25 april, 2017

Den kreativa personligheten, del VIII/3.

Camille Saint-Saens kända komposition "Djurens Karneval"

Camille Saint-Saens kända komposition ”Djurens Karneval”


Flera tonsättare har haft tillgång till ett medvetandetillstånd, där de först hört kompositionerna inom sig och sedan skrivit ned dem. Kersti Wistrand presenterar här några kända kompositörer med denna förmåga.

Tonsättare med inre hörande

TEXT: Kersti Wistrand

Camille Saint- Saëns (1835-1921) föddes i Paris(1). Fadern dog när Camille endast var tre månader. Han uppfostrades av sin mor och hennes moster, som tidigt introducerade pianot för den lille. Camille visade sig ha absolut gehör, vilket framkom redan då han var två år. Redan vid tre och ett halvt års ålder framförde han sin första komposition, små stycken för piano. Han var ett underbarn även på fler områden. Han lärde sig läsa och skriva vid tre års ålder och behärskade en hel del latin vid sju års ålder. Hans första konsert med publik ägde rum vid fem års ålder då han ackompanjerade en Beethoven violin sonata. Vid tio års ålder erbjöd han sig vid en konsert att spela vilken som helst av Beethovens 32 pianosonater ur minnet. Denna bedrift spred sig som en löpeld i europeiska och amerikanska tidningar. Som 11-åring inledde han en lysande karriär som konsertpianist. Saint- Saëns utbildade sig vid musikkonservatoriet i Paris och vid 16 års ålder skrev han sin första symfoni. Till hans mest spelade verk idag hör operan Simson och Delila, cellokonserten nr 1 a moll och Djurens karneval.

Youtube Saint-Saens : The Swan ( Le Cygne ) – Carnival of the Animals

En inre musik i mer eller mindre färdig form

Enligt Bonniers Musiklexikon(2) hade Saint-Saêns oerhört lätt för att komponera och tillägnade sig en överlägsen teknisk skicklighet. Han skapade ”eleganta linjer, väl samstämda färger och vackra ackordföljder”.

Charles Camille Saint-Saëns, född i Paris 9 oktober 1835, död 16 december 1921 i Alger, var en fransk tonsättare och pianist

Charles Camille Saint-Saëns, född i Paris 9 oktober 1835, död 16 december 1921 i Alger, var en fransk tonsättare och pianist

Något som inte står att läsa i uppslagsböcker är emellertid av extra stort intresse. Det mesta som han skrev ned kom till honom som en inre musik i mer eller mindre färdig form. Sedan var det upp till honom att fördela och skriva denna musik. Om detta berättas i boken An Anatomy of Inspiration(3).

Flera andra kompositörer vittnar om samma slags inspiration, där de inom sig hör musiken och sedan försöker skriva ned denna. Mozart sa t.ex. om sin inspiration(3):

”I mina tankar hör jag inte de olika avsnitten efter varandra, utan det är som jag skulle höra dem alla på en gång… Hur underbart detta är kan jag inte beskriva!”

Även Mozart var som bekant ett underbarn och började komponera i femårsåldern.

Wagner beskriver sitt medvetandetillstånd, då han mottar musiken, som

”ett lycksaligt drömtillstånd i vilket jag försjunker då jag komponerar”.

Inledningen till Rhenguldet fick han på detta sätt då han låg och halvdåsade på en hotellschäslong i Spezia.(3) Ett brev där han beskriver detta finns ännu bevarat.

Ibland var detta att höra musiken inom sig förenat med svårigheter, när det gällde att få ned noterna på papper. George Sands (3) beskriver ganska väl Chopins skapelseprocess. Plötsligt under en promenad i jämn takt kunde han komma in i ett medvetandetillstånd där han mer eller mindre kopplade av omvärlden och plötsligt kunde höra en hel komposition i fulländat skick i sitt huvud. ”Men efteråt”, skriver hon,

”började det mest uppslitande arbete som jag någonsin sett. Det var en lång rad av krampaktiga ansträngningar, vankelmodiga ändringar och upprörda försök att återfinna vissa detaljer av det tema han hade hört… Han kunde stänga in sig på sitt rum hela dagar, gråtande gå fram och tillbaka, bryta av sina pennor och upprepa och ändra en takt hundra gånger.”

Tjajkovskij skriver(3,4):

”Idén till en komposition kommer i allmänhet plötsligt och oväntat… Det är omöjligt för mig att beskriva den känsla av omättlig lycka som kommer över mig i samma ögonblick som en ny idé vaknar och börjar anta en bestämd form. Jag glömmer allt och beter mig som om jag vore förryckt, Hela mitt inre börjar pulsera och skälva. Jag har knappast hunnit börja med ett utkast förrän den ena tanken följer på den andra… Om detta andens och själens tillstånd som vi kallar inspiration varade länge utan uppehåll skulle ingen konstnär kunna överleva detta.”

KÄNDA MEDVETANDETILLSTÅND

I betraktande av tonsättarnas beskrivningar ovan känner man igen medvetandetillståndet peak experience (”toppupplevelse”), ett begrepp som införts av den humanistiske psykologen Maslow. Både Mozart, Tjajkovskij och Wagner kunde få tillgång till sin musik i ett rus av överjordisk lycka. Chopin fick sin inspiration genom att i jämn gångtakt vaggas in i en koncentration. där omvärlden försvann, ett slags transtillstånd, där han fick tillgång till sin inre musik. Härvidlag kan nämnas de drömsyner vi ”vanliga” människor någon sällsynt gång kan uppleva i det hypnagoga tillståndet (mellan vakenhet och sömn) innan insomningen eller i det hypnapompa tillståndet (mellan sömn och vakenhet) alldeles då man vaknar upp.

Kompositörerna ovan kan räknas in bland världsgenierna. Ordet geni innebar från början att ”inte vara medveten om vad man skapar”. Termen inspiration innebar att man andades in något i sin ande. För att bli ett geni behövs både en ovanlig inspiration samt, inte att förglömma, ett intellekt och en förmåga att omvandla och nedteckna inspirationen i noter och toner. Det finns även kreativa kompositörer som kan sätta sig ned vid sitt instrument och skapa både musik och text direkt utan att höra denna inre röst.

Kersti Wistrand

Referenser:

1. http://en.wikipedia.org/wiki/Camille_Saint-Sa%C3%ABns

2. Bonniers Musiklexikon, 1983, Bonniers fakta bokförlag

3. Harding, E.M. Rosamund, An Anathomy of inspiration, p 90,(1942), Frank Cass Publishers, 1967.

4. Tyrrell, G.N.M., Vid tröskeln till det okända, Bokförlaget Prisma.

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Man kan väl också tänka sig kontakt med andevärlden –
    ckså att genier kan betr. inkarnstionsteorier ha återfötts och haft tidigare kunskap med sig –
    själv vet jag många konstnärer som när de känner sig uppkopplade” ”får” sina verk att bara verkställa likaså skrivandet – orden kommer bara att skriva ner.
    En andlig inspiration, varför är det så svårt att i akademiska kretsar tala om detta – människan är både kropp, själ ande
    har möjlighet att bli ett med U:s krafter, inspirationens hemvist mer om detta i denna paradigmskiftes tid.
    Carina

  2. Kersti Wistrand says:

    Konsten är att bygga broar mellan världarna.

  3. Hej!
    Läste just denna intressanta artikel. Underbart att se det beskrivet såsom jag upplever tonsättandet!
    Jag skriver musik och har förstått först på senare år att höra musiken i komplett form inom sig såsom jag gör är något ovanligt. För mig så självklart sedan barnsben att jag inte förstått att det var unikt.
    Kan man läsa mer om det här någonstans?
    Återigen: varmt tack!!

  4. Hej Micaela. Tack för din kommentar och fråga. Jag har skrivit om mitt eget musikskapande och gjort jämförelser med andra i artiklar och böcker. En artikel är ”‘Musicophilia’ och jämförelser med Ohma” LÄNK där finner du också Oliver Sacks beskrivning av detta i historien om Tony Cicoria. Jag har även forskat i detta och skrivit i mitt projekt Om ”Medvetandets uppkomst”. /Börje

Kommentera

%d bloggare gillar detta: