Den internationellt kände vetenskapsmannen och mystikern Emanuel Swedenborg (1653 – 1735) hade på sin ålders höst daglig kontakt med änglar och skrev åtta böcker om änglavärlden i bokserien Arcana coelestia, Himmelska hemligheter.
TEXT: KERSTI WISTRAND
På den bakre väggen i koret i Swedenborgs Minneskyrka, Tegnérlunden i Stockholm ser man sju änglar och en sol. Motivet är hämtat från Uppenbarelseboken. När de sju änglarna blåste i sina basuner hördes starka röster i himlen: ”Herraväldet tillhör vår Herre, och han skall vara konung i evighet.” Det handlar alltså om den andliga världen som för Swedenborg var en helt verklig värld. På tavlan ovan ser man den andliga solen om vilken Swedenborg säger: ”Herren som är Gudomlig kärlek lyser som en sol på himlen.” Basunerna symboliserar gudomlig sanning som fyller hela världen. (Klicka gärna på bilden ovan för mer information om Swedenborg.)
På sin ålders höst såg och talade den internationellt berömde vetenskapsmannen och mystikern Emanuel Swedenborg (1653 – 1735) dagligen med änglar. Han var alltså vad man idag benämner ”medial”. Redan i sin barndom var han väl förtrogen med änglar, uppvuxen som han var i ett prästhem. Hela det dåtida samhället genomsyrades av tron på änglavärlden, om än kanske inte lika påtagligt som under den katolska tiden. Varje soldat i Karl XII:s här bad t.ex. att änglalegionerna skulle beskydda dem i strid. Faderns första tjänst var just som krigspräst under Stormaktstiden. [1]
Swedenborgs farfar var bergsman i Dalarna och i bergsmännens krets var tron på skyddsänglar särskilt stark. De hade ofta omedelbart behov av en hjälpande makt och när de firades ned i gruvhålen sjöng de alltid psalmer. Fadern var den berömde biskopen, professorn och psalmförfattaren Jesper Swedberg. Denne stod änglavärlden nära, kanske inte enbart för att han levde i en tid då denna togs på största allvar. Högst troligt hade han en nära dödenupplevelse vid sju års ålder då han föll ned i en kvarnränna med vatten och blev liggande där mellan hjulskovlarna. Vattnet sköljde över honom och han var till synes död då man efter en timme kunde få upp honom ur vattnet, men överlevde. Han sade sig ha blivit varnad och räddad av änglar flera gånger senare under sitt liv. Som trettonåring hade han sin första visionära upplevelse av andligt slag. Det är troligt att denna förmåga gått i arv till sonen Emanuel Swedenborg. [1]
Jag har tidigare skrivit flera artiklar om Emanuel Swedenborg och hänvisar till dem som bakgrund: LÄNK, LÄNK och LÄNK
I sin bokserie Arcana Caelestia, Himmelska hemligheter, har Emanuel Swedenborg utvecklat änglavärlden i åtta band utifrån sina egna erfarenheter. Bokserien skrevs på latin 1749–1756 och gavs ut i London.
Nedanstående text bygger på två predikningar i Swedenborgs- biblioteket, ”Våra änglar” och ”Våra skyddsänglar”, av swedenborgsprästen Andrei Vashestov samt artikeln ”Swedenborgs Conjugiala förbindelser och vår strävan till det Celesta planet” av fil.dr. Susanna Åkerman som även har översatt och skrivit ned predikningarna samt förmedlat dem till mig varefter jag gjort en sammanfattning. Jag tackar dem båda för materialet.
Swedenborgskyrkans trossystem bygger till stor del på Emanuel Swedenborgs visioner, tolkningar och analyser av vad han förnimmer. Inte att förglömma var han alltså en av sin tids största och internationellt sett mest berömda vetenskapsmän och samtidigt visionär och med en mycket skärpt tankeförmåga.
Swedenborg menar att man ingenting kan säga om ”Det gudomliga”, det är outtalbart, men man kan känna av dess utflöde av energier, som han menar är gudomlig kärlek, ”gudomens essens”, och gudomlig vishet.
Swedenborg ägde en förmåga att se in i parallellvärldar till vår egen. Han delar in verkligheten i tre nivåer.[1] Närmast vår egen värld ”det naturliga planet där vetenskapliga sanningar upptäcks” och där vi uträttar våra sociala funktioner, ligger det andliga planet där de andarna finns och inspirerar till visdomar, dvs goda sanningar. Högst upp är det celesta eller himmelska planet där änglarna bor. Detta plan genomströmmas av kärlek.
Enligt Swedenborg är alla tre nivåerna skapade för fortsättningen och utvecklingen av människosläktet. Precis som de mänskliga samhällena är änglasamfunden i utveckling och deras funktion och uppgifter har förändrats med tiden. Också deras utseende har förändrats för att anpassas till det mänskliga och vår tid. Exempelvis ser ingen Hesekiels märkliga kerubim längre.
Änglarna är Guds medlare och assistenter och får utbildning och uppdrag allt efter sin inre läggning för att själva kunna leva lyckliga. Bibliska namn på änglar ska inte förstås som deras personliga namn utan bara som deras positioner och sociala funktioner.
Alla änglar har människoform. De är antingen andliga eller himmelska men utför alltså sina sysslor enligt sina inre intressen och anlag. De lever i äktenskap utan att få barn. De andliga föredrar att bo i städer och de celesta väljer landskap. Himlen ser ut som en parallell verklighet till vår jordiska. Det finns också skolor och universitet för änglarna.
Änglarna genomgår som tidigare sagts en utveckling på sitt plan och de påverkar vårt jordeplan genom att inspirera till mänsklig utveckling. De kan ge idéer till uppfinningar, konst, litteratur, musik etc samt försöker påverka tidsandan till det bättre. Utvecklingen av jordelivet är på sätt och vis en spegelbild av den himmelska världen. Detta ingår som en del i Swedenborgs s.k. korrespondenslära och motsvarar det gamla talesättet ”som ovan, så nedan”.
Swedenborg anser att änglarna under hans levnad har fått en ny uppgift i sin utveckling. I Arcana coelestia 454 skriver Swedenborg:
– Änglarna känner sig aldrig lyckligare än när de får informera och undervisa de andar som strömmar till från världen eller när de får stå människor till tjänst och hålla de onda andarna hos dem i styr så att dessa inte överskrider sina gränser, och när de samtidigt får inge människorna det som är gott.
Vi människor är designade så att vi kan leva och kommunicera med änglarna medan vi lever på jorden. ”Vi är skapade på så sätt att vi på samma gång som vi lever i världen kan vara i himlen”, enligt Arcana coelestia 99 e.
”Hos varje människa är minst två onda andar och två änglar närvarande”, menar Swedenborg i AC 904. ”De förra väcker till liv i henne hennes ondska; de senare inspirerar det goda och sanna. Allt det goda och sanna som änglarna inspirerar är dock Herrens.”
Änglarna är alltid med oss med sina värdefulla inflytanden och det är upp till oss att lyssna till dem eller inte lyssna, att följa dem eller inte. Ibland kan änglarna uppträda i människoform mitt ibland oss människor. Sådana änglarådgivare var erkända av greker och romare under namnet genii. Den mest kände var kanske Sokrates genie eller daimon. De tidiga kyrkofäderna erkände deras ledning som genuin gudomlig uppenbarelse före Kristus.
Människans andliga utveckling innebär att svinga sig upp på det andliga planet där kärlek och vishet råder. Slutligen blir man genomströmmad av kärlek och kommer spontant att välja det goda utan baktankar och självintressen. Då har man blivit änglalik och nästan genomskinlig likt de mycket gamla människor som naturligen blivit godmodiga och visa. Swedenborg använder bilden av en förvandling från larv till puppa till en vacker fjäril som svingar sig upp i den ljusa luften och upp mot himlen. Till skillnad från andra kyrkor menar Swedenborg alltså att en genomgod människa kan utvecklas till att så småningom bli en ängel.
Avslutningsvis påminner jag om historien om den lilla flickan som kom in till Swedenborg på dennes gård vid Hornsgatan i Stockholm och bad att få träffa en ängel. Denne tog fram en spegel, höll upp den framför henne och sa: ”Här ser du en liten ängel!”
I min fantasi leker jag med tanken att få en liten pratstund med den godmodige gamle Swedenborg i hans lusthus i den trädgård han ägde i kvarteret Mullvaden några stenkast bortom Mariatorget. Att få sitta ned vid hans bord i de för mig osynliga änglarnas sällskap, få en vegetarisk soppa av de grönsaker han odlade – han var nämligen vegetarian (Sveriges först kände?) – och samtala om den idéhistoria som tillkommit efter hans död, om Darwins evolutionsteorier och om Jungs arketyper och transpersonell psykologi i största allmänhet. Jag skulle också ha berättat om den djupa nära-döden-upplevelse, som fick dr Raymond Moody att forska på dessa och ge ut sina böcker. Mannen, som hade upplevelsen hette G. Ritchie [not 1], blev dödförklarad och nedförd i kylrummet men återkom till livet. Under sin långa och djupa NDU vistades Ritchie (som senare blev psykiater) bl.a. i en dimension där ljusgestalter inspirerade vetenskapsmän på jordeplanet.
Swedenborg hade säkert lyssnat med intresse och kommit med kloka inlägg – men vad skulle han ha sagt? Jag är nyfiken …
Kersti Wistrand
Not: 1) Detta stycke är hämtat ur Susanna Åkermans text. 2) G. Richtie skrev en bok om sin upplevelse. Den kom ut på svenska 1979 och heter ”Från andra sidan”. Harriers förlag, Vällingby.
Referenser: 1) Wahlström, Bengt, Änglar och andar, s. 45 f. Wahlström & Widstrand. Sthlm, 1957. I övrigt har använts två nedskrivna predikningar av swedenborgsprästen Andrei Vashestov.
Så intressant! Och så bra du skriver Kersti. Swedenborg har alltid fascinerat mig. För många år sedan läste jag böcker av honom, så roligt att ta upp bekantskapen igen. I Swedenborgs minneskyrka har jag aldrig varit. De vore roligt att göra ett studiebesök där. Varmt tack för din artikel!