25 augusti, 2019

Urbefolkningarnas dag – 9 augusti

FN:s internationella dag för ursprungsfolk infaller den 9 augusti. I år riktar FN tankarna mot deras språk. Kersti Wistrand väljer att betrakta det mytiska språket och den gemensamma synen på Moder Jord som ett levande väsen och människan som en del av naturen, ett förhållningssätt som vunnit gehör genom ekosofin. Land efter land börjar i lag ge vattendrag och berg juridiska rättigheter.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Internationella dagen för ursprungsfolk den 9 augusti har instiftats av FN. Ursprungsbefolkningar representerar cirka 370 miljoner människor som lever i närmare 90 länder. De har unika och gemensamma erfarenheter av att leva i och av naturen, att kunna avläsa dess tecken, förstå det mytiska språket samt att kunna förena kultur med biologisk mångfald. Metaforen ”Jorden är vår Moder, Solen är vår Fader, vinden är din Broder och vattnet är din Syster”, ingår i deras gemensamma mytologiska språk. Eller ”Think like a River, think like a Mountain”.

Hur ser urbefolkningarna på tillvaron?

Allt ses som liv, delar av livet och allt är också levande. Även stenar och vatten är levande och om vi betraktar allt på detta sätt kommer vi också att betrakta allt med stor respekt och vördnad.

Allt ingår i ett större sammanhang; hela tillvaron är ett totalt hopkopplat system. Allt står i förbindelse med allt annat. Det går inte att göra något med en liten del av naturen utan att påverka allt annat i större eller mindre grad.

Allt i tillvaron är både materiellt och andligt på samma gång. Allt existerar på många olika nivåer samtidigt. Det har många dimensioner och aspekter på samma gång. Dessa dimensioner kan vara materiella, intellektuella, känslomässiga och själsliga på samma gång.

Hela tillvaron rör sig i ett cykliskt föränderligt mönster på alla plan, vilket står i kontrast till det linjära livsmönster vi traditionellt föreställer oss i västerlandet. Årstidernas växlingar är mycket viktiga och har sin motsvarighet på andra plan: våren-födelse; sommaren – mognad; hösten – döden; vintern-vila. Och så börjar det hela om igen.

Konsekvensen av att se på tillvaron med urbefolkningarnas ögon: ekosofi

Idag ser sig västerlänningen som en överlägsen varelse i förhållande till naturen. Hen anser sig ha utvecklats och stå högre genom evolutionen och är därmed herre över djur och natur. Hen tror sig vara klokare och smartare än naturen själv. Hen tror sig kunna styra naturliga förlopp och agera som om jordens resurser är outsinliga. Men vi börjar nu se konsekvenserna av detta tänkande och den behandling vi utsatt naturen för.

Man skulle kunna kalla naturfolkens syn på tillvaron för en andlig ekologi. Den norske filosofiprofessorn Arne Næss (1912 – 2009), som också var politiskt aktiv, tog upp dessa tankegångar och grundade ekosofin, som betonar att allt levande hör samman. Ekosofin (eko av grek. ”oikos” – hushållning och ”sofia” – vishet, dvs visheten om naturens hushållning) står för en helhetssyn på människans förhållande till naturen och kan sägas vara en filosofi som strävar efter att öka människans ekologiska medvetenhet och engagemang i miljöfrågor. Helhetssyn och ekologisk balans är nyckelord.

En gren av ekosofin är ekofeminismen, som menar att feminism och miljörörelsen står på samma grund och att det finns ett samband mellan patriarkatet och dess makt- och affärsintressen samt miljöns nedbrytning.

Ursprungsfolken gör sin röst hörd i FN och Västvärlden   

I videon ovan kan du se och lyssna till Doris Ragetti som vänder sig till FN (juli 2018) i en begäran att FN:s mänskliga rättigheter ska kompletteras med Moder Jords rättigheter. Detta, menar hon skulle kunna inspirera invånare världen över att ändra sitt sätt att förhålla sig till naturen och att se på jorden som ett levande väsen som förtjänar samma rättigheter och beskydd som människorna. Doris Ragetti representerar 50 organisationer och folk från 122 länder och redovisar:

  • 2008 var Ecuador det första landet att inkludera Naturen i sin konstitution
  • 2017 fick floden Whanganui juridisk status som en person
  • I USA har 43 samhällen, bl.a. Sankta Monica i Kalifornien, genom lokala lagar gett lagliga rättigheter till naturen
  • Bolivia har antagit ett koncept som inkluderar ”att leva i fred med naturen”
  • I Indien har den heliga floden Ganges samt två glaciärer i Himalaya fått juridisk status som person
  • I Colombia har en flod fått lagliga rättigheter
  • I Brasilien har staden Bonito antagit en lag om naturens rättigheter.
  • Idag (under denna konferens) kommer ni att få höra fler exempel på detta paradigmskifte
    Samtidigt som det blir allt tydligare hur samhället exploaterar och kolonialiserar utrymmet för andra arter växer en ny rörelse fram i världen: ”Rörelsen för Naturens rättigheter”. Vid en global konferens i Bolivia 2010 antogs en Deklaration om Moder Jords rättigheter. Den 6 maj 2019 släppte IPBES(Intergovernmental Panel for Biodiverity and Ecosystem Services) sin första rapport om tillståndet för vår jord. För första gången var kunskapen från urfolk och lokalbefolkningar inkluderad i IPBES rapport.  

Mina reflektioner

Det är viktigt med en stark och positiv vision av hur vi vill att livet på jorden ska vara. Vi skall därför inte främst skilja ut våra egna behov av materiellt välstånd utan till syvende och sist se det som förenar oss med alla andra livsformer så att vi vårdar, bevarar och lever i harmoni med naturen.

Ursprungsfolken har visat oss vägen att leva med naturen. Det skulle vara till stor hjälp i vår tid om vi också åter igen kunde lära oss återupptäcka det mytiska språket som rymmer en sådan kunskap och livsvisdom som vi i vår kultur tappat bort. Och vi borde även återupptäcka riter och ceremonier som står i samklang med naturens växlingar och behov, en kunskap våra tidigare generationer ägde, men som vi idag glömt bort.

Kersti Wistrand

Källa: Framställningen om ursprungsfolkens syn på tillvaron samt ekosofin bygger på samtal (80-talet) med Kristina Anjou och professor Jens A. Tellefsen, landsman till Arne Næss.

Spread the love
About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.