20 juli, 2018

Jordens dag 2018


Foto: Pixabay.com

Här på Närkeslätten visar oss Moder Jord all sin vårliga prakt och delar med sig av naturens glädje och styrka till oss alla på sin speciella dag den 22 april. Och vi inom Humanism och Kunskap önskar visa henne vördnad tillbaka.

BETRAKTELSE OCH FOTO: KERSTI WISTRAND

Jag är ute på en vandring längs grusiga och smala gamla landsvägar en halvmil utanför Kumla. Lärkorna drillar i skyn. Solen skiner och det är 17 grader varmt. Vinden smeker kinden och viden står i blom med sina gula kissar. Jag sänder ett ömsint tack för skönheten till Moder Jord. Det är ju hennes dag idag.

Långt bortom, mot horisonten, ser jag de blånande Kilsbergen och fem vita vindkraftverk med stora vita snurror. Vårarbetet är igång på Närkeslätten och en traktor sprider ogräsbekämpningsmedel över fälten. Märkligt att tänka sig att här fanns ett stort hav, Yoldiahavet, en gång i tiden och att dessa åkrar stod under vatten, det s.k. Närkesundet. Det förband Baltiska issjön, föregångaren till Östersjön, med havet i väster och fick sitt namn av saltvattensnäckan Yoldia. Jorden är kalkrik här och i kalkbrotten kan man se enstaka fossiler från ännu äldre tider inbakade i stora stenar.

Här, där traktorn nu far på åkrar och fält, var våtmarker fram till 1880-talet då Hjälmaren sänktes med 1,3 meter. Vattnet fördes ut i Mälaren. Detta Sveriges största sjösänkningsprojekt stod klart 1887 och då kunde de gräsbevuxna sanka markerna, så utmärkta till bete för tusentals kor, förvandlas till bördig åkermark.

Jag passerar flera hagar med ystra hästar. Från min barndom minns jag hur en jordbrukare efter andra världskriget plöjde med två oxar inte långt härifrån. Dessa kreatur är borta för alltid och även korna lyser med sin frånvaro. Ladugårdarnas bås står tomma. Annat var det förr. Här såg den svenska skoindustrin dagens ljus och kornas hud blev till läder.

Jag närmar mig nu den plats där Anders Andersson, storindustrins föregångsman, föddes 1823. En minnessten finns på den plats där hans barndomshem låg här i Hörsta.

Jag går fram och läser på stenen: ”Anders Andersson den förste partiskomakaren, skoindustrins föregångsman, fader till skofabrikören A.G. Andersson föddes i en torpstuga här 1823.”

Anders Andersson har kallats ”Partiskomakeriets fader” eftersom han i grunden förändrade det gamla handskomakeriet. Då han växte upp fanns endast ett fåtal sockenskomakare, som gick runt i gårdarna och tillverkade skor efter beställarnas mått. Anders blev skomakarlärling. När han var sexton år kom han på den lysande idén att tillverka ett parti skor i olika storlekar för att sedan sälja dessa på marknader. En försommardag gick han därför till ett garveri i Örebro och köpte läder för 2 ½ riksdaler banco. Av detta läder tillverkade han fem par skor som han sålde på marknaden i Örebro för 1:67 per par. Sedan utvecklade han sin rörelse och 1847 kunde han börja jobba i sin egen verkstad i närliggande byn Vallersta. Skinnet fick han från korna. Han anställde skomakardrängar och garvade sitt eget läder. Hustrun odlade lin som blev till skomakartråd.

1891 blev det generationsbyte och sonen Anders Gustaf Andersson övertog rörelsen som flyttades till Kumla, där en av Sveriges första och största skofabriker, A G Anderssons skofabrik, startade 1897. Den industrialiserade skotillverkningen startades även i Örebro.

Jag går sakta hemåt. På vägen fotograferar jag vårblommor och tackar åter igen Moder Jord för skönheten och andäktigheten som stilla lägger sinnet till ro. En humla besöker tussilagon och citronfjärilar cirklar runt sippor och vårlök i lövskogsdungarna invid vägen.

Kersti Wistrand

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Tackar !
    Jag fick ärva morfars gamla skomakar-verktyg … Hantverket gick i arv i många generationer.
    Före ‘facket’ hade gillena kontroll – vem som helst fick inte “öppna eget”.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: