4 december, 2016

Betraktelse i påsktid 2016

 ”Glädjekören” toning i Katarina kyrka under Marie Bergmans ledning. Foto Lasse Englund

Marie Bergman leder Toning i Katarina kyrka. Foto Lasse Englund

Kersti Wistrand ger här sin betraktelse av påsktiden 2016, några dagar efter attentatet i Bryssel.

TEXT: Av KERSTI WISTRAND

Jag har fått den svåra uppgiften att skriva en betraktelse inför påsken 2016. Påskens budskap om död och uppståndelse: Kristi korsfästelse och uppståndelse efter tre dagar i dödsriket.
Att skriva om påskens budskap… För några dagar sedan hade det varit lättare, mycket lättare. Då hade jag kunnat skriva om björkriset som vi förser med färggranna fjädrar i fastlagstid. Då hade jag kunna berätta om björken, det ljusa kärlekens träd, som var heligt för såväl samer som vikingar. Nu passar det liksom inte in. Efter terrordåden i Bryssel känns det mer långfredag än påskdag. Men ja, just så polariserat är ju egentligen livet. Död och förintelse – kaos och integrering – pånyttfödelse och förnyelse. Börja-om-från-början -igen, men på ett annorlunda och mognare vis med nya erfarenheter och insikter…

Långfredagen

Kristi korsfästelse och död, uppspikad på korset ….
Spikbomber…

Det är inte bara Belgien som sörjer och våndas. Många av oss befinner sig i chock, oro och sorg. Som vanligen identifierar jag mig lättast med någon som känns nära. Personligen kände jag ingen som var där när det hände, men mina tankespår är just nu mycket förlagda till temat `befolkningen i norra Sverige´ och jag gick spontant in på Norrbottentidningen Norran. Där fann jag en norrbottnisk kvinna, som blev mycket allvarligt skadad i attentatet och har opererats och vars anhöriga är mycket oroliga. Hon har bott i Bryssel i tjugo år och arbetar som chefssekreterare inom EU-kommissionen. Det märkliga är att hon har undvikit åka tunnelbana i många månader och när hon nu ”måste”, hände detta!

Mina tankar och meditationer får därför gå speciellt till henne och hennes anhöriga i Norrbotten.

Här låter jag den över hela Japan och Asien kände pianisten Nobuyuki Tsujii spela sin egen komponerade ”Elegy for the Victims of the Tsunami of March 11, 2011 in Japan” med anledning av jordbävnings- och tsunamioffren 2011. Nobuyuki Tsujii föddes i Tokyo 1988 med en ögonsjukdom som tidigt gjorde honom helt blind. Han tillhör de stora musikaliska underbarnen som redan vid två års ålder kunde spela tvåhändigt på ett leksakspiano. Hans styrka att överkomma sjukdomen och dela med sig av sin musikaliska gåva ger ett litet hopp om det godas seger. Lyssna här till hans innerligt spelade musikstycke och se tårarna han fäller:

Pianist Nobuyuki Tsujii bursts into tears when he plays at Carnegie Hall his own composition "Elegy for the Victims of the Tsunami of March 11, 2011 in Japan".

Pianist Nobuyuki Tsujii bursts into tears when he plays at Carnegie Hall his own composition ”Elegy for the Victims of the Tsunami of March 11, 2011 in Japan”.

LÄNK YOUTUBE

Påskaftonen

Jesus har hängts upp på ett kors, dött och befinner sig nu i dödsriket under tre dagar…
Dödsriket. Tiden efter attentatdådet: chock, sorg, vrede, tid att smälta intryck, tid av begrundan. Varför? Varför hände det? Varför terrorism? Varför har IS uppstått? Varför sätter unga självmordsbombare livet till i mördandet av oskyldiga civila? Hur betraktar dom oss? Betraktas vi kanske inte som oskyldiga? Jordens fördelningspolitik? Finns det en ”rättvis värld”? Har vi alla ett kollektivt ansvar? Vad ska vi göra? Hur vi ska vi utveckla vår värld mot större kärleksfullhet, gemenskap och rättvisa?

Påskdagen

På den tredje dagen uppstår Kristus, som dött för våra synder.
Uppståndelsen – det är det glada budskapet för de kristna…
En förnyad och förandligad glädje i gemenskapens tecken, där utanförskapet är på väg bort att försvinna?
Intregrering, nyorientering, en större medvetenhet, en större förståelse för och kärlek till mänskligheten, gemenskap över gränserna ….

I Främre Orienten finns en flertusenårig tradition där gudar dör och uppstår efter tre dagar. Den sumeriska femtusenåriga myten om kärleks- och krigsgudinnan Inannas nedstigning från det stora Ovan till det stora Nedan. Vid de sju portarna i Dödsriket lämnar hon ifrån sig alla sina kläder, smycken och det för henne viktiga i livet för att till sist stå naken, torteras och dödas och hängas i en krok. Efter tre dagar och nätter i dödsriket får hon tillåtelse att leva ovan jord med maken Dumuzi halva året vid sin sida.
Myten om Inanna vill lära oss att man kan övervinna döden, en död som korresponderar med fruktbarheten på jorden. Jorden förtorkar när hon är i dödsriket, men börjar åter glädjas och blomstra när hon stiger upp igen och våren anländer. I de grekiska mysteriespelen i Eleusis återskapades årligen en likande myt om gudinnan Demeter och hennes dotter Persefone.
Den egyptiske guden Osiris uppstod också på den tredje dagen liksom Bibelns Jona i valfiskens buk.

I samtliga myter innebär uppståndelsen förnyelse och glädje. Som bevis på detta blomstrar hela naturen och uppvisar all sin skönhet på nytt.

Död- och uppståndelsemotivet återfinns som initieringsprocess även hos gamla nordbor. Oden offrade sitt eget öga, lät sig genomborras med svärd och hängas för att få visheten att kunna förstå tillvaron och kunna färdas mellan olika medvetandedimensioner.
Andra shamanadepterna genomgick också sina initieringsriter. Inuiterna på Grönland och i norra Canada hade alla sina andliga ledare som genomgått den plågsamma ”shamanska döden” genom den s.k. skeletteringsprocessen. Under denna upplevde de ett inre möte med den mäktige rådaren isbjörnen, blev torterade och dödade, låg medvetslösa för att sedan vakna upp med olika andliga gåvor och med uppgiften att hjälpa sina samhällsmedlemmar.

Personlig uppståndelse?

– Inte minst tänker jag på de över hundra nära dödenupplevare som jag intervjuat och där många, många berättat om sina upplevelser under sin medvetslöshet/”död” och där flertalet sedan talat om ljusa upplevelser i detta stadium mellan liv och död. Även där har i fallbeskrivningar, så nära döden som det bara går att komma, den mycket djupa upplevelsen gett en nyorientering i livet. Efter en ofta jobbig period sker ett närmande till en mer genuin inställning till livets väsentliga värden: att förverkliga sig och leva i kärlek till sina medmänniskor. Just denna grupp av nära dödenupplevare vittnar om att en personlig utveckling har ägt rum och de ser en ny och stor mening med livet, som de nu betraktar som heligt.

Jag vill avsluta med att presentera ett annorlunda påskfirande i lovsång till livet, skönheten, gemenskapen och kärleken, en lovsång som innefattar såväl ateister som troende.

Artisten Marie Bergman har under sex år varit ledare för toning i Katarina kyrka i Stockholm, dit alla är välkomna gratis och när de vill, om än vid endast ett tillfälle. Hittills har det varit toning vid tre tillfällen under såväl vår som höst. Hon arbetar medvetet för att hjälpa människor att bli av med sina låsningar och hitta sin röst eller ton i livet bara genom att sjunga på en öppen vokal. Samtidigt riktar man positiva känslor och tankar till sig själv och andra omkring sig och går runt i kyrkan. Känslan av gemenskap och samhörighet är påtaglig när man befinner sig där och tonar tillsammans. Det är en vacker gemenskapsritual som ger hopp om livet och värme i hjärtat.

 Påsktoning i Katarina kyrka påskafton 2010 med Marie Bergman.dv

Påsktoning i Katarina kyrka påskafton 2010 med Marie Bergman.dv

Under påsken 2010 lät hennes ”Glädjekör” så här: LÄNK YOUTUBE

Nästa toningstillfälle är den 23 april.

Kersti Wistrand

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Myten om Inanna är i första hand inte en fruktbarhetsmyt utan en gestaltning av en kvinnas inre (andliga) utveckling under sitt liv. Myten nedtecknades på lertavlor i olika faser mellan 3 500 och 1 750 f. Kr. och har grävts fram skärva för skärva under 1900-talet. Den är indelad i sex avsnitt: ”Huluppu-trädet”, ”Inanna och Visdomens gud”, ”Inannas och Dumuzis bröllop”, ”Inannas nedstigning”, ”Dumuzis dröm” och ”Återkomsten”.

    Jag får anledning att skriva mer om denna myt vid ett senare tillfälle.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: