Donnerska Institutet vid Åbo Akademi

TEXT: av Kersti Wistrand

FOTO: Ritva & Börje Peratt

Vid vår seminarieresa till Åbo Akademi, arrangerad av Carl Johan Ljungberg och Humanistisk Förnyelse, besökte vi Donnerska institutet. Professor Ruth Illman och docent Tore Ahlbäck välkomnade oss på en rundvisning i Nordens största religionshistoriska forskningsbibliotek och gav en föreläsning om Donnerska institutets historia.

Som doktorand i religionshistoria vid Stockholms universitet under slutet av 60-talet erbjöds jag av dåvarande professor Åke Hultkrantz att följa med till en konferens till Åbo Akademi och där föreläsa om shamanism bland inuiterna (eskimåerna). Konferensen skulle hållas i Donnerska institutionen. Jag kände mig inte redo och kom aldrig iväg. Nyfikenheten var därför desto större när jag mer 40 år senare fick möjlighet att besöka denna institution för första gången.

Även en annan deltagare i vår svenska grupp hade anknytning till Donnerska Institutet, nämligen Ingegerd Wahren (tidigare Bergström) som på 90-talet var inbjuden som föreläsare kring sin forskning om nära dödenupplevelser bland hjärtinfarktpatienter på Karolinska Sjukhuset i Stockholm.

Forskningssamarbete mellan Finland och Sverige -men hur började detta? Docent Tore Ahlbäck, institutets föreståndare och chef för biblioteket, delgav oss Donnerska institutets historia:

Så bildades och formades institutet

Institutet är ett privat forskningsinstitut, som hör till Åbo Akademi. Det grundades 1959 som resultat av en omfattande donation av makarna Uno och Olly Donner. Syftet var:

”att på strängt vetenskaplig grund befrämja religionshistorisk och kulturhistorisk forskning”, främst med fokus på mystik och esoterism. Till villkoren hörde även att institutionen skulle fortsätta att inrymma ett vetenskapligt specialbibliotek, innehållande bl.a. alla Steiners antroposofiska böcker samt teosofisk litteratur.

Man strävar idag att följa dessa riktlinjer men samtidigt att anpassa forskningsstrategierna till mer moderna och samtida problemställningar och tyngdpunktsområden inom religionsvetenskapen. I biblioteket finns ca 60.000 arbeten rörande framför allt världsreligionerna, mystik, religionsfenomenologi, religionssociologi och religionspsykologi. Man kan även finna riklig litteratur över nya religiösa rörelser samt tidskrifter och serier.

Till makarna Donners villkor hörde vidare att forskningen skulle stödjas genom stipendier, konferenser, symposier och seminarier. 1961 upprättades en professur i religionshistoria/ religionsvetenskap vid Åbo Akademi med medel från Donnerska institutet. Året därefter började nordiska religionsvetenskapliga konferenser att anordnas, till att börja med vartannat år. Numera äger konferenserna rum varje år och har deltagare från hela världen.

Fakta

• Föredragen vid symposierna publiceras i skriftserien Scripta Instituti Donneri ani Aboensis.
• Föredragen vid våra rundabordskonferenser publiceras i den elektroniska open access-tidskriften Approaching Religion.
• Sedan 2010 utdelas årligen ett pris på 5000 euro till en framstående religionsforskare och tre år i rad har priset gått till svenska forskare. Flera svenska forskare i studerar i Åbo.
• Styrelsen väljs tre år i taget och en av styrelsemedlemmarna ska alltid komma från historiskt-filosofiska sektionen vid Uppsala universitet.
• Länk till en you tube-video om Donnerska institutet

Religionsvetenskapliga fakulteten

Peter Nynäs – professor och handledare för svenska forskare.

– Religionspsykologin har alltid varit stark vid Åbo Akademi. Här finns traditioner från Hjalmar Sundén i Uppsala, berättar professor Peter Nynäs vid religionsvetenskapliga institutionen.

Han är ledare för forskningsprojektet ”Post-Secular Culture and a Changing Religious Landscape in Finland” som undersöker hur globaliseringen och moderniseringen av samhället har påverkat och format dagens religion i Finland. Dessutom är han prästvigd, psykodynamisk terapeut och journalistutbildad.

I Finland håller kyrkan i och ansvarar för de kristna radio- och TV-programmen och Peter Nynäs har innehaft denna tjänst tidigare. Heliga platser är liksom det postsekulära samhället några av hans specialområden inom religionspsykologin och det var just detta senare område han föreläste om för oss. Kvalitativa studier inom detta område sysselsätter idag femton forskare vid Åbo Akademi.

Det sekulära tillståndet innebär en förändrad syn på religionen. Samhällsutvecklingen påverkar alla områden i en människas liv. I takt med att den kollektiva gemenskapen tappat mark politiskt och religiöst och en ökad individualism brett ut sig, har också en förändring skett på religionens område: fler aktörer har kommit in på ”den religiösa marknaden”. Samhällsrörelser som ekologiska strömningar och människorättsströmningar skapar nya värderingar och påverkar vår religiositet.

Först en sekularisering, sedan en återssakralisering; religionens omplacering från avkristnade till asienorientering.

Dagens postsekulära människor betraktar inte religionen som fientlig, obegriplig eller likgiltig utan många har tagit sig rätten att vraka och välja – och även kombinera – bland det som de olika riktningarna inklusive den traditionella kristendomen kan erbjuda. Det kan bli Jesus kombinerat med lite själavandring och annat. (Den som upprätthåller Nynäs´ professur under hans nuvarande tjänstledighet är f.ö. hindu.) Nyshamanism och änglaterapier har uppstått, något som även gett oklar religiös status och juridiska dilemman.

Vid forskningen används David Wulffs (grand old man inom religionspsykologin) FaithQSort- kort, dvs. kort med olika påståenden som sorteras på en tavla av den svarande. Det är en lekfull metod som inte tröttar lika mycket som 7-10 sidor frågeenkäter. Det hela utförs ansikte mot ansikte med forskaren.

I en paus ser jag en av deltagarna, Birgit Lindgren-Odén gå fram till professor Nynäs. De sätter sig ned för ett längre samtal och jag uppfattar det så att han handleder henne. Vid ett senare tillfälle bekräftar hon detta och berättar:

–       Jag ska doktorera i religionssociologi med ämnet ”Från ung till ung vuxen i omställningens tid”.  Det är en longitudinell studie omfattande sex 80-talister mellan 1999-2012. Idén är att med Ronald Ingleharts teori undersöka de värderingsförändringar som han anser sig ha belägg för, dvs. att västerländska samhällens yngre generationer under efterkrigstiden utvecklar postmaterialism. Jag prövar också socialisationshypotesen, dvs. om de värden som var viktiga 1999, står sig eller om informanterna har ändrat inställning över tid.  Peter Nynäs är min handledare, men jag har också en handledare i Sverige, Jörgen Straarup, professor i religionssociologi. Jag undervisar vid högskolan i Gävle och pendlar hit då och då. Samarbetet mellan Finland och Sverige fungerar mycket bra, tycker jag.

– Varför är det så många svenska forskare som studerar i Finland? undrar jag.

– I Sverige måste du först få en doktorandtjänst för att bedriva doktorandstudier, blir Birgits svar.  I Finland behöver du inte det. Är din ansökan och forskningsplan intressant så kan du bli antagen vid Akademin. Då det är svårt att få medel i Sverige så är det ett bra sätt att komma igång med forskarstudierna. Så tänkte åtminstone jag när jag sökte mig till Åbo, vilket också visade sig vara en vinstlott på många sätt. Vid Akademin finns kompetens.

– Hur många svenska forskare finns det i Finland, blir nästa fråga.

– Jag vet inte antalet, men det är ganska många svenska doktorander som forskar i bl.a. pedagogik och didaktik vid universiteten i Åbo och Vasa. Hit till Åbo pendlar också flera religionsvetare minst ett tiotal.

Väl hemma i Sverige lyssnar jag på ett föredrag av Sara Duppils som föreläser om ”Hemsökta platser” på Folkuniversitet. Även hon är doktorand i Åbo och har Peter Nynäs som handledare. Hon ska doktorera på ”Neospiritism –samtida föreställningar om avlidnas andar” och säger sig forska i Åbo av precis samma orsak som Birgit Lindgren-Odén.

I Sverige stödjer man inte humanismen. Man måste kunna försörja sig för att bli antagen som doktorand, men blir man väl antagen i Finland, går det lättare: även Sara undervisar vid högskolan i Gävle!

Kersti Wistrand