Trädstammar, scen ur dokumentärfilmen Sista striden. Foto Lars Af Sillen ©

En djup nära-döden-upplevelse – ett vidgat medvetande, en transformation och en blick framåt. Ett nytt år – ett bokslut för det gamla, vunna erfarenheter och en blick framåt. Kersti Wistrand gör en jämförelse i denna nyårsbetraktelse.

TEXT: KERSTI WISTRAND
FOTO: Lars AF Sillén

År 2019 är snart slut och ett nytt år inträder och med detta nya möjligheter för mänskligheten till förändring och förvandling av våra livsbetingelser och till en större förenlighet med vår jord, natur och allt liv inklusive våra medmänniskor.

Mina tankar går detta nyår osökt till alla dem vilka haft en mycket djup nära-döden-upplevelse som gett starka eftereffekter i deras nya vardag efter återkomsten till livet. Till alla dem vars liv transformerats, total omvandlats. Jag tror nämligen att vi har något viktigt att inse och lära oss av deras erfarenheter. Det har kanske inte skrivits så mycket om detta även om vi som intervjuat NDU:are tagit del av många starka och upplyftande berättelser. Särskilt under 1980- och 90-talen gjorde jag många djupintervjuer med personer som haft nära-döden-upplevelser samt eftereffekter. Här nedan delar jag med mig av några sådana möten.

En av dem var Kurt som under en större operation råkade ut för hjärtstillestånd som så när kostat honom livet. Under sin medvetslöshet kastades han ur kroppen och åsåg snett ovanifrån läkarnas arbete med defibrillatorn för att få igång hans hjärta. Han upplevde sedan hur han drogs in i en tunnel och kom ut i ett hav av levande, pulserande, livgivande ljus som fyllde honom med överjordisk harmoni och kärlek. Han kände sig ett med allt levande och kände sig plötsligt förstå tillvarons uppbyggnad och ha tillgång till all världens vetande. Så här berättade Kurt:

-Fastän min nära-döden- upplevelse inträffade för länge sedan markerade den en väldigt viktig milstolpe i mitt liv. Jag påbörjade ett nytt kapitel som kommer att vara under resten av mitt liv. I detta ögonblick och de följande minuterna förändrades mitt liv fullständigt. Jag förvandlades från att ha varit en människa som varit vilsen och levt utan mål annat än ett gott materiellt liv och med den övertygelse att livet var slumpmässigt och definitivt och skulle upphöra när vi en dag dör … Upplevelsen i dödens närhet ledde emellertid till stora förändringarna i mitt liv. Det är vad du gör från ditt hjärta som är av betydelse. Ett leende mot någon okänd du möter på gatan, en hjälpande hand när någon behöver det. Mitt intresse av materiellt välstånd och girighet efter ägodelar ersattes av en törst efter andlig förståelse och med en passionerad önskan att se förhållandena i världen förbättrade. Jag bytte inriktning i mitt liv, lämnade en hög post inom näringslivet och arbetar idag med internationellt biståndsarbete utifrån mitt nya perspektiv.

I den djupa NDU:n har personen i fråga inträtt i en medvetandedimension av tidlöshet, oändlig rymd och total frihet, även från smärtor. Upplevaren ser ett stort ljus av gudomlig kärlek och vishet och kan i de djupaste upplevelserna bli ett med detta ljus. Hen känner sig ha ett utvidgat medvetande och kan på denna medvetandenivå uppfatta och förstå meningen med tillvaron samt upplever gudomlig kärlek och vishet. I sitt hjärta vill hen stanna i denna tillvaro av ljus och kärlek för evigt, men förs tillbaka till kroppen och de begränsningar vår värld har. Smärtorna återkommer. En depression kan även bli följden. Jag har själv som psykolog erfarenhet av korttidsterapier med sådana NDU: are.

Professor emeritus Kenneth Ring är en av de amerikanska pionjärerna i nära – döden – forskningen. Han har skrivit flera böcker. I boken ”Heading toward Omega” (1984) skildrar han med utdrag ur olika intervjuer hur NDU:are genomgår en ofta svår tid av integrering alldeles efter återkomsten till livet, även om själva upplevelsen i sig varit mycket positiv. Här ett par exempel. Darryl informerades av en ljusvarelse han mötte i sin NDU att han måste återvända för att ”fullfölja sitt arbete”:

-Det var den värsta upplevelse jag hade haft i mitt trettioåriga liv; det var det mest deprimerande jag upplevt när jag förstod att jag måste lämna denna ljustillvaro av kärlek och vishet. Jag ville inte… och ändå var mitt liv på jorden en underbar plats, men jag hade ju upplevt något långt utöver detta.

Stella berättar i en intervju hur hon hörde sitt namn ropas av sjukhuspersonalen där hon låg på operationsbordet. De kallade på henne så att hon skulle återvända. Hon kunde känna kärleken och friden i ljuset men kunde inte stanna kvar där utan kom in i kroppen: ”Jag kände mig arg, så arg – jag ville ju inte tillbaka!”

Ofta följer en lång tid av svårigheter att förstå och integrera dessa nya erfarenheter man fått i och med sin upplevelse och en lyssnande och inkännande medmänniska kan då vara till hjälp:

– Det dröjde sex månader innan jag överhuvudtaget kunde försöka berätta för min fru. Inga mänskliga ord kan beskriva upplevelsen jag hade. Det hade varit en sådan fantastisk emotionell och vacker känsla och jag var rädd att bryta ihop och gråta om jag skulle försöka omsätta upplevelsen i ord. Jag ville behålla minnet av denna obeskrivliga och kärleksfulla upplevelse för mig själv. Den började förändra mitt liv totalt. Det var som att starta om livet på nytt. Jag var pånyttfödd som en baby. Jag kunde t.ex. inte se TV längre, det var så mycket kommersiellt och falskt där. Allt underhållningsvåld där man t.ex. dödade personer -jag bara stängde av TV: n framför mina familjemedlemmar. Några samtal hos en lyssnande präst hjälpte mig emellertid så småningom att kunna se TV igen.

Personlighetsförändringar till följd av NDU

En transformation, en förändring, av personligheten äger sakta rum. Det är inte så att hela personligheten ersätts med en annan, men inblicken i livets djupare skikt ger nya referensramar och nya handlingsmönster. Det kan även vara svårt för närstående att förstå och hantera denna förändring, som i sin förlängning kan innebära en helt annan livsinriktning. Ibland blir därför skilsmässor följden. Jag har själv haft korttidsterapier med NDU:are och erfarit detta.

Personlighetsförändringarna är mycket djupt gående. NDUaren har fått ett – i ordets rätta bemärkelse – självförtroende, dvs. en djup kontakt med källan i sitt innersta väsen (möjligen Självet enligt jungiansk psykologi), utifrån vilken hen nu agerar. Utifrån detta vidgande medvetandeperspektiv har en transformation ägt rum och upplevaren behöver inte längre bry sig om vad andra tycker om honom/henne när hen handlar utifrån detta nya metaperspektiv. Själv har jag träffat på flera sådana personer som fullständigt förändrat sina liv och dess inriktning. Gemensamt för dem är att de i altruistisk anda och ofta utan belöning ställer upp för sina medmänniskor genom att t.ex. vara goda lyssnare i vardagen och vilja andras bästa. Man kan finna dem i så väl små sammanhang inom familjen som i större samhälleliga engagemang som reformerande goda ledare.

I samband med den djupa nära döden-upplevelsen förekommer även att nya förmågor uppstår. Till dessa förmågor hör auraseende, upplevelser av en andevärld och döda anhöriga, telepatisk förmåga, healingförmåga, sanndrömmar och prekognitiva förmågor. En del får t.o.m. likt de bibliska profeterna in långa filmsekvenser av framtiden. Här som alltid annars bör påminnas om att dessa scenarion endast visar på möjliga utfall. Som enskilda människor och som samhällen i stort har vi våra valmöjligheter i vare stund. Något som är viktigt att påminna sig om särskilt inför ett nytt år.

Även dessa nya erfarenheter av transpersonell natur ger upphov till stora omställningar i ens liv. Tidigare innan dessa upplevelser var allmänt kända, var det mycket svårt för dess upplevare. Under mina tidiga intervjuer framkom att flera av dem blev sökare och kände sig hemma hos t.ex. spiritualismen, teosofin och Martinusrörelsen där de mötte förståelse. Mer om dessa parapsykologiska eftereffekter ovan kommer i senare artiklar.

Börje Peratt och NDU

Börje Peratts upplevelse av nära döden har möjligen en något annorlunda historik. Börje Peratt, grundare av Humanism och Kunskap, har genom sina filmer, böcker och andra konstnärliga alster gjort sig känd för sitt rättspatos och samhällsengagemang (officiell hemsida). Men han säger att detta engagemang har han haft ända sedan barnsben och hans visioner om kommande händelser har han relaterat till kreativitet och den sortens fantasi som kännetecknar just de yngre åren. Men efter en svår bilolycka vid 38 års ålder kom han inte bara att omvärdera sin vuxna livssyn utan hela sin uppväxt ända tillbaka till födseln. Möjligen hade han en NDU redan vid födseln och fick en påminnelse 38 år senare då han glömt eller förnekat vad slags gåvor denna NDU också gav. Börje har i sin bok ”Tolv sinnen – om medvetandets uppkomst” skildrat sina upplevelser och utifrån dessa och sin egen forskning givit sin syn på medvetandet och dess natur och uppkomst. Så här berättar han om sin bilolycka:

– Det var en tidig lördag morgon och jag stod med hockeybagen i hallen. De övriga i familjen låg och sov. Både hustrun och sönerna brukade ligga och sova då. Ute var det fortfarande mörkt och det enda ljuset kom från grannens julstjärna i fönstret. Jag gick mot ytterdörren, men kom inte ens fram till innerdörren. Det var som om en bastant innerdörr stoppade mig.

Börje låter sig dock inte hejdas. Han forcerar hindret och lyssnar inte ens fastän han hör en mansröst flera gånger ropa hans namn. Han sätter sig i sin stadiga Range Rovers som mullrar igång. Några minuter senare kör han på en isfläck i en skarp feldoserad böj och bilen far ut i skogen och han förlorar medvetandet. Han vaknar till av att ambulansmännen kommer till platsen:

– Jag vaknar av röster långt borta och upptäckte att jag låg på passagerarplatsen med huvudet mot golvet och att livet höll på att rinna ur mig.

Börje bärs in i ambulansen som står med påslaget blåljus uppe på vägen. Det blir en snabb ambulansfärd till närmaste sjukhus. Han vet redan inom sig att mjälten har spruckit, vilket bekräftas av läkarna som opererar honom och som efter operationen berättar att han förlorat nästa 1,5 liter blod. Han har även många brutna ben i kroppen och konvalescensen blir smärtsam och långvarig.

Alla märkliga upplevelser både innan, under och efter olyckan orsakade frustration. Han hade blivit på det klara med att nu höll inte hans syn på liv och död längre och det fanns ett medvetande som bröt mot hans tidigare materialistiska tro. Hans fru Ritva blev den som nu måste möta en man som började berätta om märkliga möten och hon blev den klippa som inte avfärdade honom, tvärtom. Ändå valde Börje att försöka reda ut sin nya för honom inte enbart behagfulla världsbild. Denna snåriga vandring blev en påfrestning också för de närmaste. Samtidigt som det öppnade nya dörrar.

Börje kände sig från början ändå arg över att behöva genomgå en stor förändring där hans anhöriga ibland hade svårt att hänga med. Från att tidigare ha haft en materialistisk inställning till livet blev han nu tvungen att acceptera nya medvetanden och rent av andliga dimensioner. Visserligen hade han redan tidigare haft sanndrömmar och känt in händelser i framtiden, men kunnat infoga dessa i en materialistisk världsbild. Kanske berodde tillgången till dessa förmågor på att han redan vid födelsen var nära döden. Han var då nämligen nära att kvävas av att navelsträngen var snodd runt hans hals.

Efter sin vuxna nära-döden-upplevelse förvandlades livet för Börje Peratt. Han som tidigare varit en kritisk journalist med ett intresse för neurologi och hjärnans funktion men med en skeptisk vetenskaplig inställning till allt vad andligt heter, tvingades omvärdera tillvarons grunder. Han blev en andlig sökare som läste all litteratur han kom åt kring medvetandets natur och han uppsökte mediala personer (fortfarande med skeptiskt sinne) för att skapa sig en bild av den nya verklighet han upplevt. Som ett resultat av detta har han gett ut böcker om medvetandets natur.

I detta har han funnit att villkorslös kärlek står högst av allt men att också den villkorade ilskan är en drivkraft för förändring.
Han har funnit att några som hävdar kärlek som allsmäktig lösning i själva verket inte alltid själva förmår följa detta ideal och kan istället agera på ett manipulativt maktfullkomligt sätt som också innebär en förnekelse av en möjlighet till förändring. En annan slags förnekelse är likgiltigheten mot andra människors lidande och det renodlade hatet som spär på lidandet. Det tycks ibland vara av en psykopatliknande karaktär och det är detta som han menar har kommit till uttryck i skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning.

Han har alltid känt av något som närmare kan beskrivas som helig vrede över orättvisor,  förföljelser och övergrepp och nästan en maktlöshetens ilska över intolerans och inskränkthet. Men i detta också en vetskap att ibland räcker det med att “så ett frö”. Det har gett energi till hans skapande. Han har också fått klart för sig sin roll och det är att bygga upp det goda men också att bekämpa det onda. Han har presenterats för “uppdrag” som han inte kunnat säga nej till. I samband med det bildades också Humanism & kunskap där han i princip uppmanades att ställa sig på barrikaderna mot den antihumanism som var på väg att ta över samhället. Han trodde till och med att begreppet var ett nytt påhitt men så visade det sig att skeptikerrörelsen faktiskt hade antihumanismen som ideologi för att bekämpa borgerlighetens humanism.

Nu sitter Börje och klipper Sista striden, uppföljaren till Läkaren som vägrade ge upp. Jo, han försökte slippa undan det projektet men vi kanske ska vara glada att Ulla Premmert visade sådan envishet att Börje till slut åtog sig uppdraget, menar han. Sista striden har premiär i början av 2020.

H&K önskar er alla Ett Gott Nytt År 2020

Nära-döden-upplevelserna ger hopp till mänskligheten. Var och en som upplevt detta ljus av villkorslös kärlek och förståelsen och medlidandet som finns där och som är bortom all mänsklig beskrivning, genomgår en stor personlig förändring, en transformation. Psykologiprofessorn Kenneth Ring skriver i ”Heading toward Omega” flera kapitel om detta och den psykiska utveckling den innebär både personligen för nära- döden- upplevaren själv och för den mänskliga evolutionen. Han har även gett ut en hel bok om detta: ”Lessons from the Light – What we can learn from the Near- Death Experience” (1998). Ju fler människor som upplever denna villkorslösa kärlek i ljuset, ju fortare uppstår fred på vår jord samt omtanke om naturen och alla världsmedborgare. Vi är alla delar av samma ursprung och påverkar varandra. Något att tänka på och känna tacksamhet för inför det nya året 2020!

Kersti Wistrand

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.