Lorna Byrne talar om änglar i allhelgonatid

Irländska Lorna Byrne har sett änglar och kommunicerat med dem så länge hon kan minnas. Hon ser dem lika tydligt som hon ser människor. Alla människor oberoende av ras, kultur eller tro har en själ som överlever döden och en skyddsängel vid sin sida, säger hon. Här delar hon med sig av sina upplevelser i samband med Alla helgons dag.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Lorna Byrne (född 1953) har skrivit sju böcker om sina erfarenheter med änglar. De har översatts till 30 språk och publicerats i femtio länder. Hon lider av svår dyslexi och har aldrig kunnat läsa en bok. Lorna trodde därför aldrig på vad änglarna berättade för henne då hon var liten. De sa nämligen att hon hade ett uppdrag och att hon skulle skriva böcker om dem och att dessa böcker skulle gå ut över hela världen. Men så blev det. Med en ny teknik kunde hon tala in sina böcker.

Lorna Byrnes första bok kom ut 2008 och nådde Sverige med svensk översättning 2011 under titeln ”Änglar i mitt hår”. Jag var med och lyssnade till henne under releasen av boken som ägde rum i en fullsatt Rivalbiograf vid Mariatorget i Stockholm. Frimodig, rak i ryggen med rättfram blick och mycket stor ödmjukhet satt hon – ofta med ett milt leende på läpparna – på podiet och berättade. Vad jag faktiskt minns mest så här åtta år senare var att hon berättade att hon ständigt bad inom sig och även uppmanade sina medmänniskor till bön, eftersom bönen enligt henne har så stark verkan.

I en kommande artikel ska jag redogöra mer om Lorna Byrnes liv och upplevelser. Hon är framför allt väl känd i Storbritannien och USA, där hon deltagit i åtskilliga TV-program och intervjuats i alla stora tidningar. Hon har kommit att betyda mycket för många medmänniskor genom att skänka dem inspiration och hopp. Förutom författarskapet och sin familj ägnar hon sig åt välgörenhet och fredsfrågor. Här nedan har jag skrivit ned berättelser hon delgivit oss på youtube och som passar i allhelgonatider då vi speciellt minns våra kära hädangångna. Vare sig man tror att änglar existerar eller inte, kan det vara av intresse att ta del av de upplevelser Lorna Byrne har. Texten skrivs i jagform.

”Alla människor har en skyddsängel vid sin sida”

-Jag ser änglarna lika fysiskt som jag ser en person som står framför mig. Alla människor har en skyddsängel vid sin sida oberoende av kultur, ras eller religion. Även de som är skeptiker eller ateister har en ängel vid sin sida, säger Lorna Byrne med ett leende. Alla har en skyddsängel som älskar just den personen, skyddar den och aldrig för en minut lämnar dess sida. Jag kan ge ett exempel. Alldeles nyss när jag gick ute på trottoaren på väg hit, såg jag en pappa med sin lille son. Pappan gick på trottoaren och pojken cyklade på sin lilla cykel på gatan vid sidan om. Bakom honom fanns hans skyddsängel som lagt sina gyllene händer på pojkens styre och försökte få honom att inte vingla ut på gatan samtidigt som han sände tankar till pojken.

Jag kan se allt detta hela tiden, men jag kan aldrig bevisa det för någon så det är upp till var och en att tro på vad jag säger.

– Varje människa har också en själ och jag har varit med änglarna på andra sidan och sett när de tar emot dessa själar efter det att kroppen har dött. Jag vill nu dela med mig av en nära-döden-upplevelse som inträffade då jag var gravid och förlorade min baby. [1]

När min baby dog

Ärkeängeln Mikael hade berättat för mig att min baby skulle komma att dö. Jag skulle inte ge liv till ett levande barn. Den dag detta inträffade ”dog” jag också. [1]

Min själ lämnade kroppen med mitt barns själ i armarna. Där var den där vackra tunneln, en spiral som en trappa, och den var fylld av vita skinande änglar och så kom jag in i himlen. Änglarna var runt om mig och plötsligt stod en av dem rakt framför mig, höll ut sina armar och sa: ”Lorna, det var inte meningen att du skulle komma hit med din baby!” Och jag tittade ned på mitt barn och sedan på ängeln och sa att jag älskade min baby och ville stanna där med den, men hon svarade att jag inte kunde det utan måste gå tillbaka. Allt var så vackert och bara det hur hon sträckte fram sina händer för att ta min baby… Motvilligt räckte jag över min baby. Hon bad mig vända mig om och där långt borta såg jag min make och mina andra barn. Trots detta ville jag stanna i himlen för i himlen kan man göra så mycket mer för dem som man älskar på jorden.

I himlen känner man ingen värk. Där är bara så mycket kärlek. Du känner det inom dig själv och du vill inte gå tillbaka. Till slut hörde jag Guds röst säga att jag måste återvända. I det ögonblicket tog ängeln min baby så varligt och så ömt och mitt barn vände sig om mot mig och log. Jag kommer alltid att minnas hans vackra blå ögon. Sedan tittade han leende mot änglarna och hans små armar sträckte sig sakta mot dem och änglarna tog honom med sig. I samma ögonblick återvände jag tillbaka till min kropp. Det är inte meningen att någon av oss ska dö i förtid och det är väldigt viktigt att minnas för var och en av oss har en stor uppgift att fylla i denna världen.

När du dör går själen direkt upp till himlen. Du känner glädje och trygghet för din skyddsängel följer dig. Vid ett annat tillfälle när jag var i himlen såg jag hur änglarna tog emot själar som just kom från jorden. De förde över själarna hand i hand och med en massa änglar runt omkring dem. Det är så vackert.

”Jag såg tre unga pojkar dö i en trafikolycka”

Följande berättelse återfinns i Lorna Byrnes första bok ”Änglar i mitt hår”, men berättas också av henne i youtube-videon ”Lorna Byrne- The Lady Who Sees Angels. Dokumentary Master”:

– Detta hände då jag arbetade på en bensinstation. Allt blev helt stilla och tyst. Själv befann jag mig plötsligt ovanför och kunde se allt där nere. Än idag kan jag inte förklara hur detta hände. Det var så otroligt. Jag bad och iakttog på samma gång. Och jag såg dessa tre unga pojkar på sina cyklar. De gladdes över livet och hade roligt som pojkar brukar kunna ha. Så ser jag den där stora lastbilen komma och meja ned dem. Plötsligt gick allt i slow motion. Pojkarna dog i det ögonblicket och jag fick se det där vackra ljuset och hela vägen fylld av änglar. Och fastän pojkarnas kroppar låg på marken var det så fantastiskt att se dem fortfarande cykla till himlen med alla änglarna runt omkring sig. Det var så underbart vackert, men så plötsligt var allt som vanligt för mig. Folk sprang in i affären för att ringa efter hjälp. Lastbilschauffören hade inte sett pojkarna.

Lornas upplevelse vid en grav

– Jag besökte den kyrkogård i Dublin där mina farföräldrar begravts, då en ängel uppmanade mig att gå på promenad på kyrkogården. Jag visste inte varför, men medan jag gick bad jag böner för de anhöriga vars döda jag passerade. Själarna var ju förstås inte där. De hade redan gått vidare, men de anhöriga sörjde.

Så kom jag in i ett hörn av kyrkogården och jag ler när jag tänker på det. Där satt en ung mans själ. Hans skyddsängel höll runt om honom. Jag fick veta av änglarna att den unge mannen var lite tveksam att gå vidare in i ljuset. Jag uppfattade att han hade dött snabbt i en olycka. Min uppgift var att tala om för honom att hans föräldrar älskade honom och att det bara var tillfälligt som de skulle vara skilda åt. Och han sa lättad: `Åh!´ och så försvann han snabbt iväg med sin ängel. [1]

Vad händer när vi kommer till himlen?

–Så du menar att det finns en himmel?

– Ja, definitivt. Jag har själv upplevt det, bl.a. i min egen nära-döden-upplevelse, och jag kan försäkra dig att man inte vill återvända när man väl är där. Himlen är villkorslös kärlek; man bara känner det. Det är bortom mänskliga ord, jag kan inte beskriva det. Din själ dras till det och du går dit med din skyddsängel.

–Vad händer när vi kommer till himlen? Stannar vi där? Får vi ett arbete?

– Vi tänker i jordiska termer men himlen är inte som på jorden. Det är bortom det jordiska. Du vill bara vara där i kärleken, ”i Guds närhet”. Men vid vissa tillfällen kan du sändas tillbaka till jordeplanet för att vara i någon persons närhet, till någon som du älskar, för att hjälpa denna i det här livet. De som har dött kan göra mycket för oss.

– Många människor har sagt till mig: `Åh, jag hann inte säga adjö´, `Jag har inte talat med henne/honom på åratal och nu smärtar det`. Men när någon dör och själen har gått till himlen – de älskar dig så mycket. Allt det där andra är trivialt – de bara älskar dig! Det finns inga behov av förlåtelse – allt sådant har bara svepts iväg. [1]

Kersti Wistrand

Referenser: 1. Texten är hämtad från https://www.youtube.com/watch?v=ahoSxFlF2N8