Idag har alla som heter Mikael sin namnsdag. Den 29 september var under den katolska tiden ärkeängeln Mikaels speciella dag. I det gamla bondesamhället var skörden nu bärgad och man firade separationen mellan sommar- och vinterhalvåret med mickelsmäss, den fjärde årshögtiden jämte jul, påsk och midsommar.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Den 29 september har Mikael namnsdag. Denna dag är ursprungligen en katolsk hyllningsdag för ärkeängeln Mikael som började firas i Rom på 400-talet (men som redan tidigare hyllats bl.a. inom den koptiska kyrkan). Mikael är himmelens beskyddare och den främste ledaren och härföraren i kampen mot den fallne ängeln Lucifer (ondskan) och mörkret. Firandet av ärkeängeln Mikael och hans seger över ondskan sammanfaller kanske inte för inte ungefärligen med höstdagjämningen då dag och natt är lika långa. Rättvisans våg som jämte svärdet är ett av hans attribut för också tankarna till det astrologiska tecknet Vågen som tidsmässigt börjar då. Den 29 september firades godhetens seger över mörkrets makter och nya kyrkbyggnader invigdes ofta. Denna dag kom att innebära en slags kollektiv nystart i hela samhället i övrigt.
1772 avskaffade Gustav III Mikaelidagen som enskild helgdag och flyttade den till närmast följande söndag. Just i år är emellertid den 29 september en söndag och Mikaelidagen ligger därför rätt i dubbel bemärkelse. Svenska kyrkan firar idag ”änglarnas dag” och ofta i form av familjegudstjänst där barnen är med.
Eftersom Mikaelidagen var en kyrkmässodag uppstod benämningen mickelsmäss. Den räknades som den första vinterdagen i det gamla bondesamhället. Jämsides med jul, påsk och midsommar var mickelsmäss (ungefär motsvarande höstdagjämningen) en av de fyra stora årstidshögtiderna på året och inföll då skörden var bärgad och förråden var fyllda med mer mat än vid någon annan tidpunkt på året. Gödslet skulle vara utkört och åkerbruksredskapen undanställda som tecken på att arbetet med jorden var slut för året. I norra Sverige återvände fäbodstintorna från sina fäbodar under mickelmässaftonen. Ofta pyntades korna med blommor och färgglada tygtofsar och stintorna blåste vallåtar i sina horn.
När skördetiden var avslutad hölls under mickelsmässaftonen (lördagen) skördemarknader, där även hästar och kor såldes och köptes. (Än lever marknader kvar på flera platser, bl.a. i Kopparberg och Örsundsbro samt mikaelimarknaderna i Skåne.) På kvällen anordnades dans till almogelåtar på fiol och dragspel. Tjänstefolket fick nu en frivecka och många passade på att gifta sig. Det var den enda tid de kunde vara lediga för årskontrakten löpte ut och den som ville byta tjänst fick då ut sin lön. Mickelsmäss var lagstadgad flyttdag för tjänstefolk fram till 1819.
Den 29 september var den dag som i det gamla bondesamhället separerade sommarhalvåret från vinterhalvåret. Sommardräkten byttes mot vinterdräkten. Under mickelsmässkvällen fick ljuskällor av olika slag tändas för att sedan brinna under vinterhalvåret. I Dalarna fanns uttrycket: ”Mickaelimäss in, Mattis ut”, vilket innebar att fotogenlampan fick tändas för att åter släckas till Mats namnsdag som inföll i slutet av februari.
Kersti Wistrand
Källor:
Språk och folkminnen: mickelsmäss
