Machiavellis Fursten på despoters nattduksbord

Hitler och Mussolini påverkades starkt av Machiavellis råd i ”Fursten” med paralleller till Saudiarabiens sätt att lösa problem med en journalists frispråkighet och Trumps bristande moral.

TEXT BÖRJE PERATT
Reviderad ursprungsartikel i DEBATT Länk här kompletterad med tankar om psykologin kring mordet på den saudiska journalisten Jamal Khashoggi och jämförelser med Trump och den psykologiska modellen Den Mörka Triaden.
FOTO: BP, wikipedia och skärmdump.

För att förstå dagens alternativa höger, vit makt och ideologiska bakgrund kan vi backa till 14/1500-talsfilosofen Niccolò Machiavelli (född 3 maj 1469 i Florens, Italien, död 21 juni 1527).
Machiavellis påverkan på några av den moderna historiens värsta despoter gav oss andra världskriget.

Fascismens grundare ”Il Duce”, Benito Mussolini (född 29 juli 1883, arkebuserad 28 april 1945) betraktade Machiavellis ”Fursten” som sin ”högsta guide i statsmannaskap”. Med ”Fursten” som ideal utvecklade Mussolini den fascistiska ideologi som kom att kasta in Italien i dess egen undergång.

Tysklands diktator under andra världskriget, Adolf Hitler (1889-1945) beundrade Mussolini och tog efter honom i många avseenden. Machiavellis Fursten hade stor betydelse då han hittade på Nationalsocialismen och skrev Mein Kampf. Hitler mötte sedan motsvarande öde som Mussolini, landet i ruiner och våldsam död.

Som ideologisk avstamp har båda dessa således Machiavellis studie i furstars ledarskap sammanflätat med Machiavellis kommentarer och analyser. Det är lätt att dra slutsatsen att bokens syfte är: ”att vägleda framtida härskare till att bygga en stark stat.” Fursten har blivit en manual som beskriver hur en despotisk furste i sin amoral och grymhet kan bygga en diktatur vilket kräver en förmåga att vara pragmatisk, även i moraliska frågor. I detta är makten helt beroende av styrka, våld och förmåga att överlista motståndaren.

Jag vill göra Italien stort, respekterat och fruktat. (Mussolini 1925)

Vi känner igen retoriken i Trumps ”Gör Amerika stort igen”.

Den Mörka Triaden är en psykologisk modell som sammanför Machiavelliska makt- och kontrollbeteenden med psykopati och narcissistisk grandios självbild.

Det har diskuterats huruvida Machiavelli ger stöd till despotismen eller beskriver ett fenomen för att ge kunskapsbildning för dem som vill ifrågasätta despoters maktutövning. Alldeles oavsett så kan Fursten utnyttjas både för diktatorns utbildning och granskande kritiker.

Machiavelli beskrev dåtidens furstars och deras taktik för att nå och vidmakthålla makt. Machiavelli framställer det med reflektioner som varken Mussolini eller Trump har förmåga att förstå. Skulle Mussolini någonsin ha analyserat sig själv skulle han knappast har erkänt sina tillkortakommanden och brister. En av hans tio regler var att ”Mussolini har alltid rätt”. Sagt utan självironi.
Mussolini har inspirerats av formuleringar från Fursten som i detalj återspeglar hans hängivenhet till ”sitt Machiavelliska arv”. Fursten Kapitel 6: … Man erövrar med vapen, kunnighet och målmedvetenhet..,

Antingen ger man oss makten eller så marscherar vi mot Rom för att ta den! (Mussolini 1922)

Mussolini och Hitler kan betraktas som två av många exempel på driftiga män som är framåt i handling men med ett ursprung i självdestruktiv aggression och revansch. När Hitler höll tal till byggnadsarbetare i Berchtesgaden 20 maj 1937 uttryckte han sig på följande vis:

Vissa säger: ”Du är en drömmare!” då svarar jag ”Och du en idiot!”… Jag har alltid trott på att Tyskland skulle bli mäktigt igen men då sade de till mig: ”Du är en narr!”. Jag har alltid trott på Tysklands återuppståndelse men de sa att jag var vansinnig. Jag pekade ut färdvägen till att besegra den ekonomiska krisen men de sade att det var en utopi. .. Jag hade rätt och jag kommer att få rätt i framtiden!

I en beteendeanalys gled såväl Hitler som Mussolini över i ett riskfyllt ”uppblåst Jag” med ”narcisisstiskt beteende” men de klarade sig tillfälligt, eftersom de åtföljdes av en påhejande pöbel och på motståndarsidan fanns inte tillräckligt med mod och förmåga för att stoppa dem.

Vi kan idag se liknande företeelser hos Trump och hans vitmaktföljare och kan i en framtid komma att fundera över dem som borde ha reagerat för att begränsa Trumps despotism och skadegörelse.

”Jag ska bygga en stor mur – och ingen bygger murar bättre än mig, tro mig – och jag bygger dem väldigt billigt. Jag ska bygga en stor, stor mur utefter vår södra gräns, och jag kommer att tvinga Mexiko att betala för den där muren. Märk mina ord.” (DONALD TRUMP)

Mussolini lyckades precis som senare Hitler komma in i parlamentet och Mussolini omvandlade det till ett diktatoriskt fasciststyre. Den enda politiska motståndaren av betydelse lät han mörda och han tog öppet ansvar för mordet. Med detta lämnade flera beskyddare det fascistiska partiet. Taktiken då var att vända folkets blickar åt annat håll och enligt Machiavelli är rådet till Fursten att starta ett krig. I detta fall attackerade Mussolini Etiopien i en självglorifierande manöver för att återskapa Romarriket.

Både Mussolini och Hitler tillintetgjorde den fria pressen och kallade dem förrädare. Därmed kunde man hålla ifrågasättanden i schack. Känner vi igen Trumps retorik?

Om nu Mussolinis dekret var att han alltid har rätt så blir detta påstående om Trump något kluvet eftersom han regelbundet motsätter sig inte bara sig själv utan de officiella positionerna i sin egen administration och på alla tänkbara ämnen. Det kan ses som mytomanens kluvna tunga och en strategi eller som spontana kontradiktioner. Hans fans tar till sig det påstående som de gillar och blundar för grodorna och lögnerna. Enligt Politifacts saknar Trump förmåga att tala sanning och att hålla en ärlig och öppen dialog. Hans plumpa omdömen om sina motståndare är gränslösa och exemplen på kränkningar otaliga. Ändå finns det de som försvarar honom och som tycker att man inte ska tala om hans despotiska mobbing och sexuella övergrepp.  Frågan är hur länge detta får fortgå och hur långt fallet blir.

Historiskt drabbas denna typ av maktkaraktär oftast av dramatiska och våldsamma fall.

Det var inte förrän Mussolinis svagheter kom i öppen dager och hans följare fick känna på krigets fasor och straffas av motståndarnas framgångar som pöbeln slutligen vände Mussolini ryggen. Under andra världskrigets slutskede flydde han mot Österrike men fångades in innan han nådde gränsen, arkebuserades efter en summarisk rättegång för landsförräderi, forslades till Rom och hängdes upp i fötterna till allmänhetens beskådan och bespottelser.

”Alla medel är tillåtna”. En moralisk frågeställning som var lättbesvarad för Mussolini och Hitler. Om man nått framgång och syftet har uppnåtts så har man använt rätt medel. En statsman måste inte vara skrupelfri. Fördelen med bedrägeri eller någon grymhet, som främjar framgång blir därmed i despoters tankevärld självklar.

I många tal från Il Duce noteras den välbekanta Machiavellianska tanken om behovet av obeveklig despotismen som rättfärdigar bedrägeri och falskhet. Sanningen blir inte eftersträvansvärd.
Machiavelli tycks ha understött denna själviskhetens falskhet, ju större lögn (gigantisk skala) desto mindre risk för avslöjande och brottet befrias från skuld och skam.

Vi känner igen tanken bakom tekniken i Hitlers Mein Kampf. Den stora lögnen är så kolossal att allmänheten utgår ifrån att ingen skulle ha mage att ljuga så stort.
Vi får räkna med att sanningen kanske kommer fram angående Trumps bravader. Och vi kan vara övertygade om att Trumpföljare förnekar dem.

De psykologiska omständigheterna kring mordet på den saudiska journalisten Jamal Khashoggi och Trumps vända kappan efter vinden.

Mordets utförande av en från kungahuset utsänd ”dödspatrull” bär tecken på en arrogans om att man anser sig vara oberörbara. Förloppet har tydliga Machiavelliska beröringspunkter. Slå till snabbt, obönhörligt och utan hänsyn!

Hos Trump ser vi Machiavellis söndra och härska-teknik med en utvidgad bedräglig taktik. I detta aktuella fall har Trump gått ut med att den som är skyldig till dådet ska straffas hårt. När det står klart att det är det saudiska kungahuset så blir tonen en annan men då får USAs utrikesminister Pompeo stå för den. Enligt uppgifter till AP ska Pompeo ha varnat Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman och sagt att kronprinsens trovärdighet som framtida ledare står på spel. Samtidigt betonar utrikesministern i intervjun med journalisterna att Saudiarabien är en viktig allierad – och att om USA skulle komma med någon reaktion mot Saudiarabien så skulle de i så fall ta hänsyn till det.
– Det är en strategiskt viktig partner och det behöver vi komma ihåg”, sade han enligt AP. Länk

Trump har nu gått från att ”den som mördat ska bestraffas hårt” till att ”vi måste tänka på Saudiarabien som en viktig handelspartner och på alla jobb som skulle försvinna i USA”. Den kluvna tungan hittar alltid en förklaring till att överge moralen.

Man kan ana att det råder vild panik i saudiska kungahuset och att Trump hamnat ofrivilligt i en omöjlig situation. I ett sådant läge råder Machiavelli till krig. Så vilket krig och var? Närmast till hands ligger Iran. Men räcker det för att ta blickarna från Saudi och Trump? Knappast. Hur som helst är det en rimlig fråga att ställa sig: Vart går storsläggan? Gränsen mot Mexico? Det fruktansvärda hotet från kvinnor och barn och gamla människor som släpar sig från svält och krig.

Börje Peratt

Källor:
Niccolo Machiavellei, Fursten (1513) Natur & Kultur, 2004
Machiavelli and Fascism, Herbert L. Stewart, University of Toronto Press Volume 6, Number 1, October 1936 LÄNK
Benito Mussolini, Dokumentär, History Channel Länk
Politifacts Donald Trump’s File Länk
9 Things You Might Not Know About Adolf Hitler ENCYCLOPÆDIA BRITANNICA Länk
Adolf Hitler History on net länk
Den som ljuger bäst vinner – Machiavellis ledarskapsutbildning aktuell igen Yle Länk
Adolf Hitler to Machiavelli’s ”The Prince” Länk
Saudiarabiska journalisten Jamal Khashoggi styckmördad på saudiska konsulatet i Istanbul Länk
Trump announces Jamal Khashoggi investigation but says he won’t halt Saudi arms sales Länk