25 maj, 2019

Nyöppnat museum för kvinnohistoria

Foto från museets hemsida med tillåtelse av Lina Thomsgård.

Mars 2019 är invigningsmånad för Stockholms kvinnohistoriska museum. Varför inte besöka detta på internationella kvinnodagen 8 mars om du är i huvudstaden?

TEXT: KERSTI WISTRAND

Jag segar mig uppför backen på Hökens gata, en tvärgata till Götgatan strax söder om Slussen i Stockholm. Ja, det är sannerligen backe upp och backe ned lite varstans på Södermalm med gator och kvarter vilande på gamla förkastningar från tiden före istiden. Här sitter mycken kvinnohistoria i såväl husväggar som gatstenar, tänker jag där jag går.

Jag påminner mig om mössmakerskan Anna Månsdotter som en gång i tiden bodde på Högbergsgatan några stenkast bort och som brändes på bål för häxeri 1676. Hon hade slagits med en kvinna utanför Storkyrkan i Gamla stan och nu fick hon igen på detta fruktansvärda sätt och det var barn som vittnade mot henne. Rättegången ägde rum där Stadsmuseet idag ligger vid Slussen och hon avrättades genom halshuggning, varpå kroppen brändes på bål. Någonstans här i närheten måste det ägt rum… Men vad har inte hänt sedan dess? I år är det t.ex. 100 år sedan det bestämdes att kvinnorna skulle få rösträtt, funderar jag vidare…

Men där framme på Hökens gata nummer 11 är det visst! En orange flagga vid dörren visar vägen: Stockholms kvinnohistoriska museum, som endast är tillfälligt inrymt här under mars månad. Det är det andra kvinnohistoriska museet i Sverige. Det första öppnades i Umeå 2014 och har varit nominerat till Årets museum.

Rummet är inte stort, kanske runt 25 kvadratmeter. Väggarna är fyllda med affischer. På en skärm visas dagens digitala bild, just idag ett par gammaldags vackra broderade skor med höga klackar från Skokloster. Vid ett bord där kaffekoppar och vetelängder samsas sitter Lina Thomsgård, chef för museet, och förbereder ett TV-inslag inför kvinnodagen. Jag får en kort pratstund med henne.

Lina Thomsgård. Foto: Kersti Wistrand

Lina Thomsgård (deltagare i På spåret) var en gång med och grundade Rättviseförmedlingen och gav för två år sedan ut boken ”En annan historia”. Hon är medgrundare till museet och tf chef. Bakom detta projekt står 23 kulturaktörer, bl.a. Nordiska museet, Statens historiska museer, Stockholms stadsmuseum, Hallwylska palatset, Södra teatern och Centrum för Näringslivshistoria.

– Det råder ett underskott på berättelser och kunskap om vad kvinnor haft för sig i historien. Människor behöver utbildas i kvinnans roll i samhället. Vi vill lyfta fram och ta ett grepp på halva mänsklighetens historia. Ju mer vi kan ta del av olika erfarenheter desto mer kan vi förändra, säger Lina Thomsgård.

En orsak till att det behövs ett kvinnohistoriskt museum är att man ska kunna arkivera och spara kvinnorörelsens historia till eftervärlden. Dagens kunskaper om kvinnohistoria är för låg, men det finns mycken sådan och det gäller att lyfta fram kvinnornas roll i samhällsutvecklingen. I själva verket handlar allt om mänskliga rättigheter och demokrati. Kvinnorna har ju alltid varit med och byggt upp samhället, men kvinnors villkor och betydelse i historiska skeenden tenderar att vara mindre synliga i historieskrivningen.

Överallt i Stockholm finns kvinnohistoriens berättelser. Många gator bär namn efter kvinnor, som idag är bortglömda. I Münchenbryggeriet pågick en gång kvinnornas fackliga kamp. På Södermalm pågick potatisupproret 1917 och på kaféet i NK hade kvinnoseparatisterna möten. I Sidenväveriet på Repslagargatan vävde kvinnorna vid sina vävstolar och många kvinnor arbetade på stadens sjukhus. Katarina Taikon är också en av alla de stockholmskvinnor som satt spår i historien.

En stor del av all denna kvinnohistoria ska museibesökarna kunna ta till sig digitalt. Under mars månad kan man alltså besöka det lilla museet som tillfälligt är inrymt här. Atmosfären är vänlig och välkomnande och man kan få sig en pratstund.

“Många av de centrala teman som präglar kvinnors villkor och betydelse förmedlas bäst med kunskap från flera håll och genom expertis från flera organisationer”, står det i museets folder. Tanken är att museet därför ska turnera runt i Stockholm och samverka med andra organisationer. Det vill finnas till hands där folk är mest och också vara verksamma med guidade stadsvandringar, samtal, work-shops och föredrag.

Kvinnomuseets hemsida är här: LÄNK  och ett inslag från Sveriges radio finns här: LÄNK 
Kersti Wistrand

Spread the love
About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.