21 november, 2019

Maoriprinsessan Erena i Deje

Erena Rhöse. Urklipp från tidskriften Sökaren nr 10, 1985.

Maoriprinsessan och medicinkvinnan Erena Rhöse är gift och bosatt i Värmland sedan 1981. Hon anser sig vara dotter av Whanganuifloden. Hennes mormors mormor Rere-O-maki signerade 1840 kontraktet mellan drottning Viktoria och maorierna, Nya Zeelands urbefolkning, angående denna flod och områdena runt den. Erena Rhöse har själv aktivt bidragit till att floden erhöll juridiska rättigheter inskrivna i lag 2017.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Erena Rhöse är maorier och dotter till en kvinnlig överhövding i Nya Zeelands urbefolkning. Själv är hon en puhi, en särskilt begåvad kvinna av hög rang som kan likställas med prinsessa. Hon hade mediala gåvor redan som liten och fick en traditionell maorisk uppfostran till medicinkvinna, där hon lärdes upp i ”naturens skola” av äldre släktingar, bl.a. sin morfar. Hon var som prinsessa född till andligt ledarskap och till att föra vidare kunskaperna om Papatuanuku, Moder Jord, till sina medmänniskor.

Maorierna har en alldeles speciell anknytning till vatten och ser sig själva som ”vattnets folk”. Kanske var det därför inte så helt främmande att Erena vid 24 års ålder förälskade sig i en sjöman, även om han var svensk. Deras vägar korsades i Aukland på Nya Zeelands Nordö, 1979. Det blev giftermål och bosättning i värmländska Deje två år senare och där bor de tillsammans än idag. Man skulle kunna tro att hon därvid skulle svika sitt kall som prinsessa och andlig ledare, men det blev tvärtom.

Erena hette som ogift Erena (”i balans, harmoni”) Rangimarie (”fred”, vilken ses som den högsta formen av kärlek) Rere-O-maki (”flygande stjärna”) och den livsbejakande och sprudlande Erena Rhöse har som ”flygande fredsstjärna” gjort hela världen till sin arena.

Erena Rhöse är utbildad ”matekite tohanga”, ungefär shaman – medicinkvinna, doktor i maorisk läkekonst och grandmother elder, och kan leda helande vattenceremonier. Hon har undervisat i ekosofi vid Karlstads universitet (1983–2012) och deltagit i otaliga konferenser där hon undervisat om maoriernas syn på Moder Jords andliga sida och kärlek. Erena har haft stor kontakt med samerna och är medlem i Artic Shaman Circle i Norge. Hon företräder maorierna i urfolkskonferenser, har talat inför många politiker och träffat påven. Dessutom har hon tät kontakt med den maoriska kungafamiljen och sitt eget folk och är ofta på Nya Zeeland. Hon har aktivt bidragit till organisationen ”Jordens rättigheter” samt varit med i förhandlingarna att ge Whanganuifloden juridiska rättigheter.

Nybliven pensionär till trots är Erena fortfarande verksam som föreläserska och sångerska, men kanske mest som taleskvinna för jordens urbefolkningar och inte minst Moder Jord. Så här inledde hon nyligen sitt anförande under en konferens:

–          Jag är Maori, dotter av floden Whanganui, som har fått rättigheter som juridisk person. Jag talar för vattnet. Luft är det första livsvillkoret, vatten är det andra och mat är det tredje. Dessa tre är det mest grundläggande behoven för oss människor. Men nu sjunger inte vattnet längre. Jag kan inte bevisa detta, men vinden sjunger inte längre. Vi måste vända utvecklingen nu; det finns ingen tid att förlora. I detta ögonblick kan vi göra något genom att ge Moder Jord och naturen dess rättigheter.

Maori – vattnets folk 

Nya Zeeland heter Aoteraroa på maoriernas språk, vilket betyder ”det långa vita molnets land”. Detta långsträckta vita moln kan ofta ses sväva ovan en hög bergskedja på Nya Zeeland. Ordet ”aotearoa” kan också delas upp i orden ”aotea” och ”roa”, där aotea är namnet på den långa kanot som maorierna använde sig av då de en gång i tiden anlände hit från andra polynesiska öar i Stilla havet. Denna kanot roddes av upp till hundra krigare. Modern forskning med bakgrund i DNA har tillsammans med arkeologiska fynd kommit fram till att maorierna etablerade sig på Nya Zeeland omkring 1280 e. Kr.

Maori war canoe. Teckning av Alexander Sporing 1769. Wikipedia.

 

Historik – Nya Zeeland

Holländaren Abel Tasman var den förste europé som 1642 besökte ögruppen som han lät uppkalla efter den nederländska provinsen Zeeland. Därefter var det orörd mark för européerna fram till 1769 – 70 då James Cook kartlade öarna. Området blev sedan centrum för europeisk och amerikansk valfångst och säljakt. De första missionärerna anlände 1814. De började kristna maorierna och införa europeisk civilisation. Drottning Viktoria i Storbritannien utsåg sig till regent i landet.

Maorierna var vid britternas ankomst uppdelade i olika stammar, ofta i strid mot varandra och mot andra folkgrupper i Stilla havet. Det var ett hårt liv att överleva och det berättas om den krigiska hakadansen och krympta fiendehuvuden. Dessa avhuggna huvuden blev en viktig bytesvara. Européerna sålde dem till muséer i utbyte mot vapen till maorierna. Under andra världskriget togs de maoriska männen ut som marinsoldater i Stillahavsflottan och en hel maorigeneration stod sedan så gott som utan fäder.

År 1947 blev Nya Zeeland självständigt. [1]

Aoraki/Mount Cook på Sydön. Pixabay.com

Erenas uppväxt  

Alla människor har en naturlig identitet, som maorierna kallar Pepeha”, säger Erena Rhöse. [2] ”Man föds in i en speciell relation till jorden genom sitt första andetag. Naturen på den plats du föds känner dig och du känner naturen där. På så sätt är vi ett med jorden. Därefter skapas en förbindelse med jord, vatten, eld och luft. Detta är vår naturliga identitet. Vi maorier har en speciell förbindelse med vatten. Om vi inte förstår naturen, hur kan vi då avläsa den på rätt sätt och ha ett mål för naturen?

Erena berättar att hon valt sina föräldrar och sin kropp. Innan hon föddes fanns hon till i ett annat tillstånd, en väntetid. Då var hon inte ens ande, bara en liten del av en ande: ”I det tillståndet valde jag att bli Erena”. [2]

Vid sex års ålder råkade Erena ut för en drunkningsolycka som höll på att kosta henne livet. Hon drogs in i en kraftig havsvirvel. Hennes jämnårige kamrat orkade inte få ut henne ur virveln och det tog en stund innan en vuxen kom dit och befriade henne. Då andades hon inte längre. Ambulans anlände och hon blev dödförklarad. Samtidigt anlände emellertid en kvinnlig släkting som kunde de gamla teknikerna att högljutt sjunga in livskrafterna. Hon lyckades och Erena vaknade till liv efter att ha varit ”borta” en halvtimme. Erena minns klart och tydligt sin nära dödenupplevelse än idag.

Efter den händelsen får Erena en alldeles speciell uppmärksamhet. Hon har varit på besök i de dödas rike och måste föras tillbaka till livet genom en rad olika maoriska processer. Bl.a. måste hon grävas ned i jorden. Hennes äldre släktingar tar sedan hand om henne och introducerar henne i de gamla traditionerna. Tillsammans med dem får hon ta del av sina förfäders visdom. Den maoriska kulturen är baserad på sju element och hon får lära känna den maoriska kulturens magiska värld, lära sig tillbringa tid och iaktta naturens och havets skiftningar både i dagsljus och under den mäktiga stjärnhimlen.

När Erena är nio år får hon sitta alldeles stilla och titta ut över havet under tio hela dagar. Hon ser hur havet hela tiden ändrar form, hur vindar påverkar, ser vågornas rörelser och virvlar efter fiskar och fåglar, moln som speglas. Olika fiskar gör olika rörelser och trivs i olika strömningar. Genom att titta på strömningarna i vattnet kunde hon förstå vilket väder det skulle bli. Hon ser hur havet och himlen går in i varandra, så att man ibland inte ser skillnaden. Hon får insikten att allt liv utgör ett helt och att det ena inte kan skiljas från det andra. Att allt hänger ihop: ”Vi människor består av naturliga ämnen fysiskt sett. De atomer som idag utgör min kropp har tidigare varit i andra levande varelser, i växter, i djur, i berg, i luft. De går i ett kretslopp genom naturen.”

Erena får på samma sätt insikter om skogen, där hon under lika långa perioder får sitta och iaktta. En dag när hon sitter där känner hon av en förändring i skogen. Hon går in och låter sig intuitivt vägledas för att se vad som hänt. Där bakom en buske finner hon en tom tennmugg. Hennes morfar har testat hennes förmåga och på flit placerat den där. Hon har klarat testet. Hennes intuition och parapsykologiska förmågor har utvecklats och hon lär sig så småningom uppfatta minsta skeende i skogen, även det hon inte kan se med sina fysiska ögon.

Om allt detta berättar Erena Rhöse i sin bok ”Flickan från Aoteraroa”, som kom ut 2011 både på svenska och engelska. Den är tyvärr slutsåld och borde ges ut på nytt. Tanken är att den ska följas av ytterligare två böcker i en trilogi.

Mitt möte med Erena Rhöse

1985 träffade jag Erena Rhöse två gånger: ena gången i ett privat sammanhang, den andra vid en föreläsning i maorisk ekosofi för en mindre grupp i Tekniska högskolan. Förutom att få ta del av Erenas sprudlande positiva energier och berättelser ur hennes liv, fick jag två oförglömliga upplevelser; dels att få lyssna till maorisk kunskap om naturens energier, dels att få höra henne mäktigt sjungande åkalla förfäderna från djupet av sin buk och i tur och ordning vända sig mot alla väderstrecken innan föreläsningens början. Med sina förfäder väl på plats började hon sin spännande föreläsning med maoriernas och hjärtas kunskaper om former, ”tomrummen” mellan formerna, naturliga rörelser i luft och vatten och toner och färger som hör ihop, förstärker varandra och ger hälsa. Luften runt alla former har en rörelse och den fyrkantiga arkitekturen i den västerländska kulturen är den värsta förorenaren i naturen och helt av ondo eftersom luften inte kan röra sig på rätt sätt och livet så att säga försvinner, fick jag veta. Romb-, ägg-, droppform och spiralrörelse, t.ex. i solstrålarna och i träden, är däremot livgivande enligt maoriernas synsätt som bygger på tusenåriga iakttagelse av naturen. Ser man som i Västerlandet till tekniken enbart så missar man formen, tomrummet och rörelsen, själva det livgivande.

På en fråga om hon är klärvoajant svarar Erena att det i tomrummet som omger oss finns olika linjer, former och bilder. Hon har lärt sig att läsa av dessa.

Här kan du se lyssna till en radiointervju med Erena Rhöse (2011) LÄNK:  och här kan du läsa mer på Erena Rhöses hemsida, LÄNK:

Kersti Wistrand

Not: 1) https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nya-zeeland 2) Sökaren nr 10, 1985.

Källor: Erena Rhöses hemsida, Sökaren nr 10–1985, mina möten med Erena Rhöse 1985, konferenstexter på nätet, youtubevideos.

Spread the love
About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.