5. Det finns två skäl att utföra handlingar: av kärlek eller av rädsla. Så börja med att lägga märke till vad som ligger bakom dina handlingar. Öva att släppa det som du gör av rädsla. Är jag med dessa vänner för att jag gillar dem eller för att jag blir rädd att de inte gillar mig annars? Handla utifrån ditt hjärta. – När du övar detta, märker du att din intuition blir starkare och din kanal blir klarare.
6. Börja att lägga märke till din intuition. Kan jag känna andra människors känslor när jag är i närheten av dem? Kan jag känna atmosfären då jag går in i ett rum? Kan jag uppfatta vad folk tänker säga innan de öppnar munnen? Börja att iaktta om du kan avsluta någons mening. Ser du någonsin symboler som ideligen dyker upp i din omgivning? Ha förtröstan och skriv gärna ned alla dina upplevelser i en bok varje kväll.
”Ingenting liknande har hänt tidigare i historien när det gäller människans nedsmutsning av jorden och miljöförstöringen och vi spenderar mer pengar på vapen än på mat. Om du är rädd för vad du tror händer där utanför och det kaos som finns, så finn en plattform inom dig själv. Det spelar ingen roll vad som händer där utanför. Vänd dig inåt och finn din förbindelse med din själ. Det är också nödvändigt för vår överlevnad. – Tack för att ni har lyssnat!”
Kersti Wistrand
