Hannah Dohnfors. Foto: K. Wistrand
Hannah Dohnfors har tillsammans med sin mor Annmari Dohnfors skrivit boken ”Terapeutiska skattkistan”, som delvis bygger på budskap som hon erhållit genom automatisk skrift. Vad innebär automatisk skrift och hur går det till? Kersti Wistrand har träffat Hannah för en intervju.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Framför mig på bordet ligger ett recensionsexemplar av ”Terapeutiska skattkistan” (förlag Parthenon, 2018) av Annmari och Hannah Dohnfors (mor och dotter). Annmari är beteendevetare och Hannah sjukgymnast och samtalsterapeut. Bokens innehåll kretsar kring något som Annmari och hennes mor med en underfundig anknytning till e-mejl eller e-post kommit att kalla Ä-post, änglapost, vilket är terapeutiska råd/svar till klienter som komplement i deras samtalsterapi med Hannah. De klienter som känt till Hannahs förmåga har bett om svar på specifika frågor de ställt. Hannah har då i sin hemmiljö med papper och penna framför sig fått svar, Ä-post, skrivna med automatisk skrift. Hannah förmedlar även allmänna råd på allmängiltiga livsteman. I boken ges många exempel. Dessa råd är absolut inte några spådomar eller förutsägelser om framtiden utan ger andra infallsvinklar på en bestämd problematik och har sedan behandlats inom samtalsterapin. Då fenomenet ”automatisk skrift” är relativt okänt för de flesta, beslutar jag träffa Hannah för en intervju.
Marianne Fredriksson
Den kreativa personligheten
För några år sedan skrev jag en serie artiklar som jag kallade ”Den kreativa personligheten” där jag visade på kända musiker, konstnärer, författare och uppfinnare som alla hade en sak gemensamt: deras alster hade kommit till dem till synes av sig självt utan att de behövt anstränga sig. Ofta vaknade de på morgonen med ett färdigt musikstycke eller en färdig dikt inom sig. De flesta av författarinnan Marianne Fredrikssons böcker har tillkommit på detta sätt. Ett exempel var när hon efter genomgången jungiansk analys en dag under vila och i halvslummern fick se romanfiguren Eva dyka upp och gå emot sig och säga: ”Du ska följa mig!”. Varje morgon gick Marianne Fredriksson sedan upp klockan fyra och skrev i två timmar på sin skrivmaskin, dvs. boken skrev sig själv. Författarskapet hade valt henne. Hon var inne i ett kreativt flöde och undrade till en början om hon blivit galen. LÄNK
Historien förtäljer inte huruvida Marianne Fredriksson också erhöll en del av sina berättelser medelst automatisk skrift, dvs att hon tryckte ned tangenterna på sin skrivmaskin och släppte på flödet med sitt kontrollerande förnuft helt bortkopplat i skrivprocessen, något som benämns automatisk skrift. Det är ganska troligt att så kunde ha varit fallet, men något som kanske skulle varit alltför svårförståeligt eller kontroversiellt att berätta offentligt. Hon skulle dock inte ha varit ensam som författare i att ha upplevt detta. Flera författare och poeter har nämligen upplevt liknade kreativitet då de befunnit sig i ”flödet”.
Redan Platon talade om upplevelser av nedskrivna rader under påverkan utan egen kontroll. Han menar att han fick Faidros dialog om kärlekens natur och döden i verket ”Gästabudet” till sig på översinnligt sätt. Cirka 406 år f. Kr. skrev han:
– Det är en slags galenskap orsakad av muser: den går in i en subtil och oskuldsfull själ och skapar vanvett, väcker lyrik och annan poesi.
Den franske 1800-talsförfattaren Alfred de Musset skrev så här om den poetiska skapandeprocessen:
– Det är inte arbete, det är lyssnande. Det är som om en okänd person hade talat till ditt öra.
Inom helgonhistorien finns många exempel på kristna mystiker som mottagit budskap på liknande sätt. H&K-medlemmen Lil Hjertström kom i höstas ut med sin bok ”Jag är den jaget är – solens bok”, även den tillkommen med automatisk skrift: LÄNK:
Nu ska det bli intressant att intervjua Hannah Dohnfors.
Hannah Dohnfors. Foto: K. Wistrand
Vem är Hannah Dohnfors?
In genom dörren kommer Hannah med varma ögon och ett stort varmt leende, öppen och mycket social och nära till skratt. Hon är klädd i grönt med blommiga långbyxor, säger sig älska naturen och alla blommor. Jag lägger märke till hennes naglar med små lekfullt målade konstverk och hon ler och säger att hon gillar att pyssla, teckna och sy små dockor.
Hannah slår sig ned vid det dukade kaffebordet där intervjun ska äga rum. Nöjer sig med en kopp kaffe, säger sig alltid ha varit liten i maten och ha varit vegetarian under hela sitt fyrtioåriga liv. Jag är nyfiken på att få veta hur hennes process med den automatiska skriften startade och efter en stund är samtalet igång.
– Jag kommer från en medial släkt på min mors sida. Det har sett olika ut för oss alla. Mormor var särskilt begåvad och kunde se döda anhöriga efter det att de hade gått över, men efter hennes död fick även min morfar besök av henne. Han både såg och kunde krama om henne. Min mor har healingförmåga, men har också speciella drömmar. Själv har jag under min uppväxt haft en del sanndrömmar med exakta detaljer men som tyvärr ofta varit ”ointressanta” samt en del s.k. klardrömmar, dvs drömmar där jag varit medveten i drömmen och kunnat styra händelseförloppet.
Hannah berättar att hon efter gymnasiet funderade på att läsa till psykolog eller läkare. Hon var lite rådvill vad hon skulle ägna sig åt. Det var i detta sammanhang hennes mor fick en dröm där hennes då avlidne far, dvs Hannahs morfar, lämnade ett meddelande till Hannah att hon skulle sätta sig med papper och penna och bara vänta så skulle hon få motta meddelanden och råd till människor som frågade efter detta. I framtiden skulle Hannah arbeta med detta enligt morfadern. Så satte Hannah igång att öva, någon gång på våren 1998.
Hannah Dohnfors visar hur hon utövar automatisk skrift. Foto: privat ägo.
– Jag beslöt att sitta en kvart om dagen. Jag mediterar inte, men samlar liksom ihop mig själv och blir avspänd. Jag är helt medveten om vad som sker runt omkring mig.
Ingenting hände de första två dagarna förutom att min högra arm blev tung som bly. Men så plötsligt under det tredje övningstillfället började handen gå av sig självt över pappret och min morfars handstil framträdde. Jag hade inte ställt någon fråga men pennan fördes liksom av någon annan. Oj, det var konstigt! Men samtidigt var jag lättad och glad över att det fungerade!
Jag fick veta att jag hade beskydd från andra sidan i mitt skrivande.
– Så småningom började jag ställa frågor för att testa – och fick svar. Mina vänner ville också få råd och vi testade och råden visade sig vara bra. I början av denna process att utveckla den automatiska skriften använde jag den varje dag eftersom det var både spännande och roligt. Svaren kom mycket snabbt och det fanns inga skiljetecken. Dem fick jag sätta dit efteråt. Jag kunde t.ex. testa genom att ställa frågor om vilket fotbollslag som skulle vinna och få rätt svar. Olika energier kom också och skrev genom min hand. En person som kallade sig Frank skrev t.ex. väldigt snabbt och på rim, så snabbt hade jag aldrig ens kunnat tänka själv.
Hannah bestämde sig för att börja sjukgymnastutbildningen. Hon minns särskilt en gång när hon testade den automatiska skriftens möjligheter. Hon hade haft ett praktiskt prov i sjukgymnastik med patient och var lite orolig att inte få godkänt och ställde därför en fråga. Svaret löd att hon ”skulle bli lugn på fredag”. Hon hade förväntat sig svar under onsdagen, samma dag som tentan, men hennes lärare meddelade att för första gången skulle alla elever tentas i det praktiska provet innan resultaten skulle meddelas under fredagen. Budskapet visade sig stämma och hon hade klarat provet!
Processen med den automatiska skriften genomgick en utveckling. Efter ett år släppte tyngden i armen då hon skrev. Språket utvecklades också. I början kom en del ålderdomlig svenska in men sedan förändrades språket allt mer till Hannahs egen vokabulär. Numera används nästan samma ord som när Hannah själv talar. Det tog många år innan hon utvecklat sin förmåga helt och fullt. I början visade det sig bl.a. att hon fick in meddelanden från icke önskvärda nivåer: en skojare på jorden är även en skojare då hen lämnar jordelivet.
Hannahs morfar vägledde henne från andra sidan – tills den dag då hans råd, givna i all välmening men från hans eget perspektiv ställde till det. Hon förstod att hon måste vända sig till en informationskälla med ännu större perspektiv och klarhet. Så fick hon kontakt med ”den högre sfären”, änglavärlden som hon väljer att kalla den för enkelhetens skull, och så småningom utvecklades denna kontakt till Ä-posten, vilket man kan läsa om i boken. Hon har avsagt sig att få in information om framtiden och tar enbart in råd. Idag kan hon skriva var som helst, hemma eller i bussen på väg till jobbet, men alltid ”ensam” (trots människorna omkring henne). Det är viktigt att ha en klart formulerad fråga för att få ett entydigt svar. Hon ger en öppen fråga först, sedan alltmer detaljerade frågor.
Hannah arbetade som sjukgymnast under tio år innan tjänsterna skars ned och hon blev friställd. Hon kompletterade då med akademiska studier i psykosomatik, men eftersom längtan till att bedriva samtalsterapier var så stor gick hon en steg 1-utbildning i psykoterapi på SAPU som startades av bl.a. Tomas Videgård. Efter detta arbetar hon nu med personlig utveckling, coaching och korttidsterapier. Speciellt bra tycker Hannah att hon lyckas med att medla i konflikter inom parrelationer. Klienter som känner till hennes begåvning till automatisk skrift ber ofta om råd i form av Ä-post som ett tillägg och många är tacksamma för denna möjlighet som snabbar på läkningsförloppet.
Så tar Hannah Dohnfors med stor entusiasm fram en kartong. Hon vill så gärna visa en annan kreativ ådra och ett annat stort intresse som hon har: att sy små dockor som efterliknar människor och husdjur. Jag faller för en söt svartvit liten hund av Berner Sernenras.
Hannahs dockor
Hannah kallar sina dockor för goodo-dockor (till skillnad från voodoodockor). Det är små ”må-bra-dockor”, ungefär en decimeter höga. Hon menar att dockorna har samma ursprungskälla som den automatiska skriften och bara kan åstadkomma gott.
Den första dockan kom till för kanske 10 år sedan. En tandläkarvän i Grekland hade så ont i huvudet fick hon veta och bad om Hannahs goda tankar. Hannah funderade på hur hon skulle kunna hjälpa honom så där på avstånd. Så kom hon på idén att göra en liten docka som liknade honom och sedan började hon pyssla om dockan. Efter en tid fick hon meddelande från mannen i fråga. Han hade blivit botad och var så glad och tacksam. Sedan dess har Hannah tillverkat cirka 400 dockor och varje docka tar cirka 40 timmar att tillverka. De görs på antroposofiskt vis med en stomme fylld med ull. Mest föreställer de nu levande personer, men kan också föreställa avlidna som då ofta blir till tröstedockor. Hannah säljer också dockor till intresserade. Här ovan kan du se när Hannah var inbjuden till Malou efter tio (TV4) i våras och skänkte bort några dockor.
Kersti Wistrand
