20 november, 2018

Högerpopulismen i Europa

A-C Jungar. Skärmdump morgonstudion TV1 21 september 2018.

Sverigedemokraterna växte med 5 % i riksdagsvalet och får därmed 62 mandat i riksdagen. De nationalistiska partierna ökar runt om i Europa. Docent Ann-Cathrine Jungar, som forskar på högerpopulistiska partier i Europa vid Södertörns högskola, redovisade läget i bl.a. TV1:s morgonstudio.

TEXT: KERSTI WISTRAND FOTO: Skärmdumpar från Morgonstudion, TV1 21 sept. 2018

-De högernationalistiska partierna har stärkt sina ställningar i hela Europa under de senaste åren. De har fått ett ökat väljarstöd och mandat i parlamenten. I vissa länder sitter de i regeringar eller agerar stödpartier. I Schweiz, Polen och Slovenien har de 30 % väljarstöd och i Ungern betydligt större, säger Ann-Cathrine Jungar. Man kan säga att trenden började för 10 år sedan i och med finanskrisen 2008.

När folk i allmänhet talar om högerpopulism menar man ett parti som lovar brett men håller tunt, en form av opportunistisk politik. Inom statsvetenskapen menar man med ”högerpopulism” de som har synen ”ett enhetligt folk och en korrumperad elit”, där det demokratiska vanliga folket anses ha blivit lidande och därför ska ha mer att säga till om. ”Höger” i statsvetenskapens terminologi innebär egentligen två saker, dels synen på ekonomin (förhållandet mellan stat och marknaden och hur mycket staten ska reglera t.ex. skatter och om man ska ha en skattefinansierad välfärdsstat), dels synen på politiska värdefrågor (dvs. hur man ser på globalisering, invandring, multikulturalism, traditioner, religioner, familjepolitik, jämställdhet, HBTQ). Man kan alltså stå till höger i värdefrågor eller i ekonomiska frågor eller både – och. Oftast kombinerar man dessa två inom högerpopulistiska partier, t.ex. SD, där man står i mitten socioekonomiskt kombinerat med en auktoritär mer värdekonservativ position i värdefrågor, t.ex. vad det gäller familjepolitik och jämställhetspolitik, invandringsrestriktioner samt vissa gröna frågor. SD är liksom övriga högerpopulistiska partier EU-kritiska, främst på grund av motståndet mot invandring och flyktingströmmar. [1]

Under slutet av 1980-talet kom en nynationalistisk våg då invandrarfrågorna hamnade i centrum. Ökningen tilltog sedan alltmer för 10 år sedan med finanskrisen 2008. Från att tidigare fått 10–15 % av rösterna ökade de högerpopulistiska partierna till 15–20 % och så har det fortsatt. Tendensen är att de tar röster från både socialdemokrater och konservativa.

Eftersom de högerpopulistiska partierna också är starkt invandrarkritiska och nationalistiska i sin grundideologi har de fått luft under vingarna med de öppna gränserna och flyktingströmmarna som kommit in i Europa. De är EU-kritiska och kritiska till fördjupad europeisk integration. De har också en kritisk inställning till islam och främmande kulturers utbredning. Artikelförfattaren har tidigare skrivit om hur Trumps tidigare medarbetare Steve Bannon mobiliserar europeiska högerpopulistiska partier för att splittra EU efter nästa val. Han samordnar högerpopulister till ”The Movement”. LÄNK 

Idag liknar de nordiska högerpopulistiska partierna varandra ganska mycket vad det gäller intresseområden. De kritiserar invandring, multikulturalism och har krav på skärpt lagstiftning när det gäller brottslighet och man har konservativa familjevärderingar. Vad beträffar den socioekonomiska politiken har de också blivit mer lika och befinner sig i den ekonomiska mitten. Ett undantag är Fremskrittspartiet i Norge som är mer liberala än de övriga. De sitter också med i regeringen där.


Tillväxten har även att göra med hur de övriga partierna förhållit sig när de nya frågorna kommit på den politiska dagordningen. Till viss del handlar det även om de högerpopulistiska partierna själva, vilket ursprung de har och hur pass välorganiserade de är. I Sverige finns det fortfarande ett motstånd mot SD från de andra partierna beroende på SD:s historiskt nazistiska rötter. SD går dock fort framåt. I Finland och Norge, där man startade tidigare än i Sverige och ursprung i nationalsocialism saknas, deltar dessa partier redan i center-högerregeringar.

I Norge samarbetar Fremskrittspartiet, som firade 50 år i fjol, med Höyre och man säger sig vara nöjda med att kunna driva frågor i regeringen. Höyre har rört sig i en mer invandrarrestriktiv riktning.

Inom det finska sannfinländarnas parti finns idag en pågående splittring i synen på flera frågor som berör invandrarpolitik, social välfärd och EU.

I Danmark är Dansk folkeparti näst största partiet och innehar därmed vågmästarroll till regeringen och påverkar det politiska klimatet i invandrarrestriktiv riktning. Den 11 oktober meddelades att var sjunde medarbetare på Danmarks radio och TV ska sägas upp, i praktiken 382 tjänster. Officiellt motiverar politikerna detta med att konkurrensen med privata medier ska minska, men baksidan av myntet är att ju färre kritiska journalister man har desto mindre makt har man. Frågan är hur pass mycket det högerpopulistiska partiet har påverkat denna fråga. (anm: min egen notering.)


I Polen och Ungern har partier med nationalistisk framtoning extra stark ställning. I Ungern vann Viktor Orbán en jordskredsseger och en tredje mandatperiod vid valet i april i år. I Ungern finns dessutom två högerextrema partier. Vi minns de höga stängsel som sattes upp i samband med flyktingströmmarna för några år sedan.

Sedan Lag och Rättvisa tog över makten i Polen hösten 2015 har strängare abortförbud, antisemitiska uttalandena, inskränkningar av mötesfriheten och kringskärning av public service´ oberoende ägt rum. En lag från 2016 hindrar domstolens funktionssätt. Det högerpopulistiska partiets maktcentrering innebär en farlig nedmontering av rättsstaten. Förändringarna i landet underminerar tre grundläggande principer: demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

I Österrike fick Frihetspartiet 26 % i valet i höstas och fick därmed flera tunga ministerposter. I Österrike sitter högerpopulisterna också med i regeringen och de tar plats i allt fler regeringar i Europa. Överhuvudtaget talar många av de övriga partierna allt mer om deras intresseområden ”invandringsfrågor, lag och ordning, säkerhet och trygghet” och på så vis påverkar de indirekt politiken. I Schweiz är SVP, det schweiziska folkpartiet, största partiet.

I Italien regerar Lega tillsammans med populistpartiet Femstjärnerörelsen. I Nederländerna blev populistpartiet näst största partiet. Marine Le Pens parti är starkt i Frankrike. Där, liksom i många andra högerpopulistiska partier i andra länder, höjs lovord till Putin och dennes nationalism i Ryssland.

Efter valet i september 2017 hade Tyskland stora problem med att bilda regering sedan det högernationalistiska Alternativ för Tyskland, AFD, tagit plats i förbundsdagen med 12,6 % av väljarnas stöd. Inget av blocken ville samregera med högernationalisterna och till slut tvingades socialdemokraterna in i en koalition med Angela Merkels kristdemokratiska parti.

I Tyskland fortsätter socialdemokraterna sin kräftgång och högerpopulistiska ADF, som inget parti vill samverka med, ökar. I delstatsvalet i Bayern (12 miljoner människor bor här) 14 oktober förlorade kristdemokraterna CSU -och även socialdemokraterna- stort, medan högerpopulistiska ADF gick framåt. Anledningen är migrationsfrågan. Angela Merkel är för sin tyska koalitionsregering beroende av dessa bayerska kristdemokrater, som försökt driva en hårdare migrationslinje än hon. Därmed kan hon få svårare att bli återvald på partikongressen i december vilket på sikt kan få konsekvenser även för EU:s migrationspolitik. (anm. min egen tillagda notering.)

De högernationella partierna har också börjat samarbeta med varandra över nationsgränserna och etablerar sig nu i EU-parlamentet. Flera partier i Östeuropa uttalar motstånd mot invandring och islam. De finns i Tjeckien, Lettland, Estland och Slovakien och förenas i sin kritik mot EU:s ambitioner om en gemensam asylpolitik.

Här kan du lyssna till en forskarpodd med Ann-Cathrine Jungar, LÄNK:

Kersti Wistrand

Källor: Morgonstudion, TV1 21 september 2018. [1] https://soundcloud.com/sodertornshogskola/s-dert-rn-pod4-jungar

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: