För en Regnbågsregering

Jan Pilotti som 2014 erhöll Humanism & Kunskaps diplom för förtjänstfull utövning i humanismens tjänst (LÄNK) har funderat över hur de olika partierna skulle kunna bilda en blocköverskridande regering, en regnbågsregering.

TEXT JAN PILOTTI

Resultatet av riksdagsvalet visar att inget av de traditionella blocken kan få majoritet.
SD har fått en starkare vågmästarroll som, enligt vad SD:s partisekreterare Mattias Karlsson tydligt deklarerat i Rapport (12/9), kommer användas till att fälla varje regering som inte ger SD ett inflytande i proportion till dess storlek. Han ser inget problem med att hålla på tills det leder till nyval. Därför är i denna situation en minoritetsregering inte en demokratisk möjlighet. Stefan Löfven har helt rätt och får medhåll av bl.a. Jan Björklund att vi måste hitta blocköverskridande lösningar. En radikal och demokratisk lösning skulle vara en Regnbågsregering där alla partier ingår.

Är en Regnbågsregering möjlig? Jag tror på sikt både möjlig och nödvändig. Vi står inför mycket stora problem som endast kan lösas långsiktigt och då måste vi bygga på en stabil enhet. Vi sitter inte i samma båt men lever bokstavligen på samma kosmiska farkost.
Naturligtvis måste en regering ha en gemensam regeringsförklaring och den måste grunda sig på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som gäller alla oavsett ålder, ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller funktionsvariation. I en Regnbågsregering måste man komma överens om och arbeta för denna gemensamma deklaration, även om man också som parti kan arbeta för att påverka opinionen i en eller annan riktning.

Men hur ska man kunna komma till samförstånd då så olika politiska idéer finns om vad som är problem och hur de ska lösas? Jag inser att det inte är lätt, men vi måste utveckla metoder för det. Låt mig här bara nämna kväkarna som eftersträvar gemensamma, konsensus, beslut. Och det finns kraftfulla metoder inom psykodrama och sociodrama där man arbetar med att byta roll med sina meningsmotståndare och kan se saker i annat perspektiv för att så kunna hitta konstruktiva gemensamma lösningar. Detta skulle behöva läras ut och övas på redan i våra skolor.

Regnbågen är en strålande och kraftfull symbol för alla mänskliga relationers lika värde, som i hbtq- rörelsen, och också för förbundet mellan alla människor och Gud. Då vi beskriver partier med färger skulle en Regnbågsregering symbolisera att alla i grunden är yttryck för samma klara ljus och att vi måste samverka. I min ungdom läste jag Stalin eller Lenin som skrev att ”Enheten är ytlig och relativ medan motsättningen är på djupet och absolut”. Men livet har visat mig att det är precis tvärtom. Det finns många stora och svåra motsättningar på alla plan som måste lösas. Men lösas utifrån att det på djupet finns en absolut enhet. Som enligt min tro och övertygelse har sin grund i det som ofta uttrycks som att vi är alla skapade till Guds avbild, eller tydligare – vi är alla Gud, men i begränsad form.

Jag är fortfarande i själ och hjärta kommunist i Sant-Simons och Marx’ mening: ”Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga”. Och övertygad om att vi måste ha en ny ekonomisk ordning som ersätter kapitalismens girighet och vinstjakt med en behovsekonomi som utgår från allas rättmätiga behov. Jag erkänner att jag personligen har svårare med vissa partier, men en önskan till gemensamma lösningar frigör vår kreativitet. Vad brinner Jimmie Åkesson för? Att försvara Sverige. Det skulle han kunna kanalisera som försvarsminister. Personligen har jag också svårt att förstå att många anser att SD och V är lika extremistiska, men som läget är nu tycks det för tidigt med en regering med V och ännu mer uteslutet med SD. Möjliga majoritetsregeringar måste då innehålla S, men då är frågan om M vill/kan vara med. Om inte återstår då bara S + MP+ C+L+KD som möjlig majoritetsregering.

Det har föreslagits att Annie Lööf skulle bli statsminister och Stefan Löfven vice statsminister vilket vore mycket bra då det verkligen visar viljan till blocköverskridande. Eller varför inte dem som två språkrör för regeringen vilket ytterligare skulle markera en vilja till samarbete. Det skulle även vara bra med att för första gången i Sveriges historia få en kvinnlig statsminister. Situation är mycket allvarlig. Amos Oz, som skrev ”Hur man botar en fanatiker”, hade inget färdigt svar. Men han är tydlig i att en fanatiker känns igen på att hen saknar humor, så humor är nog en möjlig väg för att överbrygga motsättningar. Låt mig därför avsluta med salig Robban Brobergs underfundiga allvarsamma ”Kärleken som statsminister”:

”Om kärleken var statsminister, ja, det vore väl bra
Om krigsministern hette ”Puss och Kram”, hur skulle det va?
Om finansministern sa: Pengarna, de får ni tillbaks, o ja
Om kulturministern hette Humor – va kul vi skulle ha-ha ha
Ha-ha-ha ha

Låt hjärtat regera
Både första och andra kammaren
Love for president
Amore dictatore
Liebe für Kansler
Tjena-muff-tung-pung

Om kärleken var statsminister, ja, det vore väl bra
Om, om, om, omtanken var huvudfråga, hur skulle det va?
Om skolministern hette ”Fri Vilja”
En sån ska vi ha, så att kärleken kan bli statsminister
Eller hur? Tralala
Tralalala

Låt oss få ett slut
På alla knäppa beslut
Kandidat hat, ska helt enkelt
Inte ha några fler mandat
Varje minister ska va din och min-ister
Eller hur, vad säger ni, brothers and sisters

Om kärleken var statsminister, ja, det vore väl bra
Om välkommen var invandrarminister, o ja!
Låt tolerans bli justitieminister, det är just dit vi ska
Så att kärleken kan bli statsminister – i morrn? nä idag!
Vad säger ni, vad säger ni, vad säger ni, vad säger ni?
Det vore väl bra
Ja”

Jan Pilotti
leg läkare, pensionerad ungdomspsykiater
fil kand. matematik, teoretisk fysik
Örebro