Yttrandefriheten i Turkiet och övriga världen

0
284

I Turkiet faller domar mot oskyldiga men terrorstämplade människorättsaktivister. De länder som det är farligast att arbeta i för journalister är Syrien och Mexico enligt Reportrar utan gränser.

TEXT: KERSTI WISTRAND
FOTO: Skärmdumpar från SVT1 Morgonstudion

I dagarna väntas i Turkiet en dom fällas över elva terrorstämplade människorättsaktivister, som kallas Istanbul ”eleven”. Alla är akademiker och greps under en konferens.den 5 juli 2017 då de skulle lära sig om digital säkerhet. De anklagas i svepande ordalag för att ha deltagit i ett hemligt möte för att planera någon slags samhällsomstörtning och terrorbrott i Turkiet.

Bland de anklagade finns två chefer för turkiska Amnesty International och den svenske IT-konsulten Ali Ghavari. Denne skulle utbilda i digital säkerhet och hade en lingvistisk karta över östra och sydöstra Turkiet med sig. Ghavari släpptes från turkiskt fängelse senare under 2017 efter massiv påverkan från den svenska regeringens sida medan flera av de övriga fick sitta fortsatt fängslade. Några blev så småningom efter fjorton månader frigivna mot borgen, däribland Amnestychefen Taner Kilic . Åklagaren yrkar på långa fängelsestraff på upp till femton års fängelse för hela gruppen.

Ända sedan det misslyckade kuppförsöket mot landets president Erdogan 2016 har misstänksamhet mot Väst och åtstramningar av yttrandefriheten ägt rum. Fallet är uppmärksammat runt om i världen och på många håll anser man att det handlar om påhitt och en politiskt styrd rättegång för att strypa åt och bestraffa civilsamhället i landet. Turkiet har inte en oberoende fungerande rättssäkerhet och rättvisan inom landet är oberäkneligt och präglas av stor orättvisa.

Organisationen Reportrar utan gränsers årliga rapport för 2019

I mitten av december 2019 gav Erik Halkjaer, ordförande i Reportrar utan gränser i Sverige, den årliga rapporten om läget för världens journalister. Han meddelade att antalet dödade journalister i väpnade konflikter har minskat och därför var årets antal 49 dödade, lägre än på tio år. Lokala journalister i t.ex. Syrien, Jemen och Afghanistan har helt enkelt tvingats sluta att rapportera. De har tvingats byta yrken, flytt eller fängslats. Andra länder drar sig även för att skicka sina utrikeskorrespondenter till dessa områden. De journalister som dödats har befunnit sig i länder där det inte pågår krig, t.ex. i Latinamerika.

Allt fler journalister fängslas. Det rör sig om 389 under 2019. Ofta är det lokala reportrar i Syrien och Jemen vilka kidnappats och tagits som gisslan av beväpnade grupper. Bl.a. sitter fem utländska utrikeskorrespondenter som gisslan i Syrien.

Ett annat sätt att stoppa journalister ser vi i Turkiet där man fängslat många och hela tiden skjuter upp rättegångarna. I Kina har man under 2019 låst in 120 journalister och bloggare som inte får granska regimen. Flera av dem är uigurer, ett muslimskt minoritetsfolk som förföljs i Kina. Mottagaren av 2019 års Sacharovpris sitter t.ex. i fängelse. I Saudi-Arabien sitter ett trettiotal i fängelse eftersom de kritiserat kungahuset. Egypten är också ett land där fängslande bara under de senaste veckorna under 2019 har ökat kraftigt. Det gäller t.ex. journalister som rapporterar om demonstranterna och deras åsikter.

De länder som är farligast att arbeta i idag är Mexiko och Syrien. Latinamerika är på framåtmarsch. Där dödas just nu lika många journalister som i hela Mellanöstern. Det pågår oerhört mycket riktat våld mot dem. Deras uppgift att granska makten och även följa penningströmmarna ligger bakom. Journalisterna hamnar ofta i affärer där korrupta politiker och kriminella grupper och näringslivet samarbetar. Malta är ju f.ö. ett känt exempel på detta. Där ledde mordet på en kvinnlig journalist för två år sedan till en regeringskris nyligen. Hon hade grävt fram en sådan samverkan där svarta pengar flyttades.

Hur kan vi då göra för att hjälpa dessa reportrar?

– Väldigt ofta tar svensk massmedia upp journalisternas rapporter om vad som händer i världen, men det är väldigt viktigt att samtidigt belysa deras situation och under vilka omständigheter de levererar sin information. Reportrar utan gränser arbetar dagligen med att försöka få ut fängslade journalister och lyckas även ibland tack vare kampanjer.

Mordet och styckandet av Jamal Khashoggi inne på Saudiarabiens konsulat i Turkiet har t.ex. inte lett till några större sanktioner utan man fortsätter att handla med Saudiarabien och vi fortsätter även att handla med Kina. Avrättningarna får liksom inga konsekvenser och då blir det också svårt för oss att göra oss hörda även om vi blir insläppta, menar Erik Halkjaer.

Den 25 februari, några dagar efter det att ovanstående skrivits, rapporteras att den svenske bokförläggaren Gui Minhai nu dömts till tio års fängelse i Kina. Gui Minhau drev ett bokförlag i Kina, som bl. a. gav ut känsliga böcker med satiriska inslag mot det kinesiska ledarskiktet.  Den 17 oktober 2015 försvann han spårlöst under en turistresa till Thailand. Den 17 januari 2016 dyker han upp i kinesisk statstelevision där han berättar att han frivilligt har återvänt till Kina för att sona ett trafikbrott han varit inblandad i tidigare. Tio månader senare släpps han efter att ha avtjänat ”straffet”, men grips snart igen. En rad yttrandefrihetsorganisationer, bl.a. PEN International och Amnesty, fördömer de kinesiska myndigheternas behandling av bokförläggaren och kräver att han ska friges. Men under den gångna natten kom alltså domen på tio års fängelse. Domen sägs vara att han ”försett utländsk makt med underrättelser”.

– Detta är en klassisk och lite vag formulering som ofta används och Gui Minhai har fängslats på orättfärdiga grunder, säger svenska PENs ordförande Jesper Bengtsson. Han har spridit böcker som inte uppskattats. Den kinesiska regimen brukar ge manus i handen till den anklagade som tvingas läsa upp vad som står på det.

Kersti Wistrand

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.