47 % av Sverige befolkning idag säger sig vara feminister. I Danmark och Finland liksom i USA är själva ordet feminism ett fy-ord. Vad har hänt i Sverige och vad vill feministerna? Kersti Wistrand gör en sammanfattning utifrån massmedias rapporteringar.
Text. Kersti Wistrand
Ett feministiskt mandat i EU-parlamentet
I EU-valet den 25 maj i år fick FI, Feministiskt Initiativ, nästan 5,5 % av rösterna. Därigenom erhöll de ett mandat som det första feministiska partiet inom EU-parlamentet, med möjlighet att inspirera och stödja kvinnorörelser i andra länder, där kvinnofrågor betraktas som särintressen. FI:s ledare Gudrun Schyman har betytt mycket för partiet. Hon säger i en intervju:
– Det hela började för tio år sedan. Vi har folkbildat och drivit ett långsiktigt arbete sedan dess och idag har vi 20 000 medlemmar, de flesta aktiva och många unga, som för första gången upplever sig själva som aktörer i samhället. Det som är annorlunda i det här valet är att vi har med oss en hel folkrörelse. Vi vill helt enkelt ha en annan utveckling än idag, då vi ser sociala orättvisor runt omkring oss, t.ex. kvinnohat, löner, sexism, rasism, homofobi, transfobi och funktionsnedsatta som inte får sina behov tillgodosedda. Vi vill ha jämlikhet och synliggör dessa frågor. Medan andra partier har det som tilläggsfrågor har vi detta som utgångspunkt. Andra partier har kvinnoförbund medan vi helt och hållet har det som grundläggande frågor. Jag lämnade Vänsterpartiet för att dessa frågor vi nu driver i FI aldrig kunde komma upp på samma sätt där.
– Samhället kan inte bara handla om ekonomi, pengar och regeringsduglighet; vi måste också tala om värderingar och ideologi. Vi tänker utmana makten i de kommande valen. Under parollen ”Ut med rasisterna – in med feministerna” går vi till val både till EU-parlamentet och till riksdagen.
Statistiken visar att de som röstade på FI ofta var unga och aktiva förstagångsväljare och storstadsbor över hela landet. 75 % är kvinnor och 25 % män. Naziattackerna i Stockholmsförorten Kärrtorp har organiserat många unga i Stockholm som sedan arbetat för FI. FI är det parti som är mest aktivt på sociala medier. Små resurser och engagerade medlemmar kan vara anledningen. Opinionsundersökningar just nu visar att partiet kan få mandat i Stockholms kommunfullmäktige och ligger på gränsen att komma in i riksdagen.
Många svenskar lever i en törnrosasömn där vi tycker oss vara bäst, men faktum är att vi var det sista landet i Norden att få kvinnlig rösträtt (1921) och är det enda nordiska landet som aldrig haft en kvinnlig statsminister. Ingvar Carlsson bildade under 90-talet en regering med lika många kvinnor som män på ministerposterna. Ebba Witt-Brattström har i ett tv-program berättat att det var de politiska kvinnoförbunden som i hemlighet och i bakgrunden agerat med påtryckningar för att detta skulle ske.
⁃ ”Frågan är varför dessa jämställdhetsfrågor och feministfrågor legat så lågt under några år”, säger Maria Wetterstrand (mp). Det tycks gå i vågor och varje generation måste återerövra frågorna. Det gäller att befria sig från könsrollerna för både tjejer och killar och göra detta till en viktig fråga. Feminism är en analys över hur maktstrukturen ser ut mellan könen i samhället. Man bedömer mannen som kompetent, medan kvinnan måste bevisa sin kompetens. Det är olika sätt att se hur man ska lösa dessa frågor.
Soraya Post, som kämpat speciellt mot barnäktenskap och för romers jämlikhet i samhället, är FI:s EU-parlamentariker. FI kommer att ingå i partigruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i EU-parlamentet.
På FIs agenda står bl.a. individuell föräldraförsäkring, kortare arbetstid, förstatligande av skolan, avskaffandet av rut- och rotavdrag, stoppa vinstuttag i välfärden – återinvestering av överskott, subventionera byggandet av billiga hyresrätter och avskaffandet av vapenexport- nedskärning av försvaret.
Dessa är enligt Gudrun Schyman de tre viktigaste frågorna för henne att driva:
- 1. Feminismen som en självklar grund för politiken
- 2. Jämställd arbetsmarknad; lön, heltid, trygg anställning, osv.
- 3. Utmönstra våldet – i nära relationer och i internationella relationer
I sitt valmanifest presenterar sig FI som ”den öppna handen som är redo att samla de växande rörelser, som vill ha jämlikhet, jämställdhet, tillgänglighet och social rättvisa.” Samtidigt får de kritik från andra partier för att inte ha en realistisk finansiell täckning för sitt program. (DN, 5 juli)
I en intervju i SvD 2 september redogör Kenneth Hermele, FI:s talesman i ekonomiska frågor, för partiets syn:
– ”Vi har idag ingen budget men förslag på intäkter, utgifter och reformer. Vi vill t.ex.
- Avskaffa jobbskatteavdragen för dem som tjänar mer än 30 000 kr per månad
- Ta bort rut och rot
- Förändra fastighetsskatten,
- Återinföra förmögenhets-, arvs- och gåvoskatten.
- Vi vill också ha skatt på den finansiella sektorn
- Stoppa vinstuttag och riskskattebolag,
- Sänka bolånetaket från 85 till 80 och införa amorteringskrav.
Feministiskt initiativ går till val på att stödja en rödgrön regering med Stefan Löfven som statsminister. (Uttalande av Schyman, Dagens arena, 29 aug.) Gustav Fridolin (Mp) har redan tidigare deklarerat att han är intresserad av ett samarbete: – Jag samarbetar väldigt gärna med Feministiskt initiativ. Vi behöver en ny och feministisk regering. (Expressen). Jonas Sjöstedt delar denna uppfattning. Vad Stefan Löfven anser vet vi ännu inte.
Nordiskt Forum – feministisk konferens – i Malmö 12 – 15 juni
Nordiskt Forum, som arrangerades av organisationer inom de nordiska kvinnorörelserna, gick av stapeln i Malmö 12 – 15 juni 2014. Uppslutningen till konferensen var stor med 6 000 åhörare. Både internationella forskare och föreläsare samt toppolitiker deltog, bl.a. jämställdhetsministrar från de nordiska länderna. Sociologiprofessorn Stony Brook från New York sade sig vara imponerad av av att det finns ett feministiskt parti i Sverige. (SvD 10 juni.)
Nordiskt Forum var en uppföljning av de nordiska konferenser som hölls i Oslo 1988 och Åbo 1994. Syftet var att sätta ihop ett slutdokument med krav och uppmaningar till de nordiska ländernas regeringar och parlament inför framtiden. Kvinnornas jämställdhet var endast en fråga som togs upp bland tolv teman vilka behandlade så vitt skilda frågor som klimat, socialutveckling, hälsa och reproduktiva rättigheter, kvinnovåld, asyl, migration, teknologi och media, mm. Till de kvinnofrågor som speciellt togs upp hörde trafficking-prostitution, hedersförtryck samt kvotering i bolagsstyrelser.
⁃ Lagstiftning är ett värn för kvinnors rättigheter, sade Drude Dahledrup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, under konferensen. Norge har minskat antalet föräldralediga veckor för pappor och i Danmark finns bara en enda månad reserverad för pappaledighet. (Metro, 9 juni)
⁃ I Danmark och Finland anser man att könen är jämställda, sade den finska professorn och genusforskaren Tiina Rosenberg, f.d. frontfigur inom FI och som bidrog till den mediala starten av partiet. Hon berättar vidare att sannfinländska partiets framgångar hos finska manliga väljare, har påverkat övriga partier. I sin rädsla att förlora manliga väljare har de valt att göra sig av med sina kvinnliga kandidater. (Metro, 9 juni)
Med på konferensen var representanter för alla svenska partier utom Sverigedemokraterna. Som ett nationalistiskt parti med en stor majoritet av manliga väljare vill de ”försvara” nationen och även kvinnokroppen mot intrång. Kvinnans plats är främst i hemmet och SD vill t.ex. inskränka aborträtten. Ett av skälen till att så många engagerade sig i EU-valet och röstade på FI tros vara att många svenska medborgare ville markera mot de ultrakonservativa krafterna i dagens Europa. De högerextremistiska partierna utgör ett hot mot kvinnors rättigheter.
Löfvens (S) förslag för jämställdhet
- Kvotering för att få fler kvinnor i styrelser till börsbolag
- Lönekartläggning varje år vad det gäller män respektive kvinnors löner
- Slopande av vårdnadsbidraget
- Rätt till heltidsarbete via kollektivavtal och lagstiftning,
- ssisterad befruktning till ensamstående kvinnor.
En Sifomätning (juni 2014) visar att bara 8 % av de kvinnliga väljarna lyfter fram S som bästa jämställdhetsparti.
Anders Borgs (M) förslag:
- Barn- och äldreomsorg är grundläggande för kvinnors förvärvsarbete
- Bättre villkor att köpa och sälja hushållstjänster
- Diskutera en tredje pappamånad
- Vidta kraftåtgärder för mer jämställda styrelser i börsbolagen
- Fler kvinnor som arbetar heltid
I Sifo-undersökningen från juni hade bara 4 % av väljarna förtroende för moderaternas jämställdhetspolitik.
Jimmy Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet uttryckte det sålunda:
⁃ Det är inte en slump att allt detta kommer nu i och med FI:s framgångar. FI börjar bli ett hot och de andra partierna behöver fiska hem sina väljare. Socialdemokraterna står och stampar i dessa frågor och Moderaterna har gett sig in på en ny arena med förslag som inte är speciellt specifika. Många förslag från partiledarna verkar vara förhastade och ogenomtänkta.
FI påverkar andra partiledare att ta upp jämställdhetsfrågor inför valet.
Helt klart har FI rört om i den politiska grytan. Eftersom de kom att utgöra ett hot inför höstens riksdagsval har övriga partier tagit upp frågor om jämställdhet mellan könen på sin agenda för att behålla sina väljare och idag säger sig 47 % av Sveriges befolkning vara feminister enligt en SIFO-undersökning. Jämställdhetsfrågan satte tydliga spår både i Almedalsveckans partiledartal och i sommartalen och tog sig in på tionde plats i väljarnas topp tio-lista för juli tack vare FI. På de första platserna ligger skola – arbete – sjukvård – äldrevård.
Naturligtvis har kvinnoförbunden inom övriga partier alltid arbetat för jämlikhetsfrågor, men inte alltid övertygat sina manliga ledare. Det skulle behövas en färgstark kvinna som Gudrun Schyman för att göra sig hörd. Vem annars skulle dra blickarna till sig genom att elda upp 100.000 kronor inför massmedia under Almedalsveckan 2010, då hon inte på annat sätt fick komma till tals? Vem annars skulle orka turnera runt så mycket med ”home parties”, där hon talar kvinnohistoria och maktanalyser för minst 25 personer åt gången? Och alla detta i en takt som heter duga: 269 home parties på knappt ett år! Inte underligt att hon ligger tvåa efter Reinfeldt då partiledarnas trevlighetsfaktor röstades fram bland svenska folket. Det är alltså inte för inte som man talar om gudruneffekten i samband med FI:s framgångar i EU-valet.
Mona Sahlin vill tona Feministiskt Initiativs betydelse genom att påstå:
⁃ De andra partierna är urusla på feministiska frågor, snarare än att FI är så bra! Socialdemokraterna och Moderaterna är problemet, inte FI, och FI är inte lösningen heller! FI skapar debatt, vitaliserar, men fortfarande ligger jämställdhetsfrågorna nästan lika långt ner.
⁃ Det är för enkelt att bara tala om ekonomisk kris; det måste finnas annat liv än arbetslivet. Det politiska etablissemanget tar inte upp det, men kvinnorna ser det och börjar slåss för sig själva. De högerextrema grupperna i Europa ser det och går till motangrepp på kvinnorörelserna, där t.ex. aborträtten är på väg att försvinna från flera länder. Det är illa skött av det politiska etablissemanget att de inte lyfter fram kvinnofrågor ordentligt. Det är fel att tro att feminism endast är för kvinnor. Männen är alltid indragna i tankegångarna, annars handlar det om populärfeminism. (SVT Forum 26 aug.2014)
Att Gudrun Schymans framfart och FI:s framgångar även väcker negativa känslor hos en del svenskar är kanske inte helt oväntat. I en unik opinionsundersökning från Novus, där väljare både fått lägga en röst och en motröst (nettokrati) på ett parti, ligger både FI och SD illa till. ( DN, 15 juli).
Feminismen inom övriga partier
De rödgröna
Att Feministiskt initiativ har tagit röster från framför allt de rödgröna är säkert. De kommer förmodligen att ingå i detta block om de hamnar över 4 % och Stefan Löfven ger klartecken för samarbete. Något gemensamt valmanifest för de rödgröna finns naturligtvis inte.
Socialdemokraterna ger idag vallöfte om öronmärkta pengar till en tredje pappamånad. Lövfen säger sig vara feminist och lovar att statsråden kommer att vara jämställt fördelade med tydliga uppdrag att driva jämställdhetsfrågor. (SvD 30 aug).
Vänstern har tidigare satsat hårt på såväl miljöfrågan som feminismen, men har varit tyst kring feminismen under det senaste året när partiledningen fokusera på ett förbud mot vinster i välfärden. Många vänsterpartister ångrar nog att de avslog förslaget från bland annat Jonas Sjöstedt om delat ledarskap också i V, med en man och en kvinna i toppen. (DN 4 juli)
För att återfå väljare lanserar nu Vänstern ett förslag om försök med sextimmarsdagar i Göteborg Malmö och Stockholm för de som arbetar inom hemtjänsten, sedan äldreomsorgen och för dem som arbetar som personliga assistenter. Jonas Sjöstedt välkomnar ett samarbete med Gudrun Schyman om FI kommer över 4%-spärren i valet.
En duktig talare som speciellt utmärkte sig i feministiska frågor under Almedalsveckan var Miljöpartiets språkrör Åsa Romson med sitt delvis visionära tal. Hon vill lyfta in både miljö och feminism i det ”politiska finrummet”:
– Kvinnor tjänar i genomsnitt 3,6 miljoner mindre än män i fråga om sammanlagd livsinkomst…
… Det finns grupper som mår sämre än tidigare och som ibland uppvisar självskadebeteende; många unga, homo-, bi-, funktionshindrade. Vad är det som gått fel?
… Flickor är mer stressade än pojkar med höga prestationskrav på sig själva och med kroppsideal som är omöjliga att nå upp till… Våldtäktsmän frias fastän kvinnan tydligt sagt nej…
Frågor som män tar upp tenderar att anses vara viktiga och tunga, medan kvinnors och flickors frågor anses tunna eller överflödiga….
Det är överrepresentation i gruppen som mår dåligt och underrepresentation i den grupp som har makten. Jag tycker det är dags att vi värderar unga flickor på samma sätt som vi värderar vuxna män. Somliga kallar det sexism, men vi kallar det demokrati. [1]
Mp vill bl.a. ge mer resurser till skolan för att nå bättre jämlikhet mellan könen redan hos de unga. Det bör här också sägas att feminister är väl medvetna om att även många homosexuella pojkar och män far illa i sexhandel och utgör en grupp som t.ex. Mona Sahlin värnar om i sitt arbete.
Allianspartierna
I en ledare i DN 2 juni hyllas alliansen för att under sin tid gjort viktiga steg för att garantera att inga svenska invandrarflickor tvingas gifta sig mot sin vilja. Förra jämställdhetsministern Nyamko Sabuni lyfte fram frågan om könsstympning. Alliansregeringen lyfte även de lägst betalda kvinnorna med en månadslön extra i årsinkomst. (DN 2 juni).
Av taktikskäl presenterade allianspartierna ett gemensamt valmanifest så sent som 1 september. I en ordanalys som SvD gjort tillsammans med analysföretaget Textual Relations AB visar att ordet jämställdhet endast användes vid ett tillfälle 2006. I årets valmanifest används det 15 gånger. (SvD 2 sept). Huvudvikten läggs på frågor kring skola, sjukvård, sysselsättning, äldreomsorg och ekonomi. Statsvetaren Jonas Hinnfors kommenterar det hela:
– Folkpartiet har gått ut med ett helt batteri av jämställdhetsfrågor och talar om feminism utan socialism. Men detta verkar ha fått begränsat utrymme här. Samtidigt tror jag att det är ett område där det nog också finns en genuin frustration hos många borgerliga väljare. (SvD 2 sept.)
Till skillnad från den socialistiska feminismen som företräds av speciellt FI och V står de allierade för den liberala feminismen, som menar att den strukturella diskrimineringen ligger till grund för det ojämställda Sverige. För att omfördela makten mellan könen, måste därför strukturerna rivas och omvandlas. Jämställdheten innebär frihet från de begränsningar som könsrollerna håller oss i från vaggan till graven (Läs gärna Jan Björklunds tankar om liberal feminism (4 )
De borgerliga partierna vill nå jämställdhet genom att stärka enskilda kvinnors karriärmöjligheter, men frågan prioriteras lågt i valmanifestet. Kvinnoförbunden arbetar bl.a. med att försöka påverka och förändra det system som har med ledarskapskulturen att göra. De försöker arbeta mot den dolda kvotering som existerar och där män prioriterar andra män att komma in i bolagsstyrelser. KD:s kvinnoförbundsordförande Ulla-Britt Holmberg myntade en gång i tiden begreppet etisk feminism, som innebär att män och kvinnor har olika erfarenheter och att dessa måste lyftas fram.
En grundläggande fråga är också jämställdhet och rättvisa på arbetsmarknaden, där de hårdast drabbade är de lägst avlönade kvinnoyrkena. Faktum är att att 94 % inom vård/omsorg anses ha för få anställda, enligt dem som arbetar där. Det är en viktig fråga att ta tag i och flera kvinnoförbund bland både de allierade och de rödgröna riktar sig till dessa kvinnor i sina valkampanjer. Dessa kvinnoförbund tycks emellertid inte ha fått gehör hos sina partiledningar.
Då det gäller kvinnliga toppnamn inför kommunvalet, har M lägst andel kvinnor, medan Mp är ensamma om att ha fler kvinnor än män. (Metro 29 augusti).
SD i SvD
Då jag ser på rapporteringen kring valet imponeras jag av SvD (M) som ger en allsidig objektiv presentation utan värderingar där olika partiers representanter kommer till tals, medan DN (oberoende liberal) oftare lägger till egna värderingar.
SvD har t.ex. publicerat en artikel där Sverigedemokraterna formulerat sig i artikeln ”Vår politik ska göra kvinnor tryggare” (2). I SD:s valmanifest finns dock ingen punkt som behandlar jämställdheten mellan könen avseende innehållet i artikeln (2).
Kvinnoförbunds ökade betydelse
Gudrun Schyman liknas vid en katalysator eller brinnande fackla som med sin entusiasm har lyckats föra in debatten om jämställdhet i övriga partiers agendor. Kanske det bästa vore om alla partier lyssnade mer på sina kvinnoförbund och började tala högt om jämställdhet utifrån sina egna ideologier, premisser och förslag på handlingsplaner.Kommer FI in i riksdagen och blir underlag för ett regeringsskifte, kommer de att beröva Sverigedemokraterna den ställning de haft av att vara vågmästare, enligt Schyman. Och kommer FI inte över spärren, gäller fortfarande detta citat ur FI:s partiprogram, vilket f.ö. även kan gälla alla andra småpartier som inte lyckas ta sig över 4% -spärren ( 3 ):
Gudrun Schyman:
– ”I en demokrati finns inga bortkastade röster. Alla röster räknas. Varje röst i en demokrati är viktig. Varje röst är ett hopp, en verklighet och en människa. Varje röst ger samhället chansen att lyssna och bli bättre.
Inget parti kan någonsin äga din röst i en demokrati. Därför kan heller inga röster stjälas, utan de är per definition fria…
Dessutom är det demokratiska systemet uppbyggt för att människors visioner och frågor ska kunna bli verklighet i tider där de etablerade partierna inte anses vara tillräckligt bra. Det är uppbyggt för att nya partier ska kunna växa. Till exempel får ett parti med 1,0 procent av väljarstödet sina valsedlar betalda, tryckta och distribuerade till vallokalerna i de nästkommande två valen. Detta får nu Feministiskt initiativ i EU-valet, eftersom 2,2 procent av väljarna röstade på oss i valet 2009. Om ett parti får 2,5 procent av rösterna i ett val får det dessutom statligt ekonomiskt partistöd och kan anställa personal, hyra lokaler, trycka kampanjmaterial och så vidare.”
Slutord
Nyligen fick jag i min hand en information från en bland flera andra mindre kvinnogrupper som försöker göra sig hörda politiskt genom att vara valbara den 14 september. Denna grupp kallar sig MOD (Medkänsla Omsorg Respekt) och talar för 30 000 LVU-omhändertagna barn och deras kärnfamiljer: http://peace-mor.se/ . Om inte annat kan deras krav och bakgrund vara värda att lyftas upp massmedialt.
– Googla gärna på respektive partis och deras partiprogram för mer information.
Kersti Wistrand
Källor:
SvD, DN, Metro, Aftonbladet, Expressen samt tidningar på nätet, TV-aktuellt, Rapport. Intervjuer i olika TV-program.
1. Åsa Romsons hela tal i Almedalen kan ses på you tube:
http://www.youtube.com/watch?v=9OB51zzwv3s
2. SD:s valmanifest: http://www.svt.se/nyheter/svtforum/sd-valloften-for-63-miljarder-2015
3. http://feministisktinitiativ.se/politik/ där man kan ladda ned hela partiprogrammet.
4. http://www.folkpartiet.se/politiker/riksdagsledamoter/tina-acketoft/mina-hjartefragor/liberal-feminism
Centern har historiskt kanske varit Sveriges mest jämställda riksdagsparti med flera kvinnliga partiordföranden och ministrar. Är det så att C praktiserar feminism och inte pratar om det? Eller är det något annat som gör att denna fråga inte identifieras med C.
Gudrun Schyman har en gång på ett pedagogiskt sätt klarlagt skillnaden mellan socialistisk och liberal socialism:
-Att stärka enskilda kvinnors karriärmöjligheter sker ofta på bekostnad av andra kvinnor. Ska vi kalla in Rut för det där som jag inte kan göra själv när jag ska göra karriär? Når vi jämställdhet då? Nej, det gör vi inte för Rut har inte råd med Rut.
C företräder den liberala socialismen och Annie Löf har gått ut med allmänna mål som ”minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor – motverka våld mot kvinnor – kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i livet – makt och inflytande ska vara jämnt fördelat på kvinnor och män.” Hon verkar – som jag uppfattar det – främst för att kvinnor ska ha samma möjligheter att lyckas i fri företagsamhet som männen och för kvotering i bolagsstyrelser.
Göran Hägg (Kd) menar att det är ett stort problem att definiera feminism, alla har sin syn. Han tycker att det är för lite prat om konkreta åtgärder. Klyftorna växer på lönemarknaden. En grundläggande fråga är jämställdhet och rättvisa på arbetsmarknaden, där de hårdast drabbade är de lägst avlönade kvinnoyrkena. Det är den frågan han anser viktigast enligt min uppfattning.
Jag lyfte bort Annie Löf och Göran Hägg från texten ovan eftersom alliansens gemensamma valmanifest presenterades. Där har de enskilda partiernas jämställdhetspolitik satts åt sidan för det som ansetts viktigast. Kvinnoförbunden arbetar dock uthålligt vidare och kan säkert få en hjälp för sitt arbete om FI kommer in i riksdagen och vitaliserar debatten. Det gäller att jämlikhetstankarna kommer in i det vardagliga politiska arbetet, så att en omstrukturering av de system som idag och av tradition kontrolleras av män förändras.
Jonas Sjöstedt (V) har i en valdebatt med Annie Löf polemiserat hennes partilinje då det gäller kvinnor i karriären. En DN-ledare har från samma utgångspunkt kritiserat Mp:s politiska linje.
Tack Kersti för din kompletterande kommentar, som jag förstår att du tagit bort från den redan långa artikeln för att hålla nere texten. Men som kommentar förtydligar du en redan bra artikel som rönt uppskattning i olika Facebookgrupper.