Originalartikel på Vetamera. Där sker uppdateringar.
Shamanism (/ˈʃɑːmən/ shah-mən or /ˈʃeɪmən/ shay-mən) är en uråldrig medicinsk och andlig praktik som innebär att en utövare når förändrade tillstånd av medvetande för att möta och interagera med andevärlden och kanalisera dessa transcendentiska energier in i den materiella fysiska världen med avsikt att bibringa helande, växtkraft eller andra för samhället och individen positiva effekter. [1]
Ordet shaman kommer ursprungligen från den sibiriska kulturen [2] men har blivit ett begrepp för flera kulturfolks andliga ledare. Shamanen kännetecknas av att eftersträva andligt och fysiskt helande inom en stam eller en grupp.
Gemensamt för många shamaner är att man använder trumman för att sätta sig själv i ett transtillstånd. I trans anser man sig kunna resa till olika mediala världar där man möter hjälpare som t.ex. djur eller arketyper för olika egenskaper som kan vägleda och ge stöd. Shamanen anses ha förmågan att jaga bort onda andar som skapar sjukdom eller besvär för att sedan hämta tillbaka den förlupna själen till kroppen hos den drabbade.
Tro och praxis som har kategoriserats som ”shamanisk” har intresserat forskare från en mängd olika discipliner, inklusive antropologer, arkeologer, historiker, religionsstudenter, filosofer och psykologer. Hundratals böcker och akademiska dokument om ämnet har producerats, med en peer-reviewed akademisk tidskrift som ägnas åt studien av shamanism. Under 1900-talet har många västerlänningar skapat moderna magisk-religiösa praxis som påverkats av idéer från hela världen och skapat det som har kallats neoshamanism eller neoshamanisk rörelse. [3]
Begreppsdiskussion
Antropologen Mihály Hoppál diskuterar huruvida termen ”shamanism” är lämplig. Han noterar att för många läsare innebär ”-ism” en viss dogma, som buddhism eller kommunism. Han rekommenderar att man använder termen ”shamanhood” [4] eller ”shamanship” [5] (en term som används i gamla ryska och tyska etnografiska rapporter i början av 1900-talet) för att poängtera mångfalden och de specifika egenskaperna hos de olika kulturerna. Han tror att detta lägger mer tyngdpunkt på de lokala variationerna och menar att shamanism inte är en religiös helig dogma, men kopplad till vardagen på ett praktiskt sätt. Hoppáls synpunkt stämmer inte med den mongoliska kulturen där shamanism är statsreligion. Piers Vitebsky påstår att trots unika förvånande likheter finns det ingen enhet i shamanismen. Vitebsky synpunkt kan kritiseras eftersom trots att det finns olika fragmenterade shamanistiska metoder och övertygelser så samexisterar de med andra begrepp och metoder över hela världen. Sannolikt kommer Jungs forskning om ursprungsbefolkningars gemensamma världsuppfattningar och arketyper närmare en sanning om en gemensam begreppsvärld. [6] Den norska socialantropologen Hakan Rydving har argumenterat för övergivandet av termerna ”shaman” och ”shamanism” som ”vetenskapliga illusioner”. [7] Också det blir en kontroversiell och förvirrande uppfattning då det föreligger hundratals studier i ämnet. Link1, Link2, Link 3, Link 4, Link 5,
Dokumentär
The Horse Boy är titeln på en dokumentär om en familj från Texas USA som har en autistisk pojke och de reser till Mongoliet för att som ett sista halmstrå ta hjälp av en mongolisk shaman.
Referenser
1) Peratt, B (2015) Helandevårdens historik i globalt perspektiv, Humanism & Kunskap Länk
2) Juha Janhunan, Siberian shamanistic terminology, Memoires de la Societe finno-ougrienne 1986, 194:97.
3) Gredig, Florian (2009). Finding New Cosmologies. Berlin: Lit Verlag Dr. W. Hopf.
4) SSR, 2001 Summer, abstract online in 2nd half of 2nd paragraph
5) Hoppál & Szathmári & Takács 2006: 14
6)Vitebsky 1996: 11
7) Rydving, Hakan (2011). ”Le chamanisme aujourd’hui: constructions et deconstructions d’une illusion scientifique”. Etudes Mongoles et Siberiennes, Centrasiatiques et Tibetaines. 42 (42). doi:10.4000/emscat.1815.
